Göteborgs tingsrätt frikände Ann-Sofie Hermansson från grovt förtal av Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som varit verksamma som aktivister för muslimers rättigheter. Åtalet avsåg sex inlägg som gjorts på Hermanssons blogg.
Den 20 mars 2018 skulle en film, Burka Songs 2.0, visas i ett arrangemang som Göteborgs Stad stod bakom. Filmvisningen skulle följas av ett panelsamtal som Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi skulle delta i. Göteborgs Stad ställde dock in evenemanget den 1 mars 2018. Beslutet baserades på att tjänstemän inom Göteborgs Stad ansåg att panelsamtalet skulle bli för ensidigt med hänsyn till de två aktivisternas uppfattningar.
Ann-Sofie Hermansson som då var ordförande för Göteborgs kommunstyrelse uttryckte på sin blogg stöd för beslutet att ställa in panelsamtalet. Under perioden mars till juni 2018 skrev hon sex inlägg på sin blogg vars innehåll nu prövats av tingsrätten i ett s.k. enskilt åtal som väckts av Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som alltså var målsägande i rättegången. I inläggen beskrev Hermansson de två aktivisterna som ”extrema röster”, ”extremister”, ”favorit-extremister” och ”icke-demokrater”. Hon skrev även att målsägandena hade ”försvarat terrorister” och ”avfärdat insatser mot bl.a. IS-krigare”. Målsägandena menade även att Hermansson hade likställt dem med fascister och nazister.
För att ett påstående ska kunna vara förtal krävs att det kan ges ett bestämt innehåll som kan prövas mot verkliga förhållanden. Tingsrätten bedömer att varken ”extrema röster”, ”extremister”, ”favorit-extremister” eller ”icke-demokrater” är uttryck med ett bestämt innehåll. Tingsrätten anser inte heller att den liknelse som politikern gjorde i relation till fascister och nazister utgör en uppgift i förtalsbestämmelsens mening.
Angående uttalandena om att de två aktivisterna har ”försvarat terrorister” och ”avfärdat insatser mot bl.a. IS-krigare” anser tingsrätten att dessa uppgifter har ett bestämt innehåll som kan vara skadliga för målsägandenas anseende. Påståendena kan därför, i och för sig, vara förtal.
Den som har lämnat förtalsgrundande uppgifter ska ändå inte dömas, om det varit försvarligt att lämna uppgifterna och de är sanna eller i vart fall finns skälig grund för dem. Tingsrätten har kommit fram till att det, med utgångspunkt i den vidsträckta yttrandefriheten som måste råda i en demokrati, varit försvarbart för politikern att framföra uppgifterna inom ramen för den offentliga debatt som uppstod i kölvattnet av beslutet att ställa in föreställningen.
Tingsrätten anser också att Hermansson visat att det har funnits skälig grund för uppgifterna. Den bedömningen baseras bl.a. på uttalanden som målsägandena själva har gjort och uttalanden som har gjorts av en gruppering som målsägandena ingår i.
Eftersom tingsrätten ogillat målsägandenas enskilda åtal får de inte det skadestånd, 9 000 kr vardera för kränkning, som de begärt. Då målsägandena förlorat målet ska de betala politikerns rättegångskostnader, 190 000 kr.
Rättens ledamöter är överens, eniga, om domslutet.
Att Hermansson blev frikänd förvånar mig inte. Det är också bra. Det måste vara möjligt att tycka saker om personer utan att det måste vara förtal. Jag anser att Hermansson hade fel i sak när det gäller filmvisningen och debatten, men anser i likhet med henne att Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi mycket väl kan anses vara extremister. Men i mina ögon så har även en del extremister rätt att delta i debatter och att vara en del av samhället. Därvidlag skiljer jag mig från Hermansson och flera av de personer som vittnade till hennes förmån.
