Orsakerna till brottslighet är inte etnicitet

Orsakerna till brottslighet är förtryck, upplevt utanförskap, arbetslöshet, fattigdom, psykiska sjukdomar och andra diagnoser liksom dåliga uppväxtförhållanden på grund av föräldrars arbetslöshet, frånvaro, diagnoser och psykiska sjukdomar. I befolkningsgrupper som länge förtryckts och förföljts av andra folkgrupper utvecklar också lätt en kultur som kan innebär att brottslighet mot de som inte tillhör gruppen och släkten är okej. Det är så att säga inget brott. Bara en liten minoritet i dessa folkgrupper blir dock kriminella. Majoriteten förblir som alla andra människor, ordentliga och skötsamma.

Förtrycket, förföljelsen och diskriminering mot dessa grupper skapar ofta fattigdom. Sådana folkgrupper är bland annat romer, mhallami, syrianer/assyrier. Romer inklusive resande hade länge en större brottslighet än andra folkgrupper i Sverige men så är det knappast längre. Syrianer/assyrier dominerar de kriminella nätverken i Södertälje och Botkyrka medan mhallami förekommer i kriminella nätverk och gäng i Göteborg och Malmö.

Den genomsnittligt fattigaste folkgruppen i Sverige är sannolikt människor med ursprung i Somalia. Somaliska ungdomar dominerar ungdomsgängen i vissa stadsdelar i framförallt Stockholm såsom gängen i Rinkeby och andra stadsdelar på Järvafältet men också i norra Biskopsgården och Länsmansgården i Göteborg. I det andra området med stor somalisk befolkning i Göteborg, Bergsjön, är det inte så. Där är det ungdomar med helt annan bakgrund som dominerar, ingen etnisk grupp är dominerande utan det handlar om greker, palestinier, judar, kurder med mera. I södra Biskopsgården liksom i vissa gäng i Stockholm dominerar unga män från västra Afrika (ofta har de svensk mamma och en pappa från Västafrika), i Biskopsgården dock tillsammans med albaner, perser (iranier), araber, latinamerikaner och svenskar. I Tynnered och Frölunda är det perser, kurder, mhallami, eritreaner och svenskar, i Backa är det svenskar, finnar, albaner, serber/kroater, araber, i Mölnlycke svenskar, i Majorna svenskar, albaner och iranier, i Hammarkullen och Hjällbo mhallami, araber och somalier, i andra stadsdelar i Angered kurder, albaner, serber/kroater osv. I vissa stadsdelar i Stockholm dominerar turkar, i andra svenskar och i åter andra kurder, serber/kroater eller latinamerikaner.

Det går helt enkelt inte att koppla brottslighet och gängtillhörighet till en viss etnicitet eller en viss folkgrupp. Det är spritt bland alla fattiga folkgrupper. Tidigare dominerade människor med ursprung i det forna Jugoslavien tillsammans med svenskar och finnar och innan dess dominerade svenskar, finnar, resande och romer. Det handlar helt enkelt om vilka grupper som för tillfället utgör de fattigaste i samhället.

De ungdomar som ingår i kriminella gäng och nätverk är uppvuxna i Sverige och gängen är en skapelse av det svenska samhället även i de fall där kulturella mönster om utvecklats i andra samhällen lever kvar.

De traditionella kulturella och sociala mönstren är något som tas till när samhället övergett de fattigaste. När människor känner sig övergivna. Det är vad som skett i Sverige de senaste 30 åren. Det är en konsekvens av att den nyliberala politik som förts skapar människor som känner sig förtryckta och utanför, känner sig förfördelade och övergivna. Det är ett symptom på ett misslyckande. Det kan inte lösas med ”bättre integration” eller ”hårdare straff” utan kan bara lösas genom ökad jämlikhet och minskade klassklyftor (ekonomiska klyftor). Fattiga människor har heller ingen nytta av ”valfrihet”. De har i allmänhet ingen som helst möjlighet att faktiskt välja. De kan inte välja var de vill bo, de kan inte välja om de vill åka bil eller kollektivt, de kan inte välja var de vill tillbringa sin semester då de inte ens har semester eller har så lite pengar att nån möjlighet att resa nånstans faktiskt inte ens finns på kartan.

Falsk och obefintlig ”valfrihet” skapar istället ökade klyftor. Det gäller inom vården, inom skolan och på många andra områden där så kallade ”valfrihetsreformer” genomförts. Denna valfrihet är bara bra för rika. Och dålig för fattiga. För de omfattas inte av den. Det senare gäller också sådant som rut, rot och ränteavdrag. Det ger inga fördelar för fattiga utan mest nackdelar.

Hårdare straff leder till att fattiga får sitta länge i fängelse men leder inte till minskad brottslighet utan istället till ökad brottslighet. En brottslighet som främst drabbar fattiga. Rika utsätts ytterst sällan för brott.

Vad politikerna menar med ”bättre integration” är mycket oklart. Men menar de att invandrare och flyktingar ska få det lika bra som de som bott i Sverige länge så måste ju integrationen av somalier betraktas som mycket misslyckad. De har varit i Sverige länge och har störst arbetslöshet, mest trångbodda och är sannolikt också genomsnittligt fattigast. Det är till stor del därför de är överrepresenterade bland de som dött i covid-19. Snacka om ett tydligt tecken på att vara övergiven av samhället.

Det som i grunden är problemen är stora klasskillnader, klassklyftor, ekonomiska klyftor, bostadsbrist, trångboddhet, arbetslöshet och fattigdom. Det är dessa problem som måste lösas för att gängbrottsligheten ska minska.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!