I en ledare i GP påstår Adam Cwejman två saker om våldtäkter. Det ena påståendet är felaktigt och vilseledande. Det andra är korrekt och vilseledande. Det felaktiga påståendet är att antalet våldtäkter ökade med 45,4% mellan 2008 och 2018. Det finns två undersökningar där vi kan studera våldtäkter över tid. Den ena är Nationella Trygghetsundersökningen (NTU). Dessutom finns det en särskild rapport om våldtäkter från Brå som publicerades 2019.
NTU är en frågeundersökning som undersöker människors självupplevda och självangivna utsatthet för brott. Om våldtäkter står det så här i NTU från 2020:
5,6 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de utsattes för sexualbrott under 2019, vilket skulle motsvara cirka 452 000 personer om det räknas om till antal utsatta personer i befolkningen. Det är en minskning jämfört med 2018, då andelen var 6,0 procent. Andelen utsatta ökade kontinuerligt mellan 2012 och 2017, men 2018 skedde ett trendbrott och nivån har i stället minskat i de senaste två mätningarna.
Och i rapporten om anmälda brott står det så här:
År 2019 anmäldes totalt knappt 23 200 sexualbrott, vilket var en ökning med 3 procent eller 721 brott i jämförelse med 2018. Sexualbrotten omfattar flera olika typer av gärningar.
[…]
År 2019 anmäldes totalt 8 820 våldtäkter inklusive det nya brottet oaktsam våldtäkt. Det rörde sig om 237 anmälningar om oaktsam våldtäkt, varav 227 var riktade mot kvinnor/flickor och 10 mot män/pojkar.
[…]
Under den senaste tioårsperioden (2010–2019) har de anmälda våldtäkterna ökat med 44 procent (+2 620 brott). Anmälda våldtäkter mot kvinnor/flickor har ökat med 43 procent (+2 380 brott), medan anmälda våldtäkter mot män/pojkar har ökat med 58 procent (+237 brott). Ökningen under perioden kan delvis kopplas till förändringar i sexualbrottslagstiftningen, som inneburit att fler gärningar än tidigare bedöms som våldtäkt.
I rapporten om våldtäkter står det så här:
Polisanmälda våldtäkter mot personer över 15 år ökade mellan 2005 och 2008. Denna ökning följdes av en längre period då de anmälda våldtäkterna låg på en relativt stabil nivå, innan det skedde en ny ökning 2016 och 2017.
[…]
Från och med 2011 skedde ingen ytterligare ökning av våldtäkter med inslag av fysiskt våld eller där målsägaren fått fysiska skador av övergreppet. Ökningen mellan 2011 och 2017 handlade om våldtäkter utan våldsinslag, som begåtts av personer som målsägaren kände sedan tidigare, främst vänner och bekanta. Från 2011 till 2017 ökade inte heller våldtäkterna som begåtts av tidigare okända gärningspersoner, eller överfallsvåldtäkterna
[…]
Analysen visar att den kraftiga ökningen enligt NTU i slutet av den undersökta perioden framför allt avser mindre allvarliga sexualbrottshändelser, där det inte förekommit hot, fasthållning eller våld. De brottshändelser som i fördjupningsstudien benämns de mest allvarliga brotten i NTU-data har inte ökat lika kraftigt och ligger på en mycket lägre nivå. Under perioden efter 2011 har de mest allvarliga sexualbrotten enligt NTU legat relativt stabilt, även om en viss ökning kan skönjas under enstaka år. De handlingar som framför allt ökat enligt NTU liknar i stora drag det som inryms i den juridiska definitionen av sexuella ofredanden.
[…]
De polisanmälda sexualbrotten ökade under åren 2005–2009, medan utsattheten för sexualbrott enligt NTU låg på en stabil nivå. Det är rimligt att tolka detta som att anmälningsbenägenheten ökade under den här perioden. Ett resultat som talar för en ökad anmälningsbenägenhet är att det dessa år skedde en ökning av anmälningarna om våldtäkter som skett relativt långt före anmälningstillfället. Det är också sannolikt att den utvidgade våldtäktsdefinitionen bidrog till ökningen av de polisanmälda våldtäkterna.
