Miljöpartiet förvirrar

I ska har naturligtvis Miljöpartiet rätt. Flyget är en stor miljöbov och det är vansinnigt att flygbränsle inte kan beskattas. Naturligtvis krävs det en utbyggnad av järnvägen i Sverige. Och det är naturligtvis onödigt att flyga Göteborg-Stockholm.

Men vad Miljöpartiet samtidigt glömmer och det är detta som förvirrar är att majoriteten av utsläppen av växthusgaser i Sverige inte kommer från flyget. De kommer från bilismen i storstäderna. Det är alltså denna som i först hand måste minskas. Det är i storstadsområdena som åtgärder främst ska sättas in.

Då är det väldigt svårförståeligt att Miljöpartiet tvingat igenom stora investeringar på en järnväg i Norrland som inte behövs. Den förbättrar inte läget när det gäller klimathotet. Ytterligare en sak som gör mig förvirrad om vad Mp egentligen vill.

När det gäller järnvägarna i Göteborgsområdet kan en första utbyggnadsetapp på Götalandsbanan kombineras med en utbyggnad av västra stambanan. Och Lerums kommuns invändningar kan lätt kringgås. Detta genom att bygga dubbelspår Göteborg-Landvetter flygplats-Borås-Herrljunga. Då ökas kapaciteten på västra stambanan, vi får en snabb förbindelse till Borås och till Landvetters flygplats (ja, flyg komer att behöva även i framtiden, men bör beskattas hårdare och endast för längre distanser).

Trängselavgifter bör naturligtvis också införas i Göteborg. Liksom en utbyggnad av spårvägen. Vad som inte behövs däremot är en utbyggnad av vägnätet för ökad biltrafik.

Ett annat inlägg om miljöpartiets förvirrande logik.
Borgarmedia: GP1, GP2, SVD
Bloggat: Arbetarens klimatblogg
Andra bloggar om: Trängselavgifter, Bilism, Kollektivtrafik, Miljö, Flyg, Politik, Samhälle, Miljöpartiet, Göteborg

PR-byrå smutskastar hamnarbetare

Den PR-byrå som förre statsministerna Göran Persson är knuten till har anlitats av Göteborgs Hamn för att smutskasta hamnarbetarna i Göteborg. Smutskastningen är en politisk kampanj mot solidaritet och sammanhållning. En kampanj mot ett arbetarkollektiv som stått emot nyliberalismen. Samtidigt är det också bedrövligt att en socialdemokrat sålt sig till en sådan PR-byrå. Fast Görna Persson kanske inte är för arbetares rättigheter. Kanske aldrig har varit. Utan alltid har sprungit arbetsgivarnas, storföretagens och de rikas ärenden. Även som ordförande i Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Om detta skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson i Aftonbladet. Läs den mycket läsvärda artikeln om vikten av att försvara hamnarbetarna mot arbetsgivarnas angrepp. Som Lars Henriksson skriver:

I början av 90-talet exploderade arbetslösheten och utvecklingen slog blixtsnabbt åt motsatt håll. Över en natt byttes ideologin ut, japansk-amerikanska idéer trängde bort talet om ”det goda arbetet” och rationaliseringskonsulter drog land och rike runt. I dag är allt tal om medbestämmande borta. Konkurrenskraft är lösenordet och cheferna pekar med hela handen. Det är inte konstigt att striden i hamnen gäller just arbetstiden som på allt fler håll dikteras av företagens behov med konjunkturanpassning och beordrad övertid.

Hamnarbetarnas brott är att de i mycket lyckats stå emot denna trend genom stark sammanhållning, levande facklig tradition och demokratisk organisering. Så visst är de otidsenliga. De fortsätter att hävda rätten för dem som arbetar att ha ett ord med i laget – till och med när det gäller makten över arbetstiden.

Striden i hamnen liknar andra strider på andra arbetsplatser. Men sällan har de anställda ställt upp så starkt.

Det är en strid om makt och därför är det så viktigt för arbetsgivarna att kväsa hamnarbetarna. Därför denna välregisserade kampanj med stöd från näringsliv och politiker. Därför är det viktigt för oss andra att de inte lyckas.

Bloggat: Mullvaden
Borgarmedia: GP1, GP2, GP3, GP4, GP5
Andra bloggar om: Fackligt, Arbetarklass, Arbetarkamp, Göteborg, Hamnarbetare, Kamp, Politik, Samhälle

Varför händer inget i Göteborg?

I hela Europa byggs spårvägar ut. Nu även i Stockholm, där en mängd nya linjer planeras enligt DN. Vilket naturligtvis är jättebra. Och det är bara att gratulera stockholmarna.

Men i Göteborg byggs det inte ut. Det enda som finns planerat är en förlängning av linje 5 till Östra sjukhuset. Vilket innebär några hundra meter spår över Munkebäckstorg så att 5:an kan forstätta från sin ändhållplats via 1:ans spår till Östra Sjukhuset. Men till de ställen där behovet är som störst kommer ingenting att byggas de närmsta 20 åren. Det är till Backa (som lovades spårvagn redan på 60-talet) och till Norra Älvstranden.

Naturligtvis behövs mycket mer spårväg i Göteborg än det jag nämnt ovanför att kunna minska biltrafiken. Utbyggnaden av 5:ans linje betyder i stort sett ingenting. Kombinerat med en sån utbyggnad bör också trängselavgifter införas i Göteborg.

Att inget händer i Göteborg tror jag beror på att staden är helt beoende av två stora förtag inom bilbranschen. Detta tillsammans med politiker som sitter i deras knän bäddar för att satsningar på bilism alltid tycks gå före satsning på en fungerande, effektiv och vettig kollektivtrafik. Dvs en spårbunden kollektivtrafik.

Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6
Bloggat: Jinge
Andra bloggar om: Trängselavgifter, Göteborg, Kollektivtrafik, Stockholm, Spårväg, Spårvagnar, Politik, Miljö, Samhälle

Och nu var "Upp till kamp" slut

Summa summarum: Ett bra avsnitt (nr 3), ett ganska bra (1) , ett uruslet (2) och ett okej (4). Det har funnitss en hel mängd anomalier i serien. Exemeplvis vad det gäller drogerna. Heroinet som dök upp andra avsnittet, dök i verkligheten inte upp förrän på 80-talet i Göteborg. Kokainet som syntes i det senaste avsnittet (som väl föreställde 1975, trots inslagen från valkampanjen 1976) dök upp först på 90-talet (säkerligen fanns drogerna i små kretsar innan dess, men i stort).

I den sista delen lyste hamnstrejken 1974 med sin frånvaro, liksom segern i Vietnam och de fester som detta ledde till. Det sistnämnda tycker jag är en avsevärd miss i TV-serien. Att inte ta med den folkliga segern i det krig som till stor del präglade den aktuella perioden 1965-1975.

Noterbart är också att socialdemokraterna förlorade valet på riksplanet år 1976, men i Göteborg vann man. Mycket på grund av Kungstorgsfrågan där man lovade att stoppa garaget om man vann i valet.

Att man inte heller hade med de positiva konsekvenserna av ockupationen av Hagahuset tycker jag var en annan svaghet i det sista avsnittet. Ytterligare en grej som inträffade 1975 var demonstrationerna i Båstad mot en tennismatch mellan Sverige och Chile. Ett Chile där Pinochet tagit makten två år tidigare. Protesterna utanför spanska konsulatet mot avrättningar i Spanien var ytterligare en större händelse det aktuella året.

Andra bloggar om: Göteborg, Kungstorget, Chile, Båstad, 1975, Vietnam, Vietnamkriget, Hagahuset, Kungstorgsockupationen, Upp till kamp, Politik, Samhälle

Bra med nya tunnelbanelinjer

I Stockholm funderar man på att bygga ut tunnelbanan. Det är en självklar åtgärd om klimathotet och bilismen ska kunna minskas. Och minskad bilism är ett måste för minskat hot mot klimatet. Utöver en eventuell utbyggnad av tunnelbanan kommer Stockholm också att bygga ut spårvägar och järnvägar.

Men i Göteborg. Där handlar allt om ökad busstrafik och en måttlig utbyggnad av en av 5 järnvägslinjer. Pendeltågstrafik finns idag på endast två av dessa 5 linjer. Och en till ska det bli på. De andra verkar inte vara aktuella den närmaste tiden.

När det gäller spårvägen finns inga större utbyggnadsplaner. Trots att detta skulle behövas. I rusningstrafik är bussarna till Backa och till Lindholmen helt överlastade. Enda möjligheten att åtgärda detta är att bygga spårväg. Backa har varit lovat spårvagn sen det byggdes på 1960-talet. Men inget har hänt. Och inget planeras. Trots att detta vore det enda som skulle kunna möjliggöra de mål som satts up i kollektivtrafikpalenen K2020.

I media om kollektivtrafik: SVD,
Bloggat: Betongelit
Andra bloggar om: Kollektivtrafik, Stadsplanering, Göteborg, Miljö, Tunnelbana, Spårväg, Pendeltåg, Järnväg, Stockholm, Politik, Samhälle

Storklubb i Göteborg?

Det ryktas om sammanslagning av GAIS, ÖIS och Häcken i Göteborg. Bara av elitlagen då alltså. Min första tanke var - omöjligt. Överklasslaget ÖIS kan inte slås ihop med vänsterns GAIS. Låt gå för Häcken och GAIS. Bara man fortsätter spela i grönsvart. Gulsvart eller blårött är så förbålt vanligt.

Men så tänkte jag på min partikamrat i Danmark, Sören Söndergaard från Enhedslisten. Just nu EU-parlamentsledamot för den danska Nej till EU-rörelsen. Dessutom en stor fotbollsfan. Han stöder den ena av de klubbar som har blivit FC Köbenhavn. Han har fortfarande de gamla färgerna på halsduken och har berättat att de gamla lagens supportrar är åtskiljda på läktarna. I Göteborg skulle just den detaljen inte vara nåt större problem då GAIS har mer supportar än de andra två klubbarna ihop.

Så kanske är det inte sn så dum idé ändå. För i praktiken blir det ju så att de andra klubbarna går upp i GAIS, som får tillgång till Häckens pengar.

Media: GP, DN, SVD
Bloggat: Magnus tankar
Andra bloggar om: Idrott, GAIS, ÖIS, Häcken, Fotboll, Sport, Göteborg

Upp till kamp

I kväll kommer andra avsnittet av Peter Birros TV-serie om 1968-radikaliseringen i Göteborg. Självklart ska jag se det, trots en del grejer som jag inte tycker var så bra i det första avsnittet förra veckan.

Modskravallerna var 1965, men de var inte så politiska som Peter Birro serie ger sken av. Inte heller utspelades de i direkt anslutning till det första Cue Club. Det mest kända Cue Club var det som följde på nedläggningen av det första. Och det sista Cue Club var det som låg på Kungstorget och senare kom att heta Gustavus. Det var där ägaren Styrbjörn Colliander senare blev nerskjuten och dödad. I en insändare i dagens GP (står ej att finna på nätet) menar också en bror till Styrbjörn att bilden av klubben som sjaskig och av modskravallerna som politiska är fel.

De två första Cue Club låg alltså i det som heter Östra Nordstan, idag ett gigantiskt inomhusköpcentra. På den tiden var det en levande stadsdel, med slumbebyggelse, småindustrier, en del jättefina hus och en fantastisk katolsk kyrka. Allt idag rivet. Det enda jag kan komma ihåg är att vi gick en sned gata från Centralen till den gamla träbron över till Frihamnen varje gång vi skulle hälsa på pappa när fartyget han jobbade på var i Göteborg. Och jag kommer ihåg att det stod kvinnor längs med gatan. Prostituerade antar jag. Om rivningarna i Östra Nordstaden kan ni läsa i dagens GP.

Andra saker som jag vet var fel (efter att ha kollat med såna som var med) är att Nya Masthugget som syntes i första avsnittet inte fanns 1965. Inte heller fanns någon FNL-grupp i Göteborg. DFFG som sådant bildas först 1966. Och man sa FNL-gruppen. Inte DFFG när man presenterade organisationen. Och Cue Club var ingen samlingsplats för de som var politiskt intresserade. Men såna saker spelar egentligen ingen roll. Det är stämningen som räknas och den är riktig menar Pia Bergström i Aftonbladet.

Läs också mina tidigare inlägg om några centrala händelser i TV-serien .

Hamnarbetarstrejken 1969 och Arendalsstrejken 1972
Menedsrättegången 1971
Hagahusockupationen 1972
Hamnarbetarstrejken 1974
Spanska konsulatet 1975

Borgarmedia: SVD, Metro, AB,
Andra bloggar om: Göteborg, DFFG, FNL-grupperna, Upp till kamp, Peter Birro, Cue Club, Östra Nordstan, Politik, Rivningsraseri, Modskravaller, Samhälle

Gudmundson gör sig dum igen

Han skriver en ledare i SVD som visar att han inte begrep nånting av sin tid i Sveriges vänsterrörelse. Var det bara en utflykt från en borgelig miljö eller vad? Han rekommenderar några riktigt dåliga böcker och en riktigt bra (Idlings bok om Kampuchea).

Han låtsas som om hela vänstern i Sverige var puckade maoister och stalinister. Men så var det ju inte. Det fanns ju även andra. Folk som tog avstånd från stalinism, maoism och förtryck i kommunismens namn. Såna som Socialistiska Partiet med sin tidning Internationalen.

Istället för Gudmundsons lista läs alstren på min lista. Längst ner i inlägget finns dom. Istället för Gudmundson så läs mina autentiska berättelser från den tidens Göteborg.

Hamnarbetarstrejken 1969 och Arendalsstrejken 1972
Menedsrättegången 1971
Hagahusockupationen 1972
Spanska konsulatet 1975

Läs artiklar om 1968 av vänsterfolk som var med utan att vara maoister eller stalinister.

Borgarmedia: SVT
Bloggat: Ung Vänster
Andra bloggar om: Göteborg, Vänstern, 1968, Peter Birro, Upp till kamp, Politik, Samhälle

Hamnarbetarstrejken 1974

Med anledning av Peter Birros nya TV-serie, Upp till kamp, publicerar jag några inlägg jag ursprungligen skrev på debattsajten socialism.nu. Detta inlägg handlar om Hamnarbetarförbundets försök att få eget avtal år 1974.

Hamnarbetarstrejken 1974

Vid denna tidpunkt fanns två fackföreningar i de svenska hamnarna, en situation som råder ännu idag. Det ena facket, Hamnarbetarförbundet, grundades som en utbrytning ur Transportarbetarförbundet. Det bildades framförallt som en protest mot allt större centralisering av den svenska fackföreningsrörelsen och kom att omedelbart efter sitt grundande bli ett radikalt alternativ i Göteborgs hamn. Mer om detta finns att läs i en bok som gavs ut av Ordfront år 1974, Steg för Steg. Transportarbetarförbundet hade avtalsrätten i hamnarna och Hamnarbetarförbundet hade inget eget avtal.

