Vanligaste namnen i Sverige

Jag heter Anders Svensson. Den kombinationen är mycket vanlig och det finns mellan 20 000 och 30 000 personer i Sverige som har det namnet. Svensson är också ett av de tio vanligaste efternamnen i Sverige med sin placering på 9:e plats. Namnet är vanligare i de gamla danska delarna av Sverige som Halland, Skåne och Blekinge. I Blekinge är Svensson det allra vanligaste efternamnet och därifrån kom min farfar.

Nilsson på plats 4, Persson på plats 8 och Jönsson som är det 16:e vanligaste efternamnet är även de efternamn som är vanligare i de gamla danska delarna av Sverige. Det finns bland de 100 vanligaste namnen fler namn med samma karaktär som Mårtensson (plats 64), Pålsson (70) och Månsson (94).

Sveriges 20 vanligaste efternamn år 2019 och 2018

Plac. 2019 Plac. 2018 Efternamn Antal 2019 Antal 2018
1 (1) Andersson 228 264 (231 727)
2 (2) Johansson 227 104 (230 671)
3 (3) Karlsson 202 331 (205 434)
4 (4) Nilsson 155 686 (158 119)
5 (5) Eriksson 136 533 (138 221)
6 (6) Larsson 114 698 (116 232)
7 (7) Olsson 103 689 (105 288)
8 (8) Persson 98 019 (99 592)
9 (9) Svensson 91 741 (93 225)
10 (10) Gustafsson 89 534 (90 814)
11 (11) Pettersson 87 169 (88 334)
12 (12) Jonsson 68 358 (69 260)
13 (13) Jansson 45 844 (46 509)
14 (14) Hansson 40 517 (41 044)
15 (15) Bengtsson 31 649 (32 079)
16 (16) Jönsson 28 874 (29 378)
17 (17) Lindberg 27 119 (27 305)
18 (18) Jakobsson 25 669 (25 865)
19 (19) Magnusson 25 109 (25 393)
20 (20) Olofsson 24 493 (24 790)

De 20 vanligaste svenska namnen är alla son-namn. Innan 1900-taket var också namn so slutade på -dotter vanliga. Folk fick efternamn efter sin far. Andersdotter (dotter till Anders) och Andersson (son till Anders). Med start 1901 frångicks namnskicket med patronymikon (som fortfarande används på Island och som i en variant används bland somalier). Det förbjöds 1963 men enstaka familjer lyckade behålla traditionen ändå. Sen 1982 är det tillåtet igen. Myndigheterna i Sverige hade länge under 1900-talet  en politik som gick ut på att dessa namn skulle bli ovanligare och folk uppmanades till att byta namn. Namnändelser som -fjäll, -brant, -mo, -sjö, -skog och -vik hörde till de som rekommenderades. Senare har andra saker såsom en ökande individualism gjort att förekomsten av son-namnen fortsatt att minska. Vid folkräkningen år 1890 bar 55 procent av befolkningen namn som slutade på-son eller -dotter. Son-namnens andel är idag bara 29%. En speciell variant av sonnamn som kommer från Dalarna slutar me ändelsen -es (dalmål för son)

Bland de 100 vanligaste efternamnen i Sverige förekommer 5 namn som är vanliga bland de många invandrare och ättlingar till dem som bor i Sverige. Det är Ali (plats 39), Mohamed (41), Ahmed (66), Hassan (71) och Hansen (96).

Soldatnamn och hantverkarnamn är också vanliga namn. De är till stor del samma namn. Många av dem är naturnamn. Alla som har dessa namn är dock inte från soldat- och militärfamiljer även om det är vanligt. Det finns också andra anledningar till att folk bär dessa namn som oftast är naturnamn. Ibland är de tagna efter gårdsnamnet eller bynamnet. Det kan också varit namn som getts till eller tagits av lotsar, fjärdingsmän, fogdar av olika slag och andra statliga tjänstemän av olika slag. När myndigheterna ville minska antalet son-namn var det också många som valde denna typ av namn som familjenamn. Dessa namn är vanliga i Norrland, kanske som en konsekvens av att soldater med flera fick mark av svenska staten i Norrland när Norrland koloniserades eller för att tidigare soldater kunde få jobb i skogsindustrin. Många av dessa namn är också vanliga namn bland resande. Fransson som min morfar hette är eller var också ett namn som förekom bland resande. Det handlar främst om namn där ett eller båda leden tagits från naturen. Den natur som uppenbarligen alltid legat svenskarna varmt om hjärtat.

