Google
 

2007-10-26

Senfärdigt fack agerar

Sent omsider reagerar facket på missförhållandena i hamburgerbranschen. Man ämnar stämma såväl hamburgerkedjorna som viss franchisetagare. Det är ju bra och riktigt som jag ser det. Men frågan är varför facken är så senfärdiga med att agera mot hamburgerjättarna. Det som Uppdrag Granskning avslöjade är ju knappast en nyhet. Facket borde ha kunnat agera på liknande sätt som TV-programmets reportrar och på så sätt kunnat ingripa mot missförhållandena för länge sen.

I dagens samhälle duger det inte för fackliga företrädare att sitta på kontor under dagtid. Numera behövs mer aktivitet, mer agerande för att kunna tillvarata svenska arbetares intressen. Uppsökande verksamhet, kartläggning, filmning, fotografering, nattarbete osv är metoder som facken bor använda. Man funderar ju också på varför Hotell och Restaurang-facket i Göteborg i huvudsak har agerat mot mindre företag i branschen (helt riktig agerat i och för sig). Men aldrig agerat mot större företag som bryter mot lagar och avtal. Hamburgerrestaurangerna är ju inte de enda där det förekommer svart arbetskraft.

Lite skeptisk blir jag dock kring fackets agerande och vilka syften man har. Okej för att det är viktigt att kräva skadestånd. Men ännu viktigare borde det väl vara att ordna vettiga arbetsförhållanden. Och där tycker jag facket inte säger så mycket.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB, DN
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Etiketter: , ,

2007-10-25

Därför behövs facket

För att kunna bekämpa den här typen av olagliga anställningar behövs det svenska facket. Enklaste sättet att förhindra att oseriösa företag får olika typer av kontrakt är att facken på den arbetsplats det gäller har veto när det gäller vilka företag som får hyras in som underleverantörer av tjänster. För att kunna vidhålla ett sådant veto behöver också fackföreningen tillgång till en mängd olika typer av stridsåtgärder. Bland dessa är blockad mot det företag som hyr in de oseriösa firmorna ett alternativ.

Hela affären med svartjobben på våra stora hamburgerkedjor visar dock också att det svenska facket idag är alltför mesigt, alltför eftergivna mot arbetsgivare och företag. Facket verkar nästan som bortblåsta i hamburgerkedjorna. Så för att man ska kunna lyckas avslöja och mota bort oseriösa underleverantörer måste facket också bli mycket aktivare och företräda arbetare på ett bättre sätt än idag.

För problemet med denna typ av anställningar som vi sett på Max, McDonalds och Burger King har varit känt länge. Men facken har inte agerat. Dessutom är hamburgerkedjorna bara toppen av ett isberg.

De städare som Uppdrag Granskning pratat med var alla personer med uppehållstilltånd i Sverige om jag förstod rätt. Fundera då lite över vilka arbetsförhållanden de människor som befinner sig i Sverige utan papper har. Antagligen total livegenskap och totalt slaveri.

Läs mer om facket och fackliga rättigheter liksom arbetsvillkor i Sverige.

Borgarmedia: SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, AB
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Etiketter: , , ,

2007-10-11

Socialdemokratiskt självmål på gång?

Läser en artikel i DN som handlar om ett socialdemokratiskt rådslag om arbetslöshetspolitik. Där hördes tongångar om att sossarna borde anamma samma politik som alliansen. I många stycken reagerade dock de närvarande socialdemokraterna negativt på förslagen, även om jag upffatar det som om de signalerar att de är på väg åt det hållet. Något som understryks när jag också läser Jonas Morians bloggpost om det hela.

Vilket vore allvarligt. Den svenska befolkningen säger i opinionsundersökning efter opinonsundersökning nej till alliansens politik i arbetsmarknadsfrågor. Om sossarna mot befolkningens vilja skulle anamma samma politik om högerna och borgarpartierna så gör man en stor del av arbetarklassväljarna hemlösa. Ett enormt självmål av sossarna skulle det onekligen vara att på det sättet anamma en nyliberal politik gentemot sjuka och arbetslösa. Något som om det vill sig illa skulle gynna Sverigedemokraterna. Detta framförallt om vänsterpartiet inte gör en klar sväng åt vänster och börjar försvara arbetarklassens intressen istället för att diskutera regeringsplatser.

Inte heller tycker jag det verkar som om den aktuella politiken faktiskt fungerar när det gäller att få ner utanförskap. Arbetslöshet, javisst. Men tänk om folk försvinenr ut i intet som jag. Bort från systemen och statistiken. Tänk om det är det som gör att det ser ut som arbetslösheten går ner.

Bloggat: XX-bloggen, Esbati, Alliansfritt Sverige, Ilona Sz Waldau, Monica Green
Borgarmedia: SVD
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , ,

2007-10-04

PR-byrå smutskastar hamnarbetare

Den PR-byrå som förre statsministerna Göran Persson är knuten till har anlitats av Göteborgs Hamn för att smutskasta hamnarbetarna i Göteborg. Smutskastningen är en politisk kampanj mot solidaritet och sammanhållning. En kampanj mot ett arbetarkollektiv som stått emot nyliberalismen. Samtidigt är det också bedrövligt att en socialdemokrat sålt sig till en sådan PR-byrå. Fast Görna Persson kanske inte är för arbetares rättigheter. Kanske aldrig har varit. Utan alltid har sprungit arbetsgivarnas, storföretagens och de rikas ärenden. Även som ordförande i Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Om detta skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson i Aftonbladet. Läs den mycket läsvärda artikeln om vikten av att försvara hamnarbetarna mot arbetsgivarnas angrepp. Som Lars Henriksson skriver:
I början av 90-talet exploderade arbetslösheten och utvecklingen slog blixtsnabbt åt motsatt håll. Över en natt byttes ideologin ut, japansk-amerikanska idéer trängde bort talet om ”det goda arbetet” och rationaliseringskonsulter drog land och rike runt. I dag är allt tal om medbestämmande borta. Konkurrenskraft är lösenordet och cheferna pekar med hela handen. Det är inte konstigt att striden i hamnen gäller just arbetstiden som på allt fler håll dikteras av företagens behov med konjunkturanpassning och beordrad övertid.

Hamnarbetarnas brott är att de i mycket lyckats stå emot denna trend genom stark sammanhållning, levande facklig tradition och demokratisk organisering. Så visst är de otidsenliga. De fortsätter att hävda rätten för dem som arbetar att ha ett ord med i laget – till och med när det gäller makten över arbetstiden.

Striden i hamnen liknar andra strider på andra arbetsplatser. Men sällan har de anställda ställt upp så starkt.

Det är en strid om makt och därför är det så viktigt för arbetsgivarna att kväsa hamnarbetarna. Därför denna välregisserade kampanj med stöd från näringsliv och politiker. Därför är det viktigt för oss andra att de inte lyckas.

Bloggat: Mullvaden
Borgarmedia: GP1, GP2, GP3, GP4, GP5
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , ,

2007-09-03

Hamnarbetarstrejken 1974

Med anledning av Peter Birros nya TV-serie, Upp till kamp, publicerar jag några inlägg jag ursprungligen skrev på debattsajten socialism.nu. Detta inlägg handlar om Hamnarbetarförbundets försök att få eget avtal år 1974.

Hamnarbetarstrejken 1974

Vid denna tidpunkt fanns två fackföreningar i de svenska hamnarna, en situation som råder ännu idag. Det ena facket, Hamnarbetarförbundet, grundades som en utbrytning ur Transportarbetarförbundet. Det bildades framförallt som en protest mot allt större centralisering av den svenska fackföreningsrörelsen och kom att omedelbart efter sitt grundande bli ett radikalt alternativ i Göteborgs hamn. Mer om detta finns att läs i en bok som gavs ut av Ordfront år 1974, Steg för Steg. Transportarbetarförbundet hade avtalsrätten i hamnarna och Hamnarbetarförbundet hade inget eget avtal.

Avtalsrörelsen 1974 avslutades efter rekordsnabba centrala förhandlingar redan i januari. Uppgörelsen kom att kalla 55-öresavtalet eftersom det gav så mycket i höjning av timlönen. Avtalet gällde hela LO-området utom hamnarbetarna.

För att få fart på förhandlingarna genomförde Hamnarbetarförbundet en övertidsblockad från och med den 11 mars. Den 21 i samma månad tog man ut alla medlemmarna i endagsstrejk för att trycka på. Arbetsgivarna gick då till motangrepp och vägrade fortsätta förhandla. En vecka senare arbetade man återigen övertid, Hamnarbetarförbundet hade backat.

Transport varslade under tiden om strejk från och med den 8 april. Förhandlingarna mellan Transport och arbetsgivaran strandade. Arbetsgivarna vägrade därefter också att fortsätta förhandla med Hamn. Hamnarbetarförbundet protesterade, men till ingen nytta. En förlikningsman tillsattes och den 21 april meddelade denna att Hamn inte skulle få ett eget avtal. Tre dagar senare beslöt Hamn att ta ut samtliga medlemmar i strejk med omedelbar verkan.

Strejken slog hårt mot exportindustrin. Förbundsstyrelsen i Hamn godkände därför en rad dispenser. Detta vållade interna stridigheter då flera lokalavdelningar protesterade mot dispenser.

5 maj skrev Transport avtal med arbetsgivarna. Detta gav 600 kronor i månaden, att jämföra med 55-öresavtalets 90 kr. Hamnarbetarförbundet ville ha ett eget avtal och vägrade skriva på hängavtal på Transports avtal. Hamns strejk fortsatte.