Avtalsrörelsen 1974 avslutades efter rekordsnabba centrala förhandlingar redan i januari. Uppgörelsen kom att kalla 55-öresavtalet eftersom det gav så mycket i höjning av timlönen. Avtalet gällde hela LO-området utom hamnarbetarna.

För att få fart på förhandlingarna genomförde Hamnarbetarförbundet en övertidsblockad från och med den 11 mars. Den 21 i samma månad tog man ut alla medlemmarna i endagsstrejk för att trycka på. Arbetsgivarna gick då till motangrepp och vägrade fortsätta förhandla. En vecka senare arbetade man återigen övertid, Hamnarbetarförbundet hade backat.

Transport varslade under tiden om strejk från och med den 8 april. Förhandlingarna mellan Transport och arbetsgivaran strandade. Arbetsgivarna vägrade därefter också att fortsätta förhandla med Hamn. Hamnarbetarförbundet protesterade, men till ingen nytta. En förlikningsman tillsattes och den 21 april meddelade denna att Hamn inte skulle få ett eget avtal. Tre dagar senare beslöt Hamn att ta ut samtliga medlemmar i strejk med omedelbar verkan.

Strejken slog hårt mot exportindustrin. Förbundsstyrelsen i Hamn godkände därför en rad dispenser. Detta vållade interna stridigheter då flera lokalavdelningar protesterade mot dispenser.

5 maj skrev Transport avtal med arbetsgivarna. Detta gav 600 kronor i månaden, att jämföra med 55-öresavtalets 90 kr. Hamnarbetarförbundet ville ha ett eget avtal och vägrade skriva på hängavtal på Transports avtal. Hamns strejk fortsatte.

Efter två veckors strejk genomfördes en omröstning bland Hamns medlemmar. Resultatet blev en majoritet för att avbryta strejken. 13 maj avblåstes den och arbete i hamnarna återupptogs. Hamnarbetarförbundet hade strejkat i 19 dagar men ändå inte fått ett eget avtal.
------

I serien omkring händelser kring årtalet 1968 och inom den tidsrymd som Peter Birros TV-serie behandlar har jag nu skrivit 5 inlägg totalt (inklusive detta inlägg):

Hamnarbetarstrejken 1969 och Arendalsstrejken 1972
Menedsrättegången 1971
Hagahusockupationen 1972
Spanska konsulatet 1975

I sammanhanget kan det också vara intressant att läsa det jag tidigare skrivit om Kungstorgsockupationen 1976.

Lästips:
Hamnarbetarstrejken, Broschyr från Proletärkultur, 1980
Tidskriften Arkiv nr 7/8
Hamnarbetarstrejken i Göteborg, Zenits småskriftserie nr 4, 1980
Kommunist nr 16
Ragnar Järhult, Nu eller aldrig, Liber, 1982
Steg för steg, Ordfront, 1974
Christer Thörnqvist, Arbetarna lämnar fabriken, Historiska institutionen, 1994
Erik Nyhlén & Nils Viktorsson, Stuvat -spelet om hamnarna

Om strejken på Sävenäs lokverkstad på 80-talet:
Gnistskärmen, Torgny Karnstedt, Hammarström&Åberg, 1990

Om varvsarbete och varvsarbetare i 70-talets Göteborg:
Hjärtstocken, Aino Trosell, Ordfront,1979

Om mods och hippiekulturen i det sena 60-talets Göteborg, inklusive modskravallerna 1965:
Den långa festen, Benny Hellberg, Tre Böcker, 1990
Om hippiekulturen 60 och 70-tal:
Ekorrhjulet, Ingemar Olsson, Barrikaden,1978
Flipperspelet, Ingemar Olsson, Barrikaden, 1979

En deckare om rivningsraseriet i Göteborg på 70 och 80-talen:
Smutsigt hantverk, Christian Diesen & Ingemar Härd, Tre Böcker, 1991

Om musiken i Göteborg, från 60-talet och en tid framåt. Cue Club, Sprängkullen, Errols med mera.
Rockens Göteborg, en liten skrift från Göteborgs Museer utgiven i samband med utställning på Blå Stället, 1992.
Om 60-talets popkultur i Göteborg, Burås Fritidsgård, Cue Club, Globe, Tages, modskravaller.
60-talspop i Göteborg, Hans Sidén, Tre Böcker, 1991
Om olagliga klubbar och alternativkultur på 80-talet:
Byskvaller, fotobok, Benny Hellberg, off art förlag, 1986
1968 - när allt var i rörelse, Kjell Östberg, 2002

Andra bloggar om: Arbetarkamp, Arbetarklass, Göteborg, Fackligt, Facket, Politik, Hamnarbetarstrejk, Hamnarbetare, Samhälle, Peter Birro, Upp till kamp, Transportarbetarförbundet, Hamnarbetarförbundet

Menedsrättegången

Med anledning av Peter Birros nya TV-serie, Upp till kamp, publicerar jag några inlägg jag ursprungligen skrev på debattsajten socialism.nu. Detta korta inlägg handlar om den s.k menedsrättegången och orsaken till den. En av de åtalade i rättegången kom långt senare att vara en av de föräldrar som var aktiva i Föräldraföreningen i efterspelet till Göteborgshändelserna 2001. Dessutom länkar jag till ett inlägg om kravallerna utanför spanska konsulatet 1975. Bägge händelserna utspelade sig gott och väl inom ramen för tiden för Birros TV-serie.

Världsbanksmötet i Göteborg 1971

I mindre skala skedde kravaller vid Världsbanksmötet i Göteborg 1971 där bl.a. delegater träffades av äggkastning. Demonstrationen 1971 ledde till den så kallade "Göteborgsprocessen", där anklagelser och motanklagelser haglade. Två KFML(r)-medlemmar anklagades för våld mot polis men en grupp på nästan 20 demonstranter anklagade i gengäld utpekade poliser för övervåld. Dessa demonstranter anklagades i sin tur för mened. Slutet blev dock att en demonstrant, en av de huvudåtalade, fälldes och fick fängelse. Menedsrättegången, också kallad Göteborgsprocessen ägde rum 1973. Det finns en bok om det hela.

Spanska konsulatet 1975

Läs mer om perioden som brukar gå under namn av året 1968
Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN, GP, SVT
Andra bloggar om: Göteborg, Kravaller, Mened, Menedsrättegång, Vänstern

Hagahusockupationen

Med anledning av Peter Birros nya TV-serie, Upp till kamp, publicerar jag några inlägg jag ursprungligen skrev på debattsajten socialism.nu. Detta är om Hagahusockupationen 1972 och bygger på den dokumentation som ockupanterna själva lät publicera år 1972 samt tidningsartiklar från det aktuella händelseförloppet.

Hagahuset och ockupationer 1972

Hagahuset var ett så kallat allaktivitetshus. Detta motsvarar ungefär vad det var tänkt att Ungdomshuset skulle vara. Fast Hagahuset var riktat till flera generationer, inte bara ungdomar men det var mest ungdomar som använde det. Polisen anklagade huset för att vara ett knarknäste och krävde att det skulle stängas. Denna diskussion ledde till ett byte av chef och stängning. Många menade att det var politiska skäl som ledde till stängningen. En kort och summarisk redogörelse för händelseförloppet kring stängningen och efterföljande ockupationer är de jag tänker redovisa här.

Mars -72. En person ur personalen hotas med sparken för att han varit narkoman. Denna person är identisk med den äldre man som iklädd kostym och hatt slogs ner av polisen under Göteborgshändelserna 2001. Resten av personalen hotade med strejk för att hindra en uppsägning.

Augusti -72. Hagahusets byter chef. Den gamle chefen Folke Edwards får i praktiken sparken. Personalen vill ha honom kvar. Som ny chef tillsätts Vivi Nilsson. Hagahuset är stängt över sommaren 1972 och öppning planeras med den nye chefen till den 4 oktober.

4 oktober -72. Hagahuset öppnas igen. Personalen kritisk mot nya chefen.

14 oktober -72. Hagahuset stängs och personalen sägs upp.

15 oktober -72. Stormöte/debattmöte om Hagahuset i Folkets Hus. Krav på att Hagahuset öppnas igen, att den nya chefen får sparken samt att personalen återanställs med fasta anställningar istället för de tidigare tillfälliga. Beslutades också att ockupera huset under ett dygn.

18 oktober -72. Personalen meddelar att man tänker initiera strejk- och bojkottaktioner på fritidsgårdar runtomkring i stan.

26 oktober -72. Stormöte om Hagahuset mitt på golvet inne i Östra Nordstan som då var precis nybyggt. Totalt deltar 400 personer i stormötet/ockupationen. Mötet bestämde att Nordstan i fortsättningen skulle fungera som ett provisoriskt Hagahus och man tänkte återkomma om två dagar. En diskussion om Nordstans funktion bröt ut i tidningarna.

1 november -72. Demo utanför börsen för att Hagahuset skulle öppnas igen.

4 november -72. klockan 18.15. Hagahuset ockuperas. Samtidig flygbladsutdelning runtomkring i stan.

6 november -72. Fler ockupanter släpps in. Polisen hålls utanför och de omringar därefter huset och hindrar fler från att komma in. Kravallstaket sätts upp runtomkring.

7 november -72. Sympatisörer med ockupanterna samlas utanför polisavspärrningarna. Sammanstötningar utbryter snart. Hundar och batonger mot sten och flaskor. Ockupanterna avbryter ockupationen och tar sig ut. Detta gör de för att undvika att våldet eskalerar.

8 november -72. Demonstration för att kräva en öppning av Hagahuset. Diskussion med KFML(r) som planerat en egen demo samtidigt. De två slås ihop. Demon saknar tillstånd och har inget angivet mål för marschen. Hagahuset bevakat av många poliser.

17 november -72 klockan 15.00. Hagahusaktivister ockuperar kommunkontoret. Korridorer och kommunalrådens kontor ockuperas med krav på Hagahusets öppnande. Klockan 17.00 avbryts ockupationen i ordnad form. Orsaken är att man redan i förväg beslutat att avsluta vid kontorsarbetstidens slut. Polisen stod snopna och tittade på.

23 november -72 klockan 19.40. Hagahuset ockuperas igen.

25 november -72 Kommunen stänger av el och vatten. Senare sätter aktivisterna på elen igen. Huset omringas av polis. Senare på natten försöker raggare angripa Hagahuset och hamnar då i konfrontation med polisen. Svåra sammanstötningar äger rum mellan raggare och polis. Inga raggare döms för brott i samband med detta. Förmodligen var det en fascistorganisation vid namn DA (demokratisk Allians) som organiserade anfallet. I DA ingick personer som senare blev kända moderater, andra hamnade i BSS och Sverigedemokraterna, åter andra startade tidskriften Contra. I tidningarna uppstod en diskussion om att polisen kanske skulle använda tårgas och vattenkanoner.

27 november -72 klockan 14.45. Polisen stormar Hagahuset och släpar ut ockupanterna som endast använder passivt motstånd. En timme tar polisinsatsen. Spontan solidaritetsdemonstration uppstår utanför. Polisen pressar bort demonstranterna. Bland kraven som hör i talkörsform märks främst två:
"Öppna Hagahuset" och "Kamp mot kapitalets våldsapparat"

29 november -72. Demonstration med ovanstående krav som går till Hagahuset.

Stridigheterna fortsätter in på nästa år tills aktivisterna från Hagahuset erbjuds nya lokaler. Dessa lokaler får de år 1974 och de startar nu allaktivitetshuset Sprängkullen i föreningsform. Under hela sin existens kommer Sprängkullen inte att ta emot ett öre i kommunalt bidrag. Föreningen hade flera år i rad omkring 5000 medlemmar och var därmed Göteborgs största ideella förening, fackföreningar oräknade. Hagahuset förvandlas under Vivi Nilssons ledning till Allégården som finns än idag. Sprängkullen heter formellt Föreningen Ett Hus i Centrum och finns än idag. Enda verksamheten är att dela ut räntor på de pengar som finns på banken. År 2001 gav vi pengar till demonstrationsanordnarna och till solidaritetsgruppen. Därefter har vi (jag är kassör i föreningen) gett pengar till ISM och olika kulturföreningar.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN, GP
Andra bloggar om: Göteborg, Vänstern, Hagahuset, Sprängkullen, Politik, Kravaller, Samhälle

Göteborg är så efter

På grund av publiceringsproblem på bloggen lät jag publicera detta inlägg på bloggen Mullvaden istället. Nu går det att publicera igen och därmed har det blivit länkat även hit. Ber om ursäkt för detta.

Borgarmedia: SVD, GP
Bloggat: Jinge
Andra bloggar om: Kollektivtrafik, Göteborg, Miljö, Politik, Spårväg, Tunnelbana, Samhälle, Stockholm

Ökande bostadsbrist

Regeringens politik har lett till att det byggs allt färre lägenheter, allt färre bostäder . Detta samtidigt som efterfrågan ökar. Bostadsbristen som redan var stor, blir alltså bara större. Detta som en följd av minskade subventioner till byggande, favorisering av bostadsrätter framför hyresrätter, marknadshyra osv. De som kommer att bli utan bostad är de fattiga, de som har små tillgångar. För de rika finns det alltid bostäder att få tag på. Resultatet kan bli att vi inom ett antal år har kåkstäder av internationellt snitt även i Sverige.

För att råda bot på det hela behövs en ny social bostadspolitik som också tar hänsyn till klimatet och att vi ska kunna ha fungerande och effektiv kollektivtrafik. För att det ska vara möjligt krävs att de svenska städerna blir tätare. För i dag är de glesa, med Göteborg som det värsta exemplet. Av nordens 5 stadsområden med mer än 500 000 invånare har Göteborg den sämsta och den minsta utnyttjade kollektivtrafiken. Den grundläggande orsaken till detta är att staden är så glest bebyggd och att bilismen gynnats nåt oerhört.

Det krävs subventionerat byggande av hyreslägenheter för att en tätare, miljövänlig stad med tillräckligt med bostäder ska kunna bli verklighet. Borgarregeringen visar inga tendenser till att vara inne på något sådant. Så för att få det därhän får vi nog se till att byta regering.

Bloggat: Betongelit
Andra bloggar om: Bostadspolitik, Miljö, Regeringen, Kollektivtrafik, Stadsplanering, Politik, Samhälle, Göteborg

Tillbaka till Lövgärdet

Bränderna i Lövgärdet som visat sig var den tidningsanka jag från början skrev att det var. Ja, kanske inte just bränderna, de var bara i linje med vad som är allmänt i Sverige. Och har ingenting alls att göra med att det denna gång råkade vara en miljonprogramsförort som det skedde i.

Det som var en tidningsanka var upploppen. Ty några sådana fanns inte. DN insåg detta och ändrade snart rubriken på sin förstasida. Men andra tidningar stod fast. Det riktigt bedrövliga i det hela är ju att genom att tidningarna beskriver händelser på ett felaktigt sätt så stigmatiseras dels de förorter som berörs i artiklarna. Men möjligheterna att diskutera den fråga som det hela egentligen handlar om missar man också. Nämligen varför ungdomar och barn i alla typer av svenska samhällen och miljöer eldar upp sina skolor.

