De flesta brottslingar är män och de flesta brott riktas mot män men det är kvinnor som känner sig otrygga. Detta gäller i alla åldrar och för alla typer av brott förutom trakasserier och sexualbrott där kvinnor är mer utsatta. När det gäller utsatthet för brott så är det brott mot enskild person som har betydelse för en enskild människas utsatthet och otrygghet. Detta enligt Nationella Trygghetsundersökningen (NTU).
Brott mot enskild person är brottsyperna misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/ kreditbedrägeri, nätkränkning och trakasserier. Sammantaget uppger 26,4 procent av befolkningen (16–84 år) att de blev utsatta för något eller några av de brotten under 2018. Det är en ökning jämfört med 2017, då andelen var 24,7 procent. Andelen har även ökat om man ser till utvecklingen sedan 2016, som är det första jämförbara året vad gäller brott mot enskild person.
Det är 9,1 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för hot under 2018, vilket gör hot till den brottstyp mot enskild person som störst andel uppger sig ha blivit utsatta för. Det är en ökning jämfört med 2017, då andelen var 8,3 procent. Andelen utsatta för hot låg 2006–2014 på en relativt stabil nivå, men sedan 2015 visar resultaten en uppåtgående trend.
Vidare visar resultaten att 8,2 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de utsattes för trakasserier under 2018. Det är en tydlig ökning jämfört med 2018, då andelen var 5,9 procent. Under perioden 2006–2010 minskade andelen utsatta för trakasserier, men har därefter ökat vid nästan varje mätning.
Andelen av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för sexualbrott under 2018 är 6,0 procent. Det är en minskning jämfört med 2017, då motsvarande andel var 6,4 procent. Andelen har ökat nästan varje år sedan 2012, och det återstår att se om den senaste minskningen är en tillfällig avvikelse eller början på en nedåtgående trend.
När det gäller misshandel är det 3,5 procent av befolkningen (16–84 år) som svarar att de utsattes under 2018, vilket är en liten ökning från 2017, då andelen var 3,3 procent. Under perioden 2006–2015 var trenden svagt nedåtgående, men de senaste tre åren syns en uppåtgående trend.
Den brottstyp mot enskild person där utsatthet uppges i minst utsträckning är personrån. Under 2018 utsattes 1,4 procent av befolkningen (16–84 år), vilket i princip är på samma nivå som 2017, då andelen var 1,3 procent. Andelen låg på en relativt stabil nivå till och med 2015, men 2016 noterades en ökning och andelen har sedan legat kvar på den högre nivån, med en svag tendens till en uppåtgående trend.
Andelen som uppger att de utsattes för kort-/kreditbedrägeri 2018 är 5,4 procent av befolkningen (16–84 år), vilket är en ökning från 2017, då andelen var 5,1 procent. Det är även en ökning jämfört med 2016 som är den första mätpunkten för brottstypen.
Vad gäller försäljningsbedrägeri är det 5,1 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes 2018, vilket är en ökning sedan 2017, då andelen var 4,8 procent. Det är även en ökning jämfört med 2016 som är den första mätpunkten för brottstypen.
Det är 2,8 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för fickstöld 2018. Det är i princip på samma nivå som 2017, då andelen var 2,9 procent. Sedan den första mätningen tyder utvecklingen på en svag minskning.
Andelen som uppger att de utsattes för nätkränkning under 2018 är 2,5 procent av befolkningen (16–84 år). Det är en ökning från 2017, då andelen var 2,1 procent. Det är även en ökning jämfört med 2016 som är den första mätpunkten för brottstypen.
74,0% av den rapporterade utsattheten rapporterades av 25,1% av de utsatta år 2018. Det är alltså ett fåtal personer som utsätt för huvuddelen av alla brott. 12,4 procent av befolkningen för en brottshändelse under 2018, 7,3 procent utsattes två till tre gånger och 6,6 procent utsattes fyra gånger eller fler. NTU visar således att 74,0 procent av alla brottshändelser mot enskild person kommer av upprepad utsatthet för brott (fyra gånger eller fler) mot en relativt liten del (6,6 %) av befolkningen.
Män i åldern 16–19 år den grupp som i störst utsträckning uppger att de utsattes för misshandel (11,7 %) och personrån (4,4 %). Kvinnor i åldern 20–24 år är den grupp som i störst utsträckning uppger att de utsattes för sexualbrott (34,4 %) medan kvinnor i åldern 16–19 år är den grupp som hade störst andel utsatta för trakasserier (17,8 %).
