En av de mest spektakulära rymningarna från ett svenskt fängelse är massrymningen från fängelset i Kumla, närmare bestämt från Kumlabunkern vilket är säkerhetsavdelningen, avdelningen för de med de högsta straffen, den 18 augusti 1972. Fängelset i Kumla hade byggts några år tidigare, 1965, som ett modernt och säkert förvaringsutrymme för grovt kriminella. Fångarna skulle vara effektivt bevakade under dygnets 24 timmar. Runt hela fängelset hade byggdes en sju meter hög mur. Det är idag Sveriges största fängelse och en av 7 anstalter som har den högsta säkerhetsklassen.
Natten till den 18 augusti 1972 mellan klockan 03.00 och 04.00 under natten rymde 15 interner från Kumlabunkern som ansågs vara Sveriges mest rymningssäkra anstalt. En av faktorerna som bidrog till att rymningen lyckades var att säkerhetsavdelningen inte var övervakad av vakter dygnet runt. Istället patrullerade vakter avdelningen med jämna mellanrum under natten.
Rymlingarna
Bland rymlingarna fanns bland andra Lars-Inge Svartenbrandt, Tony Rosendahl, Karl Bruno Karlsson (Kalle Kanon), Bo Wickman (Bosse Dynamit), bankrånarna Jan-Erik Högström och Gunnar Ahlgren, den tyske gentlemannarånaren Eugen Reinfurt, Andris Kavusch, Torbjörn Karlsson (Lill-Tobbe), terroristerna Miro Baresic och Andjelko Brajkovic, knarklangaren Ragnar Sandberg samt tjuvarna Bill Svensson, E. Lennart Johansson och Per-Axel Hedberg. Enligt Svartenbrandt planerades och förbereddes rymningen i 3 månader. Medierna kallade de 15 rymmarna för Sverige farligaste män och piskade upp en hysterisk stämning.
Kalle Kanon hade lyckats gömma sig i ett kastrullskåp på säkerhetsavdelningen och vakterna hade inte märkt att han saknades när de låste in de andra fångarna för natten. Kalle Kanon kröp ur sitt skåp efter några timmar och låste upp sina medfångars celldörrar med hjälp av förfalskade nycklar, Han greps en vecka senare i Lindesberg.
Polisen kunde tidigt konstatera att celldörrarna inte hade brutits upp utan de hade öppnats med nyckel. Teorierna om hur fångarna lyckats kopiera nycklarna är många. En teori är att internerna gjort egna nycklar genom att i smyg göra avtryck av vakternas nycklar. En annan teori är att nycklarna köptes av en fängelsevakt och det var så det gick till enligt Svartenbrandt.
Totalt öppnades 18 celler, men tre fångar valde att stanna kvar, bland annat eftersom de hade kort tid kvar till frigivningen. Av sängbottnar, en roddapparat och ribbstolar tillverkade de en stege så de kunde ta sig upp över muren. Fångarna skaffade sen tygstycken, rep, läderremmar som användes för att knyta ihop linor som kunde användas när de tog sig ner från muren.
Enormt polispådrag
Rymningen orsakade ett enormt polispådrag. De första som greps var Baresic och Brajkovic. De greps 67 timmar efter rymningen på söndagskvällen i Älgarås i Västergötland efter en biljakt som slutade med att den bil rymmarna färdades i kraschade mot en stolpe. Bosse Dynamit som befunnit samma bil greps senare i Gårdsjö efter att han stulit en annan bil. Den fjärde, Jan-Erik H, greps lite senare i Hova när han köpte en hamburgare i en korvkiosk.
Svartenbrandt och Kalle Kanon
Fem andra av rymlingarna, Svartenbrandt, Kalle Kanon, Eugen R, Gunnar A och Bill S hade tagit sig norrut. I trakterna kring Hällefors i Västmanland, närmar bestämt Klenshyttan, tog de sig in i en sommarstuga där de tillbringade en kort tid med några ur familjen som ägde den, borgmästarinnan i Nora, hennes son och hans väninna.