På mitt tidigare inlägg har jag fått diverse otrevliga kommentarer som jag inte tagit med. Detta då de varit personangrepp och dessutom rasistiska. Jag blev anklagad för att jag hade fel och bagatelliserade. Det enda jag ville, var att saker och ting ska kallas vid sina rätta namn. Anlagda skolbränder, som är myket allvarliga brott, ska inte kallas upplopp. Utan rätt och slätt anlagda skolbränder.

Men vad värre är att ledarsideskribenter som Abraham Staifo i GP också är inne på linjen att vi som är kritiska till medias rapportering bagatelliserar. Det gör vi inte. Vi kallar saker vid dess rätta namn och öppnar därmed upp för en vettig diskussion. Staifo och borgarmedia gör tvärtom, de döljer vad som egentligen hände, varför det hände och försämrar möjligheten till en vettig diskussion. Och hallå, det var inga gängbråk heller. Precis som det inte var några upplopp. När Abraham Staifo skriver att det var gängbråk gör han ånyo sig skyldig till att sprida falska uppgifter och bidra till skapandet av fördomar.

Och jag håller förstås med min faster, Sonja Sjödin, en av de som driver allaktivitetshuset Eklövet, som säger: Några ligister ska inte få förstöra vår verksamhet. Så var det med det. Det som hände var för jävligt och dessutom jobbigt för alla människor i Lövgärdet. Men det är bara att ta nya tag och sätta igång igen. Något som de falska borgartidningarna och deras ledarskribenter tyvärr inte hjälper till med.

Bloggat: Pelaseyed, Badlands Hyena, Approximation
Borgarmedia: DN1, DN2, GP1, GP2
Andra bloggar om: Göteborg, Fördomar, Lövgärdet, Angered, Abraham Staifo, Media, Skolbränder

Stökigt i Lövgärdet?

Upplopp och bränder i Angered skriker tidningarna ut. Fel har de. Upplopp verkar det faktiskt inte ha funnits tillstymmelse till. Men det gäller att övertolka vad en polis sa. "Upploppsliknande stämning" sa han. Det betyder att det känns som när det är upplopp (Göteborg 2001) men att det inte är upplopp. Det känns bäst att förklara detta enkla faktum för våra journalister som ibland verkar mindre begåvade. Tyvärr.

Anlagda bränder var det dock ett antal. I Lövgärdet. Inte runtomkring i hela Angered. Inte i Angered Centrum. Inte i Rannebergen. Inte i Gårdsten, inte i Hammarkullen, inte i Hjällbo, inte i Linnarhult, inte i Eriksbo. Som sagt i Lövgärdet, inte i hela Angered. Man frågar sig vad syftet med tidningarnas skeva rapportering är. Att stigmatisera förorterna ännu mer? För det är vad resultatet blir.

Dessutom anser Brandkåren i Göteborg att inte ens alla bränder som tidningarna rapporterar om är anlagda. Media borde skämmas för sin skeva rapportering. Media och de aktuella journalisterna borde skämmas för sina fördomar. Och skottlossning. Bara rena spekulationer från media. Förmodligen inte sant. Polisen förnekar.

Och vi glömmer inte förra gången det var upplopp i Angered enligt tidningarna. Då var det bara en tidningsanka alltihop. Ingenting hade egentligen hänt. Det är förmodligen i stort sett samma sak denna gång.

GT är naturligtvis värst. Försöker skrämma upp folk. Letar upp en person som inte vågar gå ut. En person som tidigare skrämts upp av tidningarna. För faktum är, det är inte farligt i förorterna. Det är på Avenyn i centrum av Göteborg det är farligast, om än inte speciellt farligt.

Tro aldrig på medias rapportering från förorterna i Göteborg. Sönderslagna fönster och anlagda bränder är för jävligt. Men upplopp är det inte. 7 eller 10 personer skapar inget upplopp. För det är så många som polisen misstänker för de anlagda bränderna.

Borgarmedia: GP, DN, SVD, GT, AB1, AB2
Andra bloggar om: Göteborg, Kravaller, Polisen, Media, Angered, Lövgärdet, Samhälle, Politik

Att vara göteborgare

Gjorde ett test i GP. Detta blev resultatet:

Du är en riktig göteborgare och du är stolt över det. Som sann lokalpatriot älskar du Göteborg med alla dess brister. Får du chansen att ge Stockholm en känga tvekar du inte, men du slösar hellre orden på beröm - över Sveriges framsida. Hjälpsam är en underdrift i ditt fall och en del utsocknes tycker rentav att du är lite påträngande när du i alla sammanhang ska finnas till hands. Du lyckas finna roliga poänger i alla situationer och i varje ord ser du möjligheten till en ny vits. Andra riktiga göteborgare älskar dig men de ansträngda leendena ökar med kilometeravståndet från Kopparmärra.

Och har ni hört mig nån gång så vet ni att det kanske stämmer.

Andra bloggar om: Göteborg,
Technorati: Göteborg
I Göteborg på Bloggkartan

Satsningar på kollektivtrafik

I Stockholm diskuteras utbyggnader av tunnelbanan till Karolinska och till Värmdö. Dessutom ska järnvägen ska byggas ut och man har nyligen byggt den fina spårvagnslinjen tvärs över södra delarna av stan, Tvärbanan. Nu ska den byggas ut ännu mer.

Men vad händer i Göteborg? Inte mycket. Västlänken läggs på is. Spårvägen byggs inte ut, miljöpartiet vill bygga cykelbro och arbetar för det, istället för att arbeta för en bättre utbyggd kollektivtrafik. Andra partier vill bygga en ny biltunnel, men det vill inte Vägverket för de har inga pengar. Partierna verkar skita i växthuseffekten och klimathotet, speciellt centerpartiet, som vill öka reseavdragen dvs subventionera bilresande än mer. När vi borde ha en politik som är tvärsom. Handelsmännen i Göteborg är ännu galnare.

Passiviteten hos Göteborgspolitikerna är monumental. Och förvånande med tanke på detta. Kan det vara bilindustrins starka inflytande i staden som begränsar politikerna. Eller? Eller är det bara ointresse och politisk oduglighet?

Så svårt kan det ju inte vara att börja planera spårvägen till Backa som varit utlovad i över 40 år. Eller att se till så att hamnbanan får dubbelspår och pendeltåg. Eller sätta igång med pendeltågstrafik på Bohusbanan. Det kan inte vara så svårt.

Borgarmedia: AB1, AB2, AB3, SVD1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5
Andra bloggar om: Miljö, Kollektivtrafik, Göteborg, Västlänken, Politik, Spårväg, Tvärbanan, Citybanan, Tunnelbana

Göteborg, Göteborg

I Göteborg görs cirka 30% av arbetsresorna med kollektivtrafiken. I stockholm görs 60% av motsvarande resor med kollektiva färdmedel. Detta beror på flera saker. Kollektivtrafiken i Stockholm är snabbare och mer utbyggd. Bostadsområden i Göteborg ligger i större utsträckning där det inte finns någon effektiv (dvs spårbunden) kollektivtrafik

I Stockholm finns pendeltåg på alla järnvägslinjer som går ut från stan. Även på enkelspåriga sådana som Saltsjöbanan och Roslagsbanan. I Göteborg finns pendeltåg endast på två järnvägslinjer ut från stan . På de resterande tre finns det inte. En av dss har knappast utrymme för pendeltågstrafik utan utbyggnad, det är järnvägen i Götaälvdalen, den gamla Bergslagsbanan. Där pågår utbyggnad till dubbelspår. På de andra två, Bohusbanan och Borsåbanan (Kust till Kust), skulle pendeltågstrafik kunna startas nu. Om de hade modern tåglednings- och säkerhetsteknik. Det har Boråsbanan men inte Bohusbanan. På Bohusbanan kan trafik sättas igång så fort ombyggnaden till modern teknikstandard gjorts klar. Kapacitetsproblem på Göteborgs Central kan lösas genom att dessa pendeltåg tills vidare inte går dit. Det kräver dock en ny station i Gamlestaden. Något jag redan skrivit om tidigare. Jag har också skrivit om utbyggnad av spårvägstrafiken.

Ett annat sätt att öka kollektivtrafikåkandet i Göteborg är att förtäta staden. Göteborg är idag en mycket glest bebyggd stad. Det finns gott om centrala områden med bra kommunikationer som kan bebyggas med bostäder och kontor. Längs med Mölndalsvägen kan det byggas massor. Där finns gott om tomma tomter, dåligt utnyttjade gamla industriområden etc. Det ligger väldigt centralt. Det är för mig oförståeligt att inget byggs där. Runtomkring Backaplan kan mängder av bostäder bygas i ett precis likadant slags område som kring Mölndalsvägen. Mängder med tomma tomter osv i Kvillebäckens gamla industriområde. De delar av Frihamnen som ligegr nära Backaplan och spårvägen kan bebyggas omedelbart. Områdena är centrala med goda kommunikationer. Men ändå byggs ingenting. Det är knepigt. Ett tredje område med samma karaktär är området kring spårvagnshållplatsen Gamlestadstorg.

De flesta miljonprogramsområden i Göteborg kan också förtätas ordentligt då de flesta av dem har bra kollektiva transportmöjligheter. Detta gäller också vissa centrala områden av miljonprogramkaraktär som Guldheden och Nordostpassagen i Olivedal. Många förorter har också en för liten befolkning och servicen i dessa skulle må bra av en förtätning med fler bostäder och arbetsplatser. Exempelvis har både Hammarkullen och Bergsjön bra kommunikationer och något för liten befolkning. De kan alltså med fördel förtätas och byggas ut. Läs mer om stadsplanering.

Göteborg
Andra bloggar om: Bostadspolitik, Stadsplanering, Kollektivtrafik, Göteborg, Politik, Hammarkullen, Förtätning, Järnväg

Vad är det för fel med kollektivtrafiken i Göteborg?

Många, några listar jag här nedanför, annat kan du läsa i ett tidigare inlägg.

1. Den är för långsam
2. Det är för mycket busar och för få spårvagnslinjer
3. Den är ineffektiv (hänger ihop med punkt 2)
4. Vissa busslinjer (ex 16, 40, 42, 45, 48) är totalt överlastade vid vissa tider (hänger hop med punkt 2)
5. Politikerna som bestämmer satsar för lite på den.

Visserligen har politikerna en vision, K2020. Man har ett högt mål när det gäller att öka kollektivtrafikåkandet. Men jag tror det kommer att misslyckas. Därför att man inte satsar tillräckligt mycket. Därför att borgarregeringen drar in pengar till satsningar. Därför att Västlänken blir försenad, vilket man visserligen kan göra något åt. Men för sådan alternativa och snabbare lösningar visar politikerna noll intresse. Inte heller planeras nån större utbyggnad av spårvägen. Sammantaget anser jag att detta innebär att det mål man har i K202o på fördubblat resandeantal till år 202o inte kan nås.

Det behövs en större satsning på utbyggand av spårvägstrafiken än vad man beslutat om. I första hand kan man göra följande:

Utbyggnad av spårväg till Backa liksom utbyggnad till Eriksberg via Lindholmen. Gamla linjen till Bräcke från Eketrägatan på Hisingen bör återuppbyggas och en förlängning av den kan byggas i kanten av Krokängsparken och ner till Eriksberg.

Spårvägen i Angered borde byggas ut till Rannebergen och Lövgärdet.

Lätt kan spårvägen också byggas ut längs med gamla Säröbanan. Man kan anlägga spårväg på gamla Västgötabanan från Hjällbo via Olofstorp och Gråbo till Sjövik. Lätt gjort om man bara bitvis låter den vara dubbelspårig. Med lite vilja är det inte omöjligt att bygga ut spårvägen i Göteborg.

Läs mer om spårvägsutbyggnad.
Andra bloggar om: Göteborg, Kollektivtrafik, Politik, Västlänken, Miljö

Bostadsbristens Göteborg

En lokal socialdemokratisk politiker säger att det är flyktingmottagandet som orsakar segregationen och de dåliga förhållanden i Göteborgs förorter. Hon gör sig till tolk för samma uppfattningar som Sverigedemokraterna och ser inte att det är klassamhället som är orsaken till missförhållandena. Klassamhället och bristen på bostadspolitik.

Bristen på bostäder i Göteborg är ungefär 30 000 enligt en undersökning som gjordes för några år sen. Detta gör att folk får bo extremt trångbott, bo i källare, i lokaler avsedda för kontor, i gamla fabriker osv. Bristen på byggande av hyresrätter gör att bostadsproblemen bara kommer att öka. Hyresrätter byggs inte om bara marknadskrafter får råda. För att hyresrätter ska byggas krävs politiska beslut. Subventionerat byggande av bostäder krävs. En reglerad bostadsmarknad krävs för att bostadsbristen ska kunna avhjälpas. Med en ordentlig social bostadspolitik kan vi också åtgärda vissa saker som orsakas av den stora segregationen. Vi kan bestämma att hyresrätter ska byggas i områden där det huvudsakligen finns villor, och i centrala Göteborg. Att villaområden ska byggas där det huvudsakligen finns hyresrätter.

För att minska bostadsmisär krävs alltså en social bostadspolitik.

Artikelserie i Göteborgs-Posten: GP1, GP2, GP3.
Lite om bostadspolitik: DN.
Andra bloggar om: Bostadspolitik, Flyktingpolitik, Göteborg, Klass, Sverigedemokraterna
Technorati: Bostadspolitik, Flyktingpolitik

Hammarkullekarnevalen

Har just kommit hem från Hammarkullekarnevalen. Ettav Göteborgs största, mest genuina och häftigaste partyn. Full rulle i Hammarkullen, den politiskt mest aktiva förorten i Sverige. Förorten som var centrum för den framgångsrika Flyktingamnestikampanjen. Tänk vad mycket trevligare karnevalen i Hammrkullen är jämfört med Chalmerskortegen. Folkligare, politik, dans, kultur blandat, mängder med folk av alla de slag. Samba, Candombe och alla möjliga olika dansgrupper, musikstilar och danssteg. Som logdanserna eller folkparkerna på landetnär jag var ung. Multikultur, mångkultur säger en del. Bullshit! Svenskt säger jag. Arbetarklass säger jag. Bra, helt enkelt.

Kolla in bilder från 2006.

Läs mer: GP1, GP 2, GP3, GP4, Göteborg Fria.

Andra bloggar om: Göteborg, Hammarkullen, Karneval, Hammarkullekarnevalen

Skattesänkning i Göteborg - V sa nej

Vänsterpartiet sa nej till skattesänkning i Göteborgs kommun häromveckan. Därmed bröt man med miljöpartiet och socialdemokraterna och tillhör nu inte längre den styrande majoriteten i Göteborg.

