Den slutgiltiga utredningen om Palmemordet har presenterats idag. Något mordvapen har inte hittats och ing andra egentliga tekniska bevis finns heller. Men åklagaren Krister Peterson och spaningsledaren Hans Melander menar ändå att det på goda grunder kan slås fast att Stig Engström, alias Skandiamannen, var mördaren. Han har kallats för Skandiamannen för att han vid tiden för Palmemordet arbetade på försäkringsbolaget Skandia som grafiker och reklamkonsulent. En stor anledning till att Engström pekas ut är för att hans vittnesmål från mordplatsen inte stämmer överens med andra vittnens berättelser:
Stig Engström, känd som ”Skandiamannen”, har figurerat i utredningen sedan allra första början. Han var på mordplatsen, och påstod själv i förhör att han var ett ögonvittne som försökt hjälpa den skjutne statsministern genom att lägga honom i framstupa sidoläge.
Inga andra av ögonvittnena på mordplatsen såg honom, allra minst i den roll han själv utgav sig för att ha spelat.
Hans vittnesmål och historier i media efter mordet innehöll flera luckor, som dåvarande spaningsledning inte fördjupade sig vidare i.
Men nuvarande spaningsledningen började om från början och utgick ifrån mordplatsen under 2017, vilket ledde dem närmare Engström-spåret.
Teorin om Engström som möjlig gärningsman och deltagare i en konspiration mot Palme framfördes tidigt av Privatspanaren Sven Anér var den förste som presnterade en teori om att Skandiamannen var mördaren och dessutom deltagare i en konspiration.
I tidningen Proletären drev Olle Minell på 1990-talet en variant av Skandiamannenspåret som också inkluderade ett antagande om att Engström var en del av en konspiration. Han intervjuade dessutom Engström. Minell menade dock att Engström inte var skytten. Varken Anérs eller Minells teorier fick något medialt genomslag, och tycks inte ha påverkat polisens utredning. Skandiamannenspåret har uppmärksammats mycket lite i medier eller i de statliga utredningar som tittat på hur polisen skött sitt arbete.
Men Skandiamannen har under de två senaste årtiondena blivit mer populär som tänkbar Palmemördare. utförlig presentation av Skandiamannenspåret gjordes av Lars Larsson i boken Nationens Fiende år 2016, där han går igenom vittnesutsagor kring mordet i detalj för att jämföra dem med Engströms berättelse. Larsson valde att inte spekulera i Engströms eventuella motiv, och var tydlig med att hans bok inte innebar ett definitivt utpekande, men föreställde sig honom som en ensamagerande gärningsman.
Skandiamannenspåret uppmärksammades dock på allvar i svenska medier först sedan journalisten Thomas Pettersson publicerat en lång artikel i tidskriften Filter 2018, vilken föregick utgivningen av Petterssons bok Den osannolika mördaren senare samma år.[ Där avslöjar Pettersson bl.a. att Engström hade en bekant som samlade på vapen, och som ägde minst en revolver av den typ som dödade Palme.
Pettersson resonerar i boken utförligt kring eventuella politiska motiv och beskriver påstådda internationella sammansvärjningar involverande den så kallade Stay-behind-rörelsen och vapenföretaget Bofors. Han landar dock i slutändan i att Engström, i det fall denne var mördaren, torde ha agerat ensam.
Några belägg för att Engström skulle ha ingått i någon typ av konspiration
En brist i den nu presenterade utredningen är frånvaron av mordvapen. DN menar att det inte är riktigt att peka ut Engström bara utifrån vittnesmål och menar att åklagaren misslyckats med att presentera ett vettigt motiv såväl som någon som helst teknisk bevisning:
Det fanns, trots rykten i förväg, inget mordvapen. Ingen dna-bevisning. Inget motiv. Inga säkra vittnesuppgifter. Bara spaningsteorier som får Palmeutredarna att ”känna sig trygga” med att peka ut den så kallade Skandiamannen, Stig Engström, som gärningsman.
”Jag hade anhållit honom om han inte kunnat lämna nöjaktiga förklaringar till sitt uppträdande, och min bedömning är att det hade räckt för att få honom häktad”, sa Krister Petersson. Det är långt ifrån tillräckligt för att stänga pärmarna och anse fallet avslutat.
Den kallar det hela för ett fiasko och menar att de enda förtjänster den nya utredningen har är att peka ut Hans Holmér och andra tidigare utredningsledare som totalt inkompetenta. De letade bara efter saker som kunde bevisa den teori de tidigare formulerat. På ett annat sätt har DN också rätt. Något avslut innebär utredningen sannolikt inte även om Stig Engström verkar vara en mycket sannolik mördare. Enligt Krister Peterson borde han dock ha häktats redan 1986.
Engström dog år 2000 i ensamhet efter att ha tagit sitt eget liv så om han verkligen var mördaren lär vi aldrig kunna få reda på. Under sitt liv var han under en period aktiv i moderaterna i Täby där han länge bodde. Han lämnade moderaterna på 1980-talet. PÅ 1990-talet söp han ner sig och hade som det verkar allvarliga alkoholproblem.
