I våras kom Lydia Sandgrens bok ”Samlade verk”. Den har rent generellt hyllats av recensenterna men jag har inte läst den än så jag vet inte berömmet är sant eller inte. Några av recensionerna och tyckandena om boken åtföljs också av de vanliga påståenden om att Göteborg inte skulle vara skildrat i litteraturen. Exempelvis finns det påståendet i en av de få sågningarna av boken, Åsa Beckmans recension i DN. Som jag tidigare visat är det påståendet inget annat än dumheter. Men uppmärksamheten gör nog ändå att litteratur om Göteborg ändå får lite mer uppmärksamhet. Göteborgslitteratur kan kanske genom detta bli lite mer känd och välkänd.
En anledning till att kritiker, bokkännare och recensenter tror att Göteborg inte skildras i litteraturen är att de i sin medelklassiga tillvaro inte läser och inte kommer i kontakt med den typen av böcker som handlar om Göteborg. Böcker om arbetarklassen och arbetarklassens liv. Men de borde ju känna till sådan författare och göteborgsskildrare som Marianne Fredriksson, Sophie Elkan, och Harry Martinsson. Men kanske Fredriksson inte anses skriva tillräckligt ”fin” litteratur. Att de inte känner till författare som Anderz Harning, Gunnar Adolfsson, Erik S. Alexandersson, Erik Johansson, Aino Trosell, Ove Allansson och Walter Dickson är också lite förvånande. Men kanske ganska typiskt. De står politiskt till vänster och skriver till stor del om arbete, arbetare och arbetarklass. Även Torgny Karnstedt har skrivit en bok som utspelar sig på och kring en arbetsplats i Göteborg.
Det är också förvånande att de som hela tiden påstår att Göteborg inte beskrivs i litteraturen helt tycks bortse från deckare. Framförallt så är det Helene Turstens deckare om polisen Irene Huss, Åke Edwardssons böcker om kommissarie Erik Winter och filmerna om Johan Falk som utspelar sig i Göteborg. Men även många andra deckare utspelar sig i Göteborgsområdet som exempelvis Renzo Aneröds böcker Löftet, Vildsvinet och Fiender, några deckare skrivna av Ingemar Härd och Christian Diesen, Zac O’Yeahs Tandooriälgen, Inger Jalakas deckare, Mats Ahlstedts kriminalromaner, Catharina Kjellbergs deckare och Sven Westerbergs böcker om Hanna Skogholm. Andra göteborgska deckarförfattare som skriver om Göteborgsområdet är Camilla Ceder, Ramona Fransson, Ingrid Elfberg, Jan Sprangers, Mats Olsson, Lennart Lundstedt, Christina Larsson, Tomas Arvidsson, Lisa Brunnström, Mats Ahlstedt och Peter Gissy. Kjell E. Genberg har också skrivit deckare som utspelar sig i Göteborgsområdet. De är skrivna under pseudonymen Christian Aage.
Vidare har vi författare som Sune Axelsson, Viveca Lärn, Erik Wijk, Pål Eggert, Per Forsman, Per Johansson, Ingemar Olsson, Agneta Thomasin Svensson, Evert Lundström, Wilma Lindhé, Johannes Sundblad, Sven Petersson, Göte Brink, Håkan Strängberg, Sture Källberg, Sture Hegerfors, Håkan Hellström, Christer Lundberg, Marie Hermansson, Martin Engberg, Johan Nilsson, Annika Thor, Kent Andersson, Harry Hjörne, Bengt Anderberg, Catharina Kjellberg, Sven Westerberg, Sten-Åke Cederhök, Lasse Dahlqvist, Marcus Birro, Peter Birro, Eija Hetekivi Olsson och Johannes Anyuru. En del av dessa är mycket välkända, andra inte kända alls. En del har skrivit mycket om Göteborg, andra ganska lite. Att medelklassiga bokrecensenter inte känner till de okända, som oftast är arbetarförfattare, är jag inte förvånad över men flera av de kände måste ju även inskränkta medelklasskribenter från centrala Stockholm känna till.
Vi kan nog efter denna lilla genomgång och upprapning av författarnamn konstatera Göteborg är flitigt förekommande i böcker även om kulturskribenter tycks vara helt okunniga och ovetande om detta. Som jag ser säger detta en del om kulturskribneternas instängda och begränsade värld.
Läs mer:
- Förbluffande okunnigt om göteborgslitteratur av Nils Pennlert
- Göteborgsdeckare
- Första steget på väg mot Gautampuri
- Carina Liljesands fisförnäma attityd
- Bästa svenska gangsterromanerna
