Den som är intelligent kan ibland tyck skolan är tråkig. Det är naturligtvis ett problem som gör att en sådan individ kan börja skolka eller prestera sämre än vad den annars kan göra. Det kan vara skönt för en sådan person att gå i enskola för särskilt begåvade oavsett om personen lider av adhd, autism eller inte har nån NPF-diagnos alls.
Samtidigt är det inte svårt för den vanliga skolan att lösa problemet och se mer till inviduella behöv när undervisningen planeras och läggs upp. Det skulle gynna både de som har lätt att lära och de som har svårt att lära utan att missgynna den stora massan av elever. Det är alltså ingen omöjlighet att lösa problem med väldigt begåvade barn och problem med sådan som har det svårare i den gemensamma vanliga skolan.
Om alla går i samma skolor ökar det dessutom förståelsen för avvikande personer, udda beteenden, annan nationalitet, märkligt utseende och mycket mer. Personer med autismspektrumdiagnoser kan lära sig socialt sampel på ett sätt de inte kan lära sig om de inte umgås med folk utan diagnos. Gemensamma skolor minskar all form av segregation, både etnisk, språklig, kulturell, klassmässig och sådan som baseras på nåt annat. Sådana skolor förbättrar integrationen av invandrare och deras barn. Det är helt enkelt bra ur de flesta aspekter.
Dessutom bidrar närvaron av högpresterande elever till att nivån höjs även hos andra elever. Det är bar för de enskilda personerna och det är bar ur samhällets synpunkt. Skolprestationerna blir i genomsnitt bättre.
Sannolikt är den omfattande skolsegregationen som orsakats av privatiseringen också en bidragande orsak till att svenska skolor och skolever lyckas allt sämre i den så kallade PiIsa-undersökningen.
En avprivatiserad skola är helt enkelt bra på alla sätt. En gemensam likvärdig och likartad skola för alla är också bra på alla möjliga olika sätt. För enskilda individer och för samhället.
