Elin Segerlind är Vänsterpartiets fiskeriansvarige politiker i riksdagen. Hennes kunskap om fiske är nästan lika med noll. Därför har hon nu hemfallit åt samma dumheter som också Sportfiskarna ägnar sig åt. Bakgrunden är att felaktig redovisning av fångsten från det pelagiska fisket i centrala Östersjön har avslöjats. Trålare som landat fångst i Skagen har bevisligen rapporterat skarpsill som sill. Det finns i princip inget att tjäna ekonomiskt på det då priset som betalas av fiskmjölsfabriken är i stort sett detsamma. Det enda är att det anses vara lite lättare att fiska skarpsill vilket kan minska bränsleåtgången.
Redovisningen av pelagiska fångster går till så att skepparna ombord uppskattar hur stor del av fångsten som är skarpsill och hur stor del som är sill. Det är ingen lätt uppgift att utföra vid en ren visuell uppskattning vilket är vad skepparna gör. Vid kontroller har det visat sig att de ofta har uppskattat andelen sill som större än den i verkligheten varit. Efter kontroller rättas då detta till. Ingen har begått någon olaglighet. Men allt kontrolleras inte.
Konsekvenserna av felrapporteringen kan dock bli stora. Utifrån landningarna uppskattas hur stor bestånden av sill och skarpsill är. Den felaktiga redovisningen leder till att beståndet av skarpsill blir underskattat och beståndet av sill överskattat. Det fiskas mindre sill än redovisat och mer skarpsill än redovisat. Något problem är detta egentligen inte för skarpsillen och sillen då inget överfiske sker. Men forskarna får inte en klar bild av hur situationen i Östersjön ser ut. Hade landningarna varit korrekta hade kvoten på sill varit lägre och kvoten på skarpsill varit högre. Mer skarpsill kan fiskas än vad forskarna tror medan mindre sill kan fiskas. Det är också så fisket faktiskt ser ut. Det finns alltså ingen som helst anledning att stoppa det pelagiska fisket. Elin Segerlind är helt ute och cyklar. Hon vet inte vad hon pratar om.
För torsken kan det ock vara problem med felrapporteringen, felaktiga beståndsuppskattningar och felaktiga kvoter på skarpsill då torsken får för lite att äta som liten och ung då skarpsill äter samma mat som små torskar. Torsken blir då aldrig så stor att den kan äta skarpsill.
Felrapporteringen gäller sannolikt bara den sill och den skarpsill som fiskas i centrala delar av Östersjön och som landas i Skagen och Västervik. Den gäller inte sillfisket (strömmingsfisket) i Bottenviken, inte sillfisket eller skarpsillsfisket i Nordsjön och Skagerka och inte heller sillfisket i västra Östersjön. Sannolikt inte heller för det fisk som sker i centrala Östersjön och där fångsterna landas i exempelvis Ronehamn och Simrishamn. Problemet är inte så allvarligt som folk tror.
I verkligheten tyder de felaktiga redovisningarna på att fisket av skarpsill måste öka, inte minska och inte stoppas. Att stoppa det pelagiska fisket skulle bland annat förvärra läget för torsken i Östersjön då skarpsill äter samma mat som små torskar. Resultatet är att små torskar svälter och aldrig blir stora så att de kan äta skarpsill. Så vad som troligen behövs är en kraftig ökning av skarpsillfisket och därefter en gradvis minskning så torsken kan börja växa sig stor igen.
Läs mer:
- Sportfiskarnas dumheter om sillfisket
- Felrapportering av sill och skarpsill från Östersjön
- En kraftig ökning av skarpsillkvoten i Östersjön är troligen nödvändig
