Mattias Hagberg har skrivit en mycket intressant artikel i GP om deckarförfattaren Raymond Chandler. Men han misstar sig på några punkter vilket jag tycker visar att han faktisk inte riktigt behärskar ämnet. Raymond Chandler hade nämligen aldrig funnits som den författare vi idag känner om det inte vore för en annan författare vid namn Dashiell Hammett.
Det var Dashiell Hammett som tog mordoffret från slottets bibliotek och kastade ut det i gränden. Det var han som övergav pusseldeckarens konstlade intrig till förmån för det socialrealistiska, inte hans efterföljare varav en var Raymond Chandler. Hammetts böcker är dessutom mycket bättre än Chandlers. De hänger ihop bättre, språket är bättre, intrigen är mer spännande, stämningen är tätare. Hammett är en författare i nobelprisklass.
Chandler är för mig en dussinförfattare av hårdkokta deckare. Han är inte dålig, utan mycket bra. Men inte bäst. Det finns många som han, Jim Thompson, Charles Willeford, Chester Himes och James M. Cain är tre exempel. Några mer sentida är Robert B. Parker, Elmore Leonard, Donald Westlake (Richard Stark), James Crumley, James Lee Burke och James Ellroy. Hammett är mästaren, Chandler den främste arvtagaren och de andra deras elever.
Chandler som deckarförfattare hade inte funnits utan Hammett. Det är också något som Chandler själv visste:
Raymond Chandler, often considered Hammett’s successor, summarized his accomplishments in The Simple Art of Murder:
Hammett was the ace performer… He is said to have lacked heart; yet the story he himself thought the most of, The Glass Key, is the record of a man’s devotion to a friend. He was spare, frugal, hard-boiled, but he did over and over again what only the best writers can ever do at all. He wrote scenes that seemed never to have been written before.
För mig är det märkligt att Hagberg inte verkar känna till detta.
Det är möjligt att det var Chandler som förändrade deckarläsandet. Men det var inte han som förändrade deckaren och skapade det som kallas den hårdkokta deckaren. Det var Dashiell Hammett. Det var Hammett som övergav pusseldeckaren för en mer realistisk berättelse om det samhälle som föder och göder kriminalitet.
Hammett var dessutom vänsteraktivist och kommunist. Han arbetade för att förändra samhället på en lång rad områden. Kanske är det därför han så ofta glöms bort. Men det är verkligen märkligt att Hagberg låter Chandler få Hammetts roll i historien om deckarens utveckling. Den som ofta läst Chandler borde inte kunna missa Hammett. Den som är vänster borde känna till Dashiell Hammett och hans betydelse för den hårdkokta deckaren.
PS. En av Dashiells Hammetts böcker, Röd skörd, finns på en lista som Time Magazine gjorde över de 100 bästa engelskrpsåkiga romanerna mellan 1923 och 2005.
Att GP publicerar en artikel om Raymond Chandler i en serie artiklar om kiosklitteratur tycker jag också är märkligt. Det är sannerligen ingen kiosklitteratur.
