Invandring

De finns främst fyra typer av invandring till Sverige. Flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring är de viktigaste. Till dessa kommer anhöriginvandring och gäststudenter/forskare.

Flyktinginvandring kan delas in i två grupper, kvotflyktingar, dvs folk som kommer hit med hjälp av svenska myndigheter och enligt överenskommelser med FN. Det är en mindre grupp än de som själva tar sig till Sverige och söker asyl här.

Flyktingar kommer främst från olika krigshärdar i världen som Irak, Afghanistan och Somalia (underligt, USA är inblandat i alla tre konflikterna). Inte underligt att folk flyr från de länderna. Och självklart att vi ska emot dem.

Arbetskraftsinvandringen sker främst från andra länder i EU, som exempelvis Polen, Lettland, Litauen och Storbritannien. Inkluderar också bönder från exempelvis Nederländerna som köper gårdar i Sverige. Idag är denna typ av invandring förmodligen mindre än flyktinginvandringen. Men det är svårt att veta. För ofta är denna typ av invandrare det som kallas gästarbetare och de blir aldrig skrivna i Sverige. Dvs de syns inte i invandringsstatistiken. Men de finns här. Och jobbar här.

Gäststudenter och gästforskare kommer från Kina, Indien, Iran, USA och EU-länder. En del av dem stannar faktiskt i Sverige efter studierna.

Anhöriginvandring rör sig främst om anhöriga till flyktingar som beviljats asyl i Sverige.

Alla utom flyktingar kan bosätta sig precis var de vill i landet. Och många kommuner vill inskränka flyktingars möjligheter att flytta vart de vill även efter att de beviljats asyl eller tillfälligt uppehållstillstånd. Något jag tycker är en inskränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är liksom att bli fängslad på nåt sätt.

Men okej, jag inser att det kan vara ett problem för de kommuner där många flyktingar bosätter sig. Men det är lätt att lösa. Istället för att kommunerna ska finansiera flyktingmottagandet får staten helt ta över ansvaret. Då är det inga problem med var folk bor. Och vi slipper också gnälla på kommuner som vägrar ta mot flyktingar.

Till slut, Sverige kommer att behöva invandring. För att det ska finnas tillräckligt med arbetskraft i landet. Som kan försörja de stora kullar med nya pensionärer som kommer de närmaste åren. Då duger det inte att vara ett utvandringsland, såsom Sverige faktiskt är nu. Förra året utvandrade fler från Sverige än antalet som invandrade till Sverige. En stor del av utvandringen rör sig om invandrare av olika slag som återvänder till det land de kom ifrån.

Sverigedemokraterna som nu framträder som tydligt främlingsfientliga och rasistiska har inga lösningar på problemet med större utvandring än invandring. Inte heller några lösningar på problemet med de stora pensionsavgångarna.

Om Sverigedemokraterna på Skånes Social Forum.
Bloggat: Slutstadium, Marta Axner, Jag älskar Sverige, Anna-Lena Lodenius, Claes Krantz
Borgarmedia: DN
Andra bloggar om: Invandring, Krig, Sverigedemokraterna, Flyktingpolitik, Kommuner, Flyktingmottagande, Asyl, Politik, Samhälle

Det kallas kapitalism

Nej, Sjölander, det är inte rasism som är grunden till att gästarbetare har så dåliga bostadsförhållanden. Det är inbyggt i kapitalismen, i det kapitalistiska systemet. Det kapitalistiska systemet i Sverige.

Det finns bostadsbrist i Sveriges större städer. Det är där flertalet gästarbetare finns. En annan stor grupp av gästarbetare är bärplockare ocjh jordbruksarbetare. De arbetar långt ut på landet. Där finns inga bostäder. Det kostar pengar att fixa bostäder, därför försöker arbetsgivarna fixa så billiga som möjligt. Allt för att kunna öka profiten. Vinstmaximering kallas det. Det är inte rasism. Utan kapitalism.

Rasism kan möjligvis vara ett medel för att uppnå syftet med så hög profit som möjligt. Det är dock inte orsaken till de dåliga bostäderna. Och inte orsaken till att vi svenskar accepterar det. För jag tror inte vi accepterar inte taskiga bostäder. Men vi känner inte till hur det är. För att göra något åt hela situationen måste de berörda våga kämpa för bättre bostäder. Jag är säker på att de då skulle få stöd av den svenska befolkningen som ju i det läget skulle få kännedom om de dåliga förhållandena.

Emellertid krävs det för att uppnå en lösning på lång sikt, att kapitalismen som system bekämpas. Att vi inför ett bättre system. Men tills dess så måste vi alla bekämpa arbetsgivarnas utnyttjande av arbetskraften.

Det hela är heller inget nytt. Samma typ av reportage såg jag på 1970-talet. På 1980-talet. Förr i tiden erbjöds statarna liknande villkor på många ställen. Det är inget nytt. Det är inte rasism. Usla bostadsförhållanden är ett resultat av det kapitalistiska systemet.

