Brottsskadevärde är ett mått som baseras på utdömda straff under det senaste året. Ju högre straff ju högre brottskadevärde. Detta innebär att om domstolar börjar döma hårdare på grund av förändringar i opinionen eller på grund av lagförändringar ökar brottsskadevärdet utan att den egentliga skadan av brottet ökar. Om de utdömda straffen minskar så minskar också brottsskadevärdet.
En sådan konstruktion är inte vettig för den avspeglar de verkliga effekterna av brottsligheten överhuvudtaget. Den avspeglar mer opinionen i samhället när det gäller brottslighet. Dessutom skulle skadevärdet bli ett självspelande piano som i sig själv påverkade utvecklingen av skadevärdet. Ökande skadevärde skulle leda att folk ansåg att det fanns en ökad brottslighet vilket skulle kunna leda till krav på högre straff som i sin tur skulle öka brottsskadevärdet. Det hela är ett befängt mått på brottslighet.
Eftersom brottsskadevärdet (det svenska brottsskadeindexet) enligt en artikel i tidningen Forskning & Framsteg (FoF) (artiklarna finns inte på nätet i skrivande stund) bygger på lagförda brott är det också en mycket otillförlitliga siffra också av andra skäl. Lagförda brott är en andel av antalet anmälda brott som i sin tur bara en liten del av de verkliga antalet brott. Dessutom påverkas antalet anmälda brott av opinioner och ändringar av lagstiftningen. Ett sådant mått är faktiskt mycket opålitligt. Dessutom kan det påverkas av polisens arbete. Många brott anmäls av polisen, i fallet med dödligt våld betyder det att antalet anmälda mord är 3-4 gånger så många som det verkliga antalet mord.
En av de som argumenterar för brottsskadevärde som mått på brottslighetens utvecklingen är den före detta polisen och forskaren Fredrik Kärrholm som skrivit en bok om gängvåld vilken jag kommenterat i ett annat inlägg. Förutom teorin om brottsskadevärde som ett bar mått presenterar han även andra märkliga teorier och modeller i sin bok. Han hävdar både i en artikel och i sin bok att brottsskadevärde bygger på antalet anmälda brott. Vilket i en svensk kontext alltså är fel. Det hade i Sverige sannolikt varit mycket sämre om brottsskadevärdet byggt på anmälda brott då mord ju har så högt brottsskadevärde. Men även lagföring är ett problem. Mord lagförs i större utsträckning än andra brott vilket betyder att morden påverkan på brottsskadeindex blir större än vad som är rimligt. Samtidigt lagförs en mycket liten andel andra brott, exempelvis sexualbrott.
I artiklarna i Forskning & Framsteg påstås också att brottsligheten ökat. Det finns inget som tyder på det. Varken i trygghetsundersökningar, anmälningsstatistik eller lagföringsstatistik. Det beror också på vilka perioder som jämförs. De brott som ökat mest i anmälningsstatistiken och lagföringsstatistiken är narkotikabrott och ökningen gäller innehav för eget bruk och eget bruk. Det är ett brott som anmäls av polisen och det avspeglar ingen verklig brottslighet utan avspeglar bara hur polisen arbetar. Dessa saker kriminaliserades 1993 och är det som gör att brottsligheten inte minskat i Sverige på samma sätt som i andra länder i västvärlden. En utebliven minskning som Kärrholm gör en stor sak av i sin bok, men som alltså helt kan förklaras av brott som inte finns i andra länder. Om dessa milda brott tas bort ur statistiken har Sverige också en minskning av brottsligheten som pågått sen 1990-talet.
Den typen av brott påverkar också brottsskadeindex även om det enskilda brottet har ett lågt värde. Är det väldigt många sådan brott på en plats ökar brottsskadeindex. Och polisen kan själva se till att det blir många sådan brott på en plats genom att kontrollera fler personer och genom att varje dag kontrollera samma kända missbrukare. Genom att kontrollera färre personer kan de minska brottsskadeindex. Genom att ständig vara närvarande på en plats och aldrig vara på en annan plats kan de också flytta ett högt brottsskadeindex från en plats till en annan. Detta gör brottsskadeindex till ett lika dåligt mått som uppklarningsprocent. Ett mått som är så lätt att manipulera är helt enkelt inte funktionsdugligt. Att Kärrholm som är en akademiskt skolad forskare inte verkar förstå detta är ytterst märkligt. Det kan som jag ser det bara förklaras med att han har förutfattade meningar (bias) som styr hans uppfattningar. Det tycker jag också är lätt att se i hans bok.
I FoF argumenteras också för att brottsskadevärde gör det lättare att identifiera de riktigt allvarliga brottslingarna. Men det är ju ett mycket svagt argument. Det är känts sen mycket länge att cirka 1% av brottslingarna står för en överväldigande del av brotten. Det behövs inget tveksamt och manipulerbart mått för att vet det.
Det är helt klart att brottsskadevärde inte kan användas för att beskriva den generella utvecklingen när det gäller brottslighet. men det är möjligt att det kan användas för att analysera så kallade harm spots (platser där brottsskadeindex är högt, dvs där många grova brott begås) och hot spots (där många men inte så allvarliga brott). Så brottsskadevärde kanske inte är helt och hållet oanvändbart mått. Men bara kanske då polisen ju även kan manipulera detta.
