Georg Malmberg – den obehaglige smugglarkungen

Carl Georg Malmberg var en av förbuds- och motbokstidens större smugglare. En smugglarkung utan det rykte om gentlemannabandit och hedersknyffel som omgav andra gängkriminella smugglarkungar som Algoth Niska och Ernst Bremer både när det begav sig och efteråt. Medan Niska och Bremer enligt myten aldrig ska ha använt skjutvapen så gällde nåt helt annan för Malmberg.

Malmberg föddes 1895 i Adolfs Fredriks församling i Stockholm och växte troligen upp i Djursholm. Malmberg och tjänstgjorde senare vid Svea Ingenjörskår. Enligt en del uppgifter ska han också en tid ha arbeta för den svenska tullen. Han var gift med Elsa Kangas som föddes i Estland och de hade dottern Ulrika (Ulrike, Ulla), senare gift Öberg. På 1920-talet bodde familjen i Sverige men tycks senare ha flyttat till Estland där de 1944 anklagades för spioneri av tyskarna men sannolikt avrättades de aldrig utan benådades.

Georg Malmberg var troligen frivillig på den vita sidan under det finska inbördeskriget och kom från februari 1918 att leda den skandalomsusade Svenska brigaden i Narva, Estland (senare Svenska kåren) som organiserades av Carl Mothander för att hjälpa Estland. Malmberg kallades vid upprättandet av den svenska brigaden för kapten. Carl Mothander hade ett mycket dåligt rykte och hela svenska brigaden kallades för bottenskrap och avskum av en känd svensk militär, Martin Ekström, på den vita sidan i finska inbördeskriget. Många av de värvade var tidigare brottslingar, en del av dem var dömda mördare. När Malmberg och brigaden åkte till Narva stannade Mothander i Reval (Tallinn) för att försöka värva fler personer till truppen.

I Narva blev den svenska brigaden snabbt ökänd. Då de inte fick ut sina löner från Mothander började de ägna sig åt olika kriminella verksamheter, de söp och hängde på staden bordeller. Mothander tycks ha förskingrat de pengar som samlats in.

Malmberg och flera av de andra var dessutom inblandade i dödandet av en av de svenska soldaterna, Josef Franchi. Denne hade tagit kontakt med den vita sidan i Ryssland och med balttyska trupper i syfte ta värvning i någon av de trupper dessa hade. De övriga svenska soldaterna betraktade det hela som förräderi. En så kallad krigsdomstol sattes upp som bestod av Georg Malmberg, Bengt Färling, Einar Dahne, A. Ekblom, Wilhelm Liljencrantz, Einar Lundborg, Gunnar Samzelius, Waldemar Olsson, Harry Tammelin och Josef Theander. Färling var en tidigare straffångar. Det hela slutade med att fyra män utsågs till att arkebusera Franci, Einar Dahne, A. Ekblom, den tidigare dråpdömde Lindgren och Skotte-Svensson. Franchi dödades den 10 mars 1919.

Det hela kom i Sverige att betraktas som mord och den svenska brigaden och dess medlemmar fick ett otroligt dåligt rykte. Bland befolkningen i Narva sågs det också som ett mord och både Malmberg och Dahne besköts. Den etniska regeringen såg dock det hela som en helt legitim avrättning. Josef Franchi hade i likhet med många av de andra sysslat med smuggling redan under tiden som frivillig i Finland. Han åkte fast och utvisades från Finland. Efter avrättningen/mordet bytte brigaden namn till Svenska kåren och Lambert Hällén blev Mothanders efterträdare. Malmberg kvarstod dock som truppens egentliga ledare då Hällén tillbringade huvuddelen av sin tid på Revals krogar.

