Brå har gjort en sammanställning av den forskning som finns kring invandrare och brott. Sammanställningen omfattar forskningen i hela Norden. Nästan alla undersökningar är dock från Danmark, Sverige och Norge, de tre länder som har en någorlunda stor invandrarbefolkning. Sammantaget visar forskningen att brottsligheten bland invandrare minskat sen år 2000.
Sammanfattningsvis visar svenska studier att utrikesföddas överrisk för någon misstanke om brott varierat mellan 2,0 och 2,5 i jämförelse med nivån bland personer med svensk bakgrund, sedan slutet av 1990-talet. Över tid ser överriskerna ut att ha varit som störst runt år 2000. Gruppen utrikesfödda har därefter minskat sin brottslighet, både absolut och i förhållande till referensgruppen, för ett flertal brottstyper. Den totala brottsligheten har minskat under samma tid, men brottsligheten har minskat mer bland invandrare än bland de som är födda i Sverige.
Norska studier visar att överrepresentationen i brottslighet för utrikesfödda och deras barn ökade från början av 1990-talet fram till år 2000, men sedan millennieskiftet märks en nedåtgående trend. Detta är tydligast för de grupper och ursprungsområden som är mest överrepresenterade.
Danska studier visar på generellt minskande brottslighet sedan slutet av 1990-talet, samtidigt som överrisken bland personer med utländsk bakgrund varit konstant.
Svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar har en överrisk för någon misstanke om brott på drygt två i jämförelse med nivån bland personer med svensk bakgrund. Om man istället för någon misstanke undersöker antalet misstankar har gruppen klart högre brottslighet än vad utrikesfödda har. Gruppen har ökat sin brottslighet över tid, både absolut och i förhållande till referensgruppen, för en rad brottstyper. Även i norska och danska studier är brottsligheten högre hos barn till utrikesfödda än den är hos utrikesfödda.
Överrisken för personer med utländsk bakgrund, både utrikesfödda och barn till utrikesfödda, är högre för grövre brottslighet, speciellt dödligt våld och rån, än den är för exempelvis stöld. Detta är fallet under hela tidsperioden.
Det finns stora skillnader i brottslighet mellan personer från olika länder. Ju närmare ursprungslandet ligger Sverige geografiskt och ju högre utbildningsnivå och ekonomisk nivå i ursprungslandet, desto lägre brottslighet har gruppen. Detta gäller generellt men med märkbara undantag. Exempelvis har personer som invandrat från Ostasien (även länder med lägre inkomstnivå) låg brottslighet, och i tidigare studier hade nordiska invandrare i Sverige relativt hög brottslighet. En stor del av invandrarna från Ostasien är kvinnor (en klar majoritet av de som invandrat från Thailand) och kvinnor begår få brott.
De svenska och nordiska studier som frågat elever eller unga vuxna om deras brottsdeltagande visar att sambandet mellan utländsk bakgrund och brottslighet generellt sett är svagt. I flera studier har en tidigare överrepresentation bytts till sin motsats. Gemensamt för många studier är dock att bortfallet är stort och ofta ökande. I de studier där bortfallet särredovisats efter ursprung är bortfallet också betydligt större bland elever med utländskt ursprung. Detta innebär en risk för att resultaten inte är lika representativa som tidigare, eller inte lika representativa för alla grupper.
En hel del av studierna undersöker enbart män, och i studier där man slagit ihop könen speglar resultaten främst mäns brottslighet, eftersom antalet män som begår brott är betydligt större än antalet kvinnor som gör det. Dessutom är män överrepresenterade bland invandrare vilket förklarar en del av överrepresentationen för invandrare. Unga människor är också överrepresenterade bland invandrare. De flesta brott begås av unga personer vilket också bidrar till invandrares överrepresentation.
Den sammantagna bilden av resultaten från de inkluderade studierna är att faktorer som leder till bristande integration – bostadssegregation, låg utbildningsnivå och brist på sysselsättning i form av arbete eller utbildning – även bidrar till högre brottslighet bland personer med utländsk bakgrund. Orsakerna till högre brottslighet är tydliga och den som vill bekämpa brottslighet måste därför åtgärda dessa problem.
Även faktorer som krigstrauman, brotts-/konfliktnivån i ursprungslandet, liksom ursprungslandets generella ekonomiska nivå, kan spela en roll för skillnader i brottslighet mellan personer från olika länder. De vanligast inkluderade riskfaktorerna räcker dock inte för att förklara hela överrisken för gruppen med utländsk bakgrund.
Exempelvis har flyktinginvandrare enligt norska studier visat sig ha betydligt högre brottslighet än anhöriginvandrare, medan arbetskraftsinvandrare har låg brottslighet. Skillnaden mellan flyktinginvandrare och övriga invandrare kvarstår efter justering för socioekonomiska och demografiska bakgrundsfaktorer, vilket pekar på att det krävs ytterligare riskfaktorer än dessa för att förklara flyktingars överrisk. En sådan riskfaktor kan vara psykisk ohälsa.