Det vanligaste av denna typ är Lindberg på plats 17 följt av Lindström (21), Lindqvist (22), Lindgren (23), Berg (25), Bergström (26), Lundberg (27), Lind (28), Lundgren (29), Lundqvist (30), Berglund (32), Sandberg (34), Forsberg (36), Sjöberg (37), Wallin (38), Lundin (38), Engström (40), Eklund (42), Björk (46), Bergman (47), Holm (49), Wikström (50), Bergqvist (54), Nyström (55), Holmberg (56), Löfgren (58), Söderberg (59), Nyberg (60), Blomqvist (61), Nordström (63), Lundström (65), Viklund (67), Björklund (68), Berggren (72), Sandström (73), Lund (74), Nordin (75), Åberg (77), Ekström (79), Falk (80), Holmgren (81), Dahlberg (82), Hellström (83), Hedlund( 84), Sundberg (85), Sjögren (86), Ek (87), Blom (88), Öberg (91), Strömberg (94), Norberg (97), Lindholm (98) och Dahl (99).

Denna typ av namn utgör alltså mer än hälften av Sveriges 100 vanligaste efternamn. Det finns också mera sentida namn av denna typ som folk hittat på mera fritt när de bytt från ett -son-namn. Namn som exempelvis Silverfjäll, Gunnmo och Wernhamn.

Min mormor hette Backman och det är ett namn som förekommer på många platser runt Sverige kuster. Det är ett båtsmansnamn (en sorts soldatnamn) som också bars av lotsar.

Hantverkarnamn av den typ där själva yrket blir namnet som är mycket vanliga i många andra länder som exempelvis Smith, Taylor, Miller, Brewer, Müller, Bauer, Koch, Schuhmacher, Möller med flera är ovanliga i Sverige.

Namn som slutar på -in är troligen namn som försöker efterlikna franska namn som exempelvis min farmors  fars namn Thomasin och Nicolin som är franska namn. Även namn med ändelserna án, -ell, -én, -ér, -in, -lin är namn som skapades för att försöka efterlikna franskan. Dessa första av dessa namn skapades på 1700-talet bland de lite bättre bemedlade och blev senare vanliga bland resande, hantverkare och soldater. Ibland var förstavelsen i dessa namn taget efter en gård eller en by.

Några typiska prästnamn finns inte bland Sveriges 100 vanligaste namn. Typiska prästnamn latiniserade efternamn som slutar å -i, -us, -is, -eus eller -ius men kanske främst namn som Alander, Björkander, Carlander Dalander, Elander, Gullander, Hållander, Insulander, Jullander, Kilander, Lysander, Mellander, Nylander, Svenander, Ulander, Vikander och Wallander som har en grekisk ändelse (av andros som betyder man). En del namn av denna typ är namn där förstavelsen tagits efter gården eller byn där familjen som tog namnet bodde.

Efternamn som är gårds-, by- eller ortsnamn rakt av är vanliga namn i Norge men inte lika vanliga i Sverige. Exempel är Østervold, Sandnes, Remøy och Stordalen etc. I Dalarna har dock många människor gårdens namn som ett förnamn eller mellannamn eller förnamn. Det har lett till att en del tagit det namnet som släktnamn närde flyttat till andra delar av Sverige.

Läkarnamn som ofta är latiniserade namn som slutar på -eus eller -ius i likhet med en del prästnamn är inte heller bland de vanligaste namnen i Sverige. De är däremot tillsammans med adliga namn dominerande bland läkare.

Läkarnamn (observera att skalan är logaritmisk)

Några finska namn finns det bland de 100 vanligaste namnen i Sverige. Finsktalande i Finnskogarna och i Tornedalen har historiskt ofta bytt till svenska namn vilket gjort att många ättlingar till dem därför inte bär finska namn. Samma sak gäller för samer. Finsktalande (meänkielitalande) från Tornedalen som behållit sitt efternamn har helt andra efternamn än finsktalande från Finland och det avspeglar sig på de vanligaste finska namnen i Sverige.

Sveriges 15 vanligaste finska namn 2015

1. Niemi
2. Aho
3. Laine
4. Lahti
5. Kinnunen
6. Mäkinen
7. Anttila
8. Lehto
9. Korhonen
10. Virtanen
11. Ojala
12. Heikkinen
13. Lantto
14. Salo
15. Mäkelä

De korta namnen är i de flesta tornedalsfinska namn medan namnen som slutas på -nen är från Finland. Det går lätt att se att de namnen är mycket vanligare i Finland än i Sverige.