Vänsterpartiet motiverar brytningen med att ekonomin är dålig i kommunen och att man vill satsa mer på förskolan. Detta verkar ju vara sunda argument, men låt oss granska dem. Det första påståendet är rent falskt. Göteborgs kommun har inte dålig ekonomi. Det finns stadsdelsnämnder (ex. Linnéstaden) som har dålig ekonomi. Detta är ett lösbart problem. Mer pengar kan överföras från kommunens centrala ekonomi.

Satsning på förskolan skulle innebära att man bygger bort köerna. Frågan är dock om köerna finns på grund av dålig ekonomi? Ja i Linnéstaden kan det vara så, men i den stadsdelsnämnd som har längst kö, Centrum, har det inget med ekonomi att göra. Att det inte finns tillräckligt med förskoleplatser i Centrum beror på att det är svårt att hitta lokaler och tomter, det är svårt att få bygglov och andra tillstånd för att bygga om lokaler som hittas. Inte heller innebär det faktum att kommunens centrala ekonomi skulle bli bättre genom att inte sänka skatten , att det skulle bli en utbyggand av daghemsplatser etc. Beslut om sådant fattas i stadsdelnämnderna och det som då behövs är ett beslut om att överföra mer pengar till dessa. Något sådant har inte Vänsterpartiet föreslagit vad jag kan se.

Vänsterpartiets förslag löser alltså inte de problem som finns i stadsdelsnämnderna, löser inte de ekonomiska problemen som finns i vissa, inte heller problemen med förskoleköer som finns i andra. För mig är det därför svårt att se varför vänsterpartiet bröt med miljöpartiet och socialdemokraterna.

Pelaseyed menar att vänsterpartiet nu sätter hårt mot hårt. Men för mig är detta svårt att se. Vänsterpartiet har inte försökt mobilisera vanligt folk för sitt föslag. Man har inte diskuterat sitt budgetförslag med arbetarna i Göteborg, eller med någon annan heller. Eftersom förslaget inte heller skulle löst de problem som vänsterpartiet säger att det skulle lösa verkar det hela för vara ett slag i luften. En ganska meningslös demonstration.

Men vad innebär då miljöpartiets och socialdemokraterna förslag i dessa viktiga frågor. Ja, en sänkning med kommunalskatten med 25 öre. 40 kronor i månaden för en låginkomstagare som ETC skriver. En summa som för mig verkar försumbar och inte något som någon fattig människa komemr att uppfatta som en otoligt bra grej. Så jag förstår inte riktigt deras förslag heller, varför försämra kommunens ekonomi på sikt om man inte har ett rejält förslag att komma med? För mig blir det hela ännu mer ett spel för gallerierna när jag läser på miljöpartiets hemsida om budgeten för Göteborgs kommun.

Den enda riktigt positiva satsning jag ser i den budget som socialdemokraterna och miljöpartiet lade fram är satsningen på billigare kollektivtrafik och en utökad kollektivtrafik. Men, men utbyggnaden är totalt otillräcklig. Den omfattar ingen utbyggnad av spårväg till områden där det redan på 1960-talet utlovats spårväg (ex Backa) och där bussarna är totalt överlastade och i rusningstrafik känns som Tokyos tunnelbana, bara mycket smutsigare, nedgångnare och ofräschare. Miljöpartiets och socialdemokraterna förslag förändrar heller ingenting, innebär inga egentliga förbättringar och satsningen på kollektivtrafiken är bara ord utan verklig substans. Bussar kan inte lösa de problem som finns. De har helt enkelt inte tillräcklig kapacitet. På de överlastade sträckningarna får det knappast plats fler bussar. Och utbygganden av spårväg och pendeltågstrafik dröjer alldeles för länge.

Jag har skrivit tidigare om kollektivtrafik och miljö.

Intressant?
Läs mer: GP1, GP2, GP3, GP4

Andra bloggar om: Göteborg, Kollektivtrafik, Miljö, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Vänstern, Förskola

Åter till kollektivavtalsdebatten!

Återigen tar borgartidningarna SVD, DN upp den självklara rättigheten för Sveriges arbetare, rätten att få teckna kollektivavtal. Risken för en hets mot facket är återigen på tapeten. Felaktigt påstås att den salladsbar som tidigare var i blockad, Wild'n'Fresh saknade anställda. Jonas Morian går på detta falska påstående i en för övrigt välskriven kommentar. De (den) anställda var däremot inte medlemmar i facket och det kanske komplicerade det hela för många. Men det är så att kollektivavatal skrivs inte enbart för de som är anställda nu, de skrivs för alla arbetare, de som ska anställas i framtiden och de som är anställda i andra företag.

Jag förstår heller inte riktigt problemet, varför inte teckna hängavtal? Det kostar ju ingenting och den anställde får tillgång till alla sina rättigheter. Det är ju det det handlar om. Så vad är problemet?

Så här sa Göte Kildén i sitt 1:a-majtal:

Den kanske viktigaste striden för Sveriges arbetande kvinnor – och män – utspelades i stället, under fyra långa och kalla månader, bara några kvarter härifrån. Borta vid Nordhemsgatan och saluhallen Briggen. Vid blockaden av salladsbaren Wild`n Fresh som vägrat teckna kollektivavtal med Hotell- och Restauranganställdas Förbund. Förbundet segrade i denna svåra kamp. De nya ägarna har skrivit på kollektivavtalet - eller trygghetsavtalet som det kanske hellre borde heta – gå därför gärna dit och käka när ni har möjlighet. Maten smakar bättre om personalen har det bra. Nu i dagarna har ”Hotell och Restaurang” tvingats att varsla om strejk den 9 maj vid 17 hotell och restuaranger för att kunna ro hem ett avtal i nivå med det som Handels förhandlade fram. En facklig uppmarsch som vi ger allt vårt stöd.

Hela talet finns på Socialistiska Partiets hemsida.

En annan som kommenterar det hela är Eva-Lena Jansson.

Andra bloggar om: Göteborg, Kollektivavtal, Jonas Morian, Fackligt, Facket

Göteborg och klimathotet - vad kan göras?

Skrev tidigare en artikel om vad som borde göras med anledning av växthuseffekten. Nu vill jag konkretisera det hela och vad det skulle betyda i Göteborg.

De punkter jag tog upp var följande:

1. Ta bort reseavdragen
2. Inför biltullar (trängselavgifter) i alla större städer
3. Inga nya motorvägsbyggen i och kring storstäderna
4. Rejäl utbyggnad av spårbunden kollektivtrafik i storstäderna
5. Förtäta storstäderna

Konsekvenserna lokalt i Göteborg skulle bli:

1. Leder till ökad efterfrågan på kollektivtrafik för att pendla in och ut ur staden. Leder också till ökad efterfrågan på bostäder i närheten av arbetsplatserna och i centrala delar av Göteborg. För en ny bilistpolitik.

2. Samma som för ett, samt skapar ökad efterfrågan på kollektivtrafik i området innanför tullarna. Läs hur man kan göra detta i Göteborg och en internationell jämförelse. Pengarna som kommer in ska dock användas för att bygga ut kollektivtrafiken, inte till att bygga ut bilismen.

3. Samma som för två och ett. Stoppa alltså alla vansinnigheter med nya biltunnlar genom stan, Partihallsförbindelsen kan jag dock tänka mig att den byggs.

4. Löser de problem som uppstår som en följd av alternativ 1-3. Läs gärna mina tidigare artiklar om hur man löser detta i Göteborg. Det enda jag inte skrivit ordentligt om ännu är införande av expresslinjer på spårvägen. Jag återkommer i det ämnet.

För en bättre kollektivtrafik i Göteborg I
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg II
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg III
Kollektivtrafik är en rättighet!
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg IV
Kollektivtrafiken i Göteborg - varför en massa problem?
Snabbare utbyggnad av pendeltågstrafiken i Göteborg behövs
Skippa fyrspårsutbyggnaden genom Lerum
I Stockholm satsar man på spårvagn (Läs gärna: DN1, DN2)
Privat finansiering?

5. Förbättrar utnyttjandegraden av kollektivtrafiken och gör det lättare att gå eller cykla till jobbet. Löser problem som uppstår i samband med alt. 1 -3. En föräandring av svensk stadsplanering krävs naturligtvis också. Läs mer i ämnet:

Bygg fler bostäder för vanligt folk!
För ett vettigare bostadsbyggande i Göteborg I
För ett vettigare bostadsbyggande i Göteborg II
Förtäta och fräscha upp längs med Mölndalsån

Förutom Mölndalsåns dalgång (Getebergsäng, Almedal, Elisedal, Krokslätt, Sörgården, Lackarebäck och Kallebäck) som jag berör i mitt ovanstående inlägg finns stora möjligheter till förtätning i Bruså, Fredriksdal, Mossen, Toltorpsdalen, Johanneberg, Guldheden, Stampen, Gamlestaden och på Gårda. Dessutom finns mindre möjligheter i Annedal, Änggården, Kommendantsängen, Olivedal och Masthugget. Om det ämnar jag återkomma.

Jag tycker också att man mycket väl kan bygga skyskrapor i Göteborg och att man kan avsätta området längs med Mölndalsvägen och Mölndalsån till den typen av byggen. En som inte håller med mig om detta är Kamrat Felix. Mölndals kommun är redan inne på den linjen. Och efetrsom man ska muddra Mölndalsån tycker jag man kan påbörja arbetena med en uppfräschning i samband med det.

Läs mer, GP1, Gp2, GP3, GP4, Aftonbladet, DN3.

Tack till min bror Albert för goda diskussioner och samtal om stadsplanering, bilism, bostadsbyggande.

Jag har placerat min blogg i Göteborg på bloggkartan.se

Andra bloggar om: Bilism, Bostadspolitik, Göteborg, Kollektivtrafik, Miljö, Politik, Stadsplanering, Trängselavgifter

Lyckad demonstration mot NATO i Göteborg

Samma dag (lördag 12 maj) som tusentals människor sprang Göteborgsvarvet genomfördes också en demonstration mot NATO med anledning av ett flottbesök. Demonstrationen samlade uppemot 3000 personer och genomfördes i en anda av kamp och solidaritet enligt de rapporter jag fått från deltagare. Själv var jag ju tyvärr i Stockholm på möte.

Socialistiska Partiet skrev så här i sitt flygblad med anledning av NATO-besöket:

SVERIGES KRIGSMAKT HAR länge varit nära knuten till NATO. Under täckmantel av neutralitet har det mesta - från materiel till spionverksamhet - anpassats till de USA-ledda styrkorna.

IDAG FÖRSÖKER REGERINGEN knappt dölja Sveriges uppslutning kring denna militärpakt, när svenska soldater, flygplan och båtar trimmas in i NRF, NATO Response Force. NRF, som i dagarna använder Göteborg för att förbereda en invasionsövning, är en inledande attackstyrka
som snabbt skall bereda vägen för större NATO-operationer varhelst de amerikanska eller
europeiska storföretagens intressen, marknader eller råvarutillgångar hotas.

TILL DENNA ANDGREPPSSTYRKA har Sveriges regering ansökt om att få ansluta förband ur den svenska krigsmakten för att få sitta med vid bordet bland de andra rövarstaterna.

SVENSKA TRUPPER ÄR idag ställda under NATO-befäl i Afghanistan och hjälper till att avlasta USA:s militär som knappt orkar hålla sig kvar i Irak samtidigt som de hotar Iran. Sedan 2001 har den svenska exporten av vapen fördubblats och förbudet mot vapenexport till krigförande länder gäller inte USA. Och hur skulle det kunna göra det när svenska trupper deltar i krig under USA:s ledning och nu förbereder sig för nya krigsinsatser under NATO:s befäl?

GENOM ATT GÖRA SVERIGE till krigförande stat och i praktiken ansluta oss till NATO utsätter de oss alla för fara. Steg för steg försöker nu regering, industri och militärer vänja oss vid kriget. Men vi får aldrig vänja oss! Tvärtom måste vi säga stopp nu, innan vi dras ännu djupare ner krigets vanvett.

INTE EN SOLDAT, INTE ETT GEVÄR,INTE EN KRONA TILL NATO!
INGA SVENSKA TRUPPER TILL NATO! AVBRYT VAPENEXPORTEN TILL USA! SVERIGE UT UR AFGHANISTAN!

Läs mer: Jinge.se, GP, GT, DN, SVD

Andra bloggar om: Göteborg, NATO, Militär, Politik, Socialistiska Partiet

NATO ut ur Göteborg

Den 10-13 maj kommer ett 30-tal fartyg att lägga till i Frihamnen i Göteborg inför övningen Noble Mariner. Det är en övning för NATO:s nya snabbinsatsstyrka NRF (Nato Response Force). NATO är inte en försvarsallians, utan en offensiv militärallians, vilket vi kan se just nu i Afghanistan. Genom sitt agerande underminerar de FN och bidrar till att provocera fram kapprustning och osäkerhet runt om i världen. Samarbete med NATO i allmänhet och dess insatsstyrka i synnerhet strider mot Sveriges militära alliansfrihet.

Tillsammans kan vi visa NATO att de inte är välkomna i Göteborg!

Demonstrera 12 maj.
Avmarsch kl 12.00 från Gustav Adolfs torg

Arrangörer: Nätverket NATO ej välkomna

Andra bloggar om: USA, NATO, Imperialism, Militär

Privat finansiering av kollektivtrafikutbyggnad?

Varför inte? Jag har inget principiellt emot att satsningar på kollektivtrafik underlättas och tidigareläggs genom att privata finansiärer släpps in såsom GP föreslog i en artikel förra veckan. Men det beror på hur det hela görs. Man kan låta privatföretag finansiera och bygga de bytesstationer vid Almedal, Tingstad och Gamlestadstorget som jag skissat på i tidigare inlägg, Snabbare utbyggnad av pendeltågstrafiken i Göteborg behövs och Kollektivtrafiken i Göteborg - varför en massa problem? om kollektivtrafiken i Göteborg. Bytesstationer som kombineras med shoppingcentrum, restauranger etc på samma sätt som många stationer vid S-Bahn i Berlin. Genom att privata företag tillåts bygga dessa stationer får man in en del av finansieringen till en omfattande utbyggnad av den spårburna kollektivtrafiken i Göteborg.

Däremot ser jag det som nödvändigt att själva spåren etc, ägs av det gemensamma. Jag är också för att det idiotiska systemet med upphandlingar och flera olika trafikerande företag tas bort. Detta system har så långt lett till sämre kvalitet i trafiken, visserligen har trafiken samtidigt blivit billigare, men det hjälper ju inte om den inte fungerar som den ska. Upphandlingssystemet leder i själva verket till en nedåtgående spiral om vilket jag också skrivit i ett av de inlägg jag länkat till ovan.

Andra bloggar om: Kollektivtrafik, Miljö, Göteborg

I Stockholm satsar man på spårvagn

- när är det dags för en rejäl förbättring i Göteborg?

I DN står det om att Stockholm ska modernisera och bygga ut Djurgårdslinjen ända till Centralen. Skitbra. Och man har de senaste åren byggt och byggt ut den framgångsrika Tvärbanan i södra Stockholm. Mer sånt.

