Det här med gentrifiering

Gentrifiering är en process när en tidigare fattig stadsdel förvandlas till en stadsdel för bättre bemedlade. Processen kan gå gradvis, ta fler decennier eller gå snabbt på bara några år. Grundförutsättningar för gentrifiering är frånvaro av social bostadspolitik och bostadsbrist samt marknadsstyrning i någon form som exempelvis när det gäller bostadsrätter i Sverige. Finns dessa grundingredienser så görs följande (alla punkterna eller bara några, i olika områden lite olika):

  • Vanvårda fastigheterna.
  • Avskaffa social bostadspolitik och samhällsägda bolag om sådant finns. Inför avkastningskrav på samhällsägda bolag om de inte avskaffas.
  • Hyr ut till ”kulturella verksamheter” med hög status och utan pengar. Området blir populärt bland kulturfolk och människor som vill vara ”inne”.
  • Avskaffa hyresreglering. Inför ren marknadsstyrning.
  • Höj hyrorna så fattiga människor och hantverksföretag tvingas bort. Hyr ut till tveksamma företag och verksamheter.
  • Tomma fastigheter innebär att vanvård blir lättare. Brottsligheten blir hög. Folk flyttar frivilligt.
  • Riv de sämsta byggnaderna eller kanske till och med allt. De sista kvarboende tvingas flytta nån annan stans. Bygg nytt och större i form av bostadsrätter. De som bodde i området tidigare har inte råd med den nya bostäderna.
  • Lyxrenovera och omvandla till bostadsrätter i de eventuellt kvarvarande fastigheterna så de få kvarvarande fattiga tvingas bort.
  • Gentrifiering genomförd. Nu har stadsdelen en rikare befolkning. Fastighetsägarna tjänar massor med pengar. Brottsligheten går ner och blir låg. Nu kan politiker och andra ljuga om varför brottsligheten gått ner.

Det har gått till på i stort sett samma sätt i alla stadsdelar och stadsdelsområden där jag studerat och följt fenomenet. Kvillebäcken, Haga, Kommendantsängen, Olivedal, Stigberget, Masthugget, Södermalm, Hell’s Kitchen och Upper West Side.

 

 

Advertisements