Finlands 15 vanligaste efternamn 2015

1. Korhonen
2. Virtanen
3. Mäkinen
4. Nieminen
5. Mäkelä
6. Hämäläinen
7. Laine
8. Heikkinen
9. Koskinen
10. Järvinen
11. Lehtonen
12. Lehtinen
13. Saarinen
14. Salminen
15. Heinonen

Det namn som min mormors mor bar, Karppinen, verkar inte vara så där jättevanligt.

De 10 vanligaste efternamnen bland finlandsvenskar är Karlsson, Johansson, Eriksson, Andersson, Lindholm, Nyman, Lindström, Blomqvist, Jansson och Mattsson. Det är typiska svenska efternamn inklusive några vanliga hantverkarnamn/soldatnamn. De namn som kan kopplas till de tidigare danska landskapen förekommer i allmänhet inte.

Bland samerna är de allra vanligaste efternamnen svenska namn. 9 svenska namn och ett finskt namn är bland de tjugo vanligaste efternamnen på samer i Sverige. De vanligaste rent samiska namnen är Blind, Nutti, Labba, Svonni, Utsi, Kuoljok, Sevä, Sunna, Niia och Omma. De påminner med sin tvåstavighet mycket om de tornedalsfinska namnen även om de inte är desamma.

Vanligaste efternamn bland samer i Sverige 2013

  1. Andersson
  2. Johansson
  3. Nilsson
  4. Larsson
  5. Blind
  6. Persson
  7. Jonsson
  8. Nutti
  9. Eriksson
  10. Labba
  11. Svonni
  12. Olofsson
  13. Utsi
  14. Kuhmunen
  15. Karlsson
  16. Kuoljok
  17. Sevä
  18. Sunna
  19. Niia
  20. Omma

Genom hela 1900-talet och kanske mer idag än tidigare har många med son-namn bytt till andra typer av namn. Det kan vara namn efter gården, bygden, byn, orten etc. Men helt påhittade namn som exempelvis Frostängel, Måntroll, Drömskog, Solklippa, Brandulv, Wallmokrans och Fridvinge har också blivit vanligare. Andra försöker skapa namn som låter ”fina” dvs adliga som Gyllenhorn, Brownström, Olstierna, Guldhjelm, Oxenswärdh och Clintståhl.

Samtidigt förekommer det att en del invandrare försvenskar sina namn till sådant som låter eller är svenskt som Samuelsson, Turksson, Kurdsson osv men det finns också de som byter från ett turkiskt, arabiskt eller persiskt namn till ett kurdiskt eller syrianskt namn och andra som byter från ett svenskt namn till deras mammas eller pappas utländska namn.

Läs mer:

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Vanligaste namnen i Sverige”

  1. Ytterligare en kategori namn är de dalska gårdsnamnen. Typ min morfars namn Näs Harald Larsson. Man kunde tycka det var rimligt att betrakta gårdsnamnet som familjenamn, men si det accepterade inte de svenska myndigheterna, de betraktas juridiskt sett som förnamn, bisarrt nog.

    De fick inte heller tas som familjenamn när min morbror försökte i början av 50-talet. Numera är det dock tillåtet. Många i min mormors släkt har tagit gårdsnamnet Ulbos (eller Ulbors) som familjenamn.

    Namn på -in, -én och -ell är ofta förkortningar av latinska prästnamn. På 1700-talet började latin ses som mossigt så man slängde -us. Typ Linnaeus som blev Linné.

  2. En jättestor kategori namn saknas dock i uppräkningen, de tvådelade namnen av typ Lindström, Berggren, Holmberg eller Wiklund.

    Det är uppenbart att det bara är den första delen av namnet som egentligen betyder något. När min farfars farfar hittade på att kalla sig Wiklund istället för Persson var det för att han tyckte att det inte räckte med ett patronymikon när han etablerade sig som båtbyggare i stan ca 1850. Wik kom från viken där förfäderna sen hedenhös hade levt som småbönder och fiskare. Men lund var bara en utsmyckning som inte betydde nånting alls. Frågan är varför.

    En teori jag har sett är att det var en ”småborgerlig” variant på adelsnamn typ Cronstedt, Silfverskjöld och Stenbock, också tvådelade. Men ändå – han kunde lika gärna ha kallat sig för Fällsvik efter byn om namnskicket hade varit sådant. Hade han varit norrman hade han säkert gjort det.

Kommentarer är stängda.