Borgarmedia: DN, AB, SR
Andra bloggar om: Kapitalism, Invandring, Bostadspolitik, Gästarbetare, Bostadsförhållanden, Politik, Samhälle

Invandrarvänliga Sverige

Enligt mångfaldsbarometern är Sverige ett mycket invandrarvänligt land. Det visas i den undersökning som idag refereras av de flesta tidningar.

Som gör en stor nyhet av en mindre sak i undersökningen. Nämligen att många i Sverige (44%) anser att sjal ska vara förbjudet i skolan. Jag tror majoriteten av svenskarna också anser att keps ska vara förbjudet under lektionerna. Om det avpeglar islamofobi eller om det mer avspeglar hur vi ser på ordning och reda det kan vi inte säga utifrån undersökningen. Alltså måste inte en sån uppfattning vara främlingsfientlig. Undersökningen visar inte heller huruvida sjal i skolan är ett verkligt problem eller inte. Men med tanke på at det finns omkring 90 000 troende muslimer i Sverige förefaller det osannolikt att det skull vara nåt större problem.

Några resultat från undersökningen är:

Postiva attityder i förhållande till invandrare överväger gentemot negativa.
89 procent anser att alla invandrare borde ha samma arbetsvillkor som svenskarna.
83 procent har goda eller mycket goda erfarnheter av kontakter med invandrare.
71 procent anser att invandrare ska ha exakt samma sociala rättigheter som infödda.
68 procent tycker religion är en privat sak som inte bör påverka arbetet varken när det gäller klädsel eller arbetstider.
62 procent anser helt eller delvis att bostadssegregationen beror på att invandrare väljer att bo med sina landsmän.
28 procent anser att om det flyttade alltför många invandrarei min trappuppgång skulle jag överväga att flytta.
61 procent tycker att den etniska mångfalden utvecklar Sveriges kultur.

Sen kan man också ifrågasätta vissa frågor. Vad menas exempelvis med invandrare i det följande:

63 procent tycker att invandrare som begår brott i Sverige ska tvingas lämna landet.

Menar man utländska medborgare, svenska medborgare som invandrat, eller vad? Menar man en finne (1/3 av alla invandrare i Sverige). Så länge sånt inte är klargjort betyder frågan och svaret faktiskt ingenting. Den blir otolkbar.

Sen är också frågan hur vi ska tolka det faktum att en majoritet av svenskarna tror att muslimska kvinnor är mer förtryckta i hemmet än andra kvinnor. Om det är så i verkligheten avspeglar det ju ingen fördom, utan en realism. Så för att kunna säga något om den siffran måste en undersökning av verkliga förhållanden göras. Det gäller för övrigt fler siffror och frågor i mångfaldsbarometern. Exempelvis frågan om bostadsval som jag redovisar ovan. Därför anser jag att barometern är i stort sett oanvändbar om inte en jämförelse med verkliga förhållanden görs.

Att de extrema åsikterna fördubblas i enkäten beror ganska säkert på Lars Vilks och debatten kring hans texkning. Och fördubblingen är ju inte så allvarlig, oavsett vad DN och Nyamko Sabuni säger. En ökning från 2,5% till 5% känns inte speciellt alarmerande. Speciellt inte som den troliga orsaken är en speciell debatt under den period undersökningen gjordes.

Överhuvudtaget undrar jag om frågorna. Hur definieras invandrare? Tänker de flesta då på de 50% av invandrarna som är från Norden och Nordeuropa? Hur tolkar en gammal svensk människa ordet slöja? Antagligen som något som täcker ansiktet. För det betyder ordet för en sån som mig. Hade resultatet blivit detsamma om man frågat om sjal? Det tror jag inte. Sjal hade ju alla kvinnor i Sverige när jag var liten.

Borgarmedia: SVD, DN
Andra bloggar om: Invandring, Mångfald, Rasism, Fördomar, Mångfaldsbarometern, Politik, Samhälle

Multikulturell ideologi - nej tack

Läs Göran Greiders suveräna bokrecension i DN. Där han dissekerar multikulturalismen och gör upp med denna. Hans slutsats:

Lägg ner den multikulturella ideologin, vars slutstation enbart är de parallella samhällenas getton.

Jag håller med, samtidigt som det hela inte är enkelt.

Mer om identitetspolitik
Läs en debatt i tidskriften Röda Rummet
Bloggat: Kajsa Borgnäs
Andra bloggar om: Invandring, Identitetspolitik, Multikultur, Göran Greider, Politik
-------------------------------------------------------------
Pelaseyed om EU, Sverigedemokraterna och liberalen Sakine

Arbetskraftsinvandring - varför inte?

Borgarregeringen har kommit med ett förslag som i grunden är bra. Arbetskraftsinvandring ska underlättas. Det finns emellertid ett antal fällor här. Eller det kanske är saker som borgarna inte vill tänka på eller försöka åtgärda.

