Demokratiskt ägda och kontrollerade företag är bl.a. konsumentkooperativa företag (ex. Coop), producentkooperativa företag (Arla, Södra Skogsägarna), bostadskooperation (HSB och andra bostadsrättsföreningar) andra typer av kooperativa företag (ICA-Gruppen), ömsesidiga bolag (försäkringsbolag, sparbanker), föreningsägda bolag och företag som ägs och kontrolleras av de anställda. Personalägda företag är och har alltid varit ovanliga i Sverige, faktiskt ovanligare än i många andra länder. Det finns dock ett stort svenskt företag som är kontrollerat av personalen, nämligen Svenska Handelsbanken:
I Handelsbanken har de anställda sedan 1970-talet, via pensionsstiftelsen Oktogonen, ägt över tio procent. I banken finns dessutom en rösträttsbegränsning som gör att ingen enskild ägare får mer än tio procent av rösterna i banken. Oktogonens inflytande blir därmed reellt. Banken har överlevt två finanskriser och hamnar alltid i topp när det gäller kundnöjdhet och anställdas trivsel. Vid pension kan anställda därtill ofta kvittera ut uppemot tio miljoner kronor. Investerarna har samtidigt haft en god värdestegring på sina aktier.
Svenska Handelsbanken är dock inte demokratiskt kontrollerat då de anställda bara har inflytande indirekt och de som i praktiken har makten i personalstiftelsen Oktogonen främst är de högre cheferna och tjänstemännen.
Det har dock nästan alltid funnits personalägda företag i Sverige även om de alltid varit få. Ett av de största nånsin var BPA (Byggproduktion AB) som kontrollerades av de anställda via fackföreningen. Företaget styrdes dock traditionellt och de anställda hade inte mer direkt inflytande i företaget än vad de anställda i Skånska Cementgjuteriet (idag Skanska) hade. BPA var inget demokratiskt kontrollerat företag. Ursprunget till BPA var de självorganiserade och demokratiskt kontrollerade byggillena som fanns i många svenska städer.
Handelsbanken uppfyller inte och BPA uppfyllde inte de 5 villkor som kan ställas på demokratiskt ägda företag. Villkor som formulerats av ekonomen Robert Dahl:
- Effektivt deltagande
- Lika rösträtt
- Upplyst förståelse, där var och en får tillräcklig tid på sig för att sätta sig in i frågor som ska beslutas
- Rätten till att bestämma frågor som ska diskuteras
- Alla ska inkluderas i den demokratiska processen
En positiv aspekt av demokratiskt ägda företag, medarbetarägda företag, personalägda företag, är också att de inte vinstmaximerar. De skulle ur den aspekten vara intressanta inom delar av den offentliga sektorn som ersättning för privatägda vinstmaximerande skolföretag och vårdföretag. Medarbetarägda företag är försiktigare än privatägda och börsnoterade företag eller riskkapitalägda företag men liknar i sitt agerande de familjeägda företagen. De är försiktigare i både uppgång och nedgång vilket ger tryggare sysselsättning och bättre stabilitet.
Det finns idag ungefär 1 300 svenska företag som anses vara personalägda med sammanlagt 15 000 anställda. Svenska Handelsbanken står för huvuddelen av antalet anställda. Siffran inkluderar ekonomiska föreningar, aktiebolag, aktiebolag med begränsad vinstutdelning (SVB-bolag) såväl som olika socialt integrerade företag. Många av företagen är arkitektbyråer, reklambyråer, advokatbyråer och konsultbyråer, hantverkskooperativ, teaterkooperativ och företag i välfärden. De sistnämnda finns framförallt inom barnomsorgen där de står för över 50% av den privata barnomsorgen i Sverige. De personalägda fiskeriföretagen (historiskt i stort sett alla svenska fiskeriföretag och idag flertalet) är inte medtagna då dessa i allmänhet också är familjeägda företag. Vanligt är att personalägda demokratiska företag är aktiebolag som kontrolleras av personalstiftelser. De kan också kontrolleras av ideella eller ekonomiska föreningar. En annan vanlig företagsform är ekonomisk förening men även aktiebolag och partrederier förekommer.
