Det går inte att bygga bort sociala problem

Mark Isitt tycks tro att sociala problem i förorterna går att bygga bort genom att bygga ”en riktig stad”. Sen tar han Gårdsten som ett exempel. Problemet med detta är att historien visar att sociala problem inte går att bygga bort och att Gårdsten inte på något sätt är en stadsdel med fungerande socialt liv, arbetsplatser, kontor och industrier blandat. Han utgår från en falsk verklighetsbeskrivning och han bortser från vad orsakerna till sociala problem och brottslighet är.

Miljonprogrammet var i likhet med äldre områden som exempelvis Biskopsgården, Kortedala, Högsbotorp och Guldheden ett försök att bygga bort fattigdom, social misär samt trångboddhet och bostadsbrist. Det sista lyckades men inget annat. De sociala problemen och fattigdomen flyttade bara till nya områden. Folk flyttade från områden med social sammanhållning och social kontroll men med utedass, kallvatten och kyla till varma lägenheter med vattentoalett, varmvatten, ordentliga kök och badrum men utan social kontroll, social sammanhållning och socialt liv. Från liv i enkelhet till död i vad som då uppfattades som lyx. Materiellt blev det mycket bättre, psykiskt, själsligt och mentalt blev det sannolikt sämre.

Det gick inte att bygga bort social misär och fattigdom för det handlar inte i först hand om hur folk bor eller om hur staden är planerad. Det handlar främst om sådant som meningsfulla arbeten utan att skador och sjukdomar skapas, det handlar om sysselsättning och arbetslöshet, löner och ersättningar som det går att leva på. Det handlar också om psykiska sjukdomar, upplevd trygghet med mera.  Sådant går inte att åtgärda genom att bygga om eller bygga nytt.  Men att bygga som många områden till en riktig stad skulle förmodligen underlätta. Det skulle sannolikt ge ökad trygghet och skapa ett fungerande socialt liv i många områden där idag inte finns något. Men bidragsläget skulle inte ändras, arbetslösheten inte minska, rekryteringen till kriminalitet skulle inte minska eller försvinna. Trångboddheten som kommit tillbaks skulle inte heller försvinna.

Det verkar däremot som om Mark Isitt är av uppfattningen att om bara förorterna byggdes om till ”riktig stad” skulle de problem som finns där försvinna. Det är lika dumt som när Uno Åhrén och andra trodde att om de bara sanerade bor de gamla arbetarområdena i centrala Göteborg så skulle fattigdom, misär, brottslighet och sådant försvinna. Det blev inte så och Isitts ombyggnadsprogram skulle inte heller leda dit.

Vad som behövs är minskade klassklyftor, avprivatiserad skola och vård, minskad arbetslöshet, minskad segregation, högre löner för arbetare och lägre inkomster för direktörer och kapitalister etc. Att ha en stad som underlättar socialt umgänge och där arbetet ligger nära bostaden är naturligtvis också bra, men det är inte det som gör skillnad.

Det naturligtvis bra att Gårdsten renoverats men det är sannolikt  av mindre betydelse när det gäller att stadsdelen inte längre anses särskilt utsatt. De sociala problemen må ha minskat, men de har i praktiken bara flyttats till Lövgärdet och Rannebergen. Gårdsten har på inget sätt heller förvandlats till en ”riktig stad” med kvarter, arbetsplatser och fungerande socialt liv. Det är snyggare men i praktiken ingen större skillnad mot tidigare.

Läs mer:

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!