Efter två veckors strejk genomfördes en omröstning bland Hamns medlemmar. Resultatet blev en majoritet för att avbryta strejken. 13 maj avblåstes den och arbete i hamnarna återupptogs. Hamnarbetarförbundet hade strejkat i 19 dagar men ändå inte fått ett eget avtal.
------

I serien omkring händelser kring årtalet 1968 och inom den tidsrymd som Peter Birros TV-serie behandlar har jag nu skrivit 5 inlägg totalt (inklusive detta inlägg):

Hamnarbetarstrejken 1969 och Arendalsstrejken 1972
Menedsrättegången 1971
Hagahusockupationen 1972
Spanska konsulatet 1975

I sammanhanget kan det också vara intressant att läsa det jag tidigare skrivit om Kungstorgsockupationen 1976.

Lästips:
Hamnarbetarstrejken, Broschyr från Proletärkultur, 1980
Tidskriften Arkiv nr 7/8
Hamnarbetarstrejken i Göteborg, Zenits småskriftserie nr 4, 1980
Kommunist nr 16
Ragnar Järhult, Nu eller aldrig, Liber, 1982
Steg för steg, Ordfront, 1974
Christer Thörnqvist, Arbetarna lämnar fabriken, Historiska institutionen, 1994
Erik Nyhlén & Nils Viktorsson, Stuvat -spelet om hamnarna

Om strejken på Sävenäs lokverkstad på 80-talet:
Gnistskärmen, Torgny Karnstedt, Hammarström&Åberg, 1990

Om varvsarbete och varvsarbetare i 70-talets Göteborg:
Hjärtstocken, Aino Trosell, Ordfront,1979

Om mods och hippiekulturen i det sena 60-talets Göteborg, inklusive modskravallerna 1965:
Den långa festen, Benny Hellberg, Tre Böcker, 1990
Om hippiekulturen 60 och 70-tal:
Ekorrhjulet, Ingemar Olsson, Barrikaden,1978
Flipperspelet, Ingemar Olsson, Barrikaden, 1979

En deckare om rivningsraseriet i Göteborg på 70 och 80-talen:
Smutsigt hantverk, Christian Diesen & Ingemar Härd, Tre Böcker, 1991

Om musiken i Göteborg, från 60-talet och en tid framåt. Cue Club, Sprängkullen, Errols med mera.
Rockens Göteborg, en liten skrift från Göteborgs Museer utgiven i samband med utställning på Blå Stället, 1992.
Om 60-talets popkultur i Göteborg, Burås Fritidsgård, Cue Club, Globe, Tages, modskravaller.
60-talspop i Göteborg, Hans Sidén, Tre Böcker, 1991
Om olagliga klubbar och alternativkultur på 80-talet:
Byskvaller, fotobok, Benny Hellberg, off art förlag, 1986
1968 - när allt var i rörelse, Kjell Östberg, 2002

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Etiketter: , , , ,

Arendalsstrejken - strejken som knappt var

Med anledning av Peter Birros nya TV-serie, Upp till kamp, publicerar jag några inlägg jag ursprungligen skrev på debattsajten socialism.nu. Detta är om Arendalsstrejken 1972 och Hamnarbetarstrejken 1969. Bygger böcker och tidningsartiklar.

Arendalsstrejken 1972

"I oktober utbryter en vild strejk på Arendalsvarvet i Göteborg. Elva arbetare avskedas efter strejken, däribland flera (r)are." ( Från Proletärens minnesskrift vid 25-årsjubileet 1995)

Det var en kort version av r:arnas egen bild. Min uppfattning är att Arendalsstrejken är tidernas mest misslyckade försök till strejk. R:arna tog initiativ till en strejk, fick bara med sig ett fåtal arbetare. Efteråt fick de sparken och inga arbetare var beredda att försvara dom. Snacka om dålig förankring. Enda anledningen till att Arendalsstrejken är kändare än andra, mer framgångsrika och omfattande strejker, är att det skrevs en låt om den.

En sådan strejk car 1969:års hamnarbetarstrejk som ockå inträffade under de år som Peter Birros TV-serie behandlar.

Hamnarbetarstrejken 1969

Detta var den strejk som inledde 1970-talets strejkvåg och som förebådade den stora gruvstrejken som startade samma år. På Arosmässan i Västerås den 28/10 1969 sa dåvarande finansministern, Gunnar Sträng följande:
"Någon direkt intressekonflikt föreligger inte mellan samhälle och företag, men en saklig bedömare måste hävda att de mesta av de s.k. konflikterna är konstruerade. Den goda atmosfär som råder mellan parterna på arbetsmarknaden tyder på allt inte är så illa ställt som vissa vill framställa det."
Kort därefter inleddes hamnarbetarstrejken i Göteborg. Hamnarbetarna i staden var mer utsatta för rationaliseringar än andra, även jämfört med andra hamnarbetare, och det var antagligen detta som gjorde att det startade där.

Det hela började med en konflikt om övertid och betalning för denna. Två arbetare blev avskedade med omedelbar verkan. Efter förhandlingar omvandlades det hela till 2 veckors suspendering utan lön. Detta var måndagen den 10 november 1969. När hamnarbetarna fick veta detta gick de omedelbart ut i strejk. Budet kom på ett medlemsmöte i Burgårdens gymnasiums aula på tisdagen och medlemsmötet övergick efter sitt slut i ett strejkmöte.

Dagen därpå samlades den valda strejkkommittén för att sammanfatta kraven och organisera strejken. Man beslutade att strejken skulle fortsätta tills de två suspenderade åter var i arbete. Samtidigt krävde man också månadslön, bättre arbetarskydd, företagsdemokrati, insyn i jobbet och hamnens finanser osv.

16 november var de suspenderade i arbete igen och de strejkande återupptog arbetet. Tre veckor senare startade den stora gruvstrejken.

Läs mer i följande böcker:
Ragnar Järhult, Nu eller aldrig, En bok om den nya strejkrörelsen, Liber, 1982
Steg för steg, Om stuveriarbetarnas fackliga kamp, Ordfront, 1974

Läs mer om strejker, arbetarkamp och facklig organisering

Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN, GP
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Etiketter: , , ,

2007-08-11

Lyxfruar och direktörer

Mikael Nyberg skriver bra i DN om lyxhustruns återintåg hos de rika direktörerna och om söndertrasningen av arbetarklassens liv i spåren av de sociala nedskärningarna. Några citat:
Kort sagt, hon ska till fulländning behärska allt det som nutida företagsledare förväntar sig av sina underlydande. Hon ska förkroppsliga den sociala kompetensen: "Hon måste finnas till hands vid dagens slut, med vacker uppsyn och glas i handen, redo att förnöja honom med kvick konversation eller på andra sätt. Om inte får hon sparken."

I de samhällsskikt där rikedomarna arbetas ihop skapade välfärdsstatens klasskompromisser och kvinnorörelsens framgångar en tid förutsättningar för ett mera jämlikt förhållande mellan könen. Kollektiv barnomsorg, offentliga vårdinrättningar och reglerade arbetstider och anställningsförhållanden gav i många länder större utrymme för familjeliv och individuell utveckling. Men med de sociala nedskärningarna och med avregleringarna av arbetslivet förändras villkoren.

Samma utveckling som gör det möjligt för direktören att hålla sig med hemmafru trasar sönder vardagslivet för de underlydande.
Den borgerliga regeringens nuvarande politik liksom den politik som den förra regeringen också bedrev har bäddat för och sett till att genomföra nedskärningar som lett till sådana resultat. Ojämlikheten ökar och jämställdheten minskar i kölvattnet på den nyliberala politiken.

Via Katrine Kielos.
Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati: , , ,

Etiketter: ,

2007-08-10

Starkare fack behövs

När Transportarbetareförbundet i DN skriver och argumenterar för ett starkare fack har de helt rätt. Facket är redan idag alldeles för svagt och har för liten handlingsfrihet. Att som Wanja Lundby-Wedin eller centerpartiets Maud Olofsson ytterligare begränsa fackets möjligheter är negativt för alla arbetare och fattiga i Sverige.

Wanja Lundby Wedin gör sig själv, fackföreningsrörelsen och arbetarklassen en otjänst när hon går överkalssens ärendern på det flagranta sätt hon gjorde när hon föreslog begränsningar i strejkrätten. I det läget är det tur att fortfarande finns fackföreningar som inte totalbyråkratiserats och antagit arbetsgivarna synpunkter. Som Transportarbetarförbundet eller Metallklubben på Volvo i Umeå.

Det är inte mindre och färre möjligheter som Sveriges arbetarklass behöver. Utan bättre möjligheter.

Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1, SVD2, AB
Bloggat: Intisbloggen, Fredrich Legnemark
Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , ,

2007-08-03

Moské - självklart

Det är klart att olika religiösa samfund ska få bygga sina kyrkor. Kristna, muslimer, buddhister osv. Alla religioner har naturligtvis den rätten. Detta anser jag trots att jag har en i grunden negativ syn på religion.