Problemen kommenteras av vänsterpartiets riksdagsman Kalle Larsson. Borgarregeringen anser att många som söker asyl egentligen kommer av ekonomiska skäl. För detta finns inga som helst belägg och det är förmodligen mycket ovanligt. Vill en irakier flytta för att tjäna mer pengar är det nog lättare att åka till Dubai eller Abu Dhabi. Att regeringen ser så på asylsökande är för att de har en alldeles för hård och felaktig asylpolitik. Vidare pekar Larsson på följande problem i förslaget:

- det löser inte situationen för de papperslösa som redan idag befinner sig här. De omfattas inte alls av förslaget, trots att det enda rätta vore att ge dom uppehållstillstånd direkt.

- man tar bort såväl AMS som fackets inflytande när det gäller direktrekryterad arbetskraft, och därmed blir det betydligt svårare att kontrollera att villkor och löner verkligen står i överensstämmelse med andras på en svenska arbetmarknaden.

- regeringen föreslår att den som fått avslag på sin asylansökan under vissa omständigheter istället skall få söka som arbetskraft. Det kan låta som en god idé - man får ju två chanser! - men är ett hot mot rätten till asyl. För i takt med att politiken hårdnar kommer vi allt oftare att få höra att "det löser sig nog ändå, han kan ju alltid söka som arbetskraft". Men vad skall den göra som är för gammal att söka arbete, eller inte förmår göra det på grund av de upplevelser man bär med sig? Vilka löner och villkor är den som annars sänds tillbaka till krig och förödelse beredd att acceptera för att få stanna?

Det första problemet rör inte så många människor och är som Kalle Larsson skriver, mycket lätt att ordna.

Det andra problemet måste som jag ser det hanteras av aktiva och alerta fackföreningar. Exakt samma argument fanns mot arbetskraftsinvandringen på 50- och 60-talen. Då var det inget problem för facket att hantera det hela.

Det sistnämnda problemet är det som verkligen är besvärligt. Så för att jag ska anse att regeringens förslag som helhet är bra krävs det nog att man i förslaget också bakar in åtgärder som syftar till en generös och riktig asylpolitik.

Problemet med inskränkningar i asylrätten som Larsson skriver om kommenteras också av Alliansfritt Sverige.

Borgarmedia: DN1, SR
Bloggat: HBT-sossen, Esbati
Andra bloggar om: Flyktingpolitik, Invandring, Regeringen, Politik, Tobias Billström, Arbetskraftsinvandring

Javisst ska vi värna vissa värden

Vi ska värna trygghet, anställningstrygghet och trygghet på andra sätt. Alla barn ska ha rätt till en skola av god kvalitet. Alla människor ska kunna arbeta. Bra daghem ska vi värna om. Bra för alla. Vi ska värna om solidaritet och gemenskap. Alla människors lika rättigheter. Mer demokrati som omfattar alla samhällets områden, även ekonomin och storföretagen. Värna om religionsfriheten - vilket kräver ett sekulärt samhälle. Värna om yttrandefriheten. Jämställdheten. Jämlikheten. Vi ska värna om välfärden. En välfärd för alla, inte bara för de rika. Det finns många värden att värna om. Liberalerna hjälper oss inte med detta.

Därför säger vi nej till liberalerna. De talar med kluven tunga eller ljuger rakt upp och ner.
Därför ska vi säga nej till privatskolor och privatdaghem. Det ökar segregationen, utanförskapet och otryggheten.
Därför säger vi nej till försämringar av arbetsrätten. Det ökar otryggheten, slår mot solidaritet och gemenskap.
Därför ska vi säga nej till arbetarfientliga rasistpartier. Framgångar för såna partier motverkar trygghet, solidaritet och gemenskap.
Därför säger vi nej till borgarregeringens bostadspolitik. Den ökar ojämlikheten, utanförskapet och segregationen.
Därför säger vi nej till försämringar i a-kassan. Det leder till ökad utslagning och segregation
Därför säger vi nej till borgarnas övervakningspolitik i namn av "kamp mot terrorn"
Därför säger vi nej till regeringens sjukvårdspolitik. Den försämrar för vanligt folk och skapar ojämlikhet.
Därför säger vi nej till den ruttna flyktingpolitiken. Den skapar otrygghet och utanförskap.

Liberalerna och borgarna är bara ute för att skapa en grundotrygghet bland arbetare och fattiga. De vill bara värna om "värdet" i att rika har det bra. Att de som redan har ska ha mer. Att borgarklassen ska gynnas. Det är de "värden" som liberalerna och borgarregeringen vill värna om.

Mer i borgarmedia: SVD, DN, AB1, AB2
Andra bloggar om: Arbetslöshet, Bostadspolitik, Social välfärd, Social rättvisa, Socialpolitik, Skolan, Skolpolitik, Invandring, Flyktingpolitik, Terrorism, Politik, Övervakning, A-kassa, Regeringen

Två av tre säger nej till Sverigedemokraterna

Det är riktigt att som LO säger, att uppmärksamma Sveriges arbetare på SD:s arbetarfientliga politik. Men vi ska inte ta debatten med dem. Vi ska debattera de intressanta frågorna, utan att göra saker som kan få folk att uppleva SD som rumsrena. Även i fortsättningen ska alltså Sverigedemokraterna bojkottas så mycket det går. Isoleras och framställas som det de är, ett arbetarfientligt parti med en politik som gynnar de rika i samhället.

