Boknytt
Gruppens grepp
Klintman, Lunderquist, Olsson
Natur & Kultur
Vetenskap eller evolutionsförnekelse
Religiösa fundamentalister förnekar evolutionen, liberala troende medger att kroppen skapats av det naturliga urvalet, men inte själen. Det senare dubbeltänket är vanligt också i den politiska världen – men då att vårt beteende står fritt från vår biologi.
Så menar likhetsfeminister att könen är sociala konstruktioner (om de alls existerar). Men modern forskning visar att män genetiskt och hormonellt är mer aggressiva och konkurrerande än kvinnor (särskilt unga sexhungriga män), vilket det finns trovärdiga förklaringar till i spelet mellan könen.
Biologiskt och evolutionärt är det troligen så att kvinnor av naturen generellt sett är mer fredliga och humanitära än män. Så röstar ofta kvinnor mer för välfärd och vänsterpartier – med den vanliga brasklappen att de individuella skillnaderna mellan människor är större än gruppskillnaderna (min kommentar).
Bland konservativa, (ny)liberala, och nationalekonomer ses människan som en rationell, individualistisk egoist, medan forskningen om människans psyke/hjärna (”själ”) visar att hon också är en känslosam kollektivistisk samarbetsvarelse.
Bland vänsteranhängare och samhällsvetare ses människan ofta som i grunden god (men skadad av ett orättvist samhälle), alternativt möjlig att forma god. Det senare alltså teorin om människan som ett vid födseln oskrivet blad (tabula rasa). Varför man genom uppfostran och radikala samhällsförändringar kan skapa en ”ny människa”. Evolutionär och psykologisk forskning visar dock att vi även är själviska individer av naturen.
Vi människor har hela spektrumet av möjliga individuella och sociala beteenden som naturgivna, medfödda, genetiska, hormonella, biologiska, evolutionära, psykiska, givna, neurologiska tendenser. Egoism – Osjälviskhet. Individualism – Socialitet. Fredlighet – Krigiskhet. Tolerans – Intolerans.
Vi är dessutom extremt kulturellt och socialt formbara. Mer än andra djur formar vi oss själva socialt genom social inlärning inom och mellan generationerna. Vi skapar själva vår fysiska och sociala miljö, och påverkas i sin tur av den i en cirkelgång mellan biologi och kultur. Därför är vi det mest flexibla och anpassningsbara av alla djur – och planetens härskare.
Ovanstående resoneras det om – välargumenterat och lättläst – i fakta- och debattboken ”Gruppens grepp – Hur vi fördomsfulla flockvarelser kan lära oss att leva tillsammans”, skriven att författartrion Mikael Klintman (sociologiprofessor), Thomas Lunderquist (journalist) samt Andreas Olsson (psykologidocent).
Deras tema är människans sociala beteende i dess ”goda” form (solidaritet med den egna gruppen) och ”onda” form (xenofobi mot andra grupper). Alltså Vi-Dom-tänket som är en del av vårt evolutionära arvsbagage. De föreslår åtgärder för att förbättra relationerna mellan olika nationella, etniska, religiösa och politiska grupper.
Tvärvetenskapligt söker de svaren i evolutionsforskning, biologi, antropologi, historia, geografi, sociologi, statsvetenskap, (moral)psykologi, (social och affektiv) neurovetenskap, genetik, (beteende)ekonomi, socialpsykologi, inlärningsteori, minnesforskning, evolutionspsykologi, evolutionssociologi, beteendeekologi, arkeologi, hjärnforskning, experimentell psykologi, humanekologi, religionshistoria, primatforskning, djurstudier, kulturvetenskap.
Det står helt klart att vi människor av naturen är mycket sociala varelser, på grund av alla de fördelar som ett socialt liv ger – som skydd och samarbete i matanskaffningen. Men i nästan hela vårt liv som djurart har vi levt som jägare-samlare och formats i små människogrupper – 150 verkar vara en naturlig gruppstorlek. ”Vi och Dom” fanns redan från början alltså.
Därmed är vi främst sociala med en egna gruppen, den vi lever och samarbetar och identifierar oss med. Andra grupper kan utgöra ett hot och konkurrenter om resurserna. Så vi föds sociala och med tendensen att gynna det som upplevs som den egna gruppen – grupp, klan, ätt, släkt, etnisk grupp, nation. Vi och dom-grupperandet är något vi får leva med och hantera.
Författarna tar upp en mängd åtgärder vi kan använda för att förbättra vi-dom-relationer och leva fredligt, ömsesidigt och tillsammans i vår alltmer migrerande, invandrande, gruppblandade, kulturkrockande mångkulturella, långresande, globalekonomiska och ”samklimatiga” värld.
Med vårt förnuft kan vi vidga den etiska solidariska ”ansvarscirkeln” från gruppen till globen. Vidare: Minska hotbilden genom välorganiserade möten med andra grupper. Visa på företeelser i andra grupper som strider mot våra fördomar om De Andra. Hitta gemensamma intressen och fiender – som klimathotet. Bekämpa socio-ekonomisk-kulturell ghettoisering med blandade boenden och kvotering på arbetsplatserna.
Själv skulle jag vilja lägga till ”solidaritetsnivå-gruppering”. Acceptera grupptänket, men bygg även större gruppsolidaritetsnivåer. Från landskapet till nationen, världsdelen och hela jorden. Med minskad solidaritet och identifikation på varje högre samhällsvivå. Då ersätter vi realistiskt Vi-Dom-relationer med Vi-Ni-relationer.
Vi har haft många krig i Norden, senast hotade ett med Norge för drygt hundra år sedan. Idag har vi ovanför den svenska nationalkänslan även en övernordisk identitet som omöjliggör krig mellan oss nordbor.
Liknande effekt har (trots andra dåliga saker) även EU haft – en vag känsla av europeiskhet gör ett nytt storkrig mellan arvfienderna Tyskland och Frankrike otänkbart – och gör samarbete lättare. Vi-Ni-relationer mjukar upp grupprelationerna utan att avskaffa grupperna (vilket nog är omöjligt). Nationen lever starkt kvar.
Jag ser även mångkulturalismen som ideologi och praktik som en vi-dom-fara. Varför gynna flera separata åtskilda apartheidliknande vi-grupperingar när vi istället kan ha ett gemensamt Nationellt Vi som enar och förenar alla i Sverige oavsett tro, hudfärg och ursprung?
Varför inte som förr smälta samman nya och gamla svenskar i ett gemensamt nationellt Vi. En nation, olika rötter. Ett Sverige bestående av ett sammanbundet Vi torde bli mer konfliktfritt. Därtill torde det bli enklare att bygga gemenskap, solidaritet, samarbete och social välfärd i vårt land.
Hans Norebrink, halv amerikan, åttondels norrman
PS. Det viktigaste i boken är konstaterandet att vi människor är ur-sociala. Vi är inte som de borgerliga tror individer som enbart gynnar oss själva inom ramen för lag och stat. Vi är ett kollektiv, ett folk, en nation, en människogemenskap.
PSS. Istället för etniska och kulturella konflikter och krockar i ett mångkulturellt Sverige kunde vi koncentrera oss på den viktigare klassfrågan, och kampen för ekonomisk demokrati. Ett enat färgblint Sverige bygger lättare framtidens socialism – via Folket som såväl Klass som Nation.
PSSS. Ett fel i boken: Jägarsamhället var inte hierarkiskt och polygamt, det var jämlikt och jämställt – en inspirationskälla för oss idag (bortsett från stamkrigen…).