Nu ser jag i DN att vissa borgerliga politiker har fördomar om ett moskébygge. Så här säger moderaten Andrea Femrell
– Redan i dag har ungefär 55 procent av de boende i Skärholmen utländsk bakgrund. Med en moské skulle det bli ännu svårare att lyckas med integreringen.
Skulle hon säga samma sak om den syrisk-ortodoxa kyrkan ville bygga en kyrkobyggnad på samma ställe? Eller maroniterna från Libanon? Jag tror inte det. För mig är det ingen skillnad på rättigheten att bygga en kyrkobyggnad för olika religioner. Inte heller tror jag att det på något sätt försvårar integration. Därför att de problem som finns i förorterna inte har med religion eller etnicitet att göra i första hand. Utan med klass. En kyrka (moské) mer eller mindre förändrar inte det. Det är undertryckandet av alla fattiga, av arbetarklassen som måste förändras för att integrationen ska kunna fungera.

Som vanligt är man dock oense i allianspartierna för kristdemokraten Henrik Ehrenberg säger
– Vi är i grunden positiva till att det byggs fler moskéer i Stockholm. Det kan gynna integrationen genom att det blir ytterligare en samtalspartner i de här frågorna
Andra bloggar om: , , , , ,

Bloggat om klass: Petter Partikulärt1, Petter Partikulärt2, Sjölander, Alliansfritt Sverige, Ilona Sz Waldau, Annica Tiger, Hanna Löfqvist
Bloggat om religion och islamofobi: Jag själv, hell-mans värld, Jinge, Esbati

Etiketter: , , ,

2007-08-02

Arbetare är mindre värda

Kapitalismen talar. Arbetare är mindre värda. När arbetarbarn skadas i trafikolyckor får de sämre ersättning än medelklassens och överklassens barn enligt en D-uppsats vid handelshögskolan i Göteborg.
- Två barn med identiska skador kan få helt olika skadeståndsbelopp beroende på föräldrarnas sociala status, säger Caterina Franceschi.
Ansvariga ministrar i borgarregeringen (Beatrice Ask) vägrar uttala sig, men socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson gör ett uttalande till GP:
- Jag anser inte att det är bättre med schabloner än individuell prövning. Med nuvarande system får de flesta en ersättning som är högre än medelinkomsten i Sverige. Men visst är studien intressant och det kan finnas anledning för både oss och justitiedepartementet att se över hur tillägget om social närmiljö efterlevs.
Bla, bla alltså. Inget med substans från borgarregeringen alltså. Är det månne så att de tycker att arbetare ska behandlas sämre och är mindre värda? Eller hur ska oviljan att uttala sig tolkas?

Borgarmedia: SVD, DN
Bloggat: Petter Partikulärt, Kulturbloggen
Andra bloggar om: , ,

-------------------------------------------------------------------
Petter Partikulärt skriver intressant om Kollektivtrafik, Jinge om Reinfeldt, borgarregeringen och Bush, Intisbloggen om säkerhetspolitik

Etiketter: ,

2007-07-27

Svartfötter, bruntungor och gulingar

I SVD, DN och BLT skriver man om fackordföranden på ABB i Karlskrona som kallt icke-fackanslutna arbetare för gulingar. Nån anonym uttalar sig och säger att det rör sig om hot.

Det är ju knappast nåt hot att berätta om vad det innebär att svika sina arbetskamrater genom att inte gå med i facket. Så här säger fackordföranden enligt BLT
De oorganiserade är ett starkt irritationsmoment. De glider med på löneökningarna men deltar inte i kampen.
Han har helt rätt. Och de okunniga journalisterna i SVD och DN vet inte ens att "gula fackföreningar" är namnet på arbetsgivarvänliga fack. Eller så väljer de med flit att inte nämna det. Fack som säljer ut sina medlemmar. Och att guling använts som skällsord på arbetare som säljer ut sina arbetskamrater till arbetsgivaren eller motarbetar arbetarnas intressen exempelvis genom att inte gå med i facket. Det är ju knappast ett hot att använda såna ord. Precis som svartfot är ett skällsord för strejkbrytare och bruntunga ett för en rövslickare, dvs en person som i allt försöker tillfredställa förmännens nycker är guling ett skällsord för en osolidarisk arbetare.

Jag hade tyckt samma som metallordföranden på min tid som fackligt aktiv, men kanske agerat lite skickligare. Man vinner ju inga nya medlemmar genom att agera som ordföranden i Karlskrona. Men i sak har han rätt. Den som gör fel är istället vice förbundsordföranden som inte backar upp den lokale ordföranden på ABB ordentligt. Fast han har rätt när han säger:
För en medlemsorganisation är målsättningen att alla ska vara med. Klubben måste motivera utomstående att gå med på ett sätt som inte upplevs som hotfullt eller stötande. Tala för medlemskap - inte emot.
Det är en bättre metod. Men han borde starkare ha försvarat ordföranden på ABB i sak. Eftersom han ju är överens i sak.

Och att skriva något är inte maffiametoder, vilket en del okunniga liberala bloggare tycks anse. Om ordföranden hade uppmanat till misshandel hade det varit maffiametoder. Men det handlar ju inte om sånt.

Det hela är helt enkelt en storm i vattenglas. Antagligen beroende på okunniga sommarvikarier och nyhetstorka.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , ,

2007-07-12

Utbildning en klassfråga

Det har det i och för sig alltid varit. Arbetarklassens barn har alltid sökt sig till universitetet i mindre utsträckning än medelklassens och överklassens barn Men det blir nu sämre och sämre, ty ekonomin för studenter blir sämre. Bidragsnivåerna och lånenivåerna har blivit lägre i förhållade till kostnadsnivåerna i samhället. Ett hjärta rött skriver:

I en tid när livslångt lärande och goda utbildningsmöjligheter borde vara ledord underminerar regeringen Reinfeldt möjligheten till både komvuxstudier, fortbildning och högskolestudier för väldigt många människor. Regeringen visar tydligt på punkt efter punkt att de i framtiden vill se högre studier som ett privilegium enbart för de välbeställda.

Men varför ska vi bry oss – numera finns ju alltid möjligheten att få ett vitt subventionerat pigjobb och hjälpa den högutbildade överklassen med att skrubba deras toaletter och passa deras avkommor, medan dessa unika människor ägnar sig åt sina extremt viktiga arbetsuppgifter (styrelsemöte, subventionerad golfrunda, subventionerad segling, styrelsemöte, subventionerad golfrunda osv.).

Andra bloggare som skriver bra är Fredrik Legnemark, Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige igen och HBT-sossen

Borgarmedia: DN1, Sydsvenskan, DN2, DN3, AB, Dina Pengar
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

2007-07-11

Identitetspolitik och Mona Sahlin

Flera socialdemokrater i bloggvärlden har kritiserat Mona Sahlins tal i Almedalen. Däribland Enn Kokk som bland annat skriver:
För det första fanns de sedvanliga identitetspolitiska signalorden i hennes anförande; Katrine Kielos har tidigare på ett mycket skärpt sätt kritiserat henne för detta. Problemet med detta är inte att det skulle vara fel att slåss för undertryckta eller marginaliserade gruppers rättigheter - självfallet inte! - utan att hon noggrant undviker att tala om den grundläggande konflikten i samhället, klasskonflikten.
Katrine Kielos har själv skrivit i Expressen och verkar tycka det var blahablaha. Men de flesta skjuter in sig på Sahlins tal om en ungdomspanel. Helt riktigt kritiseras detta och istället föreslår man att socialdemokraterna borde förankra sin politik i folkrörelser.

Men detta kommer inte att ske. Det är lika bra att vänstern inom socialdemokratin inser det och lämnar partiet. Ty den svenska socialdemokratin har för evigt slagit in på en väg som för den bort från folkrörelserna, bort från arbetarklassen. Det bästa är att istället bilda nytt parti på samma sätt som i Tyskland.

Bland de som kritiserar Mona Sahlin återfinns Peter Karlberg, Åsa Petersen och Marta Axner. Den sistnämnda lyfter fram Sahlins ungdomspanel som en eventuell misstroendeförklaring av SSU, medan de två förstnämnda är tveksamma till ungdomspanel och talar sig varma för en folkrörelseförankring.

Mona Sahlins och socialdemokraternas politik är ingen politik för jämlikhet. Det är ingen politik som vill få bort klassklyftorna. Det är en politik för individualistiska medelklassmänniskor och inget för arbetarklassen.

Borgarmedia: EX, DN1, DN2, SVD1, SVD2, AB, SR
Bloggat: Kajsa Borgnäs på Almedalsbloggen, Kajsa Borgnäs, Enn Kokk, Markus Blomberg, Kajsa Borgnäs igen
Läs kritik av identitetspolitik och skriverier om vänstern.
Min tidigare kritik av socialdemokratin och Mona Sahlin.
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

Alldeles för svårt att strejka redan idag

Wanja Lundby Wedin kan tänka sig att tillmötesgå arbetsgivarna, storföretagen i deras krav på ännu fler inskränkningar i strejkrätten. På något annat sätt kan jag inte tolka hennes uttalanden i dagens DN. Idag är det otroligt svårt att strejka i Sverige, inte lätt som borgerliga företrädare hävdar. Sen länge har därför också de flesta strejker i Sverige varit s.k. vilda strejker. Dvs strejker som inte godkänts av facket. Olagliga strejker.

Detta beror på att det bara är de högsta fackföreningsledningarna som kan besluta som strejker. På lokal nivå går det inte. I praktiken har därför LO sen länge tagit ifrån den svenska arbetarklassen det bästa vapnet man har. Det är inte fler inskränkningar i strejkrätten vi behöver.