–Som facklig organisation ska vi även granska vad sd står för. De vill ändra MBL och lagen om anställningsskyddet så att turordningsreglerna försvinner. De vill ge arbetsgivarna fullständig uppsägningsrätt. Det måste vi lyfta upp på bordet, säger Anders Ferbe.

(citat från artikel i SVD)

Och vi ska komma ihåg. Två tredjedelar av svenska folket vill absolut inte se Sverigedemokraterna i riksdagen. Och 80% kan inte tänka sig att rösta på dem eller nåt liknande parti. Och slutligen, under 4% kan tänka sig att rösta på dem enligt de senaste opinionsundersökningarna.

Läs mer: Konservativ familjepolitik, Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna, Invandring, attityder och rasism, Sverigedemokrater och rasism bekämpas i vardagen, Varför har så många fel om Sverigedemokraterna?, Xenofobi och rasism
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Arbetsmarknad, Arbetarklass, Invandring, Politik

Har en svunnen tid kommit åter?

Akuhujan skriver fint om sin mormor och pekar på tecknen av att det råa klassamhälle som vi alla trott var borta för evigt från Sverige nu är på väg tillbaka med den borgerliga regeringen som spjutspets och motor i denna negativa samhällsutveckling.

Men som Akuhujan också skriver är det inte lika allvarligt idag som på hans mormors tid. Eller på min fars tid. Men nog är vi på väg åt det hållet. Skattesänkningar för de rika, tiggare är tillbaks på gatorna och de fattigas kvinnor ska läras att passa upp på de rika.

Min far växte upp i 30-talets och 40-talets Göteborg, i en miljö där de flesta grannar talade jiddisch och den ortodoxa synagogan låg snett över gatan. Svenska var följaktligen inget språk han behövde förrän han började i skolan. Hemma pratades det ju engelska, eftersom det var farmor som var hemma och tog hand om barnen (om nån överhuvudtaget var hemma). Farfar var ju sjöman och borta för det mesta. Vad jag förstår hände det att min far ibland fick tigga för att de skulle ha tillräckligt med mat. Det kan verka otroligt för oss idag, det var ju bara 70 år sen, men så var det. På ett kort, när familjen flyttat till en bättre bostad med WC och badrum ute i Majorna i ett s.k. solgårdshus (barnrikehus), har min far i stort sett inte ett enda helt klädesplagg. Så det är uppenbart att de var väldigt fattiga. Vi är inte tillbaka i det samhälle min far växte upp i. Inte än.

Min far och hans uppväxtförhållanden får mig att tänka på en annan bloggartikel jag läste av Syrran. Den handlar om Att vara svensk - och inte . Hon kommenterar där Fredrik Lindströms program Världens modernaste land. Jag tycker hon drar alldeles för stora växlar på vissa företeelser i programmet. Och direkt felaktigt och osmart är det att jämföra Fredrik Lindström med Sverigedemokrater. En dröm om ett paradisland med röda stugor behöver väl inte heller vara fel? Det landet har ju aldrig funnits. På "de röda stugornas tid" i verkligheten var stugorna grå, folk svalt och utvandrade till andra sidan jordklotet. Det var ju dessutom långt innan man försökte skapa folkhemmet. Folkhemmet i sig var ju mer långa grå hyreslängor i utkanten av stan dit folk tvingades flytta för att få en modern bostad.

Men, för sjutton, vi kan väl få drömma om något annat. En annan värld. Där alla har det bra. Där klassamhället försvunnit. Och de som bor på landet bor i röda stugor av trä. I alla fall i Skandinavien (de röda trästugorna alltså). Vad är problemet med det? Vad gör det om nån tror att det var så eng ång i tiden? Inte ett skit. Bara han inte tror att det var så på grund av att det då inte fanns några invandrare. Utan det var så att för att vi alla var jämlikar. En osann verklighet, javisst. Men skadar den?

Sen är det ju inte heller så att tolkningsföreträdet kan ligga hos den enskilde individen. Det är omöjligt. För att kunna ha ett fungerande samhälle behövs en del generaliseringar. Om jag ser en snubbe som uppenbarligen har somaliska föräldrar så måste jag ju kunna säga detta också. Jag måste kunna definiera honom i förhållande till mig och andra. Även om han anser sig vara svensk och definierar sig själv på ett helt annat sätt än vad jag gör. Eller att folk som inte vet vad jag heter ofta uppfattar mig som invandrare. Bara därför jag pratar högt, viftar och pekar. Vad skulle det vara för fel med det? Det är ju bara om jag eller somaliern förtrycks eller diskrimineras på grund av detta som det hela blir felaktigt.

Så vad fan. Min far var en engelsk- och jiddischtalande svensk (han lever, men kan inte jiddisch) och jag är en svensktalande jugge. Eller? Och det råa klassamhället är på väg tillbaks. Jag heter Anders Svensson och jag är inte som "oss".

