Att bekämpa nazism och rasism är viktigt och nödvändigt. Det är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Alla metoder som är acceptabla i ett demokratiskt samhälle kan därvidlag användas. Till och med våld i vissa fall. Våld är något som all partier i riksdagen är överens om att kunna använda när fiender till det demokratiska samhället ska bekämpas. Dessa fiende definieras lite olika av personer och partier med olika uppfattningar men alla partier verkar tycka det är okej att ingripa med våld mot fiender i andra länder och terrorister. Nazisterna är terrorister. Det är också vad Håkan Boström i GP skriver.
Boström vänder sig mot att samhället försöker bekämpa nazister genom att förbjuda åsikter, symboler och annat. Det är en väg som är dödsdömd. På den punkten har han helt rätt. Han har helt rätt när han skriver:
Rätten att få framföra även extrema och avskyvärda budskap är själva kärnan i yttrandefriheten – och yttrandefriheten är i sin tur en av demokratins hörnpelare. Lagen om hets mot folkgrupp är framför allt till för att skydda minoriteter från att behöva konfronteras med hatbudskap i sin vardag, exempelvis på gator och torg. Det är en rimligt avvägd inskränkning av yttrandefriheten som inte bör dras längre än nödvändigt för det syftet.
[…]
Nej, i den mån den organiserade nazismen utgör ett hot mot demokratin och enskilda individer bör den bekämpas. Det gäller både civilsamhället och staten. Alla har ett ansvar. Människor kan på olika sätt visa sin avsky mot NMR, till exempel genom manifestationer som att vända ryggen mot dem när de demonstrerar.
Jag delar dock inte Boströms uppfattning om motdemonstrationer och mötesstörningar. Det är bra och fungerande metoder för att få bort nazisterna från den offentliga miljön och har fungerat bra i Göteborg där nazisterna inte kan visa sig i offentligheten utan att mötas av motaktioner. Är nazisterna 100 är antifascisterna 1 000, är nazisterna 1 000 är antifascisterna 20 000. Svenskar gillar inte nazister skriver Boström och det är helt rätt. Göteborgare ogillar nazister i ännu högre grad och brukar visa det tydligt. Det tycker jag vi ska fortsätta med. Våldsamma motdemonstrationer fyller dock inget syfte då de ofta är kontraproduktiva.
Samtidigt anser Boström att våldsbejakande organisationer bör förbjudas. Det är också den dödsdömd väg att gå. Vad som är en våldsbejakande organisation är omöjligt att definiera och en sådan lagstiftnings uttolkning blir därför helt beroende av vilka som för tillfället styr i ett samhälle.
Är en organisation som tycker det är okej att använda våld i Syrien, Afghanistan, Libyen våldsbejakande? Självklart är det det och vips kan vi förbjuda alla riksdagspartier. Är det våldsbejakande att säga att våld får användas för att störta ett lands regering eller regim? Självklart är det våldsbejakande och därmed kan vi förbjuda alla organisationer som bekämpar ockupationer och diktaturer samt dessutom alla som ger stöd åt sådana organisationer. Den lagstiftning Boström föreslår är därför helt oacceptabel i ett demokratiskt samhälle. Den rycker under grundvalen för en fungerande demokrati och förbjuder i praktiken vissa åsikter.
Boström har dock rätt om att samhällets och motståndares fokus inte bör vara på att förbjuda deras symboler och åsikter utan mer på att bevaka deras förmåga att hota demokratin och enskilda individer. Samtidigt är jag inte överens om att statens våldsmonopol. Jag anser inte ens att det finns då lagen ger alla människor rätt att använda våld i vissa lägen.