Resultaten för 2019 visar att en majoritet av befolkningen (16–84 år) känner sig trygga (mycket eller ganska) när de går ut ensamma sent en kväll i sitt eget bostadsområde (72 %). Det är dock 28 procent som uppger att de känner sig otrygga (mycket eller ganska) vid sådan utevistelse, varav 6 procentenheter avstår helt från att gå ut sena kvällar på grund av otrygghet. Sett över tid har andelen som känner sig otrygga legat relativt stabilt efter en svag minskning under de första åren. År 2016 ökade dock andelen otrygga påtagligt, och har sedan dess legat kvar på samma högre nivå.
Bland män är det 19 procent som uppger att de känner sig otrygga, varav 2 procentenheter avstår från att gå ut på grund av otrygghet. Andelen otrygga är på samma nivå som 2018.
Sett till kvinnor är det 36 procent som uppger att de känner sig otrygga, varav 10 procentenheter avstår från att gå ut på grund av otrygghet. Andelen som uppger otrygghet är på samma nivå som 2018.
Vid en jämförelse mellan män och kvinnor blir det tydligt att kvinnor upplever otrygghet vid utevistelse i betydligt större utsträckning än män. Det är också tydligt att det är en större andel kvinnor än män som avstår från att gå ut på grund av otryggheten. Trots de stora skillnaderna visar resultaten att utvecklingen över tid är likartad.
Bland män är det relativt små skillnader mellan olika åldersgrupper. Otrygghet är vanligast i åldersgruppen 75–84 år (23 %), medan minst andel otrygga bland männen finns i åldersgruppen 35–44 år (16 %, se figur 4.3). Andelen otrygga 2019 är särskilt stor bland kvinnor i de två yngsta åldersgrupperna, 16–19 år respektive 20–24 år (43 respektive 45 %), men även i den äldsta åldersgruppen (75–84 år, 42 %). En stor andel av kvinnorna i den äldsta åldersgruppen avstår helt från att gå ut till följd av otrygghet (20 %). Minst andel otrygga bland kvinnorna återfinns i åldersgrupperna 35–44 och 45–54 år (30 % vardera).
Andelen som 2019 uppger att de oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott ligger på samma nivå som 2018. Andelen minskade fram till och med 2014, följt av en ökning fram till och med 2016, och har sedan legat kvar på samma nivå. Bland män uppger knappt en tredjedel (32 %) att de ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket är på ungefär samma nivå som föregående års mätning 2018, då andelen var 31 procent.
Bland kvinnor uppger 38 procent att de ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket är på samma nivå som 2018. Det är således en större andel kvinnor än män som ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, och så har det sett ut samtliga år som NTU har genomförts. Dock har skillnaden minskat något sett till utvecklingen över tid, en trend som framför allt kan utläsas sedan 2014.
Nationella Trygghetsundersökning bygger på att människor själv uppger att de utsatts för brott. Det betyder att det finns vissa problem med siffrorna. Folk kan uppge att de utsatts för brott trots att händelsen faktiskt inte är ett brott. Detta är sannolikt vanligast vad det gäller upplevda trakasserier och hot.
För sexualbrott är det belagt att många fler uppger att de anmält brottet än vad antalet verkliga anmälningar visar. Det finns alltså systematiska fel i den delen av Nationella Trygghetsundersökningen (NTU).
Vissa typer av brott ger ökad otrygghet trots att risken att utsättas för dem är i stort set obefintlig. Det gäller spektakulära brott i gängmiljöer som sprängningar och skjutningar. De flesta människor löper ingen som helst risk att utsättas för dem men de upplevs som mycket skrämmande. Rapporteringen i media är också mer omfattande kring dessa brott än andra brott vilket gör att otryggheten ökar än mer.
Det finns i stort sett aldrig ett samband med utsatthet för brott och upplevd otrygghet. Undantaget är utsattheten för sexualbrott och otrygghet bland kvinnor. Det är uppenbart att det är just risken för att bli utsatt för sexualbrott som skapar kvinnors otrygghet och det är därför viktigt att vidta åtgärder för att minska risken för utsatthet för sexualbrott. Det är dock svårt de flesta sexualbrott begås av en närstående eller bekant på lokal eller i någon av parternas hem.
Tryggheten i utemiljön kan dock ökas genom att skapa utomhusmiljöer där många människor rör sig, där det inte finns buskage och liknande som döljer insynen på gångvägar, trappor etc. Gångvägar, trottoarer etc bör också gå längs med vägar där det finns biltrafik. Kvartersstad är därför mycket tryggare än förortsbebyggelse med funktionsdelad trafikapparat. Kungsportsavenyn upplevs tryggare än Hjällbovägen för att ta två exempel från Göteborg.