Vi tillhör alla olika grupper i samhället. Grupper är någonting som finns. Det kan vara klass. Man kan tillhöra arbetarklassen utan att definiera sig själv som arbetare. Menar Syrran att personen inte är arbetare om personen ifråga inte definierar sig som arbetare? Det är ju konsekvensen av påståndet att bara individen själv får definiera sig själv. Det hela blir i slutändan bara ren individualistisk identitetspolitik. Jag har svårt att tro att det är detta som Syrran menar.

Andra bloggar om: Klass, Politik, Invandring, Svenskhet, Pigdebatt

Flyktingamnesti 2005 - en framgångsrik kampanj

Kampanjen Flyktingamnesti 2005 tillsmmans med kyrkornas Påskupprop och debatten om de apatiska flyktingbarnen ledde till en ökad tolerans för och en mer positiv inställning till att ta mot flyktingar. Det var ett viktigt resultat av kampanjen som också lyckades med att skapa möjligheter, för 14 000 av omkring 30 000 asylsökande som väntade på uppehållstillstånd eller fått avslag på sin ansökan, att stanna. Vi fick riksdagen att anta nya lagar som gjorde det möjligt.

Sammantaget var och är detta en stor framgång för ett folkligt förankrat arbete. Ett arbete som utfördes av vanliga människor i vanliga förorter och städer. Anarkister såväl som kristna och muslimer, moderater, sossar, miljöpartister och folkpartister. Ja ett brett spektrum av den svenska befolkningen gjorde kampanjen Flyktingamnesti 2005 till en succé.

Läs mer om kampanjen på den gamla webbsajten samt på Socialistiska Partiets egen gamla kampanjsida från när det begav sig.

Läs mer: DN, TomTom, SVD.
Andra bloggar om: Invandring, Flyktingpolitik, Rasism, Folkrörelse, Politik
Technorati: Invandring, Rasism, Flyktingpolitik

Sverigedemokrater och rasism bekämpas i vardagen

När jag i flera inlägg argumenterat för att man inte ska "ta debatten" med Sverigedemokraterna menar jag naturligtvis inte att frågorna om integration, invandring eller flyktingar inte ska diskuteras. Självklart ska frågorna diskuteras. Det här är inte problemfria områden. Vad jag menar är att Sverigedemokraterna inte ska få någon plattform som parti. De ska inte få nån chans att bli rumsrena.

När olika borgerliga partier och sossarna debatterar med Sverigedemokraterna i offentligheten, på möten och i TV, innebär detta ingenting i kampen mot rasismen. Istället innebär det att man legitimerar existensen av ett rasistiskt, främlingsfientligt, xenofobiskt parti (lite upprepning där, jag vet). Dvs man medverkar till att göra SD rumsrent.

Istället ska SD bojkottas. Allt som kan göra dem till ett parti bland alla andra ska man inte göra. SD ska betraktas som paria, ett parti som ingen ska beblanda sig med. Arbetarfientliga, kvinnofientliga, flyktingfientliga och invandrarfientliga som de är. Kapitalistvänliga, borgerliga, med höga andel kriminella bland medlemmarna och representanterna. Ingen parti man vill ta i med tång ens.

De ljuger dessutom när de säger att integrationsfrågor inte diskuteras. Det är en flitigt diskuterad fråga i riksdagen och i samhället (nämnas kan diskussionerna om apatiska barn, flyktingamnesti och gästarbetare (Vaxholms-fallet etc). Nedan ger jag lite länkar till mer läsning om detta.

Läs mer:
Öppna Gränser
Om nationalism, rasism
Debatt om rasism och integration

Men när vi möter rasistiska eller främlingsfientliga påståenden från våra arbetskamrater, vänner eller släktingar ska vi förstås ta debatten. Det är där rasism kan och ska bekämpas. Vi måste också ta människors oro på allvar och tillsammans med våra arbetskamrater, vänner och släktingar diksutera fram solidariska lösningar på de problem som folk upplever sig ha. SÅ precis som Petter säger i sin kommentar till mitt förra inlägg om Sverigedemokraterna. Kampen mot arsismen ska föras i vardagen, på arbetsplatser, på torg och caféer. Det är där vi kan vinna kampen, bland vanligt folk, i arbetarklassen. Låt oss bekämpa rasismen där.

Pelaseyed har skrivit ett par bra inlägg i detta ämne, Socialdemokraternas fatala misstag och Vi tar debatten!

Andra bloggar om: Rasism, Flyktingpolitik, Sverigedemokraterna, Invandring

Utvisa inte Hassan Asad!

Ett upprop som startades av datateknikern Martin Björnsson:

Hassan Asad är en familjefar med dålig hälsa och hela sin familj i Sverige. Plötsligt har han på grund av "säkerhetsskäl" vägrats förlängning av sitt uppehållstillstånd och ska avvisas till Jordanien, där han riskerar tortyr. Utan att få veta vad han anklagas för, utan att kunna bemöta anklagelserna inför rätta eller nån annanstans.