Både statistiken över anmälda brott och NTU uppvisar en relativt stabil nivå av de allvarligaste sexualbrotten under större delen av perioden 2011–2017. Det syns ingen ökning av anmälda våldtäkter där det förekommit fysiskt våld, och de mest allvarliga sexualbrotten enligt NTU-data låg på en relativt stabil nivå, även om en viss ökning kan skönjas under enstaka år.
Sexuella ofredanden ökar mer markant än de allvarligare sexualbrotten i både NTU och statistiken över anmälda brott under perioden efter 2011, men ökningen är mycket kraftigare enligt NTU. Bland de polisanmälda brotten är det fysiska sexuella ofredanden som svarar för en stor del av ökningen 2011–2017. De relativt sett allvarligare brotten, det vill säga sexuell beröring vid målägarens kön eller bröst, ökar under dessa år, men största delen av ökningen avser beröring vid andra delar av kroppen. Enligt både NTU och polisanmälningarna syns en tydlig ökning av brott som skett vid nöjeslokaler.
[…]
Under perioden 2005–2017 har det genomförts tre större omarbetningar av sexualbrottslagstiftningen, en utveckling som avspeglar en minskad tolerans i samhället för sexuella övergrepp. Under perioden efter 2010 har detta utredningsoch lagstiftningsarbete dessutom avspeglats i ett återkommande fokus i samhällsdebatten kring frågan om införandet av en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning. Sedan 2010 har det också varit flera uppmärksammade upprop mot sexualbrott. Dessa upprop har haft gemensamt att de skickat tydliga signaler om att sexualbrott inte ska tolereras, att skulden ska läggas på förövaren, inte på den utsatta personen, och att man ska både våga prata om och anmäla utsatthet för sexualbrott.
Mörkertalet är störst för de mindre allvarliga brotten, som också är flest till antalet. Det är för dessa brott som det finns störst utrymme för förändringar i antalet anmälda brott, genom förändringar i samhällsklimatet, som medför att personer som utsatts, uppfattar det de blivit utsatta för som brottsligt och känner sig trygga med att göra en polisanmälan. En analys av månadsstatistiken över anmälda sexuella ofredanden ger stöd för att uppmärksamheten kring två medieupprop, i det ena fallet i kombination med att polisen underlättade för brottsutsatta att göra en polisanmälan, bidragit till ökningen av antalet anmälda sexuella ofredanden åren 2013 och 2016.
Mot bakgrund av den tilltagande uppmärksamheten kring sexualbrott och de olika upprop som beskrivits ovan, är det inte orimligt att förvänta sig att sexualbrottsutsatta ägnat mer tid åt att reflektera över och omvärdera sina erfarenheter av sexuella kränkningar. Uppmärksamheten kan också ha bidragit till minskade skuld och skamkänslor samt en minskad ovilja att berätta om dessa erfarenheter, även i frågeundersökningar. Det är rimligt att anta att det ökar benägenheten att rapportera om händelsen i NTU. Man kan fråga sig varför då inte anmälningarna till polisen ökat i samma omfattning. En tänkbar förklaring är att ”kostnaden” för att polisanmäla någon för sexualbrott är högre än att berätta om det i en anonym undersökning.
