Mhallami (Mahallami, Mardelli) är en befolkningsgrupp som ofta kallar sig själva för kurder. De kallas också allmänt för libanesiska kurder. De pratar dock arabiska och har arabiska namn. Deras arabiska dialekt har dock många inlånade kurdiska ord. De bor i sydöstra Turkiet, Libanon, Tyskland, Sverige och Nederländerna. De är i allmänhet sunnimuslimer och tillhör en liberal riktning inom islam. De är sällan fundamentalister men det förekommer. Det finns också vissa familjer/släkter som är shiamuslimer.
Ursprungligen kommer de från det område som idag är sydöstra Turkiet, dvs från samma område som arameer/syrianer/assyrier, kurder och armenier. Det finns flera teorier om deras ursprung men den mest troliga är att det handlar om kristna arameer/syrianer/assyrier som konverterat till islam någon gång på 1400-talet och med tiden bytt till att tala arabiska. Anledningen till att det konverterade var sannolikt att försöka få samma rättigheter som andra muslimer. De som inte var muslimer hade inte samma rättigheter och kunde exempelvis inte äga mark.
Den andra teorin är att de var arabiska soldater som fick bosätta sig i sydöstra Turkiet när islam spred sig dit på 700-talet och den tredje teorin att det handlar om kurder som bytte till arabiska som språk.
Alla tre teorierna kan vara sanna och befolkningsgruppen kan innehålla alla tre elementen på ungefär samma sätt som resandefolket i Sverige troligen innehåller personer från flera olika folkgrupper från början. Med tiden kom mhallami att bli en utfryst och isolerad grupp i det som idag sydöstra Turkiet, norra Irak och norra Syrien. Även om de var muslimer sågs de inte som ”riktiga” muslimer av många. De andra kristna i området (armenier och arameer/asssyrier/syrianer) gillade dem inte på grund av religionen och eftersom de inte var kurder eller turkar var de inte heller så populära hos dem.
Mhallami blev en förföljd och utfryst grupp med begränsat stöd av staten. Precis som andra förföljda grupper i området (armenier, arameer/asssyrier/syrianer och med tiden också kurder) utvecklade en kultur där släkten och familjen var viktigare än staten och myndigheterna. Samma utveckling kunde också ses i andra delar av det osmanska riket och efter Turkiets grundande i samband med första världskriget mer utpräglat i Turkiet på grund av ett mer metodiskt förtryck av minoriteter. I sådan grupper utvecklas ofta egna sätt att skipa rättvisa och lösa problem som inte sällan kommer i konflikt med olika länders lagstiftning. Detta medför att familjerna/släkterna ibland kommer att betraktas som kriminella. På oliak sätt leder detta sedan till att vissa familjer utvecklar brottslighet som ett sätt att leva. Brottsligheten är alltså ytterst ett resultat av förtryck och förföljelse som förstärks av familjernas traditionella sätt att hantera detta genom släkten och familjen.
Precis som andra befolkningsgrupper i sydöstra Turkiet påverkades de starkt av den turkiska staten etniska rensningsaktioner på 1910- och 1920-talet. En stor del av dem flyttade då till Libanon där de framförallt bosatte sig i Tripoli och Beirut. Bara en begränsad del av dess flyktingar fick medborgarskap i Libanon men de flesta kom att bli statslösa precis som de palestinier som 20-30 år senare drevs ut ur Palestina och hamnade i Libanon, Syrien och Jordanien som flyktingar. Andra flyttade till stora turkiska städer som Adana, Iskenderun, Istanbul, Izmir och Mersin.
När det libanesiska inbördeskriget bröt ut fanns det närmare 100 000 mhallami i Libanon. Under inbördeskriget stred många av dem med Mourabitoun-milisen medan andra stred med palestinska miliser och olika vänstermiliser. De bildade också ett eget politiskt parti, Riz Kari (Razkari Party). De var motståndare till den shiitiska Amal-milisen och den syriska invasionen vilket gjorde att många av dem tvingades på flykt. De flydde framförallt till Tyskland men också till Nederländerna, Sverige och Danmark. En del mhallami har också invandrat direkt från Turkiet till Väst- och Nordeuropa, men de allra flesta har kommit från Libanon.
Idag bor cirka 1/3 av alla mhallami i Turkiet, 1/3 i Libanon och 1/3 i Europa, de flesta i Tyskland men också i Nederländerna, Sverige och Danmark. Det finns starka kopplingar mellan de som lever i Libanon och de som lever i Europa medan kopplingarna till Turkiet är svagare. Samtidigt är det tydligt att det finns kopplingar då många av de typiska arabiska mhallaminamnen förekommer i Turkiet och bland arameeer/assyrier/syrianer.
Mhallamifamiljer tycks mycket sällan ha bytt till turkiska namn även om det förekommer. Flera av de typiska mhallaminamnen förekommer även bland andra arabisktalande befolkningsgrupper och bland kurder. I Turkiet betraktas de officiellt som araber, i Libanon som kurder (mhallami-kurder, libanesiska kurder), i Tyskland och Nederländerna som mhallami medan de i Sverige och Danmark inte ses som en folkgrupp överhuvudtaget.
Vanliga mhallaminamn är Ali Khan, Atriss, Charr, El Zein (Al Zein, Zein), Fakhro, Fattah, Harb, Khodr, Miri (Mery), Moussa, Omari, Omayrat (Omeirat), Osman, Ramadan, Rammu (Rammo, Remmo), Saado (Saidoo), Sha‘bu, Sharif, Shaykhmusa, Simmo (Semmo) och Siyala. Andra namn som förekommer i Sverige är Ez-Eddine och Kavak. Observera att bara för att en person bär något av dessa efternamn måste den inte tillhöra släkten eller ens vara mhallami. Namnen förekommer också bland arabiska och arameiska/syrianska/asssyriska familjer och vissa fall också bland kurder.
I Turkiet såväl som i Tyskland och Nederländerna har mhallami egna organisationer som Mahellemi Dinler, Diller ve Medeniyetler Arasi Diyalog Dernegi respektive Verein Familien Union e.V. och Mhallami in den Niederlanden im Verein MIM. Någon liknande organisation finns inte i Libanon, Sverige eller Danmark.
I Sverige bor mhallamifamiljer främst i Göteborgs-området och Skåne (främst Malmö men även andra städer) men även i Jönköping. Några tycks också bo i Södertälje men det kan handla om syrianska/assyriska familjer som har samma efternamn som vissa mhallamifamiljer.
Precis som i den arameiska/syrianska/assyriska befolkningsgruppen i Sverige är det vanligt med företag bland mhallamifamiljer och personer. Typexempel är familjen Simmos framgångsrika verksamheter i livsmedelsbranschen men även många andra familjer är verksamma i livsmedelsbranschen, som grossister, som handlar eller som restaurangägare (ofta kebabställen och vattenpipkaféer).
I Tyskland kallas mhallamisläkter ofta för klaner. I detta sammanhang är därför klan och släkt samma sak. Vilket det normalt inte är då det handlar om helt olika begrepp som betyder olika saker.
Det finns i Sverige några relativt kända personer från mhallamifamiljer. En är den tidigare fotbollsspelaren Mak Lind (tid. Mohammed Ali Khan), en annan debattören och skribenten Nabila Abdul Fattah.
