Bok med befängda teorier men ändå rätt intressant

Publicerad denFörfattareAnders_S

En före detta polis som heter Fredrik Kärrholm har skrivit en bok om brottslighet. Boken heter Gangstervåld – den nya brottsligheten och innehåller en hel del intressant. Framförallt om orsaker till brott och vad som kan göras åt gängbrottsligheten men den innehåller också helt befängda teorier som inte hänger ihop.

Exempelvis menar han att den viktigaste orsaken till att någon, en individ, begår brott är brist på moral. Samtidigt tar han stöd i en modell som utvecklats av kriminologen Per Wikström. I boken gör Kärrholm en skiss av hur modellen är uppbyggd. I toppen finns orsaker till brott (motiv till brott) vilka kan vara ekonomiska, sociala, emotionella eller nåt annat. Wikströms modell har alltså som de viktigaste orsakerna det som Kärrholm själv förkastar, Kärrholms insnöade fokus på moral saknar faktiskt all from av verklighetsförankring och trovärdighet. Det som han försöker använda som det viktgast beviset för sin egen teori bevisar i verkligheten att Kärrholm har fel.

I Wikströms modell kan sen moral göra att brott inte begås eller om moral saknas så kan avskräckande omständigheter förhindra brott. Om inre moral saknas kan naturligtvis också ett övervägande leda till att brott inte begås då det kanska finns nåt hinder för att begår brottet. Detta alternativ finns inte med i Kärrholms skiss. Om inte hinder finns eller om inget övervägande sker så begås brott. Allt detta låter helt rimligt men det avgörande är ju om det finns motiv till brott eller inte. Finns inga motiv så blir det inget brott oavsett om individen styrs av nån moral eller inte. Motiven är med andra ord det centrala, inte moralen.

Dessutom finns det ju moral som innebär att vissa brott är helt okej. Det finns grupper av människor som anser det moraliskt försvarbart att inte betala skatt. Deras moral tillåter det. Det finns andra där brott mot andra personer än den egna gruppen är försvarbart rent moraliskt. För ytterligare är det moraliskt försvarbart med brott mot företag och myndigheter osv. Moral beror med andra ord på hur samhället ser, diktatur eller demokrati, klassförhållanden, rasism och annat. Därför kan inte moral eller kanske snarare brist på moral vara den viktigaste anledning till brott. Det är bara Kärrholms konservativa och reaktionära uppfattningar som lyser igenom. Men moraliska uppfattningar har betydelse för om ett brott kommer att begås eller för om en person faktiskt kommer att begå brott. Det är inget tvivel om det. Men det är inte det grundläggande motivet, inte den grundläggande orsaken.

Det finns också en annan teori som presenteras i boken som jag finner ytterst tveksam. Det är teorin om straffvärde som ett bättre mått på brottslighetens utveckling. Som jag ser det innebär den teorin en slags självuppfyllelse. Straffvärdet ökar om straffen ökar och lagstiftningen skräps. Detta utan att skadorna av brotten egentligen ökat på något. Med skärpningar av lagstiftningen och en ökning av de utdömda straffen kommer då straffvärdet att öka utan att det betyder nåt. Vilket gör det hela till en verklig knäppskalleterori. Det är möjligt att jag missuppfattat men jag ska återkomma till ämnet i en särskild artikel med utgångspunkt från ett par artiklar i tidningen Forskning och Framsteg om detta.

I boken finns också ett enormt fördomsfullt kapitel. Kärrholm råkar ha bott i Akalla och påstår att han inte vågade ha sitt riktiga namn på ytterdörren. Om det verkligen var så måste han betrakta som otroligt paranoid och fördomsfull. Jag känner till poliser som bor i förort och som dessutom är eller har varit spanare. Så vitt jag vet har det aldrig varit nåt problem. Men Kärrholm trodde uppenbarligen att det var livsfarligt för honom i Akalla. Vilket uppenbart är både felaktigt och rimligt. Kärrholms fördomar och tankar spelade honom helt enkelt ett spratt.

Även kultur påverkar brottsligheten hos en individ är något som Kärrholm också hävdar. Det håller jag med om. Om du är uppvuxen i samhälle där staten är svag blir familjen och släkten viktigare för tryggheten, ekonomin och överlevnaden. Din kultur blir annorlunda. Det är inget märkligt med det. Typexempel är maffia- och vendettakulturen i södra Italien, på Sicilien, Sardinien och Korsika, i södra Grekland och på Kreta och i Albanien. I befolkningsgrupper som länge levt under förhållanden där de förtrycks, förföljts och diskriminerats kommer en sådan kultur att bli än starkare. De upplever inget stöd från staten även om det handlar om en förhållandevis stark stat. I sådana grupper kan en annorlunda kultur såväl som en annorlunda moral utvecklas. Kultur och moral hänger ofta ihop. Familjen och släkten blir än viktigare och de som inte tillhör gruppen ses som mindre värda. Typexemplet på  sådana grupper är Europas romer och Mellanösterns mhallami men även bland kurder kan en sådan attityd finnas. Detta påverkar risken för en individ att begå brott, det ökar risken. Kärrholms tankar om kultur är intressanta och de stycken som handlar om detta är värda att läsa även om allt kanske inte är rätt eller sånt en kan hålla med om.

Även familjer och släkter kan utveckla en avvikande kultur liksom boende i en isolerad håla på Sveriges landsbygd (tjuvjakt är moraliskt riktigt enligt många på den svenska landsbygden) eller på en liten isolerad ö. Subkulturer kan utveckla en egen moralkod och kultur exempel på sådan subkulturer kan vara mc-klubbar och mc-gäng, raggare, djurrättsaktivister, förortsungdomar (det som Kärrholm kallar gangsterkultur är ett exempel på detta), veganer, rasistiska grupperingar, antifascistiska grupperingar, religiösa samfund av olika slag inom judendomen, kristendomen, islam och andra religioner

Läs mer:

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!