Istället behöver vi en demokratisk kontroll över strejkrätten och fackliga avtal. En demokratisk medlemskontroll. Alla avtalsförslag som förhandlats fram borde, som i många andra länder, underställas medlemsomröstning. Beslut om strejk och andra stridsåtgärder bör också tas genom medlemsomröstningar. Det bör dessutom vara möjligt att besluta om strejk på lokal nivå. Inget av detta behöver leda till fler strejker, men det leder defintivt till en mer demokratisk och mer medlemskontrollerad fackförening. Och en bättre sits för arbetarna i förhandlingar med företagen.

Efter artikeln i DN kan man också, som en annan bloggare gör, ställa sig frågan Vilka företräder LO?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

Sossarna har övergett arbetarklassen 2

I dagens SVD konstaterar kristdemokraten Ella Bohlin att socialdemokraterna övergett klasspolitiken till förmån för identitetspolitik. Något som vi inom extremvänstern sagt länge. Socialdemokraterna har övergivit en politik för social rättvisa och välfärd för alla till förmån för en nyliberal politik som gynnar de rika, borgarklassen.

Bohlin har naturligtvis rätt om socialdemokraternas politik under Mona Sahlin. Grunden i den socialdemokratiska politiken av idag är densamma som grunden hos de borgerliga partierna. Enda skillnaden är som jag har skrivit förut, hastigheten i de nyliberala kontrarefomerna.

Det behövs därför att ett nytt arbetarparti skapas , ett parti som är för en politik för jämlikhet och social välfärd. En politik baserad på alla människors lika värde och rättigheter. För frihet kan bara människor som är trygga uppleva. Trygghet är det som kan skapa fria människor i alla samhällsklasser. Trygghet skapas genom en politik för jämlikhet, rättvisa och social välfärd. Den nyliberala politiken leder visserligen också till frihet, men bara för de priviligierade, för de rika, för borgarklassen, för överklassen, för eliten. Och den leder inte till trygghet för majoriteten av befolkningen.

Ett sådant nytt parti som jag är ute efter har jag skrivit om i en rad inlägg. Det senaste finns att läsa här.

Borgarmedia: DN
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

2007-07-10

Åsa Linderborg- skitbra

Det enda sommarprogram jag lovade mig själv att garanterat lyssna på var Åsa Linderborgs. Idag sändes det. Bara så bra. Som förväntat. Lyssna själv.

Bloggat: Esbati, Enn Kokk, Frihet och framsteg, Hanna Löfqvist
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

Sossarna övergav arbetarna för länge sen

En del kommentarer efter Mona Sahlins tal i Almedalen tyder på att författarna tror att socialdemokraterna kommer att föra en arbetarvänlig politik. Det kommer de inte. Det har de inte gjort sen 1970-talet. Och knappt då. Men idag är socialdemokratin helt inriktad på att föra en politik som gynnar storkapitalet. Precis som borgarregeringen. Men införandet av nyliberala idéer gick lite långsammare när sossarna regerade. Men det var lik förbannat en nyliberal politik.

Privatiseringen av skolorna har sossarna varit för, liksom dcen fördyrande avregleringen av elmarknaden, privatisering av sjukvård (med vissa undantag), utförsäljning av gemensamt ägda företag (ex Telia), privatisering av busstrafik, järnvägstrafik, telefoni osv. Andra saker där socialdemokraterna gått i spetsen för försämringar för vanliga arbetare och fattiga är exempelvis pensionerna och flyktingpolitiken. Sammanfattningsvis - en nyliberal politik. Så den som tror att det kommer att bli bättre med en socialdemokratisk regering har kapitalt fel.

Inte heller är miljöpartiet mycket bättre. De har stött den socialdemokratiska politiken när det gäller allt det ovanstående. Dessutom har de istället för en storsatsning på de kollektiva kommunikationerna runt storstäderna drivit igenom det puckade bygget av nya järnvägar i Norrland. Miljöpartiet är inget parti för arbetarklassen, det är ett parti för den postmoderna individualistiska eliten. Ibland gör de bra saker, oftast tyvärr dåliga. Dessutom dras de med samma sak som sossarna, att säga en sak och mena nåt annat. Miljöpartiet är inget alternativ för den svenska arbetarklassen.

Vänsterpartiet har varit snäppet bättre. Men inte mycket. De har på lokalt plan , på flera orter, varit för och dessutom ibland drivit igenom privatiseringar. Privatisering av skolor och sjukvård. För att vänsterpartiet ska betraktas som arbetarvänligt måste nog en svängning åt vänster ske. Och partiet måste sluta snegla på regeringstaburetter.

Och hur var det med Mona Sahlins tal. Innehöll det egentligen något av värde. Inte alls! Det var mycket snack och lite verkstad. Eventuellt kommer subventioner till bostadsbyggande att återinföras om sossarna vinner nästa val. Det var väl ungefär allt med reellt innehåll. Majoriteten av det borgarregeringen rivit ner kommer att bli kvar nedrivet efter en eventuell sosseseger i nästa val. För att det ska ske något bra krävs det nåt annat än en sosseseger i nästa val. Det krävs folklig mobilisering. Det räcker inte med att ett tal är elegant och elakt. Att något låter bra innebär inte att det är bra. Det måste finnas innehåll också. Det räcker inte att säga det folk förväntar sig att höra. Det krävs mer.

Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2, AB, SR
Bloggat: Ett hjärta rött
Läs mer: Privatisering, Sjukvård och skola
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

2007-07-09

Ekdal - okunnig som få?

Niklas Ekdal har skrivit en ledare i DN, Platta skattens teori som kritisera hårt och skarpt av Erik Svensson på bloggen Biology and Politics.

Ledaren handlar om skatter och Ekdal menar bl.a. att progressiva skatter på nationell nivå idag inte längre fungerar. Han har en poäng där tycker jag, det är problem när kapitalet har fri rörlighet att ha olika höga skatter och olika skattesystem i olika länder. Men det ska inte lösas genom att försämra för världens arbetare. Istället måste det ju lösas med en internationell omfördelning av pengar genom progressiva skatter på internationell nivå. Detta kanske blir svårt i ett kapitalistiskt system, men är ändå den enda acceptabla lösningen. Krävs det ett annat ekonomiskt system för att genomföra en sådan ordning, ja då får väl jordens fattiga och arbetare gör revolution och införa det.

I slutet av av artikeln försöker Ekdal ge en förklaring till varför omfördelande skatter är så populära i Sverige, men inte i USA. Det beror på att USA aldrig haft ett feodalsystem säger han. Det som invandrade dit har alltid varit fria fortsätter han. Därför finner de sig inte i statliga skatter. Sånt otroligt trams. Så okunnig att han inte känner till att en stor del av USA:s befolkning varit förslavad kan han väl ändå inte vara. Ett slaveri och en efterföljande apartheidstat, som först upplöstes på 1960-talet, och vars konsekvenser USA fortfarande lever med. Konsekvenser som skapat enorma problem med rasism, fattigdom och utslagning för delar av USA:s befolkning. Detta låtsas Niklas Ekdal som om det inte finns. USA tycks honom problemfritt. En lögnare är nog vad han är. Inte okunnig. För så okunnig kan man ju inte vara. Eller?

Och hur är det med feodalismen i Sverige. Ett kännetecken på Sveriges historia är ju just bristen på ett utbyggt feodalsystem. Istället har vi haft fria bönder som allierat sig med staten (tidigare kungen) för att slå mot landets elit (adeln). Senare förvandlades detta till att arbetarna och staten förenade sig mot borgarklassen. I Sverige genom att borgarklassen tvingades till en kompromiss, om att dela resurser och makt. Detta gjorde borgarna delvis för att undvika en revolution i rysk skala. Solidariska omfördelande skatter och bidrag infördes genom demokratiska beslut. Införandet av olika solidariska system som de borgerliga partierna i stort sett alltid var emot.

Förklaringen till att svenskar är positiva till solidariska skattesystem med progressiva skatter etc är alltså inte att svenskarna varit ofria, utan tvärtom. Det är för att svenskarna (bönderna/arbetarna/de fattiga) varit fria och krävt rättvisa. Det är anledningen till att svenskar är positiva till solidaritet, gemensamt ägd egendom (statlig, kooperativ) , inte för att vi skulle varit förtryckta i ett feodalsystem. För det påståendet är falskt och tyder förmodligen på en viss okunnighet om Sveriges historia hos Ekdal.

Frihet skapar krav på rättvisa, trygghet och solidaritet. Trygghet, solidaritet och jämlikhet skapar mer frihet. Låt inte de borgerliga partierna förstöra detta. Den borgerliga regeringen inskränker dock idag människors frihet på en mängd sätt. Att ta bort den lilla progressiviteten som finns i skattesystemet skulle inskränka friheten ännu mer. Det är det borgarna och Ekdal vill. Inskränka friheten för fattiga, för arbetare, för vanligt folk.

Borgarmedia: DN,
Läs mer: Åsa Linderborg i Aftonbladet
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , ,

2007-07-06

Två av tre säger nej till Sverigedemokraterna

Det är riktigt att som LO säger, att uppmärksamma Sveriges arbetare på SD:s arbetarfientliga politik. Men vi ska inte ta debatten med dem. Vi ska debattera de intressanta frågorna, utan att göra saker som kan få folk att uppleva SD som rumsrena. Även i fortsättningen ska alltså Sverigedemokraterna bojkottas så mycket det går. Isoleras och framställas som det de är, ett arbetarfientligt parti med en politik som gynnar de rika i samhället.
–Som facklig organisation ska vi även granska vad sd står för. De vill ändra MBL och lagen om anställningsskyddet så att turordningsreglerna försvinner. De vill ge arbetsgivarna fullständig uppsägningsrätt. Det måste vi lyfta upp på bordet, säger Anders Ferbe.
(citat från artikel i SVD)

Och vi ska komma ihåg. Två tredjedelar av svenska folket vill absolut inte se Sverigedemokraterna i riksdagen. Och 80% kan inte tänka sig att rösta på dem eller nåt liknande parti. Och slutligen, under 4% kan tänka sig att rösta på dem enligt de senaste opinionsundersökningarna.