[…]
Sammantaget kan konstateras att antalet anmälda våldtäkter enligt statistiken över anmälda brott visat en ökande trend sedan 2005, med kraftigare ökningar i början och slutet av perioden, men däremellan en ganska stabil nivå. Ökningen i början av perioden torde till stor del förklaras av att den legala definitionen av våldtäkt vidgades år 2005. Antalet personer som under perioden sedan 2005 i NTU rapporterat att de utsatts för ett allvarligare sexualbrott, motsvarande våldtäkt och sexuellt tvång, har också ökat, men den ökningen är relativt begränsad. I den analys som Brå gjort framgår också att antalet kvinnor som i NTU rapporterat om händelser som motsvarar våldtäkt och sexuellt tvång ligger på en lägre nivå än vad som uppskattats tidigare. Enligt Brås bedömning talar de omvärldsfaktorer som studerats för att den ökande trenden i båda källorna i slutet av perioden främst förklaras av en kombination av förändringar i umgängesmönster och en ökad anmälningsbenägenhet.
Kontentan av detta är att det främst är lagändringar och ökad anmälningsbenägenhet som lett till det ökande antalet anmälningar. Toleransen för våldtäkter och andra sexualbrott har minskat vilket lett till ett ökat antal anmälningar och att fler uppger att de utsatts för sexualbrott i NTU. Lagändringar är det som främst ligger bakom det ökande antalet anmälningar av våldtäkter medan minskad tolerans lett till att fler anmäler och rapporterar utsatthet för sexualbrott. Antalet anmälda sexualbrott ökar i samband med kampanjer mot sexualbrott. Detta samband är mycket starkt. Bedrivs det en kampanj mot sexualbrott som exempelvis #metoo så ökar antalet anmälda sexualbrott.
Enligt Brå-undersökningen om sexualbrott har antalet personer som uppger att de utsatts för våldtäkt inte ökat mellan 2011 och 2017. Sjukvårdsstatistiken bekräftar uppgifterna om att det inte skett någon ökning av antalet våldtäkter.
Antalet våldtäkter har alltså inte ökat som Cwejman påstår. Han vilseleder. Han sprider falsk information. Falska nyheter. Om vi vill uttrycka det lite mer drastiskt så ljuger han. Förmodligen av okunskap och oförmåga att sätta sig in i forskningen.
Det andra påståendet som Cwejman gör är att invandrare utgör 6 av 10 våldtäktsmän. Detta stämmer om vi tittar på kända våldtäktsmän, dvs dömda. Invandrare har varit överrepresenterade bland dömda våldtäktsmän så länge som det funnits statistik om våldtäktsbrott. Så var det när finländare dominerade invandringen, så var det när folk från Sydeuropa och Sydamerika invandrade och så är det idag. Det finns en lång rad orsaker till det. Några är skillnader i kulturella umgängesmönster och skillnader i syn på kvinnor. Men precis lika viktigt är att invandrare anmäls i större utsträckning, grips av polisen i större utsträckning och fälls i större utsträckning. I varje led under polisutredning och rättsprocess ökar andelen invandrare. Något samband mellan många flyktingar i en kommun och sexualbrott kan däremot inte påvisas.
- Antalet våldtäkter ökar inte. Ökat antal anmälningar beror på lagändringar och ökad anmälningsbenägenhet.
- Invandrare har alltid varit överrepresenterade när det gäller sexualbrott.
Invandrare (liksom arbetarklassen) är faktiskt överepresenterade när det gäller alla brott. Detta har undersökts men det känner uppenbarligen inte Cwejman till. Anledningarna till denna överrepresentation är många och komplexa vilket ni kan läsa om i de inlägg jag skrivit om saken.
Läs mer:
- Invandrare och brottslighet
- Brottslighet och etnicitet
- Våldtäkter som brott inte jämförbart mellan olika länder
- Det är inte 75% fler fällande domar för våldtäkt
- Ökning av antalet fällande domar för våldtäkt sedan samtyckeslagen infördes
- Har Andreas Gustavsson på ETC verkligen läst Brås våldtäktsrapport?
- Varför är utländska män överrepresenterade bland våldtäktsdömda
- Sexualbrotten ökar inte – det finns ingen ”våldtäktsepidemi”
- Varför är invandrare överrepresenterade vid våldtäktsbrott?
