Den 9 maj 1991 rymde Ioan Ursut tillsammans med Marten Imandi, från Kumlafängelset. Båda var placerade på anstaltens säkerhetsavdelning, den så kallade bunkern. Marten Imandi var dömd för att ha sprängt bomber riktade mot israeliska och judiska mål i Köpenhamn och Amsterdam. Rymningen var Ioan Ursuts tredje från ett svenskt fängelse.
På säkerhetsavdelningen fanns vid tillfället sex intagna. Dessa delades in i grupper, varav Ioan Ursut och Marten Imandi utgjorde en grupp. De två var tillsammans ute i avdelningens promenadgård när en intagen från en annan grupp som befann sig inomhus i studierummet bad att få gå på toaletten. I enlighet med gällande rutiner låstes då dörren till promenadgården med Ioan Ursut och Marten Imandi kvar ute på gården. Utelåsningen gjordes i syfte att undvika kontakt mellan de intagna i studierummet och de två i promenadgården.
Ursut och Imandi lyckades då, medan de var obevakade, ta sig upp på byggnadens tak och därifrån ned på marken utanför säkerhetsavdelningen. De klättrade därefter över en sju meter hög mur, bl.a. med hjälp av ett stativ till en vindavkännare och en lampa som fanns monterad på muren. De hade hjälp av ett 1,6 meter långt hopsnört lakan som Ioan Ursut hade gjort i ordning. De två sprang därefter på murkrönet ut till den lika höga omslutningsmuren där de släppte ner sig på marken. Drygt hundra meter från muren fanns ett hagelgevär gömt och de kunde med hjälp av geväret tilltvinga sig en bil.
Med bilen körde Ursut och Imandi av en slump rakt in i en av polisens vägspärrar i Svartåtrakten, men lyckades komma undan. Några dagar senare vid tretiden på morgonen den 15 maj passerade rymlingarna en trafikkontroll i Arbogatrakten. Där slutade färden i ett dike. Ursut avlossade ett par skott och försvann in i skogen. Imandi kunde dock gripas.
Ett par timmar efter att Ursut försvunnit i skogen kom ett tips om att Ursut blivit sedd vid en bensinmack. Polisen Lennart Andersson befann sig på samma mack för att tanka och såg Ursut försvinna upp i skogen. En polishund sattes in i jakten och snart hittades ett vapen. Strax därefter gav Ursut upp genom att ställa sig upp bakom ett buskage och räcka upp händerna i luften.
Efter Ursut och Imandis rymning beslutades bl.a. att promenadgården på Kumla skulle förses med ett nättak och att de olämpligt placerade lamporna skulle monteras ned. Efter denna rymning tog det 13 år innan någon rymde från Kumlafängelset igen. Då var det en annan mästerrymmare, Daniel Maiorana som rymde tillsammans med ett par andra fångar.
Läs mer:
- Ioan Ursuts andra rymning – med hjälp av smör och lakan
- Ioan Ursuts första rymning – med hjälp av en pistolattrapp
