Den traditionella röda vänstern har (med marxismen) alltid haft som teoretiskt mål att utplåna skillnaderna, motsättningarna och orättvisorna mellan stad och land – ett mål som den gröna klimat-miljö-rörelsen kan instämma i.
Storstäderna underlättar för kreativitet, men har en baksida av anonymitet. Småorterna på landsbygden underlättar för gemenskap, men har en baksida av konformism. Det är grovt sett skillnaden mellan storskaligt och småskaligt.
Skulle man då kunna skapa en blandning som tar till vara på det bästa från båda sidor, och undvika det sämsta? Skapa småkommuner med såväl gemenskap som kreativitet. En slags (de)central demokrati?
Ja, kapitalismen själv har redan tagit några steg in på den vägen genom det digitala informations-, kunskaps- och besluts-samhället. Jobba hemma, träffas via nätet, besluta via dator-konferenser, vård via telefonen, undervisning med eleverna uppkopplade från hemmet etcetera.
Information och kunskap från världens alla hörn når idag den minsta bondstuga på vischan. Om man då tänker sig en socialistisk värld så skulle all kunskap från överallt vara fri och tillgänglig för alla överallt.
Istället för dubbelarbetet där företag och nationer i inskränkt konkurrenssyfte undanhåller varandra ny forskning, så skulle man samarbeta genom att via datorn lägga samman varandras kunskaper till ömsesidig nytta.
Dagens digitala kapitalism underlättar potentiellt småskalig landsbygdsutveckling, men i praktiken går ändå utvecklingens huvudfåra mot företagsansamling i de tre svenska dominerande storstadsområdena.
Med en tänkt framtida demokratisk socialism som kombinerar marknad med centralplan (folket bestämmer var arbetsplatserna ska ligga) kan en digital socialism underlätta, så att ”Hela landet ska leva”.
Detta är ju knappast en dagsaktuell fråga (!), men jag tänker mig att kombinationen av storskalig stadskreativitet och småskalig landsbygdsgemenskap skulle kunna utvecklas mer när marknadsanarki ersätts med centrala ramar för ekonomi och bebyggelse under socialismen.
Vi skulle kunna skapa en än djupare blandning av stad och land. En såväl digital som fysisk(de)central socialism ”in real life” (IRF).
Mitt förslag är att koncentrera landets småsamhällen och kommuner längs ett antal centrala tåglinjer. Då kan man leva, bo och arbeta i lokal gemenskap, men samtidigt ha en snabb och personlig digital-fysisk tillgång till lokal, regional, nationell, kontinental och global kreativitet: Glokalism (globalt och lokalt samtidigt!).
Låt mig ta en tänkt utveckling, återbefolkning och digital-fysisk (de)centralisering av Norrland som exempel.
Länsgränserna ändras så att alla län omfattar de olika älvarnas vattenupptagningsområden från fjällen till Östersjön (vilket ger ekologisk kontroll, överblick och ansvar). I varje län följer också bebyggelsen och de fria snabbtågen floden från fjäll till hav.
Dessutom finns snabbtågslinjer längs kusten och längs inlandsbanan som idag. I varje län blir det två tågkorsningar där fler småkommuner kan ansamlas. Så kan man välja hur (de)centralt man vill bo. Olika samhällsfunktioner och folkägda företag sprids ut i de olika småkommunerna.
Med all bebyggelse och produktion samtidigt såväl utspridd som ansamlad kan det bästa från land och stad kombineras i en (de)central socialism.
Hans Norebrink, vänster och vårdarbetare
# Detta är en omarbetad & förkortad version av en tidigare text.