De frivilliga svenskarna gjorde sig kände för dålig stridsmoral och svartabörshajar och smugglare. Kriminalitet tycks i huvudsak ha varit deras levebröd. En stor del av dem deserterade. Även Lambert Hällén förskingrade insamlade pengar. I juni 1919 upplöstes Svenska kåren. Georg Malmberg tycks därefter ah tagit värvning hos de vita ryska trupperna som leddes av general Bolokovitj tillsammans med ett trettital andra svenskar. andra tog värvning i andra vitryska arméer. Malmbergs trupp beskrevs av frivilliga danskar som kriminella drogmissbrukare. De vita arméerna förlorade det ryska inbördeskriget. Estland och Sovjet slöt ett fredsavtal i februari 1920 och de svenska soldaterna blev sysslolösa. Geor Malmberg lämnade estniska militären som översetlöjtnant.

Georg Malmberg tycks ha återvänt till Sverige efter en tid som lärare på krigshögskolan Helsingfors.Han gifte sig och fick en dotter. Frun och dottern återvände till Estland. Han kom att också att bli en av de mesta ökända spritsmugglarna på Östersjön. Han och hans män drog sig inte för att använda skjutvapen mot tull och polis.

Ett av de fartyg han använde för spritsmugglingen var den tidigare tyska jagaren (torpedbåten) Standar som seglade under persisk flagg men det var inte den enda tidigare torpedbåten han ägde, utan han hade också Spader Äss och Standars systerfartyg Poseidon. Standar och Poseidon var cirka 80 fot långa med två 8-cylindriga motorer om vardera 300 hästkrafter. Maxfarten var 18-20 knop.

Spader Äss beslagtogs utanför Raumo i slutet av 1920-talet, men fick återlämnas till kapten Malmberg. I början av september 1930 förde han befäl på Poseidon men tvingade köra på grund då den svenska tullen var nära att gripa honom. Han och hans kumpaner kom dock undan. Efter det blev han efterlyst av de svenska myndigheterna. Han ska för det mesta ha uppehållit sig i Reval, varifrån han dirigerat sprittrafiken till de finländska och svenska vattnen.

Natten till den 30 november 1930 överraskade den finska sjöbevakningen fartyget Standar i Nykarleby skärgård invid Hällgrunds båk och en eldstrid utbröt:

Då man 1/2 11 tiden kommit innanför Hällgrunds båk, observerades ett fartyg som av allt att döma var en spritbåt, synnerligast som ett antal båtar från den närbelägna kusten stävade ut mot fartyget. Man stannade därför tillsvidare för att invänta vad som skulle ske. När båtarna hunnit spritfartyget, satte man åter maskinen igång och styrde försiktigt in mellan båtarna samt lade till vid fartyget. Kapten Eriksson och tre man äntrade upp på detsamma, och en man lämnades att bevaka motorbåten. Stark sjögång rådde och kolmörker. När man på spritbåten märkte, att man hade att göra med sjöbevakningen, uppstod allmän villervalla bland de till ett 20-tal uppgående ombord varande. En del av de vid fartyget angjorda båtarna kastade hastigt loss och försvunno i nattens mörker. Spritbåtens manskap och övriga ombordvarande försökte med all makt hindra sjöbevakningen att få fast fot ombord. Kapten Eriksson säger, att han själv två gånger var nära att bliva kastad över bord. Plötsligt uppstod en häftig skottväxling. Vem som började skjuta, är ännu ej utrett. I mörkret och virrvarret kunde man ej alltid skilja på vän och fiende, och kapten Eriksson höll själv på att bli skjuten av en av sina besättningsmän. Även från smugglarbåtarna avlossades en mängd skott enligt kapten Erikssons uppgift.

När bataljen begynte, hade spritfartygets befälhavare jämte några smugglare befunnit sig i fartygets salong, men skyndat sig upp därifrån. Befälhavaren kom till sist, fördröjd genom sitt konstgjorda ben. Till sin förvåning igenkände kapten Eriksson i honom en vitt bekant storsmugglare, kapten Malmberg. Han förklarade för denna, att motstånd numera var lönlöst. Malmberg, som var fullständigt överrumplad av händelserna, kunde knappt säga ett ord, och smugglarna ansåg det klokast att uppgiva vidare motstånd samt underkasta sig.

