Festligt på Pride-paraden i Göteborg

Var igår på Pride-paraden i Göteborg tillsammans med min fru, en av mina döttrar och ett av mina barnbarn. Det var festligt och uppsluppet. Men samtidigt väldigt vanligt. Vanlig folk som var ute för att demonsterar, marschera, paradera och dansa för att visa upp att alla människor har lika rättigheter och värde samt kräva att alla människor ska ha samma rättigheter. Enligt arrangören deltog 15 000 personer i paraden men min bedömning är att det snarare var 20 000.

West Pride känns faktiskt inte på något sätt kommersiellt. En kritik som jag ofta hört mot arrangemang som West Pride och Stocholm Pride. Möjligtvis är det mer kommersiellt i Stockholm. Att stora företag och myndigheter är med ser jag som i huvudsak positivt. Det visar på en normalisering av HBTQ-frågor och HBTQ-personer som jag tycker är bra.

När alla möjliga olika instanser, inklusive poliser och brandmän, visar att HBTQ-personer finns överallt innebär det att det blir lättare för den som känner sig främmande för homosexuella, transsexuella, intersexuella, queer-personer med mera får lättare att ta till sig budskapet om all människors lika värde och rättigheter oavsett vem de älskar eller har sex med. West Pride förändrar attityder. Det har en undersökning gjord av SOM-institutet vid Göteborgs universitet visat. Enligt den så anser 58% av Göteborgs invånare och 86% av de som identifierar sig som HBTQ att West Pride bidrar till ett mer öppet samhällsklimat. Hela 89% av de som besökte West Pride 2018 anser att West Pride bidrar till ett öppet samhällsklimat.

Först var det också dansmusik på scenen i Bältespännarparken, Pride Park kallad under West Pride, levererad av några DJ:s. Det var kul och det var också roligt att dansa med mitt 10-åriga barnbarn. Sen blev det allsång. Det var ganska trist. Dessutom behövde jag gå hem. Att festa hela kvällen är liksom inget som fungerar riktigt för en person som är 60+. I alla fall inte för mig. Och inte efter att ha gått i en lång parad.

Advertisements