Sveriges största växthusgasutsläppare

Den allra största enskilda källan för växthusgasutsläpp i Sverige är industri samt el- och värmeproduktion (19,9 miljoner ton). Näst störst är vägtrafiken (15 miljoner ton). När det gäller industrin finns det enskilda industrier som är stora källor till växthusgasutsläpp. Enligt tidningen Sveriges Natur domineras utsläppen av tio företag.

Mest släpper ståltillverkaren SSAB ut. De släppte ut 4,9 miljoner ton koldioxid förra året. Det innebär att SSAB står för nästan tolv procent av Sveriges koldioxidutsläpp. Det mesta kommer från kol- och koksmasugnarna vid stålverken i Oxelösund och Luleå, inklusive förbränning av processgaser i Lulekraft. Just SSAB:s utsläpp ökade inte under 2018. Nya metoder för att tillverka stål där vätgas används istället för kol håller på att utvecklas. Det skulle innebär att det mesta av utsläppen försvann.

Cementa som tillverkar just cement ökade sina utsläpp 2018 med mer än 150 000 ton. De stora mängderna koldioxid uppstår dels från de bränslen som ger värme till kalkugnarna, dels från själva kalkstenen. Det finns idag ingen utveckling av och inga kända metoder för att minska utsläppen från cementtillverkning. Men att bygga hus i trä istället för av betong och broar i stål istället för av betong, skulle innebära att cementtillverkningen kunde minska.

Oljeföretaget Preem har två raffinaderier, ett i Göteborg och ett i Lysekil. Företagets utsläpp ökade under 2018. Preem producerar också vätgas från fossila bränslen samt biodrivmedel. Vid Raffinaderiet i Lysekil ska de bygga en anläggning som innebär en ökad tillverkning av bensin och minskad tillverkning av tjockolja. Detta då efterfrågan på tjockolja minskar när fartyg går över till LNG (flytande naturgas). Det innebär ökade utsläpp av växthusgaser lokalt, men minskande utsläpp totalt.

LKAB utvinner järnmalm och förädlar den till pellets. De har liksom SSAB planer på att ersätta kol med vätgas som produceras med förnybar el.

En stor utsläppare är Borealis. De producerar kemikalier för plast och plast i Stenungsund. Nästan all råvara (gas och nafta) som används kommer från Norge, Ryssland och raffinaderier i Europa. Fracking-gas från USA förekommer, men det är inte en viktig råvara. Sveriges Natur och Supermiljöbloggen vilseleder på denna punkt. Plastpåsar är i slutändan mer klimat- och miljövänligt än pappers- och tygpåsar förutsatt att de inte hamnar i naturen.

Kalkbränning som tillverkar råvara för framförallt stålindustrin men även kalk för andra ändamål har stora klimatutsläpp på samma sätt som cementindustrin. Företaget Nordkalk är största utsläppare på detta område men de platsar som enskilt företag inte på topplistan. Även på denna punkt vilseleder Sveriges Natur. Om nya ståltillverkningsmetoder införs minskar behovet av kalk.

ST1, som tidigare hette Shell, är ett oljeraffinaderi i Göteborg som även producerar biodrivmedel. En gång i tiden hette det Koppartrans.

Värtaverket i Stockholm eldas med kol och ökade sina utsläpp till en halv miljon ton. Stockholm värms alltså med kol. Tidvis fungerar verket också som kolkraftverk. Ägare är till hälften Stockholm Stad, hälften Fortum som till största delen ägs av finska staten. Enligt en överenskommelse ska verket sluta elda kol 2022.

Vattenfall Uppsala ägs av svenska staten. De släpper ut växthusgaser från sina värmekraftverk. De har tidigare eldat med torv men slutat med det. De eldar idag framförallt sopor.

Rönnskärsverken som ägs av Boliden AB är ett smältverk för koppar, zink, bly, silver, guld. Företaget återvinner också metaller från bl.a elektronik.

Totalt sett är sopförbränning också en stor källa till utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid. Om vi la soporna på soptippar som vi gjorde förr hade det sannolikt gett lika stor utsläpp, men då kanske främst av den kraftfullare växthusgasen metan. Dessutom hade en massa plast hamnat i naturen.

De största utsläpparna 2017 och 2018 i 1000-tals ton

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!