Men i Göteborg går det med snigelfart. I princip inget händer. Nästan alla linjer ska fortfarande in i Brunnsparken för att trängas där. Spårvagnslinjen på Södra Älvstranden dröjer, trots att Götatunneln för bilarna är klar. I 40 år har spårväg till Backa dröjt och till Lindholmen och Eriksberg på Norra Älvstranden är ingenting planerat, trots att busstrafiken dit redan nått kapacitetstaket. Trots att biltrafiken till Norra Älvstranden redan korkar igen gatorna. Detta innan området är färdigbyggt. Enda utbyggnaden som verkar vara på gång är en några hundra meter lång sträcka som innebär att spårvagnslinjen som idag vänder i Torp kan fortsätta till Östra Sjukhuset. Två linjer dit, det är ju bra, men den som går idag är ju långt ifrån fullsatt, så det känns kanske inte som det mest prioriterade. Men det är ju bra att nåt händer.

Det borde dock hända mer. Utbyggnad av spårväg till Backa borde starta omedelbart (spårvagns reservat finns ju) liksom utbyggnad till Eriksberg via Lindholmen. Gamla linjen till Bräcke från Eketrägatan på Hisingen bör återuppbyggas och en förlängning av den kan byggas i kanten av Krokängsparken och ner till Eriksberg. Denna senare utbyggnad skulle kunna göras ganska snabbt.

Spårvägen i Angered borde byggas ut till Rannebergen och Lövgärdet. En annan sträckning borde byggas från Agnesberg (där byten till pendeltåg kan ordnas på en ny fin pendeltågsstation). Via Gårdsten och Angered C kan den sen fortsätta till Aprilgatan i Kortedala (Där spårvagnslinje 6 idag vänder).

Lätt kan spårvägen också byggas ut längs med gamal Säröbanan. till att börja med till Askimsbadet med dubbelspår och vidare till Särö med enkelspår så länge. Man kan anlägga spårväg på gamla Västgötabanan från Hjällbo via Olofstorp och Gråbo till Sjövik. Lätt gjort om man bar bitvis låter den vara dubbelspårig. Med lite vilja är det inte omöjligt att bygga ut spårvägen i Göteborg. Det verkar ibland som om politikerna i Göteborg sknar både fantasi och vilja. För det kan väl inte vara så att de sitter i knät på stans största industri, biltillverkarna Ford (Volvo Personvagnar) och Volvo.

Med lite tåga bland göteborgspolitikerna skulle vi inom 10 år kunna ha en rejält förbättrad och utbyggd spårvagnstrafik med nya linjer från Backa och Eriksberg, bättre kommunikationer i nordöst och sydost.

Tänkbara nya linjesträckningar med de utbyggnader jag skisserat ovan:

A. Backa - Tingstad (Brunnsbo) - Hj. Brantingsplatsen - Lilla Bommen - Järntorget - Linnéplatsen - Marklandsgatan - Radiomotet - Askim - Billdal - (Särö). I Tingstad möjliga byten till pendeltåg. En vidare utbyggnad från Backa till Kärra kan komma senare.
B. Eriksberg Krokäng - Eketrägatan (förlängning av dagens 10:a)
C. Eriksberg Krokäng - Lindholmen - Hj. Brantingsplatsen - Nordstan - Drottningtorget- Korsvägen - Sahlgrenska (snabb förbindelse mellan Chalmers två olika lokaliteter)
D. Lövgärdet- Rannebergen- Angered C (förlängning av en av dagens Angeredslinjer)
E. Kortedala (Aprilgatan)- Eriksbo - Storås- Angered C - Gårdsten - Agnesberg (förlängning av 6:an)
F. Drottningtorget - Hjällbo - Eriksbo - Gunnilse - Olofstorp - Gråbo - (Sjövik)
G Torp - Munkebäckstorg - Östra sjukhuset. (förlängning av dagens 5:a)

1:an dras över Södra Älvstranden istället för via Domkyrkan. Detsamma med 11:an.

Andra bloggar om: Kollektivtrafik , Miljö

Göteborg

Snabbare utbyggnad av pendeltågstrafiken i Göteborg behövs

"Fortsatt kaos i väntan på tunneln" utropar Göteborgs-Posten den 24 mars. Detta om att det dröjer minst tio år innan pendeltågstunneln under Göteborg kan stå färdig. Nog är det så, men en bättre pendeltågstrafik kan fås på enklare sätt. Helt enkelt genom att inte alla pendeltåg behöver gå till Göteborgs Central. Då kan vi få pendeltåg som går rakt igenom Göteborg. Från söder till norr och från öster till väster.

De viktigaste delarna i en sådan lösning är två stycken:
1. Dubbelspårsutbyggnad längs med Göta Älv (pågår)
2. En ny station i Gamlestaden

En ny station i Gamlestaden skulle kunna finansieras med hjälp av kommersiella intressen genom att ett köpcentrum med retsuranger och annat byggs som en del av den nya stationen. Ungeär så som S-Bahn-stationerna i Berlin ser ut och fungerar. Den nya pendeltågsstationen i Gamlestan bör också kombineras med bussterminal och så ska spårvagnshållplatsen Gamlestadstorget också vara en del av terminalen. Möjligheter till direktbyten mellan tåg/buss/spårvagn blir då möjlig där.

Dessa investeringar möjliggör en genomgående pendeltågstrafik från Älvängen till Kungsbacka eller från Alingsås till Kungsbacka. Man skulle kunna tänka sig ett linjenät enligt följande:

1. Kungsbacka - Mölndal C - Liseberg - Göteborg C
2. Mölndal C - Liseberg - Gamlestaden - Bohus
3. Älvängen - Bohus - Gamlestaden - Göteborg C
4. Alingsås - Partille - Gamlestaden - Göteborg C

Med en senare kompletterande dubbelspårsutbyggnad av Boråsbanan via Landvetter och Bohusbanan, stationer vid Agnesberg, Almedal och Tingstad (Brunnsbo) samt ombyggnad av hamnbanan skulle linjenätet kunna utvidgas och fler bytespunkter mellan tåg/spårväg/buss skapas. Alla bussar skulle inte längre behöva gå genom centrala staden till Göteborg C/Nils Ericsson-terminalen.

5. Partille - Gamlestaden - Tingstad - Lindholmen - Eriksberg - Skandiahamnen
6. Säve - Tingstad - Göteborg C
7. Lindholmen - Tingstad - Liseberg - Almedal - Mölndal Ö - Hindås - Bollebygd
8. Landvetter - Mölndal Ö - Almedal - Liseberg - Göteborg C

För att få det riktigt effektivt bör stambanan via Alingsås avlastas eller byggas ut till fyra spår. Lerums kommun motsätter sig en utbyggnad till fyra spår. En dubbelspårsutbyggnad till Borås och vidare till Herrljunga skulle kunna vara en alternativ lösning på detta problem. Slutligen tycker jag dock att Västlänken också ska byggas, men man behöver inte vänta på den för att skapa en bättre pendeltågstrafik.

Anders_S

Kollektivtrafiken i Göteborg - varför en massa problem?

I den lokala tidningen i Göteborg, GP har det under en tid varit en mängd artiklar om kollektivtrafiken i Göteborg. Man har redovisat en mängd problem och klagomål. Låt oss se lite vilka dessa är och vilka orsaker till problemen det finns.

1. Kollektivtrafiken är för långsam.
2. Bussarna uteblir ofta.
3. Bussarna är ofta försenade
4. Bussarna är trasiga och smutsiga
5. Pendeltågen ofta inställda

Det är i grunden dom klagomål som Gp redovisat.

Jag har under ett halvårs tid jobbat med en resvägsundersökning på spårvägen. Då har jag fått ta del av många åsikter. I motsats till hur det framstår i GP är de flesta männsikor som åker kollektiv faktiskt nöjda med trafiken. Men de klagomål som förs fram i GP finns och har berättigande tycker jag. Grundproblemet nämns dock aldrig, att det är för få som åker kollektivt i Göteborgsregionen. Låt oss se på en del av orsakerna till problemen.

1. Långsam kollektivtrafik
Det finns flera orsaker till det:

a) Det är för många passagerare på vissa linjer (ex. bussarna till Backa och bussarna till Lindholmen.
b) Att kollektivtrafik och bilar blandas. Detta leder till att främst bussar, men även spårvagnar hamnar i bilköer och blir sena. Spårvagnarna måste köra långsammar än på egen banvall.
c) Tidtabellerna är felaktiga och har för korta körtider.
d) För många linjer ska samsas på hållplatserna Nordstan, Brunnsparken och Drottningtorget

2. Bussarna uteblir ofta

a) För dålig kvalitet och för dåligt underhåll på använda fordon , för få fordon.

3. Bussarna är ofta försenade

a) Det är för många passagerare på vissa linjer (ex. bussarna till Backa och bussarna till Lindholmen.
b) Att kollektivtrafik och bilar blandas. Detta leder till att främst bussar, men även spårvagnar hamnar i bilköer och blir sena. Spårvagnarna måste köra långsammar än på egen banvall.
c) Tidtabellerna är felaktiga och har för korta körtider.
d) För många linjer ska samsas på hållplatserna Nordstan, Brunnsparken och Drottningtorget

4. Bussarna är trasiga och smutsiga

a) Dåligt underhåll

5. Pendeltågen är ofta inställda

a) Gamla tågsätt och dåligt underhåll.

6. Grundproblemet: För få åker!

a) Dålig stadsplanering, dåligt utbyggd kollektivtrafik

Sammanfattningsvis

Som vi ser är det samma sak som är problemet i många fall. Genomgående är dåligt underhåll och dålig kvalitet på använd fordonspark (för gamla, för billiga etc).Vad beror detta då på?

En orsak är de kommunala upphandlinsgregerlena som följs av Västtrafik. Man köper alltså in trafik enligt principen att alltid ta det lägsta anbudet. Detta leder till en stark prispress nedåt, utförarna (ex. Spårvägen Connex, Orusttrafik) tvingas skära i sina kostnader. Enda sätten att göra detta är att köpa billigare bussar (och därmed oftast sämre), minska på underhållet och städningen samt minska på personalen. Följderna blir som vi sett: inställda turer, trasiga och smutsiga fordon och försenade turer. Detta är konsekvenser av privatiseringen och kommersialiseringen av nåt som inte lämpar sig därtill. Bort med anbudsförfarandet. Bort med de icke-fungerande kommunala upphandlingsregelerna. De innebär bara försämringar för den vanliga människan.

Ett annat genomgående problem är planeringen av kollektivtrafiken och staden. Vissa områden betjänas av busslinjer med resultat att kollektivtrafikens kapacitet är för liten. Detta gäller kanske främst Backa, Lindholmen- Eriksberg, Askim och Torslanda. De tre senare områdena har helt enkelt planerats på fel sätt. Planerarna har helt enkelt inte brytt sig om att tänka på att det bör finnas kollektivtrafik som fungerar. Sånt är usel stadsplanering och det ser ut att upprepa sig i planeringen av bostadsområden på Gullbergsvass om inget görs. I Backa finns ett spårreservat utlagt så det är bara att dra fram spårvägen. Så har inte gjorts på 30 år. Detta beror vad jag förstår enbart på feghet och bristande politisk vilja från politikerna.

Nya bostadområden ska planeras där det redan finns bra kollektivtrafik, eller så ska kollektivtrafiken planeras samtidigt som bostäderna. Så sker inte idag, vilket är en skandal. En skandal som faktiskt leder till ökad biltrafik och utökade utsläpp som bidrar till växthusaffekten.

Andra stadsdelar har alltför långsam spårvagnstrafik beroende på många hållplatser och/eller balnadad trafik med bilar. Detta gäller exempelvis Tynnered/Frölunda, Kortedala/Bergsjön och Mölndal. Mölndalslinjen plågas av alla plankorsningar med biltrafiken, en sak som också gäller Kortedala/Bergsjö-linjerna genom Gamlestaden. Egna banvallar och expresspårvagnar kan vara lösningen på dessa problem.

Trängseln i centrala stan måste också åtgärdas för att öka hastigheten på kollektivtrafiken. Alla linjer måste inte gå till Nils Ericssonsplatsen, Brunnsparken, Nordstan och Drottningtorget. Det går att skapa andra viktiga bytespunkter, som man exempelvis gjort vid Korsvägen och Hjalmar Brantingsplatsen (Backaplan) . Fler platser borde kunna fylla en stor roll på samma sätt.

Dessutom behövs en utbyggnad av pendeltågen. Detta kan faktiskt göras på ett sådant sätt att det blir en slags tunnelbanesystem (precis på samma sätt som S-Bahn i många tyska städer). Det skulle också öka hastigheten i trafiken. Det finns redan förslag på att bygga en tunnel genom centrala Göteborg (Västlänken). Det är bra, men det räcker inte.

Problemen går alltså att lösa om man vill. Det behövs bara politisk vilja..

Läs mer:

För en bättre kollektivtrafik i Göteborg I (Svenssons blogg 2006-08)
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg II (Svenssons blogg 2006-08)
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg III (Svenssons blogg 2006-08)
Kollektivtrafik är en rättighet! (Svenssons blogg 2006-08)
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg IV (Svenssons blogg 2006-09)
Bygg fler bostäder för vanligt folk! (Svenssons blogg 2006-09)
För ett vettigare bostadsbyggande i Göteborg I (Svenssons blogg 2006-09)

Folket Hus 1983

I nådens år 3 december 1983 hyrde nazisterna en lokal i Folkets Hus via en bulvan. Men den verkliga hyresgästen kom ut och det spreds indignation i staden. Men ingen verkade ta initiativ till att slänga ut dem så då tog jag kontakt med en annan medlem i SP (han var också med och erövrade USA-flaggan på GA-torg samma år) och vi satte igång med att arrangera en demo i syfte att slänga ut nassarna från Folkets Hus. Göteborgs LS, Stoppa Rasismen och SP var de som drog i demon. KPML(R) ville inte vara med. De ville bara ha en motdemonstration, utan försök att slänga ut nassarna. KU och VPK kommer jag inte ihåg vad de gjorde, men de var inte med och ordnade demon.

När dagen väl var inne samlades vi någonstans som jag inte kommer ihåg för att gemensamt gå till Folkets Hus för att blockera nassarnas tillträde till sin hyrda lokal. Väl framme vid Folkets Hus mötte vi en demo ordnad av mosaiska församlingen i stan som också anlände vid samma tidpunkt. Ingen polis fanns utanför så kunde strömma in byggnaden och besätta trapphuset. Träffade min farsa som tog den sista utposten. Han ställde sig framför dörren till den av nassarna hyrda lokalen tillsammans med ett par andra bastanta gubbar. Under tiden samlades KPML(R) utanför till sin motdemo.

