Boknytt
Human universals
Donald E Brown
McGraw-Hill
Allmänmänskligt beteende
Den amerikanske antropologen Donald E Brown gör i denna klassiker upp med de envist kvarvarande antropologer, samhällsvetare, (socialister och feminister) som tror att människans hjärna är ett tomt blad (tabula rasa) som fylls med olika kulturer – så att människan nästan uteslutande skapas av den omgivande miljön.
Dessa ovetenskapliga bakåtsträvare anklagar känslomässigt den neurologiska, evolutionspsykologiska och naturvetenskapliga utforskningen av människans natur för ”reduktionistisk biologism”. De vänder den moraliskt indignerade ryggen åt den allt mer avancerade hjärn- och evolutionära forskning som visar att människan har en medfödd natur, konkret vissa psykobiologiskt givna allmänmänskliga ärvda beteendemönster.
Bakom ett sådant ställningstagande kan ytterst ligga den gamla folkliga (och religiösa) tron på människans uppdelning i kropp och själ (som ju ännu lever kvar i att forskningen om människan ännu är uppdelad mellan samhälls- och naturvetenskaper). En oro för karriären när det egna paradigmet (grundläggande tankemönster) ifrågasätts, finns också med i bilden menar Donald Brown.
Antropologin har ägnat sig åt att betona det kulturellt annorlunda i exotiska samhällen, när det också finns så mycket som förenar människor över hela jorden. Dessutom har man byggt på med dogmen kulturrelativism – tanken att alla kulturella yttringar är likvärdiga och måste bedömas var och en för sig i sin kultur (som typ nazism och huvudjakt, ironiserar författaren).
Den kanadensiska forskaren Steven Pinker har i uppmärksammade boken ”Ett oskrivet blad och andra myter om människans natur” tagit upp Browns universals. De båda ser de mänskliga universalerna (mänskliga beteendekonstanter) som mentala anpassningar till människans kollektiva liv. De kan också hänvisa till Darwins bok ”The Expressions of Emotions in Man and Animals”.
Brown menar att mänskligt universellt beteende är former av kultur, språk, beteende och psyke för vilket det inte finns något känt undantag. De är gemensamma för alla mänskliga samhällen. En del av allas vår mänskliga natur. Se följande exempel från listan över mänskliga universalbeteenden:
Mer utvecklad kultur och språk än andra djur, med förmåga till abstrakt och symboliskt tänkande. Manlig pratsamhet för att på gott och ont påverka andra. Skvaller. Ord, gester och ansiktsuttryck för att förmedla känslor. Ansiktsigenkänning. Sex och svartsjuka. Barnrädsla för främlingar. Släkttermer. Verktyg. Droger. Skydd. Eld.
Familj- och gruppliv. Territorialitet (”revir”). Hembygdskänsla. Kollektiv gruppidentitet. Socialisering av barn. Härmning av andra. Preferens för nära släkt (nepotism). Olika social status och prestige. Sociala strukturer. Ekonomisk ojämlikhet. Arbetsspecialisering.
Mer barnomhändertagande av kvinnorna. Könen anses ha olika natur. Män är mer fysiskt aggressiva och våldsamma (de är fysiskt starkare). Män dominerar i politik och offentlighet över kvinnor och barn. Män föredrar yngre fruktsamma kvinnor (och vill ha mer sex).
Gemensamt arbete. Ömsesidigt utbyte. Handel. Gåvor. Matdelning. Framtidsplaner. Manipulation av sociala relationer. Regeringar/ledare. Bindande kollektiva beslut. Uppskattning av generösa ledare. Varken hel diktatur eller full demokrati – mer oligarki.
Lagar. Rättigheter och skyldigheter. Brott och straff (upp till dödsdom). Medlemskap i sociala enheter. Konflikter. Ingrupp-utgrupp-antagonism (Vi och dom). Etniska motsättningar. Moral. Ömsesidighet. Empati. Gästfrihet. Religion/vidskepelse. Världsåskådning. Materialism. Egendom (individuell eller grupp). Dans. Musik. Konst. Utsmyckning.
Nu reagerar jag direkt på påståendet om ojämlikhet – enligt många andra källor var ju jägarsamlarsamhället ekonomiskt jämlikt och ganska jämställt. Däremot har man inte hittat några samhällen där kvinnor dominerar (trots idoga försök även från kvinnliga forskare).
Vad som också bör framhållas är att man inte får begå det naturalistiska misstaget – att tro att det som ÄR i naturen, även BÖR vara i kulturen. Konkret, att om männen har dominerat genom historien så är det inget argument för att de ska fortsätta att göra det. Vi bestämmer själva och nu är kvinnorna på väg att uppnå jämställdhet med männen i Sverige.
Vi människor är natur och kultur, biologi och samhälle, arv och miljö. Att vi i många länder uppnått politisk demokrati och allt större rättigheter och möjligheter för kvinnor och minoriteter visar att samhället går att ändra oavsett de mindre trevliga sidorna av människans och könens natur.
Att bekämpa den mänskliga (och manliga) naturen genom att förneka den är ingen bra framtidsstrategi. Vi måste objektivt och ärligt utforska verkligheten utan skygglappar. Först då får vi den kunskap vi behöver för att driva vårt samhälle i den riktning vi själva vill. Politik är att vilja.
Själv ser jag exempelvis de utforskade könsskillnaderna som en tillgång i politiken. Kvotera hälften av all politisk makt till kvinnorna, så blir samhället mjukare (som särartsfeministerna menar).
Hans Norebrink
# Jägaresamlare i Gamla och Nya världen utvecklade isolerade från varandra mycket lika kulturer. Det är ett argument för mänsklighetens psykiska enhet, för en gemensam mänsklig natur som enar oss.
