Arkitektkårens arrogans

Arkitektkåren i Sverige präglas till stor del av intolerans och förakt gentemot vanliga människor och de som tycker annorlunda. Adam Cwejman på GP:s ledarsida skriver idag bra och intressant om detta med anledning av en sommarpratare vid namn Thomas Sandell. Bland annat skriver han:

Sandell, som har varit ordförande i Sveriges arkitekters riksförbund, uttryckte än en gång det som blivit den samtida svenska arkitektkårens främsta signum: Rädslan för att bli ifrågasatt och det illa dolda föraktet för den avvikande åsikten.

I stället för att försöka förstå motrörelsen så beskriver Sandell fenomenet med att det handlar om ”rädsla för det nya”. Detta är, menar Sandell, samma mekanismer som ”framkallar främlingsfientlighet”. Denna ”okunniga opinion” och ”flockbeteende” gör Sandell orolig. Den tycks nämligen inte förstå att ”samtida arkitektur kräver hopp och tro om framtiden”.

Vad Sandell uttrycker är inte bara betecknande för vissa svenska arkitekter. Det är ett uttryck för eliternas irritation över att folk tycker fel. Att ha en avvikande åsikt om, säg arkitektur, infrastruktur eller migration är inte, just det, en åsikt. Det är uttryck för ”rädsla” eller ”okunskap”.

[…]

Arkitekter som Sandell och Wingårdh har problem med att deras expertis och konstnärliga linje ifrågasätts. De tycks leva i övertygelsen att de besitter en ohotad expertkompetens som kreti och pleti inte ska ha synpunkter på.

Jag håller helt med Cwejman när det gäller kritiken av arkitekter som Sandell och Wingårdh och har själv skrivit om saken flera gånger:

Läs även:

Skitfula hus av det slag som Sandell vill ha och Wingårdh oftast ritar är nu heller inget nytt, inga nyheter och inte heller nyskapande. Det är inget som någon reagerar mot för att det är nytt. Den typen av hus har vi byggt i nästan 100 år. Det var fult på 1930-talet och är fortfarande lika fult nu när vi nästan är inne på 2020-talet- Det är fulheten folk reagerar mot.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!