Barn vars förälder dömts till fängelse klarar sig sämre i skolan och har en ökad risk för egen kriminalitet i tonåren jämfört med barn med en förälder som begått samma brott men inte dömts till fängelse. Som unga vuxna har de svårare att etablera sig på arbetsmarknaden, visar en ny IFAU-rapport.
Varje år har omkring 8 000 barn och ungdomar i Sverige minst en förälder i fängelse. Rapportförfattarna följer drygt 40 000 barn vars förälder åtalats och dömts till fängelsestraff 1997–2004. Gruppen jämförs med cirka 130 000 barn där föräldern åtalats och dömts för liknande brott, men där påföljden inte blivit fängelse. Skillnaden mellan barnen är alltså inte i första hand det brott som föräldern har begått, utan det faktum att följden i vissa fall blev fängelse och i andra inte.
Barn vars förälder fick en fängelsedom var oftare kriminella i tonåren. De hade sämre grundskolebetyg och mer sällan en gymnasieexamen jämfört med barn vars förälder inte dömts till fängelse. Vid 25 års ålder var sannolikheten att vara anställd 37 procent läge bland de barn som hade en förälder som dömts till fängelse.
Barn i de socioekonomiskt mest utsatta familjerna drabbades hårdast, medan barn från något mer gynnade familjer inte påverkades lika mycket.
– Alla de här barnen kommer från utsatta familjer, men våra resultat tyder på att de som har det allra sämst kan vara särskilda känsliga för den typ av trauma det innebär att ha en förälder i fängelse, säger Hans Grönqvist som är en av flera rapportförfattare, i ett pressmeddelande.
Majoriteten av de studerade föräldrarna var åtalade för att ha begått en typ av brott som ibland leder till fängelse, ibland inte. De som dömdes till fängelse fick ett kortare fängelsestraff. Effekterna ska därför inte generaliseras till barn vars föräldrar begått grova brott och döms till långa fängelsestraff.
För att skilja effekten av fängelsedomar från andra risker i uppväxten utnyttjas att brottsmålen tilldelades olika arbetsenheter i domstolarna slumpvis och att dessa enheter var olika benägna att döma till fängelse. Familjernas utsatthet mäts med ett sammanvägt index baserat på utbildningsnivå, sysselsättning, kriminell historik samt missbruk av narkotika eller alkohol.
Slutsatsen är uppenbar. Att döma människor till fängelse är i huvudsak negativt och har få positiva konsekvenser sett i ett längre perspektiv när det gäller mindre allvarliga brott.
Rapportförfattarna studerar familjer där barnen var 3–14 år när föräldern dömdes. Analysen har genomförts med hjälp av data från Brottsförebyggande rådet och SCB.