Läs mer: Konservativ familjepolitik, Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna, Invandring, attityder och rasism, Sverigedemokrater och rasism bekämpas i vardagen, Varför har så många fel om Sverigedemokraterna?, Xenofobi och rasism
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-30

Obligatorisk a-kassa - vad vill egentligen borgarna?

Borgarregeringen fortsätter sin arbetarfientliga och fackföreningsfientliga politik. I tidningarna, i deras retorik framstår det ibland som om de är anhängare av den svenska modellen. Inget kan vara felaktigare.De är anhängare av den amerikanska modellen. De vill skapa ett samhälle där den enskilde arbetaren är helt utlämnad till sin arbetsgivare. Ett samhälle där arbetarnas kollektiva försvarsorganisationer, fackföreningarna försvagats och förminskats.

De har god hjälp i detta av socialdemokraterna som delvis förstört facket, gjort det odemokratiskt, byråkratiskt och delvis till en del av det socialdemokratiska partiet. En utveckling som med rätta fått många arbetare att vara missnöjda med facket.

Detta utnyttjar naturligtvis borgarregeringen i sin offensiv mot fackföreningarna. Första steget i försöken att minska det svenska fackets inflytande var borgarregeringens minskning av det statliga bidraget till a-kassorna. Något som tvingade a-kassorna att höja avgifterna. En åtgärd som regringen hoppades skulle leda till avhopp från facket. Vilket det också delvis gjorde. Men i många fall blev det bara avhopp från a-kassa, men inte från facket.

Nu kommer nästa steg. Bluffminister Sven-Otto Littorin föreslår nu en obligatorisk a-kassa som staten betalar. Och använder det faktum att många lämnat a-kassan som argument för detta. Alltså, först drar regeringen bort stora delar av den statliga finansieringen av a-kassan. Sen vill de införa en helt statlig a-kassa. Jag kan inte se nån ekonomisk vits med detta. Enbart en ideologisk. Man vill minska fackets roll i det svenska samhället. Först försämrar man villkoren för enkilda arbetare, sen utnyttjar man detta faktum. Jag kan bara se att det är ideologiska intressen som lett regeringen att agera som den gör.

Sammanlagt kommer den förda politiken leda till att facket förlorar en femtedel av medlemmarna. Det tror i alla fall Arbetslivsinstitutet. Det är i själva verket detta som är borgarregeringens mål med den förda politiken kring a-kassorna. Meningen är att försvaga facket.

Borgarmedia: E24_1, DN, SVD1, SVD2, SR, TV4, E24_2, E24_3
Läs mer: Dagens Arbete, Jonas Morian, Erik Laakso, Signerat Kjellberg, LO kommenterar, LO om den borgerliga regeringen, Socialistiska Partiet om facket, Luciano Astudillo
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , , ,

2007-06-26

Lite mer om en ny svensk vänster, del 3

I mitt förra inlägg skissade jag lite på vad som behövs för att en ny svensk vänster ska kunna ta form. Jag listade där ett antal punkter som är viktiga för att en svensk modern vänster ska kunna företräda en hållbar politik. Men jag skrev inte om det absoluta grundkravet. Det kanske kändes för självklart. Men jag ändrade mig och här kommer det nu.

Grunden för ett nytt parti måste var de sociala rättvisefrågorna. Jämlikheten mellan olika sociala grupper i samhället. En politik som baseras på klass. Dett innebär inte att att andra former av underordning får negligeras. Jag tror inte att kvinnoförtryck, rasism osv skulle försvinna om klassamhället försvann. Orsaken till andra typer av underordning är alltså inte primärt klassamhället. Men jag tror att om klassklyftor tillåts är det enklare för ett samhälle att också tillåta andra typer av förtryck. Systemen hänger ihop och överlappar. En ny politik får baseras på arbetarklassens intressen helt enkelt. Då måste naturligtvis arbetarklass definieras. För arbetarklassen innefattar definitivt inte bara den klassiske svenske industriarbetaren. En skiss på hur arbetarklassen kan definieras har jag skrivit tidigare, Arbetarklass, vad är det?

Mer kanske inte behöver sägas om detta, men intressant i detta sammanhang är också de artiklar jag skrivit om identitetspolitik. Katrine Kielos har också skrivit flera artiklar på samma tema. Nu senast en kommentar till en artikel av Åsa Petersen. Kielos argumenterar för en ändring av socialdemokratins politik. Artikeln är dock läsvärd för hela vänstern, vilket ockås Esbati upptäckt. Jonas Morian har också skrivit ett inlägg kring debatten Petersen och Kielos. Dessutom har Enn Kokk och Markus Blomberg kommenterat, Klassförtryck kontra statusförtryck resp. Katrine Kielos och Åsa Petersen i (s)-märkt framtidsdebatt.

Jag ser att Åsa Petersen använder Iris Marion Young för att försvara sin position. Men allt jag läst av Young utgör ett försvar av Katrine Kielos position som jag förstår det i alla fall. Om detta tänker jag återkomma nån annan gång liksom till Judith Butler som Kielos och Petersen också berör.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-19

Vad är det för fel med identitetspolitik?

En massa säger jag. Identitetspolitik eller livsstilspolitik är motsatsen till en politik inriktad på social rättvisa och jämlikhet. Motsatsen till klasspolitik. Läs vad jag tidigare skrivit om identitetspolitik. Fadern till identitetspolitiken anser jag att postmodernismen är och det har jag också skrivit en del om. Identitetspolitik är för mig borgerligt och individualistiskt och innebär ett samhälle som är sämre för arbetarklassen och sämre för de fattiga. Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och de flesta ledande politiker omfattar identitetspolitiska tankegångar. Något som leder till att de alla för eller är för en politik som gynnar de rika, borgarklassen.

En av medlemmarna i redaktionen för Tidskriften Röda Rummet tipsade mig om en liten artikel i Svenska Dagbladet som också tog upp ämnet, Upplivande utmaning av mångfalden, i vilken den amerikanske författaren Walter Benn Michaels ifrågasätter mångkultur, mångfaldskultur och identitetspolitik.
Ju mer uppmärksamhet för mångfaldsfrågorna, desto mindre fokus på fattigdomen och de enorma löne­skillnaderna.
// Särskilt kritisk är Michaels mot liberalerna och vänstern som han menar förvandlat klasskampen till kulturkamp. Genom sin fixering vid identitetspolitiken undviker de klassfrågorna och går därmed den reaktionära högerns ärenden.
Erik Åsard som skrivit artikeln efterfrågar en politik i Sverige som kombinerar "ekonomisk tillväxt, rättvis fördelning och ökad integration". Personligen anser jag att det finns ett parti som presenterat en sån politik och det är Socialistiska Partiet. Jag kanske också ska nämna att jag inte är överens med alla tankegångar som verkar finnas i boken, men tycker ändå den verkar intressant.

Katrine Kielos har precis skrivit en intressant recension av en bok, Bögjävlar, som verkar kritisera identitetspolitiken och dess konsekvenser för den svenska gaykulturen. I Aftonbladet i mars i år gav sig Belinda Olsson på identitetspolitikens konsekvenser (som jag tolkar det) för den svenska feminismen, Bang är knädjupt i gnällträsket. Det verkar dock som om det kritiserade numret inte står att återfinna i någon form på Bangs hemsida. Endast en av artiklarna undgår Olssons kritik:
En av få som klarar att lyfta en viktig diskussion om klass är Susanna Alakoski. Utan gnäll, utan att fastna i klyschor eller det totalt självupptagna, skriver hon i samma nummer om hur klassamhället fortfarande slår ner många människor och skapar fruktansvärda underlägen och klyftor.
En läsare av min blogg blev upprörd när hon i mitt första inlägg om postmodernismen läste ett citat där en person ansåg att nazismen och politiken som fördes i den tidens Tyskland var den slutgiltiga formen av identitetspolitik. Hon blev så upprörd att hon inte ens kommenterade det hela på min blogg utan skrev en kommentar hos Mr Brown istället.

Den citerade personen är dock inte ensam om att identifiera identitetspolitik och dess konsekvenser med rasism. På nätet hittade jag en D-uppsats vid Luleå Tekniska Universitet som gör detsamma, Folkmordet i Rwanda - en ny form av identitetspolitik? av Helen Harby.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

2007-06-13

Yttrandefriheten gäller inte arbetare

I dag har det kommit en dom från Arbetsdomstolen som säger att Fackliga förtroendemän kan sägas upp om de uttalat kritik mot arbetsgivaren och varit "jobbiga" i arbetsgivarens ögon. Och jag som trodde det var meningen att fackliga företrädare ska vara jobbiga mot arbetsgivaren, det känns som det är en förutsättning för att kunna representera arbetskamraterna på ett bra sätt. Den uppsagde Per Johansson säger i DN:
- Det är i flera avseenden en politisk dom. AD har ensidigt ställt sig på arbetsgivarens sida och vägrat att lyssna på fackets representanter. Här står ord mot ord, men jag har absolut inget att skämmas för, sade Per Johansson.
Domen kommer att leda till att det blir svårare att arbeta fackligt på lokalt plan. Svårare att rekrytera nya fackliga förtroendemän då man måste vara extremt försiktig med vad man säger. Kritik mot arbetsgivaren - du får sparken är faktiskt den yttersta konsekvensen av domen i AD.

