Johan Ehrenberg har skrivit en ledare om arbetslöshet och sysselsättning. Hans åsikt om att arbetslöshet är en politiskt beslutad sak som är onödig håller jag helt med om. Men han räknar totalt fel. Arbetslösheten i Sverige är officiellt cirka 7%. I verkligheten är den sannolikt högre och Ehrenberg uppskattar den till cirka 30% varav cirka 25% , dvs ungefär 1,4 miljoner personer inte räknas. Men det är en alldeles för hög siffra för Ehrenberg missar en del saker i sin beräkningar. Så här skriver han:
68 procent är sysselsatta, sju procent är arbetslösa och de andra räknas inte. Var fjärde människa är utan jobb och bland ungdomar är siffrorna ännu större. Faktiskt är över 20 procent av alla unga vuxna registrerat arbetslösa, men räknar vi in de som inte syns i statistiken så har vi nästan en tredjedel av de unga utanför systemet.
Problemet med hans beräkningar är att han glömmer bort en del saker. Av de som inte räknas beräknas omkring 100 000 personer inte längre leva i Sverige trots att de är folkbokförda här. Vidare arbetar kanske 60 000 svenskar i Norge och cirka 20 000 i Danmark varav de flesta är folkbokförda i Sverige och pendlar till arbeten i Norge och Danmark. Personer som arbetar i internationella rederiföretag med anställning i andra länder räknas inte heller som sysselsatta eller som arbetslösa. Men de är ofta folkbokförda i Sverige.
De som svartarbetar, beräknat till att vara cirka 140 000 personer, finns inte heller med, de räknas inte som arbetslösa om de inte fifflar och både arbetar svart och tar ut a-kassa. Det finns också ett stort antal människor i arbetsför ålder som har det vi en gång kallade aktivitetsersättning, sjukersättning, handikappersättning och liknande. Totalt berör detta kanske 100 000 personer. De räknas inte som sysselsatta eller arbetslösa.
Hur egna företagare som inte tar ut lön men ändå lever på företaget räknas vet jag inte. Många som lever på lantbruk tar inte ut lön men inte är arbetslösa och inte heller officiellt sysselsatta. Vi har också uppskattningsvis cirka 250 000 kvinnor som står utanför arbetsmarknaden i Sverige. De räknas inte heller. De är hemmafruar, frivilligt eller ofrivilligt. 1991 fanns 90 000 hemmafruar. Efter det finns ingen tillförlitlig statistik.
Totalt kan vi alltså räkna bort cirka 700 000 personer från Ehrenbergs beräkningar vilket gör att det blir 0,7 miljoner personer kvar som står utanför arbetsmarknaden och inte räknas. Det motsvarar cirka 12% och läggs den officiella arbetslösheten till detta så har vi en total arbetslöshet på cirka 20%. Mycket högre än den officiella arbetslösheten men inte så hög som Ehrenberg kommer fram till.
Kontentan är att Johan Ehrenberg inte tänkt när han skrivit sin artikel och hans beräkningar är därmed felaktiga. De flesta av de människor som inte räknas har annan typ av försörjning eller så finns de inte längre i Sverige. Han drar korrekta slutsatser men har felaktiga fakta. Någon verklig arbetslöshet på 3% har Sverige naturligtvis aldrig heller haft. Den verkliga arbetslösheten om vi också räknar personer utanför arbetsmarknaden har sannolikt oftast legat mellan 10 och 25%, på 1950-talet och 1960-talet kanske högre på grund av alla hemmafruar.
Full sysselsättning eller massarbetslöshet är inte en ekonomisk fråga. Det är ett politiskt val. Anställa 400?000 i offentlig sektor är bra politik. Massarbetslösheten skulle försvinna och samhället bli jämlikare.
