Polisforskaren som makthavare vill stoppa

Stefan Holgersson är polis. Aktiv polis. I tjänst. Han är också forskare. En kritisk forskare som visat på många saker som inte fungerar hos polisen. Detta har gjort honom mindre omtyckt bland makthavare inom polisen och han har aktivt motarbetats av ledningen vid Linköpings universitet. Holgersson har själv tillsammans med Ossian Grahn publicerat en rapport om förföljelserna och trakasserierna Academic Rights Watch har riktat en mycket allvarlig kritik mot Linköpings universitet.

I december 2019 släppte tre forskare vid Linköpings universitet (LiU) en kritisk rapport om den statliga myndigheten Brottsförebyggande rådet (Brå), där de bland annat hävdar att Brå:s ledning utsatt medarbetare för påtryckningar för att ändra forskningsrön som av politiska, ideologiska eller andra skäl inte uppfattats som önskvärda.

Den aktuella rapporten, Går det att lita på Brå?, publicerades i en skriftserie vid Linköpings universitet, där också samtliga forskare var anställda. Två av författarna, Stefan Holgersson och Ossian Grahn, utförde dock inte forskningen inom ramen för anställningen vid LiU, medan den tredje författaren, Malin Wieslander, deltog inom ramen för sin tjänst vid LiU. Så även om LiU inte var huvudman för projektet, vilket varit den ursprungliga tanken, har rapporten en viss koppling till universitetet.

En kort tid efter publiceringen kom en begäran om att få tillgång till materialet som låg till grund för rapporten. Den utfördes dock inte inom ramen för forskarnas anställning vid Linköpings universitet och materialet var därmed inte offentlig handling och tillhörde inte Linköpings universitet,

Det handlade bl.a. om svaren på de frågor som ställts under de intervjuer som genomförts och anteckningar gjorda under dessa. Hade LiU varit huvudman för projektet skulle sådana handlingar i princip vara offentliga. Men nu var det inte universitetet som var huvudman, vilket huvudförfattaren, Stefan Holgersson, upplyst universitets registrator om då han ombads att lämna ut materialet som efterfrågats.

De tre författarna har därefter blivit trakasserade av ledningen vid Linköpings Universitet vilket i ett fall kulminerar i en längre sjukskrivning, i ett fall i uppsägning och i det tredje fallet i en utomordentligt psykiskt belastande arbetssituation.

Universitetets jurister tog sedan över ärendet och fortsatte att kräva uppgifter av framförallt Holgersson trots att projektet inte utförts inom ramen för hans anställning. Något som innebär att Linköpings universitet inte har rätt till de begärda handlingarna och alltså inte kan lämna ut dem till den som begärt ut dem. Ändå hotades Holgersson med att han har brutit mot anställningsavtalet när han inte lämnade över handlingarna till universitetet. Academic Rights Watch skriver vidare:

Den 16 mars 2020 inleder så LiU en granskning för att undersöka huruvida forskarna följt god forskningssed. Problemet är bara att det av lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet framgår att ”[f]orskningshuvudmannen har det övergripande ansvaret för att forskningen utförs i enlighet med god forskningssed” (§ 5). Och som Holgersson enträget upprepat utfördes inte forskningen inom ramen för hans anställning vid LiU, något som också fastslås i en dom i Kammarrätten i Jönköping i maj 2020 (mål nr 558-20):

Mot bakgrund av universitetets redogörelse för forskningsarbetets organisation och finansiering samt om vilka arbetsuppgifter som Stefan Holgersson haft vid universitet, bedömer kammarrätten att forskningen inte utförts inom ramen för hans anställning.

LiU kan alltså inte ha varit forskningshuvudman och frågan om huruvida LiU över huvud taget hade rätt att inleda granskningen skapar huvudbry för universitetet. Detta hindrar emellertid inte chefsjuristen, Christina Helmér, att i en intervju i Universitetsläraren den 7 maj 2020, meddela att universitetet på eget initiativ valt att inleda en ”utredning om avvikelse från god forskningssed”. Detta måste betraktas som djupt olämpligt och i direkt strid med den europeiska kodexen för forskningens integritet som publiceras av All European Academies (ALLEA), som betonar vikten av konfidentialitet vid den här typen av utredningar. Enbart vetskapen om att en forskare är eller har varit föremål för en utredning om ”forskningsfusk” kan ha förödande konsekvenser för den vidare karriären, alldeles oavsett om han eller hon frias från anklagelserna.

En av medförfattarna till rapporten, forskningsassistenten Ossian Grahn, hade anställts under hösten 2018 och anställningen förlängdes flera gånger. Stefan Holgersson och avdelningschefer på universitetet var överens om att behålla Grahn till den 30 september. Utan att någon rimlig förklaring gavs och trots att medel fanns meddelade dock universitetsledningen i mitten av april att Grahns anställning skulle komma att upphöra den 30 juni.

Det förefaller uppenbart att ledande personer på Linköpings universitet bestämt för att straffa de aktuella forskarna på alla sätt de kan komma på. Sådant agerande är förstås inte acceptabelt.

Stefan Holgerssons forskning:

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!