Yttrandefriheten i det borgerliga, nyliberala Sverige gäller tydligen inte alla. Den gäller inte för arbetare.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN
Läs mer: Socialistiska Partiet1, Socialistiska Partiet2, Mullvaden
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , ,

2007-06-08

Betydelsen av klass

Åsa Linderborg skrev igår i Aftonbladet en mycket bra artikel om de båda pseudokändisarna Linda Rosing och Carolina Gynning (de kanske den här tidens Alice Timander). Artikeln handlar om varför de båda behandlas så olika i media. Och varför de går så olika öden till mötes.

Det handlar om klass kommer Åsa Linderborg fram till:
"Den hårfina skillnaden mellan att vara en slampa och en vamp kan kanske förklaras med varifrån kvinnan kommer. Inte alltid men ofta är det klassursprunget som avgör hur man tar för sig i de offentliga sammanhangen. Och hur man blir behandlad."
Det är en bra artikel, en rejäl vidräkning med klassamhällets konsekvenser. Men det går visst att missförstå och reta sig på artikeln ändå som Feministisk vänstertjej gör. Åsa bespottar inte alls arbetarklassen. Vad är det för trams. Hon skriver ju hur läget kan vara. Hur klass avgör hur du behandlas och hur klass avgör om och hur du kan "lyckas". Det finns inget förakt mot Linda Rosing i Åsas Aftonbladet-artikel. En bättre och intressantare kommentar finns då på bloggen Systrar, kamrater som bland annat skriver:
"Därför blev jag lite glad när jag såg att Åsa Linderborg har skrivit om just Gynning och Rosing. Det är långt, långt ifrån någon hyllning, eller krönika ämnad att utifrån en feministisk ståndpunkt ge dem upprättelse. Men det är en krönika som tar dem båda på allvar, och skriver om dem som människor och inte enbart objekt. Det känns uppfriskande.Det är dessutom en intressant analys som Linderborg levererar, när hon resonerar kring skillnaden Rosing och Gynning emellan: deras klassbakgrund."
Här däremot finns en kommentar som verkligen förvränger innehållet i Åsa Linderborgs artikel. Hänsynslöst mot Åsa Linderborg, Carolina Gynning och Linda Rosing. Här är ett blogginlägg som visar att författaren inte förstår hur man resonerar kring sociala grupper. Att man tillhör en viss klass medför olika möjligheter i livet. Man kommer att behandlas olika beroende på vilken klass man kommer ifrån. Man får också olika möjligheter på grund av detta. Så är det. Det har inget med det individuella valet att göra. Man frånsäger inte heller människor sitt individuella val bara för att man säger att klass har betydelse. Det blir ju bara lättare att förstå varför saker och ting är som de är och varför vi måste göra nåt åt sakernas tillstånd. Inlägget ifråga försvarar den extrema individualismen. Vilket innebär ett försvar av ojämlikhet och ojämställdhet. Och kommentarerna på den aktuella bloggen är föraktfulla och hänsynslösa mot Linda Rosing. Precis det som Åsa Linderborg pekar på i sin artikel. En annan blogg som ger en intelligent kommentar är Funky Fresh!

Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-06

Arbetarklassen och Renzo Aneröd

Renzo Aneröd är en krönikör som skriver många bra saker i GT. Men han tycks ha ett par allvarliga fall av blindhet. Han har fördomar om vänstern och fördomar om den klass han själv kommer från. Något jag tidigare skrivit om.

Den 4 juni skrev han krönikan I nationalisternas klass i GT. Så här står det i början på krönika:
"Några av mina politiska motståndare är sverigedemokraterna, och de ska bemötas med argument. Men mediernas attacker mot dem bottnar ofta i förakt för ”outbildad” arbetarklass.
Man har dragit fram att flera av dem är förtids- och sjukpensionärer som inte har råd att betala räkningar.
Med andra ord: En del människor som man på nittiotalet krossade arbetarhedern på genom att kalla dem tärande, har i dag valt att bli stolta svenskar i stället för stolt arbetarklass."
Det resonemanget och fortsättningen på det håller jag med om. Det finns ingen anledning att döma ut någon som politiker bara för att de begått ett eller annat brott. Men fortsätter de begå brott, smita med skatten, lura till sig bidrag. Då ska de kritiseras oavsett om de är arbetare eller inte. Även arbetare måste väl ha en viss antändighet tycker jag. Och det tycker nog Renzo också. För längst ner i sin krönika skriver han:
"De få ur den militanta vänstern som är från arbetarklassen borde snacka med sina föräldrar. De kan nog lära dem lite om heder. Man slår inte flera mot en och man hyllar inte att underklassen tar överdoser. Som antifascist skäms jag över sånt ovärdigt beteende. Visa lite arbetarmoral för fan."
Det konstiga är emellertid att han bara kräver moral av vänstern. Inte av fascisterna på högerkanten. Jag anser inte att moral är nåt viktigare krav. Men jag anser att man ska uppfylla sina skyldigheter mot samhället. Det kallas solidaritet. Inte moral. En solidaritet som innebär att de som har inkomster betalar skatt så att att de som inte klarar av att arbeta kan få stöd från oss andra (samhället) till sitt uppehälle. Och snack om "heder" gör mig allergisk. Heder? Heder är väl i så fall att vi alla bidrar solidariskt till allas vår överlevnad. Det är den enda heder jag kan kännas vid. Men jag gillar inte ordet. Jag föredrar solidaritet. Att inte slå flera mot en. Vad har det med heder att göra? Eller med arbetarklass? Eller att inte hylla att människor dör av överdoser? Vad har det med heder att göra? Eller med medelklass? Nej, heder är ett olämpligt begrepp som hör hemma i en annan tid. Associationerna till gangsters och maffia är alltför starka för att ordet ska kunna användas. Är det sånt Renzo menar med arbetarklass? Det är det jag menar med fördomar. När man framställer det som om det är detta det innebär att vara arbetarklass. Nog förekommer det i delar av arbetarklassen. I den delen som ofta kallas trasproletariat. Men det är inte så arbetarklassens majoritet ser ut.

Aneröd visar i sin krönika återigen på den monumentala okunnighet han har om vänstern. Han skriver:
"Nyligen var det en arbetarkille som dog av en överdos. Överdosen hyllades av delar av den militanta 'vänstern' som uppmanade andra nationalister att gå samma väg.
Skrivs det något om dessa vidrigheter i tidningarna? Självklart inte, medelklass- ”humanisterna” håller varandra bakom ryggen. Nassarna är ju drägg, white trash, avskum, epatraktorbönder och pundarsvin utan människovärde."
Överdosen hyllades av den militanta vänstern. Det är inte sant. Det kanske var så att en person från den militanta vänstern skrev en sådan sak i nåt forum. Men att då pådyvla hela den militanta vänstern såna åsikter visar att Renzo Aneröd inte vet ett skit om vänstern. Renzo kan försvara högerextremister med att de är socialt utslagna, de har problem och därför måste man ha överseende med en del av deras avarter. Gäller inte detsamma för vänstern undrar man då? Eller för vem som helst. Det är bra med humanism. Men humanism måste gälla lika för alla. Inte bara för en liten minoritet högerextremister.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , ,

Etiketter: , , , ,

2007-05-31

Karolina Ramqvist går högerns ärenden?

I tidskriften Arena har Karolina Ramqvist till attack mot vänsterns nyvaknade intresse för klass. Katrine Kielos har på sin blogg med inlägget Hur höger kan Arena bli?, levererat en arg kritik av tidskriften Arena och Karolina Ramqvist. Även I DN har Mikael Löfgren skrivit om artikeln i Arena, något Karolina Ramqvist kommenterar med Den riktiga vänstern - check på sin blogg. Katrine Kielos undrar i sin tur vad Mikael Löfgren menar.

Elin Alvemark kommenterar också Karolina Ramqvists artikel och det gör även Katarina Wikström i tidningen Internationalen.

Elin Alvemark skriver bland annat:
"Jag vill att Ramqvist ger exempel på politik som enligt henne lyckas integrera teori och praktik som leder till förändring som harmoniserar med hennes ideal. För annars dristar jag mig till att tro att Ramqvist inte skulle vara förmögen att se positiv förändring, konstruktivt politisk arbete eller ens den enklaste hållbara förklaring till ett politisk engagemang över huvudtaget. Och det känns som en läskig tanke med tanke på att Ramqvist besitter en hel del makt att påverka människors inställning till de som jobbar mot förtryck."
Några citat från Katarina Wikströms krönika i Internationalen:
"Vidare skriver hon att ”projektet att återupprätta klass som den enda parametern är lönlöst”. Vad hon menar är att hon som individ inte har något intresse av det. Och det är väl inte så märkligt påstående med tanke på att Karolina Ramqvist sitter på chefredaktörsstolen för en av Sveriges största tidskrifter. Vänster eller inte, det klart att det är lönlöst att tala om klass för en liberal individualist som uppenbarligen inte har den minsta förankring i vänsterrörelsen."

"Karolina Ramqvist gillar den så kallade identitetspolitiken. I den skräddarsyr var och en sin egen kombination av ”identiteter”, låt säga: lesbisk + asiat + blind… och kämpar för just dem, för sig själv. Någon vilja till samarbete med dem man bara delar en enskild identitet med – låt säga: arbetare eller kvinna – finns inte. Således bör ingen solidaritetstanke uppmuntras, för alla är olika individer som aldrig kan eller bör enas i ett kollektiv."

