Handens rörelser
Felicia Stenroth
Norstedts, 2020
Levande skildring av vår tids nya arbetarklass
Handlingen kring huvudpersonen Ida i Handens rörelser utspelar sig på tre ständigt växlande plan. Själva basen för framställningen är Idas arbete på ett callcenter – oklart inom vilken bransch, men troligtvis är det frågan om datorer – där hon utövar kundsupport genom att nogsamt följa en manual samt säljer abonnemang. Vi får här en levande inblick över villkoren för vår tids nya arbetarklass.
Under pass som kan sträcka sig upp till tio timmar tar Ida emot över 100 samtal, en uppsjö av röster som allt eftersom ”smälter samman till en enda krävande röst”. Varenda steg i arbetsprocessen registreras av de överordnade cheferna och till och med när man behöver gå på toaletten gäller det att raska på. Den anställda har inte någon egen specifik utvald plats – inte ens något eget headset – utan tvingas att ambulera runt i kontorslandskapet. Efter ett arbetspass är Ida tämligen mör och utlevad: ”Hon har ont i ryggslutet för hon hann inte gå och kissa. Pausen mellan ett samtal och nästa blev aldrig så lång att hon skulle hinna”.
Efter varje samtal sätter kunden i fråga betyg på den arbetande utifrån hur hen upplevt bemötandet. Högt betyg leder till att en grön stapel stiger – med två hägrande biobiljetter som bonus – medan en allt för hög röd stapel istället leder fram till ett obehagligt ”allvarssamtal” inne hos chefen. Ida upplever arbetet som fullständigt meningslöst och för att stå ut försöker hon att skingra tomheten genom att ständigt mellan samtalen försjunka i en bok.
Parallellt med arbetets gilla gång får vi följa Ida i hennes relation med sin käresta Editha, det som trots allt ger hennes tillvaro mening och framtidshopp. Stenroth lyckas här på ett ypperligt vis vaska fram den nära substansen i den kroppsliga och själsliga beröringen, utan att framställningen rasar ner i intimitetens klibbighet.
På ett tredje plan minns Ida tillbaka på sin barndom med sin mamma Sofia, en uppväxt där det verkade ha funnits rejält med kärlek men som ändå kantades av svårigheter. De var, trots att Sofia arbetade stadigt inom vården, väldigt ekonomiskt prövade, vilket bland annat fick till effekt att elen ofta stängdes av veckan före lönedags, att de var skuldsatta och att de till slut hemsöktes av kronfogden. Dessutom plågades Sofia av alkoholism – med gömda vinflaskor längst in i klädkammaren – och ständigt återkommande depressioner. Det var också en uppväxt med en fullständigt frånvarande far, en far som Ida aldrig ens träffade.
Stenroth har en något säregen stil där berättarplanen hastigt kan skifta till och med från mening till mening. Det gör att det tar en viss tid för att känna sig hemtam i hennes framställning. Men annars har hon en hantverksskicklighet i sitt sätt att behandla språket – med en enkel men distinkt meningsbyggnad – som gör att man som läsare lätt sugs in i texten, och där man snabbt löper vidare från sida till sida.
När jag väl slagit igen boken är det främst två tankar som upptar mitt sinne. Den första handlar om hur vi ska komma bort från det själsdödande arbetet? Ja, förutom automatisering, och de anställdas direkta makt över sin arbetssituation, handlar det nog om att vi – genom ett rotationssystem – delar på de arbeten som är monotona men trots allt är nödvändiga att utföra.
Den andra tanken handlar om den ekonomiska utsatthet som Ida tvingades att genomleva under sin barndom, trots att hennes mor hade stadigvarande arbete. Tillförlitlig statistik över dagens Sverige visar också hur runt tio procent av befolkningen rent ekonomiskt halkar mer och mer efter. Tio procent, det kan tyckas som lite, men det handlar faktiskt om över en miljon människor. Det som skulle behövas är en ny låginkomstutredning – den förra ägde rum för 50 år sedan – vars utfall verkligen tas som intäkt för att förbättra dessa människors svåra livssituation.
Anders Karlsson
Tidigare publicerad i tidningen Internationalen
PS. Felicia Stenroth, född 1990, är en av de mer tongivande i det yngre gardet av svenska arbetarförfattare. Hon har tidigare givit ut romanerna Bilder som inte angår mig (2012) och Indianlekar (2015) samt diktsamlingen En människa tvättar sig ren i en sjö (2017). Hennes tredje roman heter Handens rörelser (2020).
Läs också: Flamman, litteratur & klass,