Ett av de stora problemen med kooperativa, demokratiskt ägda företag eller personalägda företag i Sverige är det saknas lagstiftning och institutionella former för företagen. De måste därför nästan alltid anpassa sig till ett mer traditionellt kapitalistiskt funktionssätt och kan inte drivas på det sätt om är lämpligt. I många andra länder finns det en institutionell struktur och en lagstiftning som på ett mycket bättre sätt möjliggör personalägda och demokratiska företag. En fördel är också om det finns kooperativa bankföretag.
Det land som har flest personalägda företag i världen är USA vilket visar att det även i Sverige borde kunna finnas fler personalägda företag. Vanligt i USA är att personalstiftelser tar över företag. Ett problem är dock kapitalförsörjningen på sikt. Andra länder med många arbetarkooperativ och personalkooperativ är Spanien, Italien, Kanada, Storbritannien och Frankrike. I Storbritannien saknas särskild lagstiftning och det är där vanligt att personalägda företag kontrolleras genom stiftelser.
Att det finns så få demokratiskt ägda företag, speciellt mycket få personalägda företag i Sverige beror i stor utsträckning på att socialdemokratin motverkat sådan företag. Direktdemokrati skulle utan tvekan ha minskat partiets makt över företagen och arbetslivet men den kunde upprätthållas i centraliserade kooperativa företag utan egentlig demokrati som KF (idag Coop), BPA med flera. Av samma skäl har även centerpartiet och böndernas organisationer motverkat demokratiskt styrda personalägda företag.
I slutet av 1800-talet startades ett stort antal arbetarkooperativ i Sverige. De motarbetades dock aktivt av den organiserade arbetarrörelsen i form av socialdemokraterna. Från 1960-talet och framåt var socialdemokraterna inte ens speciellt intresserade av den traditionella kooperationen i form av KF, LRF, HSB med flera. Dessa företag övergav i stort sett också alla kooperativa ideal och blev toppstyrda kapitalistiska företag. Ett av de mest långlivade personalägda företagen, Bohusläns Kooperativa Stenhuggeri, som bildades 1926 och levde kvar fram till 2012, hade istället en koppling till den syndikalistiska delen av arbetarrörelsen. På 1970-talet, under påverkan från vänstervågen i samhället började antalet personalägda företag i Sverige öka. Ofta ägde via en stiftelse som kontrollerades av personalen.
En kartläggning från 1979 identifierade 60 arbetskooperativa företag med totalt 2 000 anställda. Av dessa återfanns 20 i verkstadsindustrin och 15 i textilindustrin. Hälften hade mellan 10 och 25 anställda. Fyra hade över hundra anställda. 1983 hade de vuxit till 123. LO var positivt, men försiktigt; rädda för att de anställda skulle ta över krisföretag. I stort sett samtliga dessa försvann efter några år. Löntagarfondsidéerna sänkte sen alla tankegångar på arbetarägda företag i decennier.
Personalägda företag har därefter fortsatt att motarbetas i Sverige. KF (Coop) har varit emot, LO, arbetsgivarna, nyliberala ekonomer, i stort sett alla makthavare i Sverige har motarbetat alla tankar på att skapa en lagstiftning som gör det lättare att skapa och driva personalägda företag. Inget personalägt företag är med i Svensk Kooperation. De som finns gör det trots de negativa attityderna i samhället.
Exempel på lite större personalägda företag i dagens Sverige är Handelsbanken, Ljuders Nickelsilverfabrik, vårdföretaget Magelungen, Liljewalls arkitekter, Abako Arkitektkontor, White Arkitekter och designfirman Doberman. Många advokatbyråer och en del private equityföretag (en form av riskkapitalbolag) som exempelvis Litorina är också personalägda.
Läs mer:
- Arbetarmakt underifrån
- Dags för ekonomisk demokrati?
- Handelsbanken
- Ett Sverige där de anställda äger
- Personalägda företag och den amerikanska ESOP-modellen
