I rapporten ”Klimatkeynesianism nu” presenteras en ny riktning för klimatpolitiken. Förutom att föreslå en rad reformer argumenterar rapporten för tre grundläggande klimatpolitiska förändringar:
- Klimatindividualismen måste brytas – omställningen måste bli en kollektiv angelägenhet
- En expansiv finanspolitik måste bedrivas för att bekosta det som övergången till fossilfrihet kräver
- Miljöprövningarna måste förbättras för att inte bromsa omställningen.
– Klimatindividualismen måste brytas. Vi måste bort från den liberala gröna politik som främst gynnat den urbana medelklassen. Nu behövs en omställning som drivs av gemensamma offentliga investeringar och som stärker hela landet, säger rapportförfattaren Kalle Sundin, i ett pressmeddelande.
– Med den här rapporten kliver Katalys på allvar in i klimatdebatten med en ordentlig vänsterposition. Åtstramningshegemonin är i gungning – potentialen att ta snabba steg mot fossilfrihet får inte gå till spillo, säger Katalys chef Daniel Suhonen.
I en debattartikel i Dagens Industri lägger skriver Sundin och Suhonen:
Omställningen har länge hållits tillbaka av den liberala föreställningen att koldioxidskatter är fullt tillräckliga. Storskaliga offentliga investeringar har lyst med sin frånvaro. Januariavtalet innefattar inte de satsningar som övergången till fossilfrihet kräver. Istället har symboliskt laddade punktinsatser, som platspåseskatten, blivit tongivande i regeringens omställningsvision. Den gröna skatteväxlingen – som Mp och C ständigt skryter om – höjer miljöavgifter för att finansiera ytterligare skattesänkningar. Med den sortens politik är risken stor att den som har råd att betala för sig och/eller bor där det är enklare att leva klimatvänligt kan hantera sin situation medan den som redan har sämst förutsättningar att ställa om inte ges möjlighet. Signalen till befolkningen är att var och en får möta omställningen på egen hand.
För att klimatpolitiken ska kunna vinna brett stöd är en förutsättning att den aktivt höjer livskvaliteten i hela landet. Den måste skapa jobb och bli en del av en strategi för att nå full sysselsättning. Rätten till arbete måste kopplas samman med det utsläppsfria samhällsbygget. Att ställa om icke-hållbar produktion och verksamhet ska inte leda till arbetslöshet för anställda i berörda sektorer. På samma sätt får inte utfasning av fossila drivmedel resultera i att stora delar av befolkningen står utan transportalternativ. Politiken måste konkret visa att ingen kommer lämnas i sticket.
Gemensamma statliga resurser måsta avsättas för att en klimatomställning av samhället ska vara möjlig. Då går det att bygga den infrastruktur som krävs för att producera och tillhandahålla förnybar energi och hållbara transporter. Då går det att stötta industrier till att bli utsläppsfria och utveckla framtidens klimatvänliga teknik. Då går det att skapa arbeten som kan bära upp den framväxande klimatneutrala ekonomin.
Staten kan låna pengar till väl avvägda offentliga investeringar som bland annat skapar varor och tjänster som leder bort från ekonomins nuvarande fossilberoende. Detta stimulerar i sin tur långsiktig och välbetald sysselsättning, i såväl offentlig som privat sektor, som tillsammans med företagsvinster genererar statliga intäkter genom skatter. Dessa intäkter kan sedan användas för att betala av skulderna.Vidare krävs höjd kapitalbeskattning så att de med störst tillgångar får bidra i rimlig utsträckning. Det kräver ett återinförande av arvsskatt och förmögenhetsskatt. Med en sådan modernisering av politiken går det att satsa på det som en klimatomställning kräver.
Miljöprövningar för klimatviktiga investeringar är för oförutsägbara och går för långsamt i Sverige. Det gäller för en rad insatser, till exempel utbyggnad av elnät och vindkraft samt brytning av särskilda omställningsmetaller och annan verksamhet som syftar till att utveckla ny energiteknik.
Miljökraven ska inte tummas på, men infrastrukturutbyggnader och verksamheter som är helt nödvändiga för att klara omställningen måste kunna prövas snabbare än idag. De långa och otydliga processerna skapar inte sällan onödiga och infekterade konflikter mellan lokala miljöorganisationer och de aktörer som vill bygga eller utför verksamheterna. Målkonflikter mellan klimat- och lokala miljöintressen måste kunna hanteras på ett tydligt sätt. Det behövs helt enkelt ett förutsägbart och effektivt regelverk för tillstånd av klimatviktiga insatser, samtidigt måste större resurser och kompetens säkras hos de myndigheter som ska genomföra prövningarna.
Läs mer:
- Klimatkeynesianism nu
- Vilken väg för klimatrörelsen
- Katalys sågar liberal klimatpolitik
- Du tänker väl inte låta dig utpressas, Ygeman?
- En new green deal hänger på folkrörelserna
- De asiatiska metoderna duger åt oss också
- Miljörörelsen är ett problem för miljön och klimatet
- Dubbelkrisen kan öppna upp för en klimatomställning
Texten delvis tagen från Klimatkeynesianism.nu, redigerad och delvis förändrad.
