Jag har i ett tidigare inlägg visat att det inte tycks finnas något samband mellan cannabisbruk och narkotikamissbruk och nivån på skjutvapenvåldet i kriminella miljöer. Skjutvapenvåldet i gängmiljöer är mycket mer omfattande i Sverige trots att narkotikamissbruket och narkotikabruket är betydligt mer omfattande i Danmark och Norge samt mer omfattande i Finland än i Sverige.
Inte heller är narkotikahandel eller cannabishandel orsaken i Brås rapport ”Skjutningar i kriminella miljöer” som kom i februari 2019. Ändå hävdar folk i alla möjliga sammanhang att rapporten säger det. Bland annat i Forskning & Framstegs senaste nummer. Det gör den inte. Den säger att cannabishandeln kan utlösa våld och ofta är den utlösande orsaken bakom. Men det är inte den viktiga aspekten och inte anledning till våldsproblematiken. att minska cannabishandeln kommer därför inte att minska våldet. Den viktiga aspekten bakom skjutvapenvåldet är status och makt:
Oavsett ursprunget till en konflikt betonar våra intervjupersoner att det är konfliktens konsekvenser som är det avgörande, alltså hur konflikten påverkar ens ställning och position inom den kriminella miljön. Det tycks med andra ord inte vara konfliktens orsaker i sig – narkotikaskulder, flickvänner eller försäljningsområden – som är det viktiga. Intervjupersonerna berättar att ens omgivning bevakar varje steg man tar, och i kampen om position räknas allt. Därför tar man också saker på stort allvar.
Många intervjupersoner ser därför skjutvapenvåldet som en investering i den egna kriminella karriären, eftersom våldet är ett sätt att bygga upp sitt rykte och därmed stärka sin position.
Ryktet – att andra känner till ens namn och vet vad man går för – förknippas med vinster, som att man kan få mer inflytande över den lokala narkotikamarknaden. Samtidigt är ryktet kortvarigt och lätt att förlora. Därför måste det ständigt upprätthållas och försvaras. Konflikter och skjutningar kan därmed vara användbara i spelet om position och makt, både på narkotikamarknaden och i den kriminella miljön i stort.
Ett närliggande tema i intervjuerna handlar om att våldet har förändrats över tid. Intervjupersoner beskriver att mer eller grövre våld måste till för att flytta fram eller skydda den egna positionen. De säger också att unga, perifera deltagare i den kriminella miljön i högre grad än tidigare tar chansen att avancera genom att skjuta. Man kan möjligen säga att vad intervjupersonerna beskriver är en sorts inflationsprocess: mer våld krävs för att åstadkomma en viss effekt. Om aktörer i miljön utgår från sådana antaganden, så får det troligen konsekvenser för deras motivation att söka fredliga lösningar när konflikter uppstår.
En annan viktig aspekt när det gäller skjutvapenvåldet är självförsvar. Gängmedlemmar behöver vapen för självförsvar och skjuter först om de känner sig hotade. I självförsvar. Detta ökar skjutvapenvåldet och risken för skjutvapenvåld. Tillgången på skjutvapen ökar också skjutvapenvåldet. Har de kriminella inga skjutvapen kan de inte skjuta varandra.
Förslagen på åtgärder i rapporten är tre:
- Sociala åtgärder i utsatta områden
- Minska tillgången på vapen
- Minska tillgången på narkotika, framförallt cannabis
Den sista punkten kan sannolikt inte fungera vad det gäller cannabis av skäl som jag redogjort för i ett tidigare inlägg. Dessutom är det inte cannabismarknaden som behöver åtgärdas utan det faktum att unga män dras in i de kriminella miljöerna från början. Sverige har redan mindre cannabishandel än våra nordiska grannländer samtidigt som vi har mer skjutvapenvåld. Men de två första åtgärderna på listan är viktiga och den första absolut nödvändig om gängvåldet ska minska långsiktigt. Sociala åtgärder som medför minskade klassklyftor, skapar arbete och tar bort bostadsbristen är det viktiga.
Under de senaste åren i Göteborg och det senaste året i Malmö tycks det vara så att tillgången till skjutvapen kan ha minskat. Istället har de kriminella fortfarande tillgång till handgranater. Att kasta en handgranat eller spränga en hemmagjord bomb tycks ha blivit vanligare än att skjuta i Malmö med omnejd. I Göteborg har skjutningarna nästan helt upphört och sprängningar är fortfarande ovanligt.
