Regeringens kontraproduktiva och meningslösa förslag mot gängvåld

Gängbrottsligheten i Sverige har de senaste 20 åren ökat samtidigt som brottsligheten totalt har minskat sen 1990-talet. Utvecklingen har varit lite olika i olika delar av Sverige med en minskning av gängvåldet i både Malmö och Göteborg de allra senaste åren men en ökning i mindre städer och Stockholm. I Göteborg ligger gängvåldet idag på en lägre nivå än år 2000. Det finns alltså ett tydligt exempel på hur gängbrottslighet och gängvåld kan bekämpas i Sverige. Politiker och andra borde titta på Göteborg och det framgångsrika arbetet mot gängvåld där.

Inget av det som regeringen föreslår har använts i Göteborg. Istället handlar det om sociala insatser, långsiktigt förtroendeskapande arbete från polisen sida, inga slumpmässiga kontroller och liknande. Repression, kameraövervakning, hårdare straff, visitationszoner med mer har inte varit en del av de metoder som använts. Minskad arbetslöshet har också spelat roll.

Regeringsförslagen innefattar följande kontraproduktiva eller meningslösa åtgärder på straffsidan: Avskaffad straffreduktion för unga vuxna, vistelseförbud, fler LVU-placeringar, fler SIS-platser (Statens institutionsstyrelse), skärpt straff vid rekrytering, skärpt straff vid kriminella uppgörelser, skärpt straff vid vapenbrott, skärpt straff vid narkotikaöverlåtelse, återfallsförebyggande villkorlig frigivning, ungdomsövervakning, straff vid falska uppgifter till polis. De första 4 förslagen hänger ihop och  kommer att leda till ökad brottslighet, att fler ungdomar fastnar i brottslighet och rekryteras av kriminella gäng. De som åker fast och straffas förblir brottslingar medan de som aldrig åker fast slutar med brottslighet som vuxna. Resten av förslagen på denna punkt som i huvudsak handlar om hårdare straff är meningslösa och har noll betydelse för att minska skjutandet och brottsligheten.

Ytterligare ett antal förslag innebär kraftigt minskad rättssäkerhet såsom kronvittnen och anonyma vittnen medan hårdare straff för mened och övergrepp är lika meningslösa som alla andra hårdare straff. Det kommer inte att minska brottsligheten. En effekt  av anonyma vittnen och kronvittnen blir dessutom att brottslingar kommer att utnyttja polisen för att bekämpa sina fiender och konkurrenter.

Bättre skydd av vittnen är bra men har ingen betydelse för brottsligheten. Den kommer inte att minska på grund av det.

Sen har vi förslagen som inskränker den personliga friheten och integriteten såsom hemlig dataavläsning, hemliga tvångsmedel, utvidgad husrannsakan, utökad obligatorisk häktning, förslag om ordningsvakter, automatisk kameraövervakning och ökad förverkan av tillgångar. Dessutom minskar det rättssäkerheten på flera sätt. Allt detta är steg mot den fascistiska högerextrema och odemokratiska vägen att bekämpa brott.

Bättre åtgärder när barn begår brott och myndighetssamverkan är dock bra men kommer inte att ha nån effekt på brottsligheten i sig.

Till slut har vi de förebyggande åtgärderna, trygghetsberedning, satsning skola och socialtjänst i utsatta områden, ökade möjligheter för socialtjänst att ingripa, socialtjänst på kvällar och helger, utredning av kommuners ansvar, insatser för barn och unga i riskzon, nationellt avhopparprogram, arbete mot penningtvätt. Vad trygghetsberedning och arbete mot penningtvätt betyder i verkligheten är oklart och obegripligt. För på alla andra politikområden görs en massa för att underlätta penningtvätt medan vanliga människor knappt kan använda kontanter längre. Att använda kontanter är svårt men att föra in dem i ett eget serviceföretag, tjänsteföretag, konsultbolag, byggbolag eller restaurangföretag som intäkter är ganska lätt. Lägre krav på aktiekapital i aktiebolag ökar därför möjligheterna för penningtvätt liksom all privatisering av offentliga tjänster och verksamheter.

De andra förebyggande förslagen har jag inget emot och de kan medverka till minskad brottslighet. Men när de läggs som förslag i en speciell riktad satsning mot gängbrottslighet riskerar de att bli kortvariga projektinsatser utan långsiktiga effekter eller så kommer de i praktiken inte att genomföras alls. Dessutom finns en risk att sådana extra pengar hamnar i privata företag som drivs av den organiserade brottsligheten i vårdsektorn och på det sättet i praktiken blir en hjälp till penningtvätt genom dessa företag.

Läs mer:

 

Advertisements