"Klassperspektivet är och förblir vad vänsters hela ideologi bygger på. Det är bara pinsamt att någon med sådant förakt för kollektivet ens representerar vänsterrörelsen. Finns det ingen gräns för hur högervridna åsikter en uttalad vänstertidskrift får uttrycka? Borde inte typ presstödet ryka eller nåt? Annonsörer dra in sin pengar? Och finns det ingen seriös teoretiker en verklig intellektuell alltså, som kan ryta till att Karolina Ramqvist definitivt inte hör hemma i deras lag heller?"
I samma nummer av Internationalen i en artikel som inte finns på nätet säger Mikael Wiehe följande:
"- Jag läste Karolina Ramqvists artikel i Arena om att klass tar för mycket plats inom vänstern.... Jag är 61 år gammal. För mig tillhör klasskampen fundamentet för vänstern. Inte sexuell tillhörighet. Ska vi snacka om vänstern, så får vi snacka klasskamp. Låt oss snacka politik. Ska vi snacka självförverkligande på Södermalm, så kan vi snacka en massa andra grejer."
Läs också Trottens hyllning till Wiehe för hans uttalande häromsist om Danmark.

Fler artiklar i ämnet: Katrine Kielos, Erik Åsell, Per Wirtén

Andra bloggar om: , , ,
Technorati: ,

Etiketter: , , ,

Sverigedemokraternas arbetarfientliga politik

I tidningen Internationalen gör man en genomgång av Sverigedemokraternas ekonomiska politik och av deras arbetsmarknadspolitik. Kort sagt är politiken mycket arbetarfientlig, mycket fientlig mot alla fattiga.

Sverigedemokraterna vill:

Ta bort medbestämmandelagen (MBL)
Försämra lagen om anställningsskydd (LAS)
Sänka arbetsgivaravgifterna
Inte ha nån fastighetsskatt
Privatisera mer inom offentlig sektor (sjukvård, skolor etc)

Kort sagt en politik i samma linje som borgarregeringens, en politik som gynnar de rika och missgynnar alla arbetare och fattiga.

Tidningen har också en kortare artikel om deras konservativa familjepolitik som jag också berört tidigare.

En arbetarvänlig politik presenterar jag i artikeln Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna

Andra bloggar om: , , , , , ,

Technorati: , , ,

Etiketter: , , , , , ,

Varför röstar en del arbetare på högerpopulister?

I DN presenteras en undersökning av LO som konstaterar att andelen arbetare som röstar på Sverigedemokraterna ökar.
Vi måste fundera på hur vi ska jobba med det, säger Ulla Lindqvist, andre ordförande i LO.

Det är väl inte så svårt. Det kräver ingen längre analys som jag ser det. Fackföreningsrörelsen måste sluta vara en stödgrupp för socialdemokraterna, t.o.m när dessa försämrar för arbetarklassen, och arbeta för alla arbetares intressen.

I Danmark och Norge har fackföreningsrörelsen idag en friare roll i förhållande till socialdemokratin. Så det är ingen omöjlighet. Men en kämpande och friare fackförening räcker inte. Vänsterpartier måste engagera sig mer i sociala välfärdsfrågor. Klassfrågor.

Artikel i SVD.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

Invandring, attityder och rasism

En undersökning har idag presenterats av Intergrationsverket. Detta är ett viktigt faktum. Integrationsverket ska läggas ner. De har alltså intresse av att visa att de behövs. Därför beställer man en undersökning. Och icke-förvånande visar denna (enligt samma Integrationsverk) att främlingsfientligheten ökar.

Men det är ett problem med undersökningen. Man jämför med år 2005. År 2005 pågick i Sverige en stor kampanj för flyktingars rättigheter. Denna kampanj medförde att främlingsfientlighet och rasism i Sverige minskade. Had undersökningen tagit nåt år innan 2005 är det inte säkert att någon förändring alls hade kunnat påvisas.

Under väldigt lång tid har andelen presumtiva väljare på främlingsfientliga partier legat runt 25% i Sverige. Men antalet röster på såna partier har aldrig varit höga. Därför att sociala välfärdsfrågor alltid varit viktigare för fattiga väljare i Sverige. Och därför att de högerextrema partierna aldrig lyckats framställa sig som rumsrena. Undersökningen visar som jag ser det inget nytt och faktiskt inte heller nån avgörande förändring i svensk opinion. Den visar däremot på ett problem som funnits mycket länge.

Dessutom gör undersökningen ingen skillnad på flyktingar och invandrare (i alla fall inte i de redovisningar och artiklar som jag sett). Detta innebär att siffran på andelen som kan tänka sig att invandrare ska få åka hem när det inte finns tillräckligt med arbete blir väldigt konstig. Hur hade siffran blivit om frågan bara gällt flyktingar, eller bara gällt arbetskraftsinvandrare?

Man bör också uppmärksamma att omkring 80% av den svenska befolkningen inte har några rasistiska eller främlingsfientliga åsikter. En otrolig majoritet faktiskt. Helt unik i Europa vad jag vet.

Grunderna till problemet är att arbetarpartierna i Sverige övergett de social välfärdsfrågorna och arbetarklasspolitiken. Socialdemokraterna har med vänsterpartiets (oftast, men inte alltid) stöd lämnat över många välfärdsfrågor till marknadskrafterna. Det gör att politiken innehåll blir urvattnat och enbart kommer att handla om livsstilsfrågor, identitetspolitik. Vilket i sin tur fjärmar arbetarklassen från politiken. När politiken inte längre erbjuder möjligheter till ett bättre liv, varför bry sig? Att politiken lämnat välfärdsfrågorna innebär att partier som tar upp dessa frågor, oavsett vilka lösningar de presenterar kommer att få röster och ökat stöd. Om de lyckas framställa sig som rumsrena alltså.

Sverigedemokraterna är inte rumsrena och ska inte behandlas så. De ska behandlas som paria. De ska inte ha någon offentlighet. Men de frågor som människor upplever viktiga, sjukvård, arbete, bostäder etc måste diskuteras. Det viktigaste är inte vilken mat vi äter, vilken kultur vi konsumerar eller vad vi väljer att köpa för de pengar vi eventuellt får över. Det viktiga är om vi kan få ett jobb, skaffa en bostad, ha tillgång till billig och bra sjukvård osv.
  • För fler arbeten - återanställ alla som fått sluta inom offentlig sektor. Förkorta arbetstiden.
  • För fler bostäder - återinför en reglerad bostadmarknad med byggandfe av subventionerade hyresrätter.
  • För en billig och bra sjukvård för alla - stoppa privatiseringen
  • För en lika skola för alla - stoppa privatiseringen och återförstatliga skolan
  • För en bra miljö - satsa på kollektivtrafik
Sverigedemokraterna bekämpas bäst om vi driver dessa frågor i vår vardag och om politiken tar tillbaka dessa frågor från marknadskrafterna. Det är detta som krävs av arbetarpartierna i Sverige för att rasism ska kunna bekämpas. Detta måste göras så vi slipper en dansk eller norsk utveckling.

Tillbaks till en politik som gynnar alla arbetare och fattiga, en politik som gynnar undertryckta. Det är vad som krävs.

Intressant?
Källor och mer läsning: DN, Esbati, Astudillo, Robsten, SVD1, SVD2, FRP-koden1, FRP-koden2.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

2007-05-23

Arbetarklass vad är det?

Jag, man måste ställa sig frågan. Diverse olika borgerliga företrädare och tidningar försöker regelbundet omdefiniera begreppet , förmodligen i ett försök att göar det ofarligt. Vi i vänstern får inte låta dem göra det. Därför är det viktigt att vi som vill ha en politik baserad på arbetarklassens intressen definierar begreppet.

Så här stod det exempelvis i en artikel i Göteborgs-Posten:
"Röster om klassförvirringen:
"Vi menar att en arbetare i dag är en som arbetar och uppbär lön, och vill uppmuntra och synliggöra de människorna" Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann i Svenska Dagbladet.

"Den plattsättare som kommer hem till mig i den flottaste Mercedes jag någonsin sett, är han arbetarklass?"
Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter.

"En arbetare är snarare en tjej som jobbar i långvården. Bilden som partiet fortfarande har är byggjobbare, gruvarbetare. Men arbetare i dag är också en tjej."
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin i Expressen.Fritidsvanor"
Ja ni ser. För moderaternas partisekreterare är alla som arbetar, arbetarklass. För Mona Sahlin är arbetarklassen framförallt kvinnor. Och för Hanne Kjöller kan man inte vara arbetarklass om man lyckats köpa en fin bil.

