Michael Pålsson är en rejält högervriden krönikör i Magasinet Paragraf. Trots det brukar han skriva bra om juridik, kriminalvård, brott och straff. Men när han ger sig in på annat är det i allmänhet reaktionär smörja och när han försöker sig på att skriva om den svenska vänstern är det okunnigheten som lyser igenom. Han vet faktiskt inte ett skit och låter sina fördomar och förutfattade meningar flöda. han låter i de lägena nästan som en SD-medlem (ett parti som han dock verkar hata). Det är bedrövligt och skadar utan tvekan anseendet för Magasinet Paragraf.
Jag anser att hans försök till analys av Alexander Bards agerande i förhållande till Black Lives Matter var taffligt men är överens om att Bard sannolikt inte är rasist, däremot en provokatör som inte drar sig för att använda rasistiska tankegångar och rasism för att provocera. Bards uttalande som Black Live Matter var onyanserat, löjligt och innebar att skulden för förtryck lades på de utsatta. Det spelar på rasism, är ytterst olämpligt och innebär bara att rasismen som finns hos många människor stärks. Påhlssons krönika gjorde inte saken bättre utan framstår till viss del som ett försvar av rasism trots att Påhlsson utan tvekan inte är rasist. Han menar bland annat att det finns systematiska rasism (det som vänstern skulle kalla strukturell rasism) i USA.
Han håller sig i sin kritik av stödet till Black Lives Matter (BLM) till den traditionella borgerliga uppdelningen i onda (de som tar till våld) och goda (de som inte använder våld) demonstranter. Förutom att det inte går att dar någon gräns mellan demonstranter som tar till våld och de som inte gör det är det också en ointressant och felaktig uppdelning. Det som är intressant är istället om ett visst agerande har stöd av en majoritet av de förtryckta, dvs arbetarklassen i ett kapitalistiskt samhälle, eller inte. Minoritetsaktioner har ofta en negativt effekt då de inte har stöd bland speciellt många människor. Våldsaktionerna i samband med Black Lives Matter är sannolikt just sådana minoritetsaktioner som saknar stöd och de är därför troligen negativa för kampen mot rasism. Men det vet vi inte säkert. Det kan vara annorlunda än vi tror.
Dessutom hemfaller Påhlsson också åt en annan traditionell borgerlig tankegång, Om vi inte protesterar mot allt som är fel bord vi inte protestera verkar vara hans linje. Det är dumheter. När en protesterar och agerar måst också möjligheten att kunna påverka vägas in. Det är möjligt att påverka Sveriges makthavare och kanske EU:s makthavare men sannolikt inte USA:s, Saudiarabiens eller Kinas. Att ha BLM-manifestationer i Sverige förefaller därför ganska meningslösa och ännu värre blir det när aktivister tar över analyser av det US-amerikanska samhället och gör dem till analyser av det svenska samhället. USA och Sverige har idag mycket lite gemensamt när det gäller rasism och samhällsstrukturer. De är så olika som två kapitalistiska samhällen och borgerligt demokratiska kan bli.
Michale Pålsson bör ärligt sagt hålla sig till att skriva om det som han har kunskap om. Han bör på grund av sina bristande kunskaper och fördomar om vänstern helt avhålla sig från att försöka sig på att säga vad vänstern tycker och säger. Han bör självklart också avhålla sig från att använda sig av högerextrema och fascistiska kodord som exempelvis ”PK-vänstern”. För han är ju inte fascist eller rasist, även om han i mina ögon är rejält högervriden.
