En tid har det varit en omfattande diskussion om det överhuvudtaget fanns några apatiska barn bland flyktingarna för omkring 15 år sen. Journalisten Ola Sandstig har hittat föräldrar som uppmanat sina barn att spela apatiska och unga vuxna som tvingades spela apatiska. Det är uppenbart att han hittat människor som fuskat med detta för att få stanna i Sverige.
Har han därmed bevisat att fenomenet inte förekommit? Det har han inte. Att några fuskat bevisar inte att fenomenet inte finns. Det hade faktiskt varit ganska märkligt om ingen fuskat. Människor är ofta beredda att göra nästan vad som helst för att få ett bättre liv. Gellert Tamas som är den som skrivit mest om frågan kan därför mycket väl ha rätt i stort. Det var ett problem och kanske fortfarande är ett problem bland flyktingar som väntat länge.
Men Tamas och Sandstig verkar vara personer som inte kan ha delvis rätt. De behöver verkligen inet hoppa. på varandra och varandras historier på det sätt som skett. Deras respektive berättelser kan mycket väl leva sida vid sida och vara sanna. Det ena utesluter inte det andra. Några exempel på fusk bevisar inte att problemet inte finns. Att problemet finns är inte heller ett bevis för att fusk inte förekommit.
Debatten om huruvida det ena eller andra är sant eller inte är helt enkelt meningslösa. Båda sakerna kan vara sanna och korrekta.