Vi vill inte ha det på det här viset. Vi vill inte bli sittande med samma fadda smak av rättsövergrepp i munnen som när Ahmed Agiza och Muhammad Alzery utvisades till tortyr i Egypten. Tidigare utrikesminister Thomas Bodström frågar kritikerna - "hur ska vi göra i stället med personer som misstänks för terrorism? (GP 17/12)" Svaret är så enkelt att man måste ha en toppolitikers maktbaserade världsbild för att inte förstå det: vi ska inte utvisa någon utan att vare sig de eller vi får veta varför. Ska Hassan Asad, eller någon annan, utvisas på grund av terroranklagelser måste dessa anklagelser läggas fram så att en rättslig prövning kan ske.

Vi vill vara stolta över Sverige som ett rättssamhälle och en demokrati. Det första betyder att hos oss ska ingen ska drabbas av påföljder av påstådd brottslighet utan att ha fått en ärlig chans att försvara sig och blivit överbevisad, det är självklart. Det andra betyder att folkets åsikter ska räknas, och också att vi alla har ett visst ansvar att protestera när vi tycker att saker går fel till. Om vi inte får veta skälen till en utvisning saboterar vi demokratiprocessen och gör det omöjligt för människor att ta detta ansvar, skapa sig en åsikt i frågan och göra den känd för politikerna. Det får inte hända - inte ens i säkerhetsfrågor. Inte ens för att hålla bra kontakter med mäktiga främmande stater. Varje gång det händer urholkar vi vår demokrati.

Utvisningar av det här slaget urholkar också tron och hoppet på att det fortfarande kan finnas folkvalda politiker med ryggrad som vågar stå upp mot stormakterna när dessa har fel. De här dumheterna har fortgått länge nog nu. Ge oss möjlighet att känna oss stolta över att vara svenskar igen - ett folk som tänker själva och inte går med på vad dumheter som helst som ligger i tiden och har en klatchig slogan, som "Krig mot terrorismen".

Skriv under namninsamlingen

Värna rätten till asyl

Förra året kämpade hundratusentals människor runt om i Sverige för en allmän amnesti för de människor som fått avslag på sin ansökan om asyl. Denna kamp tvingade fram en tillfällig lag som skulle ge flertalet uppehållstillstånd.

Men det blev inte upprättelse för alla och människor måste fortfarande leva gömda. Därför måste vi kämpa vidare!

Ett alternativ är ett införande av en vistelsetidslag, som innebär en gräns för hur lång tid handläggningen i ett ärende får ta. Om gränsen överskrids ska uppehållstillstånd beviljas omedelbart.

Ett införande av en vistelsetidslag innebär uppehållstillstånd för de flesta av de tusentals asylsökande som har fått avslag på den tillfälliga asyllagen som gällde mellan 15 november och 30 mars.

Anders_S

En del på Migrationsverket borde få sparken

En person på Migrationsverket vid namn Annicka Ring skrev följande mejl after att en familj med ett sjukt barn hade avvisats:

"På fredag ska vi fira ihop med AM2 kl 15.00 i deras kök. Jag hoppas att ni alla kan avsätta en kvart innan i vårt kök då vi tänkte infria [handläggarens namn, reds. anm.] löfte om champagne efter det att en viss familj lämnat Sverige. I dag har jag fått bekräftat att verkställigheten avlöpte väl dock med fot- och handbojor samt poliser som blev påpucklade på traditionellt sätt med handväska. Så varm välkomna till vårt kök 14.45 för en skål."

Läs mer i arttikel i DN: Migrationsverket firade avvisning

Personer med en sådan människofientlig attityd som Annicka Ring ger uttryck för borde inte arbeta med människor. Såna borde omedelbart få sparken från Migrationsverket.

Anders_S

Hur många invandrare finns egentligen i Sverige?

Enligt många finns det en miljon, enligt vissa finns det 450 000 muslimer och enligt andra ännu fler. Men hur förhåller det sig egentligen och vilka är invandrarna?

Totalt fanns det 481 141 utländska medborgare bosatta i Sverige den 31 /12 2004. Det fanns 1 100 262 utrikes födda och 326 031 personer födda i Sverige med bägge föräldrarna födda i utlandet. Totalt cirka 1,4 miljoner.

År 1945 var antalet utrikes födda så lågt som 100 000. Sedan andra världskriget har 2,4 miljoner människor flyttat till Sverige och 1,4 miljoner har flyttat ut ur landet. Av utflyttarna var en halv miljon svenska medborgare och av inflyttarna var ungefär 320 000 svenska medborgare. Något mindre än hälften av invandrarna har lämnat Sverige. En spridd missuppfattning är att invandrare och flyktingar är synonyma begrepp. Endast en åttondel av de personer som invandrat åren 1990–2003 är flyktingar d.v.s. i behov av skydd.

