Adam Cwejman försöker i en ledare i Göteborgs-Posten att allt våld är precis samma sak och precis lika illa. Han vet nog själva att det är en totalt befängd uppfattning. Om inte så har uppenbarligen inte tänkt klart i sin stark önskan att smutskast vänstern och likställa socialister med nazister. Men våld och våld är inte samma sak. Han har dock rätt i att våld i princip alltid har negativa konsekvenser på något sätt. Även om det är våld som kan försvaras.
När en man slår ett barn eller våldtar en kvinna är våldet värre än när barnets föräldrar eller kvinnan slå tillbaka. Det senare våldet är försvarbart men inte den förstnämnda. När nazisterna i Tyskland använde våld för att erövrade andra länder och mörda kommunister och judar är det ett våld som inte kan försvaras. När judar använde våld för att försvara sig eller när Sovjet, USA och andra länder senare invaderade och bombade det nazistiska riket var det i huvudsak ett försvarbart. De kriminella gängens våld kan utan tvekan helt ensidigt fördömas, men polisens våld kan inte i alla lägen fördömas.
När polisen mördar folk och begår vad som uppenbart är grova rasistiska övergrepp kan dock även våld mot polisen och förstörda polisstationer försvaras.
Våld är alltså inte enbart våld. Våldets syfte har en betydelse för hur våld ska bedömas. Även den som utför våldshandlingen har betydelse för hur våld ska bedömas.
Våld av olika slag måste bedömas med olika måttstockar. Allt annat vore felaktigt.
När vi konstaterat detta så kan vi resonera om våld som metod för kamp. Som taktik (kortsiktigt) och som strategi (långsiktigt). I de flesta fall är det en dålig metod och som strategi är det alltid förkastligt. Som taktik kan det fungera i undantagsfall. Sydafrikanernas kamp mot apartheid, de afrikanska ländernas kamp för självständighet, vietnamesernas kamp mot Frankrike och USA osv. Våld är användbart i vissa lägen. Andreas Malm argumenterar för att våld mot saker kan vara försvarbart i klimatkampen. Han tar tydligt avstånd från våld mot person.
Vi måste alltså också när vi diskuterar våld skilja på våld mot person och våld mot ting, mot saker. Dessa två typer av våld måste bedömas med olika måttstockar.
Det Malm pratar om är alltså sabotage och det kan naturligtvis vara motiverat i vissa situationer, som exempelvis den danska och norska motståndsrörelsens olika sabotageaktioner mot nazistiska industrier och installationer. Dessutom måste aktionerna också ha stöd från allmänheten. Jag är inte så säker på att sabotageaktioner i klimatfrågan har ett sådant stöd idag.
Nazistiskt våld mot invandrare, mot enskilda personer, kan dock inte jämställas med sabotageaktioner mot kolgruvor eller oljekraftverk. Terrorism riktat mot människor, personer är inte samma sak som aktivisters blockader av industrier av olika slag. Dessa olika saker måste helt enkelt bedömas med olika måttstockar.
Våld mot personer har dock även negativa effekter på det mänskliga och psykologiska planet. Både för offer och förövare. Även om det är försvarbart våld. När det gäller våld mot saker har det förutom de fysiska skadorna mycket små negativa effekter. Vilket göra att de måste bedömas med olika måttstockar.
Det är uppenbart att Adam Cwejman har fel i sak. Hans enda syfte med ledaren är att försöka smutskast socialister och vänstermänniskor. Men det han främst visar upp är antingen dumhet (han begriper int att nazisternas våld är värre än motståndarnas våld) eller falskhet (han påstår en sak fast han vet att den är osann).
Våld kan vara en massa olika saker och varje våldsaktion och våldshandling måste bedömas för sig. Den ena är inte den andra lik. Våldets syfte och orsak avgör hur det ska bedömas. Vem som utövar våldet har också betydelse liksom mot vem, vilka eller vad det riktar sig.
Våld är helt enkelt inte alltid våld. Våld är olika saker i olika kontext.
Läs också: Självklart är våld i form av sabotage en acceptabel kampmetod
Värderingsmässigt kan jag nog betrakta mig som pacifist utifrån insikten, baserad på historien, att våld undantagslöst utlöser mer våld oavsett dess bevekelsegrund och oavsett det eventuellt positiva resultat som kan uppnås. Hur vi än vänder och vrider på det uppstår ytterst ett lidande hos människor av kött och blod vilket är svårt att acceptera från ett rent humanistiskt perspektiv.
Sedan måste jag ställa mina pacifistiska värderingar mot en verklighet som är allt annat än ideal. Att det finns situationer där våld inte kan undvikas är också det ett historiskt faktum. Samtidigt har historien kännetecknats av på tok för mycket av våldsromantik och tron den väpnade kampens välsignelse. I alldeles för många fall slutar det med att ett förtryck ersätts av ett annat.
Våldstänkande är ett svart-vitt tänkande där det finns vinnare och där det finns förlorare. Att skapa harmoni i ett samhälle med detta som utgångspunkt är en utmaning som ytterst sällan kunnat föras till framgång. Harmoni kan i grunden enbart skapas genom dialog och ömsesidig respekt samt genom insikten att olika synsätt och åsikter alltid kommer att finnas och att våld enbart är ett sista alternativ.