När nassarna kom så eskorterades de av polis in i huset, men där släpptes de. På vägen upp mot möteslokalen fick de ta emot en mängd stryk, trots polisers närvaro. Situationen kom snart att hamna utanför polisens kontroll och dessa omgrupperade på nedersta våningen vid nuvarande Asperösalen. Då hette den bara A-salen. Under tiden nådde nassarna upp till sin lokal, men in i den kom de inte. En nasse var från Stenungsund och kände igen farsan. Nassen hotade med att söka upp farsan hemma i huset. Farsan var lugn och sa att det nog vore värst för nassen själv samt förklarade lugnt för nassen att facken på fabrikerna i Stenungsund skulle se till att killen aldrig fick nåt jobb där. Efter lite bråk jagades nassarna ner för trappan igen, bara för att åka på mer stryk på vägen ner. Väl nere på första våningen tog polisen ut nassarna via någon bakväg. De tog också in förstärkningar den vägen.

Under tumultet i trappan kom vid ett tillfälle en civilsnut fram till mig och hotade mig, han sa att de visste precis vilken ful fisk jag var. Att jag låtsades gå runt för att lugna ner stämningarna, medan jag i själva verket uppviglade folk. Jag fick också flera gånger problem med att hindra judar från att slå ihjäl nassar. De vägrade nämligen göra som en kommunistjävel bad dom. Så jag fick leta upp olika judiska ledare för att stoppa de judiska ungdomarna från att begå alltför stora dumheter. Vid ett tillfälle fick jag också hjälpa till med att rädda en livrädd liten fjortonårig nasse, som höll på att få rejält med stryk. Jag tog honom åt sidan och snackade med honom. Därefter försökte jag få honom att följa mig ut. Men när han såg folkmassan utanför (omkring 1000 personer) vågade han inte. En stunds övertalning fick honom dock att följa med ut. Jag dumpade honom vid spårvagnen och tog mig tillbaks in Folkets Hus.

Väl tillbaka i huset, uppsöktes jag av farsan som hade hört snutarna diskutera ett gripande av mig. På första våningen befann vi oss då och strax formerade sig snuten för att attackera oss, tränga ut oss från byggnaden och som vi trodde, gripa mig. Farsan och ett gäng latinamerikaner gick till motangrepp, eller snarare ställde sig i vägen och blockerade polisens avancemang. Några andra personer grep tag i mig och jag langades över folks huvuden ut ur Folkets hus och bort från platsen. Därefter uppsökte jag restaurangen Gröna Kaninen som då låg där Burger King på Järntorget ligger nu. Den drevs av en radikal palestinier. Där väntade jag på att kamrater skulle återkomma från demon för en summering.

Så småningom kom kamrater dit. Det stod klart att nazistmötet stoppats och att folk känt igen självaste Vera Oredsson när hon kom dit kamouflerad i en Palestinaschal. Hon blev slagen och jagad på flykten av uppretade r:are och andra som fanns utanför Folkets Hus.

Efteråt hävdade r:arna att det var deras välordnade demo som hade hindrat nassarna från att ha sitt möte. Sån skev uppfattning om verkligheten en del kan ha.

Anders_S

Gustaf Adolfs Torg 1983

Demonstrationen riktade sig emot USA-imperialismen i allmänhet och mot öppnandet av ett amerikanskt konsulat i synnerhet. Samlingen skedde på Götaplatsen och vi tågade den vanliga vägen ner mot Gustaf Adolfs Torg. När vi kom ner var det fullt med TV-team på platsen och den amerikanska flaggan vajade från en av flaggstängerna på torget. Några av oss samlades genast kring flaggstången för att se om flaggan skulle gå att ta ner. Det gick inte. Men döm om vår förvåning när en vaktmästare från Börsen dök upp för att ta ned flaggan. När han halat ner den överföll vi honom och slet åt oss flaggan. Polisen fick syn på detta och kom rusande med batongerna i högsta hugg. Mina glasögon pajades när de tryckte in mig i en stolpe och de lyckades återta flaggan.

Men strax därefter drabbades polisen av akut panik och batongsvingarnoja. Några latinamerikaner halade nämligen fram en annan amerikansk flagga och satte fyr på denna. Polisen stormade in i folkmassan på torget och slog alla de kom åt med batongerna i sina försök att stoppa flaggbränningen. Även den ridande polisen som fanns med red rakt in i folkmassan och började piska människor. De med flaggan sprang ut ur de samlade demonstranterna med polisen i hälarna. Ytterligare några hundra följde efter mot Brunnsparken där konsulatet låg i Palacehuset. Flera av dessa rev upp gatstenar men jag och några kurdiska kamrater stoppade folk från att kasta dom och medhavda molotovs.

Polisen vid kravallstaketen angreps, andra poliser kom till undsättning. Den ridande polisen red ner folk på hållplatserna, däribland en barnvagn. Den gamle ridande polisen som var en känd syn på den tiden använde piskan mot allt och alla. Jag fick vid ett tillfälle syn på några latinamerikaner som höll på att bli gripna men vi rusade dit några stycken och fritog dem. Banderollpinnar användes flitigt som tillhyggen mot polisen. Vid detta tillfälle erövrades att antal batonger. Tre kamrater fick för sig att kasta sig i kanalen och simma därifrån. Jag och många andra retirerade lugnt och ordnat för att medelst spårvagn och buss ta oss därifrån efter att vi blandat oss med övriga människor som stod runtomkring. Återträff ägde rum på en restaurang i annan del av stan.

Summeringen gav vid handen 6 skadade poliser och 6 skadade demonstranter
som tvingats uppsöka sjukhus. Polisen lyckades skydda konsulatet.

Inga personer åtalades eller dömdes.

Anders_S

Vad misslyckades ockupanterna på Kungstorget med?

Vi som ockuperade Kungstorget lyckades ju när det gäller kortsiktiga mål. Men när det gäller mer långsiktiga mål måste man nog säga att vi misslyckats i det stora hela. Bilismen regerar fortfarande, stadsplaneringen i Göteborg förutsätter att man har bil och kollektivtrafiken har inte byggts ut mer än marginellt.

Att bilismen tillåtits breda ut sig har bidragit till att klimatet försämrats och att jorden värms upp. Översvämningar och stormar blir vanligare och kraftigare. Så på det stora hela har vi som ockuperade Kungstorget inte lyckats uppnå några varaktiga förbättringar. För att det ska vara möjligt krävs en ständigt pågående kamp mot miljöförstöring (inklusive bilismen), för en bra kollektivtrafik och för en stadsplanering som tar hänsyn till både den sociala och fysiska miljön. En stadsplanering som gynnar kollektivtrafik och missgynnar bilism. En sån stadsplanering och ordentliga satsningar på kollektivtrafik återstår att se i Göteborg.

Anders_S

Vad innebar Kungstorgsockupationens seger?

Rent omedelbart innebar den naturligtvis att garaget inte blev byggt och att det än idag finns torghandel på Kungstorget. Men segern innebar mycket mer. Enligt flera initierade socialdemokrayiska politiker från den tiden innebar ockupationens framgångsrika utgång att spårvägen i Göteborg finns kvar. Vi tidpunkten fanns det starka krafter i spårvägsstyrelsen och inom kommunen som ville lägga ner den spårbundna trafiken. På grund av ockupationen och det starka stöd den hade i opinionen blev det dock omöjligt att föreslå en nedläggning av spårvägen. Istället kom en viss blygsam nysatsning på spårväg i Göteborg till stånd. Ny linje till Östra sjukhuset från Vidkärr byggdes, Sahlgrenska förbands med Linnéplatsen och så småningom med spårvägen till Frölunda och en ny spårvagnshall byggdes vid Rantorget. Allt detta är saker som förmodligen inte blivit av om inte Kungstorgsockupationen ägt rum och stoppat såväl nya garagebyggen som en nerläggning av spårvägen.

Ända sedan ockupationen har det varit omöjligt att satsa på bilismen via nya bilgarage i centrala Göteborg, istället har kommunen varit tvungen att satsa på bra kollektivtrafik för att människor på ett bar sätt ska nå centrala Göteborg. Men det har inte satsats nog. Ockupationen innebar alltså en minskad satsning på bilismen och en ökad satsning på kollektivtrafik.

Ytterligare en följd av ockupationen var att kommunallagen ändrades. Tidigare tillträdde valsegrare först vid nästkommande årskifte. Efter Kungstorgsockupationen ändrades detta till första kommunfullmäktigemötet efter valet. Detta för att omöjliggöra för en förlorare att driva igenom de förslag man faktiskt förlorat valet på.

Sammanfattningsvis innebar segerna för Kungstorgsockupationen alltså följande fyra saker:

1. Inget garage på Kungstorget och inga nya bilgarage i centrala Göteborg
2. Att spårvägen i Göteborg finns kvar
3. Ökad satsning på kollektivtrafik och minskad stasning på bilism
4. Förbättrad kommunal demokrati

Anders_S

Varför blev Kungstorgsockupationen en seger?

Jag var igår på ett möte om Kungstorgsockupationen 1976. På mötet var flera ockupanter och ett antal socialdemokratiska politiker som på den tiden satt i spårvägsstyrelsen och parkeringsbolagets styrelse. Mycket intressant information kom fram, både om vilka konsekvenser segern fick på lång respektive kort sikt och varför det blev en seger. Låt oss börja med varför.

Det finns fler anledningar till att Kungstorgsockupationen blev den framgångsrikaste utomparlamentariska aktionen i modern svensk historia (möjligtvis i strid med Flyktingamnesti 2005). Först och viktigast var nog att ockupationen föregicks av ett mångårigt opinionsbildande arbete mot bilism, för kollektivtrafik och mot fler bilgarage. Detta arbete startade redan 1969 med bildandet av Aktion Kollektivtrafik. Drivande i opinionsarbetet var Göteborgs Miljögrupp som också var den organisation som tog initiativ till ockupationen. Redan i valet 1972 var Kungstorgsgaraget en viktig fråga, något som centerpartiet använde sig av i den lokala kampanjen genom att vara mot garaget. Under mandatperioden fram till 1976 ändrade sig dock centerpartiet och stödde byggandet av Kungstorgsgaraget. Något som kom att kosta partiet flera mandat i valet 1976 då frågan återigen blev en viktig lokal valfråga. En fråga som förmodligen var en av de viktigaste till socialdemokraternas valseger lokalt i Göteborg samma år. I motsats till riksdagsvalet där borgarna vann. Just detta blev också en viktig orsak till ockupationens framgång. Socialdemokraterna hade lovat att stoppa Kungstorgsgaraget när de skulle tillträda makten i kommunen i januari 1977. Borgarna försökte utnyttja tillfället och starta bygget. En byggstart som ockupationen omöjliggjorde. Och deras agerande skapade också starka reaktioner mot deras odemokratiska sätt att utnyttja läget.

Socialdemokraterna som var på diskussionsmötet med anledning av 30-årsdagen var eniga om att garaget hade funnits om inte ockupationen kommit till stånd. Det hade varit svårt för socialdemokraterna att fylla igen ett redan påbörjat bygge. Socialdemokraternas nej till garaget kom alltså att ge ett politiskt tillfälle som kunde utnyttjas med hjälp av en utomparlamentarisk aktion. Det fanns dessutom en stark opinion bland socialdemokratiska gräsrötter mot ett Kungstorgsgarage. En opinion som skapats med hjälp av det långvaraiga opinionsarbete som bedrivits av främst Göteborgs Miljögrupp. Det tryck underifrån gjorde det mycket svårt för den socialdemokratiska ledningen i Göteborg att ändra sig och bygga garaget. Ockupationen gjorde det lättare för socialdemokraternas ledning att håll fast vid sin anti-garagelinje.

En annan viktig anledning till framgångarna på torget var det fortsatta opinionsarbetet som bedrevs under ockupationen, över 100 000 namn samlades in på strax över en vecka. Detta är förmodligen svenskt rekord i namninsamling. Alla stora arbetsplatser i Göteborg besöktes med listor, de flesta stora bostadsområden besöktes. Namninsamlingen visade på ett effektivt sätt hur brett stödet för ockupationen och hur stark opinionen mot garaget var. Ett sådant stöd hade inte gått att uppbringa om inte ockupationen varit så välorganiserad, demokratisk och inkluderande som den var. Den demokratiska, välordnade organiseringen tillsammans med linjen om passivt motstånd och inget våld gjorde det omfattande stödet från fackföreningar, stadsdelsföreningar, socialdemokratiska basorganisationer och andra organsiationer möjligt.

Sammanfattningsvis kan man säga att följande saker gjorde segern möjlig:

1. Långvarigt politiskt opinionsarbete
2. Utnyttjandet av ett politiskt tillfälle (valet och socialdemokraternas vallöfte)
3. Samverkan med krafter sm arbetade inom det parlamentariska systemet (i detta fall inom socialdemokratin)
4. Namninsamlingen
5. Den demokratiska, välordnade och inkluderande organiseringen.

Anders_S

Några ögonblicksbilder från Kungstorgsockupationen 1976

Denna ockupation är en av de långvarigaste som ägt rum i Sverige. Det är också en av de största segrarna för alternativrörelsen/vänstern i Sverige. Ockupationen hade som syfte att stoppa bygget av ett p-hus på torget.

Hur det startade för min del och om köket

För min del började den med att jag av en kompis blev upplyst om att det skulle bli en ockupation en viss dag och ett visst klockslag. Inget mer. Den aktuella dagen begav jag mig till torget. När jag kom dit fanns där inte en käft, inte en demonstrant, inte en polis, inte någon. Värdelöst tänkte jag, dom har ställt in. Så jag började gå därifrån igen. När jag hunnit en bit hörde jag folk som kom rusande. Jag vände mig om och in på torget strömmade en mängd människor från två olika håll. Så det var bara att gå tillbaka och ansluta mig till ockupationen. Längre fram på morgonen kom det fler och fler människor.

Väldigt snart utkristalliserades olika grupper på torget och jag kom att ansluta mig till köksgruppen. Av byggnadsmaterial som lämmar, presenningar och brädor konstruerad vi snart lite olika byggnader, ett kök, en expedition, en scen osv. Under dagen ställde också KU tält till ockupationens förfogande så folk kunde övernatta på platsen. Det var nämligen i mitten av november och ovanligt kallt för årstiden. Vi i köksgruppen kom med tiden att utvecklas till en tight gäng. De som jag kommer ihåg är Anna, en tjej som jag sen var tillsammans med i två år, två killar från Torslanda varav jag känner den ene än, Lasse heter han och är elektriker, en man som jobbade på Stena, en rödhårig kille vid namn Bertil, en från stans alkoholistgäng vid namn Ove, Oves lillebror, någon som hette Karin och hennes pojkvän som nog hette Peter. Men självklart var det många fler som arbetade i köket. Ett gött gäng var vi i alla fall.

Efter någon dag tyckte vi det var jobbigt att laga mat över öppen eld, så vi bröt upp ett elskåp och kopplade in oss. Vi skaffade en elspis och ställde den i köket. Från och med nu fanns det elljus, elspis och andra tekniska saker. Kontoret på torget fick telefon indragen med hjälp av några sympatisörer bland televerksarbetare. Så infrastrukturen under ockupationen kom att bli ganska bra.

