Teorier för ny socialism

Boknytt
Antikapitalism
Erik Olin Wright
Daidalos

Teorier för ny socialism

Efter 40 år av högervindar och realsocialismens kollaps bör allt nytänkande på vänsterfronten välkomnas med öppet sinne. Som den amerikanske sociologen Erik Olin Wrights ”Antikapitalism ­– Strategier och möjligheter i det tjugoförsta århundradet”. Boken, som sammanfattar hans många publikationer, utkom samma år som han dog, 2019.

Han avärdar där ”krossa kapitalismen”, ”totalrevolution” och ”kommunismen” – den falska socialismen i det gamla östblocket, som inte stod för vare sig jämlikhet eller ekonomisk demokrati. Istället bör antikapitalism gradvis byggas via en förnyad socialistisk reformism.

Dels ovanifrån som erövrad delmakt över staten, dels underifrån via gräsrötternas flykt från – och motstånd mot – kapitalismen. Det låter som en blandning av dagens sociala proteströrelser och gårdagens (svenska). Som keynesiansk välfärdssocialism, eller som folkhemmet åter, som jag uppfattar det.

Bokens blandar självklarheter med ordrika akademiska, filosofiska, ”elfenbensintellektuella”, överteoretiska svåra ”krångelordiga” och ”namndroppande” resonemang fjärran från den proletära oljedoften på verklighetens fabriksgolv.

Ständigt ställs den obesvarade frågan om vem som ska genomföra socialismen. I varje fall inte den (USA-) splittrade arbetarklassen, som överflyglats av progressiva och högerreaktionära identitetsrörelser: Rasistiska och antirasistiska (min kommentar). Mycket prat och lite verkstad i mina ögon.

Han förespråkar ”en demokratisk marknadssocialism förstådd som en radikal form av ekonomisk demokrati”. Boken hade därför kunnat heta ”Demokratisk socialism”, säger han. Detta i motsats till ”de centraliserade, auktoritära, statstyrda ekonomierna i 1900-talets Sovjet och Kina”. En annan alternativ socialistiskvärld är möjlig.

Då bör man kombinera klassintressen med progressiva moraliska värderingar (i medelklassen antar jag). Som ”jämlikhet/rättvisa, demokrati/frihet och gemenskap/solidaritet”. Jämlikheten är central: ”I ett rättvist samhälle ska alla ha stort sett samma tillgång till de materiella och sociala medel som krävs för ett blomstrande liv”.

Författaren kritiserar nationen (alla ska i princip kunna flytta vart de vill men det kan vara svårt att genomföra). Han förespråkar lokala utopier, basinkomst, kooperativ marknadsekonomi, en social och solidaritetsbaserad ekonomi, demokratisering av (diktatoriska) kapitalistiska företag, allmännyttig bankverksamhet, ekonomisk organisation utanför marknaden (med icke-hierarkiska nätverk). Kapitalismen ska tämjas och avvecklas steg för steg.

Men detta kommer då att möta kapitalistiskt motstånd mot den expansiva staten. Och nyliberalismen har redan varit framgångsrik i att rasera de socialistiska inslagen i det sena 1900-talets kapitalistiska stat. Men hallå, en kapitalistisk stat kan väl inte vända sig mot kapitalismen, frågar jag mig? Och att statsmakt i sig skulle vara progressiv är väl en överspelad tanke efter statssocialismens misslyckanden i öst och de nya klassamhällen som där skapades på statlig grund?

Så vilka ska genomföra den frihetliga decentraliserade socialismen? Svaret är att ”något egentligt svar om var dessa aktörer står att finna kan jag inte ge, men jag hoppas kunna klargöra vad uppgiften att skapa dem innebär”, skriver Elin Olin Wright. Så ska vi hat, vem ska göra det alltså?

Arbetarklassen är för splittrad och saknar en djupare identitet, skriver han. Och ”Identiteter spelar en avgörande roll vid bildandet av kollektiva aktörer eftersom en gemensam identitet gör det lättare att skapa den solidaritet som krävs för kollektivt handlande”, menar han i boken (helt rätt tänkt anser jag).

Men kan då en kombination & koalition av arbetarklass, socialt moralisk medelklass, samt samlande icke-rasistisk folkhemsnationalism vara en väg framåt, spekulerar jag. Alltså politisk och ekonomisk demokrati byggd på folkets stora majoritet som grund (med den breda arbetarklassen som kärna)?

Jag har inte fått med alla tankar och budskap i boken, och jag har säkert missförstått delar av den snåriga akademisk-intellektuella jargongen, som knappast skulle kunna läsas av vanliga arbetare. Konkretare tankegångar behövs för att bidra till att återuppliva socialismen som framtidsprojekt.

Hans Norebrink, vårdarbetare på vänsterkanten

PS Jag läser nu andras recensioner och de är ganska positiva. Så lita inte bara på vad jag skriver. Där jag ser många självklarheter ser andra ett nytänkande föredömligt kort sammanfatta på dryga 200 sidor. Läs och tänk själva alltså. Socialismens idé behöver all tankehjälp den kan få.

Läs också: AB,

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!