Därefter tog de sig vidare till Ludvikatrakten där de återigen tog sig in i ett hus och tillbringade tid med de som hade huset. Svartenbrandt och Bill S gav sig dock snart av beväpnade med ett hagelgevär som de hittat i stugan. Eugen R tog en cykel och gav sig av lite senare medan Kalle Kanon och Gunnar A stannade en stund till och spelade kort med husägarna som de sedan band innan de gav sig av.
Svartenbrandt och Bill S åkte för sin del till Saxdalen där Svartenbrandts fru bodde med deras son. Besöket gick inte så bra och svärmodern skadades när hon hoppade ut genom ett fönster. De två åkte sedan mot Lindesberg. Där hotade de ett par kvinnor vid en sommarstuga och fick sen hjälp med att ringa en taxi. Kvinnorna lyckas tala om för taxiföraren vilka det var som skulle åka med taxin. Chauffören kontaktar taxicentralen innan de hunnit sätta sig i bilen. De greps en stund därefter, ungefär klockan 12 mitt på onsdagen.
En efter en grips
Eugen R cyklade till Blötberget och tog därefter tåget efter att ha köpt en biljett till Malmö. Trafikförmannen i Blötberget blev dock misstänksam och slog larm. Eugen R greps i Grängesberg. Dagen efter, dvs torsdagen, hittades även Kalle Kanon och Gunnar A i närheten av Grängesberg.
Ragnar S lyckades för sin del efter ett par dagar ta sig till Skövde och därefter till en stuga i Boarp söder om Ljungby i Småland. Han greps på tisdagen efter ett tips.
Fredagen den 25, en vecka after rymningen greps Per Axel H när han cyklade på vägen mellan Karlskoga och Kristinehamn efter att han blivit igenkänd av en person. Lennart J som hade lyckats ta sig hem till Stockholm greps ytterligare två dagar senare i en lägenhet i Gröndal efter ett tips. 12 av rymlingarna var nu gripna och alla gripanden hade gått lugnt till utan våldsamheter. Det är ganska uppenbart att rymlingarna inte var så farliga som media gjorde gällande.
Tony Rosendahl
De tre kvarvarande, Tony Rosendahl, Andris K och Lill-Tobbe K låg lågt och polisen hittade dem inte. Spaningsinsatserna trappades därför ner. Mitt under rymningen kom det dessutom ut en bok innehållande en brevväxling mellan Tony Rosendahl och Maja Ekelöf. Boken fick stor uppmärksamhet på grund av rymningen.
Strax efter att boken kommit ut intervjuades Tony Rosendahl och Andris K i DN medan de fortfarande var på rymmen. Det var den 29 augusti. Även Expressen hade en intervju med Rosendahl samma dag och Aftonbladet publicerade en debattartikel av Rosendahl där han gick till angrepp mot den svenska kriminalpolitiken.
Den 7 november greps Andris K. Det var dagen efter att ett fånguppror på Kumla startade med krav på bättre villkor. Fångarna gav upp efter ett dygn, samma dag som Andris K greps. I en intervju i Aftonbladet uppgav rymlingen Tony Rosendahl att det var han som låg bakom fångrevolten. Det var troligen inget annat än ett PR-trick. Rosendahl lyckades trots att han var på rymmen träffa förlagsfolk, författare och teatermänniskor. Dessutom genomförde han en mötesturné i Norrland där han bl.a. diskuterade politik med arbetare från Malmfälten och talade på ett stort möte på Umeå universitet.
Den 29 november greps Lill-Tobbe i en lägenhet han hyrt i andra hand. Polisen kom lägenheten på spåren genom att spana på hans flickvän Han hade då börjat planera en resa till Sydeuropa.
Rosendahl grips
Först den 14 januari 1973 greps Rosendahl då han kom ut från en lägenhet han lånat av en språkforskare. Han hade då redan tidigare uppgett i ett brev till en vän att han skulle överlämna sig själv den 17 januari.
Efter rymningen åtalades nio av fångarna som rymde för bl.a. olaga frihetsberövande, grov stöld, rån och olaga hot.
Andra källor: Gunnar Wall, Historiens främsta rymningar, 2009
PS. Notera att Wikipedia på flera ställen har felaktig information om rymningen.