Dom två borgarna har ingen susning om vad som menas med arbetarklass, eller så försöker de bara låtsas som de inte vet och sen försöka omdefiniera begreppet. Men det finns definitioner på vad som är arbetarklass. Låt oss gå till den eminenta boken Klasstrukturen i Sverige 1930-80, av Göran Therborn, ZenitFörlag, Lund, 1981. Där finns definitioner som är användbara. För att hänga med behöver vi först nämna hans indelning av samhället i fyra ekonomiska sfärer; produktion, cirkulation (handel, varuutbyte), tjänster och reproduktion (sjukvård, barnuppfostran, skolor etc)
"Arbetarklassen är kapitalets motpol, den centrala oppositionella och förändrande kraften i ett utvecklat kapitalistiskt samhälle."
I hans analys av arbetarklassen i Sverige delar han upp arbetarklassen i olika delar:

1. Arbetarklassen i snäv bemärkelse, dvs arbetarklassen i produktionen
2. Arbetarklassen inom cirkulation, tjänster och reproduktion

Den första gruppen definieras så här av Therborn:
"De löntagare i den produktiva sfären som är anställda av kapitalägare, som inte har några maktbefogneheter delegerade till sig av arbetsgivaren och som inte har en anställnings- och arbetssituation som skiljer ut dem från massan av produktiva kroppsarbetare."
Denna del av arbetarklassen menar Therborn har minskat sen 1930-talet fram till 1980. Den har säkerligen fortsatt minska även därefter.

Om den andra gruppen skriver Therborn så här:
"Arbetarklassen uppstår och utvecklas genom ett särskilt slag av förändringar i arbetets och de arbetandes villkor, en process som vi kan kalla proletarisering. // Proletariseringen omfattar inte bara produktionssfären. Det är inte bara tillverknings-, lager- och transportarbetet som blir lönearbete efter arbetsgivarens order i en kollektiv arbetssituation och ett opersonligt anställningsförhållande. Samma utveckling drabbar också cirkulations-, tjänste- och reproduktionssfärerna. Arbetarklassen i vid bemärkelse är resultatet av en proletarisering av arbetets och de arbetandes villkor inom all de fyra samhällsekonomiska sfärerna"
Denna grupp har ökat oavbrutet mellan 1930 och 1980 och har säkerligen ökat ännu mer efter det. Denna grupp är idag majoriteten av arbetarklassen och omfattar även en hel del människor som inte subjektivt uppfattar sig som arbetarklass, något som också påverkar hur de beskriver sig själva, sitt arbete och sin klasstillhörighet.

Enligt Therborn så minskar andelen av de förvärvsarbetande i samhället som tillhör arbetarklassen i vid bemärkelse endast marginellt mellan 1930 och 1980. Jag är säker på att en undersökning idag skulla visa att det skett en ökning sen 1980 till idag. En reell ökning samtidigt som klassmedvetenheten minskat och därför kommer undersökningar av typen där man frågar viken klass en person upplever sig tillhöra att ge mindre andel arbetarklass än vad som verkligen är fallet.

Moderaterna vill förstås inte omfatta den definition av arbetarklassen som Therborn ger och dom ska ge fan i att försöka omdefiniera begreppet. Hanne Kjöller har överhuvudtaget inte förstått att den hantverkare (som förmodligen har egen firma) hon träffat aldrig någonsin ansetts vara arbetarklass i någon som helst marxistisk, ekonomisk eller annan tolkning eller analys. Hantverkare tillhör ofta småborgerligheten, vilket ju inte är detsamma som arbetarklass.

Klass har primärt heller inget att göra med hur mycket du tjänar. Men omvänt gäller, arbetarklassen tjänar i snitt mindre än mellanskiktet (populärt medelklassen), småborgerligheten och borgarklassen. Inte heller har klass att göra med vilken subjektiv uppfattning som gäller, även om detta kan påverka handlande, röstande etc och också måste beaktas i politiken, men inte vid en klassanalys.

Intressant?

Läs mer: Arbetarkamp, facket, Arbetets villkor.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

Facket vinner Vaxholmsmål

Jag besökte nyligen Enhedslistens kongress. Där hade jag också förmånen att träffa en styrelseledamot i den stora fackföreningen 3F. Han uttryckte bekymmer och allvarliga farhågor kring Vaxholmsfallet och det hot mot de nordiska fackföreningarna och den nordiska arbetarklassen det skulle utgöra om fackföreningen förlorade. Nu verkar det som om facket vinner rättsfallet i EU. I alla fall om vi denna gång vågar lita på DN, SVD, Aftonbladet1, Aftonbladet2.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , ,

Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna

Petter Larsson skriver i en krönika i Göteborgs-Posten att retoriken när de borgerliga mainstream-partierna (inklusive sossarna) debatterar mot Sverigedemokraterna går käpprätt åt helvete när man tar till nationalistiska argument. Han menar att detta är förkastligt och felaktigt.
"Men det är att leka med elden. Problemet är att socialdemokratin därmed accepterar en av sd:s grundidéer: att det finns något (en hållning, ett antal värden, en essens) som är svenskt och att detta är bättre än det som är osvenskt. Så normaliseras fiendens språk och tankar.
Risken är att folk går på det - särskilt när det kommer från ett stort parti, som inte kan misstänkas för rasism.

Är det inte just den här typen av klimatpåverkan som är den stora faran med högerpopulismen? Sverigedemokraterna kommer sannolikt inte att bli något betydande parti i väljarsiffror under överskådlig tid - med några få lokala undantag. Men om de tillåts styra det offentliga samtalet, vad vi pratar om och hur vi gör det, så har de redan delvis vunnit."
Jag håller med. Att bekämpa Sverigedemokraterna med deras egna medel innebär ju att deras åsikter vinner, även om de som parti inte vinner.

I stället måste man bekämpa dem på annat sätt. Vi måste ta upp vardagsfrågorna, de sociala rättvisefrågorna och ge andra svar än Sverigedemokraternas papegojliknande upprepande av ett mantra.

Bostadsbrist och bostadssegregation med problem och förfall i en del arbetarklassområden beror på flera saker. Dessa är:

1. Borttagna bostadssubventioner vilket lett till minskat bostadsbyggande och bostadsbrist
2. Ombildning av allt fler hyresrätter till bostadsrätter vilket gör boendet dyrare
3. Arbetslöshet och utanförskap för arbetarklassen som gör folk fattigare vilket elder till ett alltmer segregerat boende

Detta åtgärdas med ett återinförande av bostadssubventioner och byggande av fler hyresrätter. Istället för mer marknad, som bara gynnar de rika, inför vi mer reglering, något som gynnar de fattiga, arbetarklassen. Detta leder till fler byggda hyresrätter och färre bostadsrätter. En politik för full sysselsättning måste återigen införas.

Arbetslöshet, utanförskap, marginalisering, våld slår hårdast mot arbetarklassen. Det finns ett samband mellan dess saker. Arbetslöshet skapar de tre senare. Sammantaget leder de till ökad segregering.

Åtgärdas med en politik för full sysselsättning. Börja med att återanställa 265 000 människor i offentlig sektor. Tidningen ETC tog fram ett förslag inför valet förra året. A-kassan återställs till 100%. Läs ett förslag med finansiering till detta. Att minska löneskillnader är ytterligare en åtgärd som minskar dessa problem. Det kan man gör genom att höja kvinnors löner och genom att höja offentliganställdas löner. Med minskade klyftor i samhället och minskad arbetslöshet minskar också våld och brott.

Arbetarklassen åker mer kollektivtrafik än andra. Att satsa på kollektivtrafiken innebär att man förbättrar för arbetarklassen. Dessutom förbättrar det miljön.

Sjukvården försämras och privatiseras. Privatiseringar leder till en dyrare sjukvård och en segregerad sjukvård. Arbetarklassen får då sämre sjukvård än de rika. Istället ska vi förbättra sjukvården genom att stoppa privatiseringar , göra tandvården fri och förbättra för äldre. Vad ytterligare privatiseringar kan leda till visar Michael Moore i sin senaste film Sicko. Han kritiserar också den svenska regeringen.

Privatiseringen av pensionerna missgynnar arbetarklassen. Pensionssystemet måste alltså förbättras.

De gemensamma egendomar (telefonnätet, järnvägar, busstrafik med mer) som olika borgerliga och socialdemokratiska regeringar försnillat leder till försämringar för de med sämst betalningförmåga, för de som tjänar minst, arbetarklassen. Ta tillbaka dessa egendomar.

Avregleringar har lett till dyrare priser i exempelvis elmarknaden. Inte heller någon annan stans kan man se nåt som gjort det bättre för arbetarklassen med avregleringar. Regleringar kan införas igen för att gynna arbetarklassen.

Den nuvarande borgerliga regeringen har gynnat de rika med diverse skattelättnader. Naturligtvis inför vi dessa skatter igen och minskar på det sätte klyftorna i samhället. Något som leder till minskat utansförskap, minskad segregering etc. När vi ändå håller på ser vi till att skatt på räntor , aktieutdelningar etc får samma reella procentsats som skatt på arbete. Bör leda till en höjning av det förstnämnda och en säkning av skatten på arbete. SItuationen för arbetarklassen förbättras.

För att minska segregeringen inför vi återigen en statlig skola och avslutar det för arbetarklassen farliga exprimentet med alltfler privatskolor (så kallade fristånde skolor).

Det går säkert att forstätta en stund till, men min poäng kanske kommer fram, vi bekämpar Sverigedemokraterna bäst genom att presentera bättre förslag på lösningar av olika problem. De lösningar vi inom vänstern presenterar på sociala problem måste gynna hela arbetarklassen.

Politiken måste utgå från arbetarklassens behov, inte utgå från diverse livstilsfrågor. För då lämnar vi fältet fritt för populister från höger. Vi i vänstern måste tala i ett underifrånperspektiv. Oxh kom ihåg, det är inte Sverigedemokraterna som främst bojkottas av det etablerade. Det är vänstern. Bojkotten mot oss från borgarmedia är klart större och effektivare än något som eventuellt drabbar SD. Det är vi inom vänstern som behandlas illa. Inte SD.

Intressant?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , , , , , ,