Självklart ska samerna har fiske- och jakträtt på sin traditionella marker

Det är för mig självklart att samer ska ha fiske- och jakträtt på de marker de traditionellt brukat för renskötsel och annat. Att det är samebyarna som ska ha den nyttjanderätten är däremot inte lika självklart för det utestänger majoriteten av alla samer. Det är bara en liten privilegierad elit bland samerna som är medlemmar i samebyar. Istället borde rätten till jakt- och fiske i traditionellt samiska områden fördelas av sametinget, eller rättare sagt någon myndighet som ligger under sametinget. På det sättet kan alla samer omfattas av jakt- och fiskerätten. Det är dessutom också en helt rimlig och vettig inskränkning av äganderätten för markägare.

På samma sätt ser jag det som självklart att fiskarbefolkningen runt Sveriges kuster har nyttjanderätten till fisket i havet. Idag fördelas fiskerättigheter och fiskemöjligheter av staten via Havs- och vattenmyndigheten. Staten borde istället fördela kvoter till yrkesfiskarnas organisationer som sen har ansvaret för förvaltningen och fördelningen av fiskerättigheter på kollektiv och individer på samma sätt som sametinget borde ha ansvaret för jakt- och fiskerättigheter på deras områden.

Havsfisket förvaltas idag på fler olika sätt beroende på fiske. I det pelagiska fisket på makrill, sill, skarpsill, tobis och blåvitling används i huvudsak individuella överförbara fiskerättigheter (en slags nyttjanderätter) som kan köpas och säljas, i det demersala fisket på bottenlevande fiskar och skaldjur används främst årliga fiskmöjligheter som fördelas av HaV men kan bytas, hyras ut och hyras in under året men där finns också andra förvaltningsmodeller såsom samförvaltning för vissa arter eller områden. Siklöjefisket i Bottenviken förvaltas genom samförvaltning liksom fisket av räka i Gullmarsfjorden och i Kosterhavets nationalpark. Dessutom förekommer enskild fiskerätt (dvs markägaren äger fiskerätten) i alla sjöar, samt längs med den svenska Östersjökusten. Dessutom gäller det för ostron i Skagerak och Kattegatt.

Mineral- och malmfyndigheter bör dock även i fortsättningen ägas av oss alla. Förvaltningen och bruket (nyttjanderätten) kan liksom idag läggas ut på gruvföretag. Inskränkningarna i markägarnas äganderätt på detta område bör finnas kvar. På ungefär samma sätt fungerar det med anläggandet av vindkraftverk och vattenkraftverk och så bör det fortsätta att fungera. Det bör också fortsätta fungera på det sättet. Markägarna bör dock även fortsättningsvis ha ansvaret för att förvalta skogen, men inte i form av äganderätt utan i form av nyttjanderätt. All mark bör tillhöra oss alla. Precis som havet, sjöarna och floderna.

Eftersom vi alla är ägare till naturens resurser i Sverige och kring Sverige så måste dock staten ha rätten att inskränka rätten till jakt och fiske om arter hotas, bestånden minskar eller på grund av att naturen i ett visst område kräver skydd eller med hänsyn till landets säkerhet och livsmedelsförsörjning. Men förvaltningen liksom fördelningen av fiskerättigheter och jakträttigheter kan skötas av de berörda.

Sett på lång sikt bör dock äganderätt till mark, sjöar, hav, älvar etc helt ersättas av nyttjanderätt. Dessutom bör staten (vi alla) kunna ta ut en avgift av alla som får nyttjanderätt till användning av mark, hav, sjöar, älvar för olika ändamål som skogsbruk, jordbruk, vindkraft, vattenkraft, jakt, fiske med mera.

Läs mer:

Advertisements