Vi i köket kom att bli kända för en ska under ockupationen, vi var de mest hårdföra ockupanterna, de absolut mest hängivna. De flesta av oss tillbringade all vår tid på torget, vi gick inte till jobbet (sjukskrev oss förstås). Och var vi inte på torget var vi ute och samlade namn på namnlistor. När alla på torget var rädda för att raggarna skulle anfalla oss ockupanter förberedde vi oss på att slåss. Och när torget bombhotades vägrade vi lämna köket, för vi menade att det kunde vara ett trick av polisen. Och så sa vi att i köket finns ingen bomb, det har vi full koll på. Så när alla andra lämnade det ockuperade området stannade vi kvar. Så klart fanns det ingen bomb och det var heller inte ett trick från polisen.

Och när vi hade segrat så upplöstes förbudet mot droger. Köket fick uppdraget att skaffa dryck till segerfesten. Och ett antal dunkar med hembränt dök upp som på beställning. Partyt drog igång. Vilken seger.

När miljögruppen ville avsluta ockupationen, samt säkerhet och beredskap

Initiativet till ockupationen hade tagits av Göteborgs Miljögrupp (idag Miljöförbundet Jordens Vänner Göteborg). Efter tre dagar tyckte dessa att det räckte, att ockupationen skulle ta slut. De sammankallade till ett stormöte för att meddela detta. Men ockupationen hade börjat leva sitt eget liv. VI blev förbannade för att de ville avbryta. Såna svikare. Det blev ett jävla liv. Omröstning ordnades och det beslutades att vi skulle fortsätta. En ny ledning valdes med några från Miljögruppen, några från Sprängkullen och några oorganiserade torgockupanter. Denna ledning var ganska stor och inom sig valde de sen en mindre ledning. Denna mindre ledning var hemlig. Inte ens vi som var på torget visste vilka det var. Anledningen till detta var att polisen inte skulle kunna få reda på hur aktiviteterna styrdes och att ingen skulle kunna gripas som ledare och bestraffas. Andra valdes till att vara talesmän utåt.

Som en i kökspersonalen, men också som en av vakterna visste jag dock identiteten på en av de i ledningen, nämligen vaktchefen. Denna person jobbar idag på Volvo och det händer att jag stöter på honom. För de som undrar - nej han är inte medlem i SP. På den tiden tillhörde han aktivisterna på Sprängkullen, till vilka jag också hörde. Och vaktchefen hade stor makt över ordningen på torget utifrån de stormötesbeslut som tagits, exempelvis totalt drogförbud, tystnad på nätterna efter klockan 24 (tror jag det var). Fast vi i köket följde inte de reglerna heller. Vi serverade kaffe och mat dygnet runt. Fast på morgonkröken var det mest bara kaffe. Jo drogförbudet följde vi, stenhårt. Droger och militanta aktioner hör inte ihop, det är fortfarande min uppfattning. Vaktchefen var också ansvarig för katastrofplaneringen, d.v.s. vad som skulle göras om polisen kom, när telefonlistor skulle sättas i funktion. Telefonlistor var den tidens motsvarighet till SMS-utskick och mobiltelefonnummerlistor. Telefonlistorna fanns på två ställen. En av dess sambandscentraler låg i en lägenhet vid torget (fast det visste jag inte då) och en låg någon annanstans (var vet jag ännu inte). Alla personer fanns med på två telefonkedjor, så att om den ena kedjan bröts, skulle personen ändå nås av larmet. Två av varandra oberoende sambandscentraler behövdes ifall polisen skulle lyckas spränga den ena. Men jag vet fortfarande inte alla detaljer kring vår säkerhet och beredskap. I vilket fall som helst var den god.

När polisen kom

Beredskapen var som sagt var god och en morgon dök polisen upp för att riva våra tält och byggnader och köra bort oss. De dök upp i sina bilar, radade upp sig i ett långt led, knäppte sina hjälmar, drog sina batonger. Det var faktiskt läskigt. Sen gick de framåt. Beslutet vi hade var att bara göra passivt motstånd som vi sa då. Icke-våld kallas det kanske idag. Poliserna som avancerade slog sönder allt i sin väg. Alla som sov i tälten bars ut och det var inte så som en del i efterhand beskrivit det, att polisen var återhållsam. De som sagt såna saker var nog inte på torget när polisen kom. De var hårdhänta och onödigt våldsamma på polisers vanliga vis.

Men situationen blev ohållbar för ordningsmakten. Telefonkedjorna fungerade, efter en halvtimme var det 500 personer på torget istället för de 50 som fanns där när polisen kom. Och fler strömmade till hela tiden. Polisen fick dra sig därifrån igen och torget var åter vårt. Uppbyggnad av nya byggnader startade omedelbart. De nya blev stabilare och bättre än de gamla. Nu kändes det som vi var oövervinnliga. Vi hade besegrat polisen. De kunde inte få bort oss från torget.

Men allt var inte frid och fröjd. GT tog en bild på mig kramandes min nyvunna kärlek. Den bilden såg min arbetsgivare och när jag efter ockupationen kom tillbaks till jobbet ville förmannen sparka mig. Men personalchefen som sympatiserade med ockupationen ordnade så jag kunde vara kvar på en annan avdelning inom företaget där jag då jobbade.

I efterhand har jag av vaktchefen på torget fått reda på att polisen ringde till honom och sa att de var på väg. Telefonkedjorna kunde därmed sättas i aktion på ett tidigt stadium.

Anders_S

Läs mer om Kungstorgsockupationen:
Gatans parlament segrade i kampen om Kungstorget

30 år sedan ockupationen av Kungstorget

Utställning på Ekocentrum, Aschebergsgatan 44, Göteborg, november-december 2006. Film, texter och bilder.

Seminarium om Kungstorgsockupationen 13 december kl. 18.00 på Ekocentrum med Henry Kenamets, Peter Jagers och Björn Rönnblad som deltog i ockupationen.

Spanska konsulatet 1975

Vid denna demo var jag 18 år gammal och de metoder vi använde då är kanske inte något jag vill rekommendera. Men så här minns jag det.

Jag hade rest in till stan i andra ärenden, men bestämde mig för att delta i demonstrationen som ordnades av r:arna (KPML(R)). Demonstrationen riktades mot den spanska Franco-diktaturen och avslutades på Götaplatsen, ett stenkast från spanska konsulatet på Olof Wijksgatan.

Vid avslutningen spreds information om vidare aktioner vid konsulatet. R:arna talade mot detta från talarstolen och uppmanade folk att gå hem. Men omkring 1000 personer hörsammade inte r:arnas uppmaning. Istället tågade vi nerför Berzeeligatan mot Södra Vägen och sen bort mot Olof Wijksgatan. En mindre grupp tog sig via Kjellbergska gymnasiets (nuvarande Musikhögskolan minus den nya utbyggnaden) gård till Olof Wijksgatan. Polisen på plats togs med överraskning och ett antal stenar slängdes in i fönstren på konsulatet innan polisen lyckats fösa oss en bit bort med hjälp av batonger och kravallstaket. Jag befann mig på Olof Wijksgatan åt Södra Vägen till och där anföll vi med jämna mellanrum polisen vid kravallstaketen. Polisen begärde förstärkningar och dessa var tvungna att passera genom folkmassan. Flera av poliserna blev då väldigt illa tilltygade och minst en fick föras till sjukhus.

En annan incident som jag kommer ihåg var när en demonstrant plötsligt upptäckte att en av "oss" hade ett vapen. Personen med vapen antogs vara civilpolis och jagades från platsen. Han förföljdes ända bort till Korsvägen. I modern tid har jag fått reda på att denne person var mingelpolisen Lennart Ronnebro ute på sitt första uppdrag som spanare.

Efter en stund beslutades att dra oss tillbaka från närheten till konsulatet och vi tågade ner till Heden där ett möte vidtog. På mötet förfäktade en grupp att vi skulle fortsätta aktionerna på annan plats, medan en grupp ville avsluta. Resultatet blev att ungefär hälften avvek och vi andra ställde upp en ny demonstration och tågade iväg på Södra Vägen mot Allén. Mitt i gatan gick vi och vi var ungefär 300. Väl vid Allén stoppade vi trafiken och tågade västerut. Järntorget, Masthuggstorget och Stigbergstorget passerades för att slutligen nå fram till vårt mål. En Francotrogen spansk klubb. På grund av gatuarbete låg ett par ansenliga högar gatsten i närheten av klubben och stenkastning vidtog. Polisen hade även nu hamnat på efterkälken och kom lite för sent för att hindra skadegörelse. Men de anlände i kravallutrustning och efter en kort strid med polisen upplöstes demonstrationen på bakgatorna i Majorna.

Två veckor senare slängde någon in en molotovcocktail i klubblokalen.

Anders_S

Ny serie artiklar: Kravaller och ockupationer i Göteborg

Jag har bestämt mig för att publicera samtliga berättelser jag publicerat i en tråd på debattforunmet www.socialism.nu även här på min blogg. Dessa historiska inlägg och anekdoter kommer att publiceras omväxlande med nytt material.

Anders_S

För ett vettigare bostadsbyggande i Göteborg II

Ett vettigare bostadsbyggande i Göteborg kräver att det byggs där det finns en fungerande kollektivtrafik. Därför borde inget mer byggas på Norra Älvstranden, i Torslanda, Askim eller ute i Kärra. Inte förrän kollektivtrafiken dit byggts ut och gjorts effektiv och funktionell.

Istället ska det byggas bostäder längs med redan utbyggd kollektivtrafik. En del av detta bostadbyggande kan kompletteras med byggande av kontor och lokala resecentrum med bra bytesmöjligheter mellan olika typer av kollektivtrafik. Ett par områden av den sistnämnda typen är området längs med Mölndalsvägen och området runt Gamlestadstorg där det finns en väl utbyggd kollektivtrafik. Här kan nya pendeltågsstationer byggas vid Gamlestadstorg och Almedal-Elisedal kombinerat med utbyggnad av bostäder på de många tomma ytor som finns.

I Alelyckan kan ett nytt bostadområde byggas och en ny spårvagnshållplats skapas som också kan serva det lilla köpcentrum och industriområde som finns där. Överhuvudtaget bör man blanda olika typer av bebyggelse, bostäder, småindustri, kontor. Detta gör att områdena blir levande dygnet runt med människor i omlopp vilket gör att inbrott etc minskar och man känner sig tryggare. Även i Storås kan bostäder byggas.

På Hisingen bör bostäder byggas på Backaplan och i Kvillebäckens industriområde. Hänsyn bör då tas till att man ska bygga ut spårväg till Backa/Kärra, Tuve och norra Älvstranden. Likaså bör delar av Volvos gamla område i Lundby kunna bebyggas med bostäder.

Anders_S

För ett vettigare bostadsbyggande i Göteborg I

Den första artikeln i en serie om bostadsbyggande i Göteborg. Bostadsbyggandet i Göteborg är allt annat än vettigt. I huvudsak byggs svindyra lägenheter för folk med pengar eller pyttesmå, men svindyra lägenheter, specifikt för studenter. Gamla hyreslägenheter i sådana områden där människor gärna vill bo omvandlas i allt snabbare takt till bostadsrätter.

När det byggs, byggs det i huvudsak i områden som saknar all form av vettig kollektivtrafik. Exempelvis Norra Älvstranden, Torslanda, Eklanda och Balltorp i Mölndal osv och senaste förslaget, i Kärra. På det sättet fungerar bostadsbyggandet som ett incitament för ökad bilism. Inte nog med att man måste ha massor av pengar för att kunna bo i de nya bostäderna, man behöver dessutom ännu mer pengar för att ha råd med bil och desutom kunna köra den varje dag. För annars kommer man ju inte till jobbet från de nya bostadsområdena.

Så här behöver det inte vara. Det är inte svårt ats kapa en vettig kollektivtrafik på Norra Älsvstranden, vilket bör göras innan det byggs mer. Detsamma gäller för Kärra och Torslanda. Ännu bättre är om utbyggnad av nya bostäder sker centralt i Göteborg eller i ytterområden där det redan finns en bra kollektivtrafik. Byggandet bör också vara ett socialt byggande där det byggs hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i även i attraktiva områden. Vid byggnation på Södra Älvstranden kan man exempelvis ge bostadssökande från miljonprogramsområdena förtur. Ytterligare en social dimension i bostadbyggandet alltså. En dimesnion som på sikt kanske kan minska den stora segregationen i Göteborg.

Anders_S

För en bättre kollektivtrafik i Göteborg IV

Gratis kollektivtrafik för alla?

Biljetterna står idag för bara en liten del av de totala kostnaderna för kollektivtrafiken. Skatteintäkter täcker majoriteten av kostnaderna. Biljetterna fungerar därför i själva verket så att de minskar resandet med kollektivtrafiken. Detta är ett slöseri med resurser och dessutom miljöförstörande. Låt oss finanisera hela kollektivtrafiken via skatten och trängselvagifter istället. Detta är både rättvist och miljövänligt.

För att gratis kollektivtrafik i Göteborg ska fungera bra krävs en utbyggnad av spårnätet i centrala Göteborg så att en tätatre trafik kan åstadkommas där. Detta för att inte stå med undrkapacitet på de korta sträckor i centrum som kommer att få mest ökad trafik. Speciella linjer som enbart trafikerar innerstaden måste också skapas.

Spårvägen bör alltså byggas ut, förutom de förlängningar längs med kajen och över Heden jag tidigare föreslagit kan spårvägen också förlängas från Hagakyrkan rakt fram i Allén fram till Polhemsplatsen och Johanneberg/Krokslätt kan få spårvägstrafik genom att spårvägen byggs ut söderut genom Chalmers område eller från Landala via Gibraltargatan. Spårväg kan också dras från Örgrytevägen över Gårda till Rantorget

Linjer som bara trafikerar centrala Göteborg kan vända i Krokslätt(Lana), Krokslätt (Mossen), Wavrinskys plats i Guldheden, Sahlgrenska, Linnéplatsen, Vagnhallen Majorna, Redbergsplatsen, S:t Sigfridsplan med flera platser där det finns existerande vändslingor eller där sådana kan byggas.

Genom utbyggnad av spårvägen i centrala Göteborg kan man genomföra en gratis kollektivtrafik finansierad genom skatten. Dessutom kan trängselavgifter införas så attd e som bilpendlar från villaförorter etc och inte betalar skatt i Göteborg också kan bidra till finansieringen. Rättvist och miljövänligt.

ETC har i sitt valprogram tagit fram vad gratis kollektivtrafik i hela landet skulle kosta. Och ur man ska finaniera det Läs valprogrammet.

Anders_S

Vems Göteborg? Arbetarnas eller kapitalets?

Sedan förra valet har det skett en rad försämringar i Göteborg. Många har protesterat men politikerna har dövörat till. Stadsdelspolitikerna skyller på kommunen, kommunen skyller på riksdagen och alla skyller på ”marknaden”. Så frågan är:

Vems är Göteborg? Är det marknadens eller göteborgarnas stad?