Av de 1,1 miljoner människor som fötts utomlands men som idag bor i Sverige kommer 60 000 från Afrika varav 15 000 från Somalia, Etiopien med 11 000 och Eritrea med 4 000. Från latinamerika finns cirka 45 000 personer, varav 28 000 från Chile, 8 000 från Colombia (7 000 av dessa är adaptivbarn) och 5 000 från Peru. Totalt finns det 9 000 adoptivbarn från Sydamerika. Från Asien finns det ungefär 220 000 personer som bosatt sig i Sverige, av dessa kommer 70 000 från Irak, 40 000 från Turkiet, 40 000 från Iran, 15 000 från Libanon, 16 000 från Syrien. Av invandrarna från Asien är 26 000 personer adoptivbarn ( 7 000 från Indien och 8 000 från Sydkorea). Från Thailand och Filippinerna har totalt omkrign 10 000 personer flyttat till Sverige, överväldigande delan av dessa är kvinnor. Om vi räknar de cirka 10 000 nordamerikaner (USA och Canada) som finns i Sverige blir det totala antalet personer från länder utanför Europa cirka 315 000. Cirka 35 000 av dessa utgörs av adopterade barn. Kvar blir 280 000 personer.

Av dessa 280 000 människor från länder utanför Europa kommer kanske 210 000 från länder med dominerande muslimsk religion. Det finns emellertid ytterligare ett antal muslimer i Sverige, från Bosnien härstammar 54 000 personer varav endast en del är från muslimska familjer. Sammanlagt blir det 264 000 människor från "muslimska" länder. Många av dessa har dock kristet ursprung (armenier, assyrier/syrianer, serber, kroater), är zoroastrianer (bland iranier och kurder) eller icke-troende. Totalt är kanske 150 000 troende muslimer i Sverige, kanske 100 000 utövar aktivt sin religion. (Som jämförelse kan nämnas att Pingströrelsen har cirka 90 000 medlemmar). Påståendet om 450 000 muslimer är alltså totalt taget ur luften.

Nu vet vi varifrån nästan en tredjedel av Sveriges invandrare kommer. Resten, två tredjedelar kommer alltså från Europa. Av dessa kommer 140 000 från före detta Jugoslavien, 54 000 av dessa är från Bosnien. En liten del av bosnierna utgörs av troende muslimer. Cirka 60 000 är födda i Baltikum, Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Från EU-länder (exkl. Norden) finns omkring 50 000 personer, de flesta från Storbritannien, Tyskland och Italien.

Kvar att redovisa finns cirka 535 000 personer. Dessa är alltså nordbor. Överväldigande majoriteten av dessa är födda i Finland.

Av 1,1 miljoner personer födda i andra länder är alltså hälften från nordiska länder och ytterligare 250 000 från resten av Europa. Adopterade barn från utanför Europa utgör ytterligare 35 000 och kvinnor som flyttat till Sverige och gift sig här utgör omkring 10 000 personer.

Vi kan alltså konstatera att de som pratar om cirka 1 miljon invandrare har rätt men jag tror att flertalet inte tänker på att nordbor utgör hälften av de som som flyttat till Sverige och att adoptivbarnen utgör en stor grupp. Flertalet invandrare i Sverige är alltså sådan som inte "syns".

En annan fråga som också ofta nämns är att arbetarklassens majoritet skulle ugöras av invandrare. Det är natruligtvis ett falskt påstående. Arbetarklassen i vid bemärkelse utgör cirka 4 miljoner personer. Det finns 1, 1 miljoner invandrare och ytterligare 300 000 personer med två utlandsfödda föräldrar. Totalt 1,4 miljoner. Många av dessa är arbetare, men andra är det inte. Även om alla var arbetare skulle de inte utgöra majoriteten av den svenska arbetarklassen.

Anders_S
(Källa: SCB)

Baltutlämningen var riktig

Det var helt riktigt av den svenska regeringen att utlämna de balter som varit soldater i den tyska armén. När man hör om baltutlämningen kan det ibland verka som om alla balter som kom till Sverige i slutskedet av andra världskriget blev utlämnade. Så var inte fallet. Endast en bråkdel av de balter som kom under 1945 blev utlämnade och de var alla soldater. Det var inte ens alla soldater som blev utlämnade, en del fick utan problem stanna kvar i Sverige.

Totalt kom cirka 30 000 balter till Sverige och det kom 3 000 tyska soldater. Av de sistnämnda var i stort sett alla tyskar, men en liten baltisk grupp fanns bland dem. De baltiska soldaterna i tyska armén kom två vägar, dels en grupp på cirka 160 personer direkt från Kurland. Av dessa kom endast 41 personer att interneras som soldater. Via Danzig (Gdansk) och Bornholm kom 126 stycken. Totalt 167 personer som alltså internerades som tyska soldater. Alla kom de iklädda tyska uniformer. Det var 7 ester, 11 litauer och 149 letter. Av dessa baltiska soldater i den tyska armén utlämnades slutligen 146 stycken. 21 stycken utlämnades inte då de antingen var svårt sjuka, hade dött i Sverige eller fick stanna av andra skäl. Av alla tyskar i den tyska armén som kom till Sverige utlämnades samtliga. Om detta talas inte, trots att dom var många fler än de baltiska soldaterna.

