Om polisen vill öka den så kallade uppklarningsprocenten och framstå som bättre än de i verkligheten är så ökar de antalet personkontroller. Det resulterar i fler anmälda narkotikabrott. Detta är enbart ett resultatet av polisen arbete och har inget med ökande narkotikatillgång eller ökat narkotikabruk att göra vilket påstås i en artikel i DN.
Anmälningsstatistiken är helt oanvändbar när det gäller utvecklingen av narkotikabruket. För att se hur det verkliga narkotikabruket utvecklar sig får vi titta på helat andra undersökningar som Skolundersökningen om brott (SUB), CAN:s årliga undersökningar av ungdomars narkotikabrott, CNA.s undersökning av befolkningens narkotikabruk (Vanor & Konsekvenser) med mera. Dessa undersökningar visar en marginell ökning eller ingen ökning sen 2013.
Att fler döms för narkotikabrott (det handlar främst om fler döms för eget innehav för eget bruk, ringa narkotikabrott) är snarare ett problem än något positivt. Dels innebär det att polisen ägnar en massa tid åt brott som inte borde vara brott. Precis som missbruk av alkohol ses som en sjukdom borde också missburk av narkotika ses som en sjukdom. Därför borde innehav för eget bruk och eget bruk av narkotika avkriminaliseras. Dessutom innebär polisen ständiga kontroller av unga människor i vissa områden, förorter av olika slag, att folk känner sig trakasserade och förföljd av polisen vilket skapar ett minskat förtroende för polisen bland unga människor i dessa grupper. Detta leder i sin tur till polisen inte kan lösa grova brott som då alltså blir olösta vilket minskar förtroendet för polisen ytterligare.
Det finns också tydliga belägg för att narkotikabruket är lika stort eller större i medelklassområden och överklassområden än i arbetarklassområden. Ändå är det nästan bara ungdomar i eller från arbetarklassområden som utsätts för polisens personkontroller. Är den unge dessutom invandrare eller har föräldrar som är invandrare ökar dessutom riskan för att bli kontrollerad av polisen på grund av rasism inom polisen. Detta leder i sin tur till minskat förtroende för polisen i grupper som redan från början har ett lågt förtroende för dem.
Narkotikalagstiftningen i Sverige medverkar därmed troligen till de skjutningar och sprängningar vi upplever och inte bara på grund av förtroendet för polisen minskar i utsatta grupper utan också för att ständiga kontroller och straff för ungdomar leder till inskolning i grövre brottslighet och oro bland narkotikalangare som i sig är konfliktskapande. Även om oro bland langare kan uppfattas som nåt positivt är det inte så positivt i sin förlängning då konflikterna mellan kriminella är betydligt mer problematiska än eget bruk av narkotika.
Att fler döms för narkotikabrott är alltså i dagens Sverige där inget ökat bruk av narkotika finns är ingen positiv signal. Det säger ingenting om polisens effektivitet men säger heller ingenting om tillgången och bruket av narkotika. Det är en helt meningslös uppgift och information.
Sannolikt är det dessutom en bidragande orsak till ökat våld i kriminella kretsar med ökat antal skjutningar och sprängningar.
- För att polisen ska får tid arbeta med riktiga brott borde innehav av narkotika för eget bruk och eget bruk av narkotika därför avkriminaliseras.
- Missbruk av narkotika ska inte betraktas som ett brott utan som en sjukdom på samma sätt som missbruk av alkohol och därför ska innehav av narkotika för eget bruk och eget bruk av narkotika avkriminaliseras.
Läs mer:
- Större beslag av narkotika betyder inte att efterfrågan ökat
- Knarket i Sverige – priser, kvalitetet och efterfrågan
- Avkriminalisera eget bruk av narkotika samt innehav för eget bruk
- Narkotikahandel i Sverige
- Det finns ingen ökad narkotikabrottslighet
- Avkriminalisering av droger och knarkrelaterad dödlighet
- Det väller inte in knark i Sverige
- Narkotika är inget stort problem i Sverige och det är inte knark som orsakar gängvåld
- Överklassens knarkande
- Fler trafik- och knarkkontroller gav ökat antal anmälda brott