Det räcker att peka på några viktiga frågor - bostadsfrågan, miljön och den kommunala servicen - för att se för vem politiken bedrivs i Göteborg idag:

• Det är nästan hopplöst att få en billig lägenhet för den som vill flytta hemifrån. Men för dem som har pengar finns det lyxlägenheter.
• Miljarder grävs ner i tunnlar och vägar medan kollektivtrafiken får nöja sig med smulor.
• I förorterna dras vårdcentraler ner medan skattepengar läggs på den privata Axess-akuten i centrum.
• Företagen betalar ingen kommunalskatt och köper vård åt sina chefer medan nedskärningarna fortsätter i skola, vård och omsorg.

På punkt efter punkt är det samma sak: en klasspolitik som gynnar de rika och storföretagen på bekostnad av vanliga människor.

Alla politiker säger att ”vi måste spara”. Men de ljuger! Vårt samhälle är rikt. Hur samhällets resurser skall användas; till god vård, bra skolor och vettiga bostäder åt arbetare och låginkomsttagare eller till lyxkonsumtion åt överklassen, det är politiska val.

Nedskärningspolitiken är också en fråga om bristande demokrati. Stadsdelsnämnderna som skulle ”fördjupa demokratin” har varit lydiga redskap för nedskärningar, oavsett om de styrts av (s), (m) eller (v). Socialistiska Partiet är för en verklig demokrati, där vi som lever och arbetar i Göteborg kan styra politiken efter våra intressen. Då kan vår stad bli arbetarnas Göteborg - inte kapitalets.

Jag ställer upp för Socialistiska Partiet i årets val för att säga motsatsen till vad de styrande säger. Det finns resurser - men i fel händer. Det gäller globalt, det gäller i Sverige och det gäller i Göteborg. En annan värld är möjlig - om vi väljer att slåss för den.

Ge inte nedskärningspolitiken något stöd - protestera istället genom en röst på Socialistiska Partiet!

Mer om Socialistiska Partiets valkampanj i Göteborg
Mer om Socialistiska Partiet

Anders_S

För en bättre kollektivtrafik i Göteborg III

Pendeltågstrafiken

För att kollektivtrafiken i Göteborgsområdet ska kunna fungera ordentligt krävs också en utbyggnad av pendeltågstrafiken. En sådan är också på gång, exempelvis genom projekteringen av den s.k. Västlänken, en tågtunnel genom centrala Göteborg. Den måste byggas för att det ska vara möjligt att få en bra pendeltågstrafik. Idag har endast två järnvägslinjer från Göteborg pendeltågstrafik. Detta beror främst på att de andra linjerna är enkelspåriga. På Bergslagsbanan, Bohusbanan och Boråsbanan måste dubbelspår byggas ut så snabbt som möjligt. En utbyggnad av Boråsbanan till dubbelspår bör kombineras med att järnvägen dras förbi Landvetters flygplats.

Västra stambanan mellan Göteborg och Alingsås är idag överbelastad och behöver byggas ut med ytterligare spår. Dubbelspår räcker inte. Det har emellertid visat sig svårt att bygga ut banan genom Lerum. Inget alternativ är riktigt bra. Istället för utbyggnad av Västra Stambanan kan problemet lösas genom en utbyggnad av Boråsbanan och sen en fortsättning från Borås till Herrljunga med dubbelspårsutbyggnad. I Herrljunga ansluter den nya dubbelspårsjärnvägen till Västra Stambanan. Detta skulle också få det goda med sig att Skövde, Borås och andra orter i Västergötland skulle kunna få en direktförbindelse med Landvetters flygplats.

På Bohusbanan skulle pendeltrafiken kunna bedrivas med hjälp av s.k. duospårvagnar som också kan fortsätta som spårvagnslinjer i Göteborg. Om en ny hamnbana byggs utanför centrala Göteborg kan den nuvarande hamnbanan användas för pendeltåg till Torslanda med en viss utbyggnad. Även denna skulle kunna trafikeras med duospårvagnar. På den gamla Säröbanan bör det byggas spårväg som kan serva delar av Askim. Även längs med gamla Västgötabanan i Lärjedalen borde spårväg kunna byggas. Detta kräver dock förmodligen fler botsäder i det aktuella området.

När Västlänken byggs är det viktigt att man konstruerar vettiga bytespunkter mellan pendeltåg och spårvagnstrafik. Sådana punkter är Korsvägen, Järntorget, Centralen och Gamlestadstorget. I de alternativ som presenterats hittills framgår att anslutning vid Järntorget saknas och i Gamlestaden vill man inte bygga någon station alls. För att satsningen på pendeltåg ska bli så bra och lyckosam som möjligt krävs det att den station som planers vid Hagakyrkan konstrueras på ett sådant sätt att en utgång nära eller vid Järntorget byggs. En pendeltågstation med bytesmöjligheter till spårvagn i Gamlestaden är bra då det ger fler alternativa bytesmöjligheter och fler möjligheter till olika pendeltågssträckningar.

Anders_S och Albert Svensson, Arkitekt

För en bättre kollektivtrafik i Göteborg II

Trängselavgifter

I Stockholm har man genomfört försök med biltullar, även kallade trängselavgifter. Försöken måste anses som lyckade. Andra städer som Oslo, London, Singapore, Montevideo osv har biltullar eller olika former av regleringar av trafiken in till stadskärnan. Det är en möjlighet som borde införas i Göteborg också, för att förbättra miljön i centrala staden, för att minska bilköerna och för att förbättra kollektivtrafiken. Läs mer i ett tidigare inlägg som jag skrivit i frågan, Trängselskatt framgångsrikt. Där har jag också skissat på vilket område som kan tänkas vara aktuellt att införa biltullar för.

Bättre spårvagnstrafik i innerstaden

För att biltullar ska kunna genomföras framgångsrikt krävs att kollektivtrafiken byggs ut så att den blir effektiv och snabb. En snabb och effektiv trafik är en spårbunden trafik och det kräver åtgärder och utbyggnad av spårnätet i området som omfattas av biltullarna. De utbyggnader som redan är på gång (spårvägen längs med älven från Järntorget till Skeppsbron/Lilla Torget) räcker inte på lång väg.

Spårvägen bör byggas ut mer. Längs med kajen från Skeppsbron till Lilla Bommen och därefter, i samband med bostadsbyggande i Gullbergsvass via Hultmans Holme, Gullbergsvass och Marieholm till Gamlestadstorget. Åt andra hållet bör man bygga spårväg längs med kajen från Järntorget till Vagnhallen i Majorna. I samband med detta bör Stena Line på Masthuggskajen flyttas till Frihamnen. En åtgärd som dessutom kommer att minska trafiken i Tingstadstunneln. Sammantaget blir det därför också onödigt att bygga en ny vägtunnel för att avlasta Tingstadstunneln. Istället byggs en ny spårvägstunnel mellan Hisingen och Järntorget.

Spårväg bör också byggas mellan Valand och Skånegatan över Heden. Ett antal nya korta innerstadslinjer kan behöva startas för att det hela ska fungera bra.
Till ett mer noggrant förslag om ett framtida linjenät ämnar jag återkomma, liksom till vilka utbyggnader av bostäder och annat som kan behövas för att göra linjenätet effektivt.

Anders_S

För en bättre kollektivtrafik i Göteborg I

I Göteborg åker en majoritet bil till och från arbetet. I andra lika stora städer (Helsingfors, Oslo etc) är det tvärtom. En bidragande orsak till detta är den dåligt utbyggda och långsamma kollektivtrafiken i Göteborg. med dåligt utbyggd menar jag dåligt utbyggd spårbunden kollektivtrafik. För det är spårbunden kollektivtrafik som behövs om den ska vara snabb och ha stor kapacitet. En utbyggnad av spårvägen och pendeltågstrafiken i Göteborg är därför nödvändig.

För en bättre spårvagnstrafik

För att spårvagnstrafiken i Göteborg ska bli effektivare och bättre krävs att alla större förortområden, stora arbetsplatser och större affärscentra betjänas. Spårvagnar från ytterförorter bör gå snabbt till centrala staden utan att stanna för ofta i inre stadsdelarna. Fler spårvagnar som fungerar på samma sätt som spårvagnarna från Angered behövs alltså. Låt oss kalla dem expresspårvagnar. En utbyggnad av spårvägsnätet sker för närvarande i centrala Göteborg, men det är inte nog, en utbyggnad i förorterna behövs också.

Förorter som helt saknar spårbunden trafik idag är Gårdsten, Lövgärdet, Rannebergen, Agnesberg, Linnarhult, Gunnilse och Bergum i nordost, Brunnsbo, Backa, Kärra, Lillhagen, Säve, Tuve och Torslanda på Hisingen, Askim och Näset i sydväst, större delen av Mölndals kommun (förutom centrum och orterna längs med järnvägen), Mölnlycke och övriga delar av Härryda kommun, Björndammen, Sävedalen med flera områden i Partille kommun. I Göteborgs centrum saknar de nya stadsdelarna på Norra Älvstranden spårbunden kollektivtrafik. Några av dessa områden har låg befolkningstäthet och skulle behöva mer bostäder om det ska vara effektivt med spårbunden trafik och några kan betjänas genom utbyggnad av pendeltågstrafik. Men andra borde få spårvagnstrafik.

Spårvägen bör alltså byggas ut till Backa och Kärra. En sådan linje skulle också kunna betjäna Bäckebols köpcentrum. En linje bör dras ut till Tuve, men det kanske kräver mer bostadsbyggande i området. Den gamla linjen till Bräcke bör återuppbyggas och förlängas till Eriksberg och Färjenäs på Norra Älvstranden. På Hisingen bör också byggas spårväg till Torslanda eller så kan hamnbanan (järnväg) utnyttjas för pendeltåg till Torslanda. Dessa pendeltåg skulle också kunna betjäna Lundbyvass, Sannegården, Lindholmen och andra stadsdelar på Norra Älvstranden. Spårvägen till Angered C kan förlängas till Gårdsten, Lövgärdet och Rannebergen och från Marklandsgatan, Frölunda och Tynnered kan byggas spårväg till Askim, från Mölndals centrum kan det byggas ut till Åbro Industriområde, Bifrosts och Eklanda bostadområden. Spårvägen till Östra sjukhuset kan förlängas in i Partille kommun vilket också gäller spårvägen till Bergsjön. För en utbyggnad längs med gamla Västgötabanans sträckning i Lärjeåns dalgång förbi Linnarhult, Olofstorp och Bergum krävs nog mer bostadsbyggande i området. På det sättet kan vi få stommen till ett verkligt fungerande och effektivt spårvägsnät i Göteborgsområdet.

En expresslinje från Frölunda kan konstrueras genom att spårväg byggs från Frölunda Torg till Järnbrottsmotet för att sen gå till Marklandsgatan. Från Järnbrott till Marklandsgatan delar denna spår med den/de nya Askimslinjen/rna som också betjänar Högsbo industriområde och Sisjöns industriområde och affärscentrum. En av linjerna från Bergsjön görs om till expresslinje som inte stannar på alla hållplatser och linjerna från Angered delas upp på expresslinje och lokallinjer. En hållplats vid Alelyckan för att betjäna köpcentrat där byggs för de senare. En expresslinje till Långedrag och Saltholmen skapas genom utbyggnad av spårväg längs med kajen förbi Masthugget och Majorna.

Det finns mycket som kan göras och det kostar förstås pengar. Till det får jag återkomma liksom jag ska återkomma till hur man skapar en effektivare och snabbare spårvägstrafik genom centrala Göteborg. Jag tänker också återkomma till pendeltågen.

Kandidat i kommunvalet i Göteborg 2006

Jag är kandidat för Socialistiska Partiet i kommunvalet i Göteborg. En speciell affisch för min kandidatur finns att ladda ner, Trygghet kan inte skapas med övervakning. Annat valmaterial för Göteborg och andra kommuner finns på SP:s speciella valsajt, SP2006

MIljöpartiet i Göteborg gynnar bilismen

I Göteborgs-Posten för några veckor sen var miljöpartiets kommunalråd Kia Andreasson intervjuad. Hon pläderade där för ett stopp av förtätningen av Göteborgs stadskärna.

Förtätning av stadskärnan innebär att man bygger bostäder i centrala lägen i Göteborg. Något som är miljömässigt bra då där finns bra kollektivtrafik och infrastruktur. Istället förordade Andreasson en utbyggnad av bostäder i olika avlägsna förortsområden. En utbyggnad därute kommer ofelbart att leda till mer biltrafik och ökad miljöförstöring. Kia Andreasson tyckas alltså agera helt emot vad hennes partis namn tycks syfta på. Hon agerar mot en bättre miljö, istället för att agera för en bättre miljö. Bedrövligt tycker jag.

Även i andra artiklar i Gp har det pläderats för stopp för byggen i centrala Göteborg. Exempelvis på Skansberget. Vad som inte säjs i den debattartikeln är att hya hus på Skansberget ska byggas där det tidigare fanns hus. Där det fortfarande är husgrunder kvar. Det ska alltså inte byggas på nåt naturområde utan på tidigare bebyggd mark och på gamla husgrunder. Debattartikeln illustreras dessutom av en bild på Skansberget från Skanstorgssidan. En sida som inte berörs av de tilltänkta bygget. Bedrövlig och falsk debattteknik kallar jag sånt.

Jag tycker att det ska byggas många fler bostäder i centrala Göteborg. Längs med Mölndalsvägen finns massvis med obebyggd mark där gamla industribyggander rivits. Bygg bostäder där. Bygg genast på Skansberget och bygg mer bostäder på Gårda. Förtäta Guldheden, bland annat genom att göra Wavrinskys plats till ett riktigt torg med bostäder och affärer runt om.

Förtäta mer! Det är bra för miljön och det sociala livet.

Anders_S

Kollektivtrafiken i Göteborg suger!

Göteborg är en liten storstad. men vi har inte storstadens kollektivtrafik. Nej, istället har vi den sämsta kollektivtrafiken som går att finna i någon större stad i Europa. Stora delar av staden saknar helt en bra kollektivtrafik- Där det borde finnas spårbunden trafik finns bara usel busstrafik. Busstrafik som inte klarar behovet. Busstrafik som fastnar i bilisternas köer.

En anledning till denna dålig kollektivtrafiken i Göteborg är förmodligen beroendet av bilindustrin. Politikerna sitter helt enkelt i knät på bilindustrin och gör precis som denna vill.

Askim, Torslanda, Kärra och Norra Älvstranden är bara några av de områden där de kollektiva möjligheterna att transportera sig är urusla. Det är dags att detta förändras. Det är dags att politikerna i Göteborg sliter sig ur bilindustrins grepp och bygger en kollektivtrafik värd namnet.

Vad som behövs är spårväg till Askim, Torslanda, Backa, Kärra, Norra Älvstranden och de olika satellitområdena kring Angereds Centrum. Vad som behövs är pendeltåg längs älven, på Boråsbanan och på Bohusbanan. För att göra detta möjligt måste Västlänken byggas med en gång.

Bygg Västlänken omedelbart!
Bygg ut spårvägen!
Dubbelspår på alla järnvägar runt Göteborg!

Anders_S