Sålunda, av 30 000 balter utlämnades 146 dvs 0,5%. Av 286 kända baltiska soldater utlämnades 146, dvs 51%. Baltutlämningen berörde alltså en enorm minoritet och dessutom bara hälften av de kända baltiska soldaterna.

Vad hände med de utlämnade. De flesta kom efter en kort tids vistelse i ett interneringsläger i Liepaja att släppas fria, endast tre blev kvar i lägret, Oscars Recis, Peteris Ziemelis och Jekabs Balodis.

Av de 130 letterna kom totalt 30 personer kom att straffas, en dömdes till döden. Helt klarlagt är att följande personer straffades:
Soldaten Jekabs Balodis, Kapten Ernst Kessels, Underofficer Arvids Kaneps, Löjtnant G J Matisons, Löjtnant Paul Lielkajs, Överstelöjtnant Jekabs Raiskums, Soldaten Arnolds Smits-Petersons, Instruktör Gustafs Vilks, Kapten Villis Ziemelis, Överstelöjtnant Kalris Gailitis, Löjtnant Olgerts Lacis, Löjtnant Oscars Recis, Löjtnant Pieteris Ziemelis, Instruktör Augusts Kaneps, Soldaten Manfred Liepins, Soldaten Evalds Liepins, Soldaten Valentin Silamikelis och Dr Elmars Eichfuss-Atvars. 18 personer.
Troligtvis straffades även följande 9:
Alberts Celmins, Peters Appkalns, Voldemars Eltermanis, Valdis Knoks, Herberst Aunins, Janis Jekabssons, Oscars Krastins, Janis Teteris och Jekabs Zutis.
En av de utlämnade och straffade, G J Matisons kom att behandlas som tysk, skiljdes av från de övriga och fick straff samt utvisning på samma sätt som andra tyska soldater. Endast ett fåtal av de som kom via Bornholm dömdes.

Av 7 ester blev en straffad och av 9 litauer blev förmodligen alla straffade. I den sistnämnda gruppen var samtliga befäl.

Av 146 utlämnade straffades alltså cirka 35 personer (cirka 24%). Majoriteten av dessa var befäl.

Lielkajs, Rajskums och Villis Ziemelis dömdes för att ha varit med i lettiska så kallade polisbataljoner. Dessa bistod tyskarna i utrensingar och terrorverksamhet mot kommunister och judar. Totalt mördades 313 000 civila letter. En stor del av dess mördades av de lettiska polisbataljonerna. Polisbataljonerna deltog också i mördandet av 24 625 judar i Bikierniskogen i Lettland, juli 1941.

Oscar Recis dömdes till 18 års fängelse för att ha deltagit i mördandet av judar i Daugavpils samt för tortyr när han var ställföreträdande chef för fängelset i Ventspils. Från 1941 tjänstgjorde han i SD (Sicherheitsdienst, SS säkerhetstjänst), därefter blev han tukthuschef.

Pieteris Ziemelis dömdes till döden och avrättades troligen, men det finns uppgifter om att han levde i ett straffläger i SIbirien så sent som 1967. Han dömdes för deltagandet i utrotandet av judarna i Daugavpils, för våldtäkter mot judiska kvinnor och för att personligen ha mördat och torterat judar. Han tjänstgjorde 1941-44 i ett lettiskt polisförband inom säkerhetspolisen. Från 1944 tjänstgjorde han i SD och från hösten det året som chef för tukthuset i Ventspils.

En av de som inte blev utlämnad, utan begick självmord i Sverige var Oscars Lapa. Denne tjänstgjorde från 1942 i SS och ingick i ett kommando under Viktor Arajs, en välkänd krigsförbrytare. Detta kommando var ansvarigt för utrensandet och mördandet av 100 000 lettiska, litauiska, Vitryska, ukrainska och polska krigsfångar.

Elmars Eichfuss-Atvars, balttysk, tjänstgjorde i Wehrmacht innan krigsutbrottet för att efter krigsutbrottet tjänstgöra i en av SS så kallade ”Sondergruppe”. Från 1942 ingår han i SD som ”Sonderführer” Han dömdes till 10 års arbetsläger för att tjänstgjort i fånglägret i Zjitomir , Ukraina samt för att ha avrättat civilpersoner i samma område.

Affären som endast berörde 0,4% av alla balter som flydde till Sverige har fått ta alldeles för stort utrymme i den svenska debatten. Det är dags att anta ett korrekt perspektiv.

Utlämningen var korrekt, det rörde sig om soldater i den tyska armén, såna utlämnades normalt. Flera av de dömda var dessutom allvarliga krigsförbrytare enligt de redogörelser jag kunnat ta del av. Slutsatsen blir alltså att det var rätt av den svenska regeringen att utlämna balterna. Det är dags att sluta snyfta över denna helt legitima affär, denna helt legitima utvisning av tyska soldater och krigsförbrytare.

Anders_S