Kapten Eriksson har förklarat, att om Malmberg i tid hunnit upp på däck, så hade saken kanske fått en annan vändning. Malmberg, som är känd såsom den oförvägnaste smugglare, som besökt våra vatten, hade då helt säkert försökt återtaga ledningen ombord, och smugglarnas övermakt var så pass stor, att hade de satt sig till starkare motvärn, så hade väl knappast en enda av sjöbevakningsmännen sluppit undan med livet. Spritfartyget låg också ännu med maskinen i gång och hade omedelbart kunnat styra ut till havs.

Striden hade emellertid krävt sina offer. Ynglingen Lennart Ahlström  från Soklot träffades inne i spritfartygets styrhytt av en kula, som genomborrade hans huvud. Om kulan kom från vän eller fiende, vet ingen. Ahlström avled ett par timmar efteråt, under det spritfartyget fördes till Jakobstad. Han var 26 år gammal samt ogift.

Dessutom sårades tre av smugglarna och en av sjöbevakningsmanskapet.

Samma natt striden ägde rum, fördes till Malmska sjukhuset i Jakobstad bondesonen Otto Nylund från Soklot. Han hade träffats av ett skott i ryggraden. Vid det korta förhör, som kunde hållas med honom, uppgav han, att han blivit påskjuten i Soklot. Man tar för givet, att han varit med om den nattliga striden, men sårad undkommit i någon av Soklot-bornas båtar och sedan förts landvägen till Jakobstad.

Den beslagtagna lasten bestod 19 500 liter ren sprit samt 20 lådor visky och konjak. Dessutom hittades fem japanska gevär med patroner samt en massa patroner till parabellumpistoler. Några pistoler påträffades dock inte hos besättningen, kanske hade de kastat dem i sjön efter kalabalikens slut. Standars styrhytt var omgiven av en hemmagjord pansarbetäckning, bestående av flera varv stålplåt med mellanlägg av kork.

Sju personer greps nämligen svenska medborgarna Carl Georg Malmberg och Johan Ludvig Kjäll (bosatt i Björneborg), estländska medborgaren Oskar Mühlenstein från Reval (förste maskinist), tyske medborgaren Wilhelm Witte från Wilhelmshafen samt de finländska medborgarna sjökapten August Isaksson från Åbo, Gunnar Segervall från Soklot och Yrjö Tauno Halme från Åbo.

Malmberg uppgav i förhören att Standard äges av en känd tysk spritgrossör vid namn Wilhelm Söhle. I slutet av oktober hade Malmberg tagit befälet över Standard i Kiel och styrt till Ålands hav där han mottog spritlasten från fartyget Neptun, som enligt Malmberg också ägdes av ovannämnde Söhle. Hela händelsen återgavs också i en skrift från Nationernas Förbund. men där kopplas fartygen inte till Söhle utan till en persisk medborgare med armenisk namn, Levon (Lawon) Mirkit Tampaschian, som levde i Berlin. Detta var en person som hade egna intressen i spritsmugglingen på Östersjön.

Polisen satte dock ingen tilltro till Malmbergs uppgifter. De ansåg att han var ägare av Standar, och att lasten ägdes av spritgrossisten Mattsson i Åbo. De gripna och anhållna Isaksson och Halme var dessutom anställda av honom. Vem som sköt Ahlström kunde aldrig utrönas. Familjen försöket får ersättning genom att stämma Sjöbevakningen men misslyckades.

Spritsmugglingsbåt

Spritsmugglingsbåt

Malmberg ska också ha förlorat sitt ena ben vid en olycka med is ombord på ett av smugglingsfartygen Carl Georg Malmberg drinkande på Östersjön mellan Pakerort och Odensholm år 1931. Han var då bosatt i Tallinn.

 

Läs också:

  1. Fifflarna – Gösta Hannell och Rolf Hannell
  2. Fifflarna – Folke Hannell och Håkan Hanell
  3. Smugglarkungen Ernst Bremer
  4. Smugglarkungen Algoth Niska

Läs mer om spritsmugglingen I Östersjön, Bottenhavet och Kvarken:

Andra källor: John Chrispinsson, Den glömda historien, 2011

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!