En statskupp som redan lett till massakrer och våldsamt förtryck har ägt rum i Bolivia. Sveriges utrikesminister har tagit ställning – för statskuppen. Så här sade hon till TT (11/11):
”Nu ska det bli nyval i Bolivia och det är naturligtvis positivt att man reagerar när valet inte har kallats demokratiskt eller fullt genomfört på rätt sätt”. På den direkta frågan hur hon ser på militärens agerande svarade hon: ”Jag kan inte säga något speciellt om det, mer än att det är positivt att man hörsammar de reaktioner som har varit om att valet inte var rättvist och att man nu gör ett nytt val.”
Låt oss först reda ut påståendet ”när valet inte har kallats demokratiskt”. Det som påståtts från oppositionen (den nuvarande kuppregimen) och de Amerikanska Staternas Organisation (OAS) är att oegentligheter förekommit vid valsammanräkningen. Inget är idag ännu bevisat och ingen har heller vågat påstå att Evo Morales inte fick flest röster.
Vad OAS och högern istället påstått är att oegentligheter har skett som gjort att valresultatet givit Morales mer än 10 procent mer än oppositionens Carlos Mesa, medan marginalen i verkligheten var något mindre. Den bolivianska lagen är nämligen utformad så att du för att vinna i första omgången måste ha mer än 50 procent av de avgivna rösterna, eller en marginal på mer än 10 procent till nästa kandidat. Annars blir det en andra omgång. Evo erbjöd omräkning och till och med ett nytt val. Högeroppositionen vägrade.
Evo Morales fick runt 47 procent av rösterna. Ingen har förnekat att han fick överlägset flest röster, men i media, också i Sverige, har detta dribblats bort under allmänna påståenden om valfusk för att få allmänheten att tro att Morales inte vann majoritet. Allt för att få statskuppen att framstå som legitim.
Det har förvisso riktats kritik mot Evo Morales också från vänster. Det finns de som menar att han inte varit tillräckligt radikal, att han vikit sig för agro-kapitalet och offrat miljöpolitiken. De som pekat på hur hans parti MAS har byråkratiserats och på förekomsten av korruption. Den diskussionen måste tas, men får inte stå i vägen för ett enat motstånd mot högerkuppen. Inom vänstern i Europa har vi länge framfört kritik mot utvecklingen inom socialdemokratin men aldrig kommit på tanken att därför stödja kapitalets direkta politiska krafter.
Samma grundinstinkt måste gälla Bolivia. En skillnad är naturligtvis att Evo Morales, trots den kritik vi kan ha, aldrig avlägsnat sig från de massor han representerade på samma sätt som den europeiska socialdemokratin gjort. De bolivianska böndernas, arbetarnas och ursprungsfolkens mobiliseringar mot kuppen visar att MAS alltjämt uppfattas som deras parti.
Det finns de som till skillnad från Ann Linde förstått detta. Det brittiska Labourpartiets ordförande Jeremy Corbyn uttrycker sin avsky inför högerkuppen i Bolivia. Den US-amerikanske demokratiske socialisten, senatorn och presidentkandidaten Bernie Sanders fördömer kuppen. Men det finns de som står på samma sida som Ann Linde och stöder kuppen: USA:s president Donald Trump, Storbritanniens konservative premiärminister Boris Johnson, Brasiliens högerextremistiske president Jair Bolsonaro. Hur känns sällskapet, Ann Linde?
En ledare från tidningen Internationalen.
