SL:s och Trafikförvaltningens uppskattningar om hur mycket man “förlorar” på plankningen har länge varit suspekta – men igår slogs ett rekord när man i SVT hävdade att plankningen i Stockholm skulle kosta 1350 miljoner under 2020 (här finns en arkiverad version). Det är fel med iallafall en halv miljard.
Beräkningen var till synes enkel, och många blev chockade av siffrorna:
Vid ett normalt biljettfusk på 3 procent, tappar SL cirka 270 miljoner kronor. 15 procent innebär fem gånger mer, alltså 1350 miljoner kronor – nära en och en halv miljard.
Problemet är bara att vi är mitt i en pandemi och resandet har minskat rejält – under sommaren var det bara hälften så många som reste, och i våras bara 38% av den vanliga trafiken. Totalt beräknades det att 60% mindre resande under året.
Färre resenärer betyder såklart att 15% plankning är mycket mindre än det hade varit i fjol.Den beräknade kostnaden skulle därför vara 810 miljoner – en felräkning på mer än en halv miljard kronor.
Om vi accepterar SL:s berättelse så är SVT-artikeln fel med 510 miljoner. Men är det rimligt att acceptera den? SL säger också att de inte vet säkert, utan gissar i vanlig ordning.
Under pandemin har det dessutom varit omöjligt att betala med reskassa på SL:s bussar, så den som inte använder smartphone för biljetter har inte haft möjlighet att betala. Hur många personer gäller detta?
Som underlag för SVT:s fantasisiffror finns förra årets siffra om 3% plankning och ett inkomstbortfall på 270 miljoner. Men hur bra siffror är det? Enligt deras egna lägesrapport skulle det kunna vara 149 miljoner istället. Det eftersom många inte är utan biljett – utan istället åker på betald rabatterad biljett.
SL försöker på ett oerhört omständigt sätt förklara hur de räknar ut andelen ”fuskare” totalt från andelen vid kontroller, och trots att de säger att de ska ta hänsyn till ”vissa intäkter” från ogiltiga resor med reducerat pris så gör de inte det sen. De får en siffra på 3,08% fusk, och drar den mot totala biljettintäkterna (8,75 mdr) och får då 270 miljoner.
Trots att 62% av ”fusket” är resor med reducerat pris som ger typ 67% intäkter, dvs bara 1/3 uteblivna intäkter.
En ännu osäkrare fråga är denna – skulle varje plankad resa kunna vara en betald resa? Svaret är självklart nej – för många skulle helt enkelt avstå att resa om de inte kunde planka. Hemlösa, människor som står utanför trygghetssystemen, arbetslösa som väntar på ersättning, den som hellre väljer mat än resan – listan kan göras lång men exakt hur stor andel det är vet vi inte.
Sen finns det också förstås folk – exempelvis medlemmar i P-kassan som avgiftsstrejkar – som egentligen hade haft råd. Men det går inte att räkna med att varje plankad resa skulle kunna betalas.
Kollektivtrafiken i hela landet står under pandemin i en finansieringskris: man måste köra lika mycket trafik, men med färre passagerare. Den rimliga lösningen är skattefinansierad nolltaxa men ansvariga politiker vill inte höja skatten och vill hellre diskutera plankningens kostnader. Vi kan gå med på SL:s beräkningar, om de i framtiden medger att de använder fantasiljoner istället för miljoner.
