Frågorna - Plan B

Frågorna i Kebnekaisegruppens och CINT:s undersökning. Jag har stuvat om ordningen i grupperna lite i förhållande till den ordning de redovisas i boken Plan B. Men grupperna är de samma som i boken.

De som ligger till grund för Fölster och kompanis påstående för att svenska folket "anpassar sig till systemet" och fuskar. Med andelen som svarat ja. Alla frågor i grupp 1 till 3 inleds med "Har du vid något tillfälle de senaste fem åren..." .

Frågorna i grupp 1.

...av kostnadskäl renoverat ditt boende själv istället för att anlita hantverkare? 56,40%
...skaffat dig boende genom att använda egna eller närståendes kontakter? 12,80%
...bott i andra hand utan giltigt andrahandskontrakt och/eller värdens vetskap? 4,30%

Inget av ovanstående beteenden kan på något sätt anses vara fel som jag ser det. När det gäller följande två påståenden vet jag inte om de ska anses vara fel eller inte:

...skaffat dig boende genom att byta en hyresrätt mot en bostadsrätt/villa med prissänkning? 1%
...skaffat dig boende genom att byta in din bostadsrätt/villa mot en hyresrättoch därför gått ner i pris? 1%

Och följande tre frågor avser beteenden som jag anser vara felaktiga och två av dem är vad jag skulle kalla fusk (de två sista).

...hyrt ut ett boende utan tillstånd från din hyresvärd? 1,90%
...hyrt ut ett boende utan att skatta för de inkomster över 10 000 kronor som det gett dig? 2,30%
...skaffat dig ett boende genom att köpa hyresrätt svart eller lagt pengar emellan? 0,90%

37,5% har svarat att de inte gjort något av ovanstående.

Frågorna i grupp 2.

...tagit ut kompledigt istället för att sjukskriva dig för att slippa karensdag? 26,10%
...fått a-kassa trots att du kunnat arbeta? 2,40%

Ovanstående är ju inte på något sätt fusk. Den senare frågan är ju lite svår att förstå då alla som uppbär a-kassa måste vara i ett skick så att man kan arbeta. Annars står man inte till arbetsmarknadens förfogande och får ingen a-kassa. Nästa fråga gäller ett beteende som är en slags fusk. Men som jag ser det av inte speciellt allvarlig karaktär. Det kostar inte heller några allmäna medel, om du inte är offentliganställd förstås.

...använt arbetstid över en timme på en vecka för privata ärenden (surfat privat, semester på företagsresan, shoppat på arbetstid)? 36,80%

Sen till några beteenden som jag tycker är fusk (alla skulle kanske inte dela min uppfattning).

...fått sjukpenning trots att du kunnat arbeta? 2,10%
...planerat dina arbets- och arbetslöshetsperioder på ett sådant sätt att du kunnat få ut mer a-kassa än annars? 2,10%
...planerat dina sjukdomsperioder på ett sådant sätt så att du kunnat få ut mer sjukpenning än annars? 1,20%
...överdrivit eller hittat på symtom för att en läkare ska sjukskriva dig? 2%
...begärt VAB (ersättning för vård av barn) utan att ditt barn varit sjukt? 1,40%
...begärt VAB fast det är du själv som varit sjuk? 1,30%

När det gäller frågorna i grupp två har 49,10% svarat att de inte gjort något av det som det frågats om.

Frågorna i grupp 3.

Först den enda i gruppen som inte kan anses var fusk eller anpassning till några system.

...haft ett extra arbete (ej svartarbete) vid sidan av ditt ordinarie för att höja din levnadsstandard? 23,70%

Och sen till de sex frågor som definitivt är fusk.

..haft ett extra arbete svart (dvs utan att betala erforderlig skatt) vid sidan av det ordinarie för att höja din levnadsstandard? 10,50%
...i regel så arbetar jag svart (dvs utan att betala erforderlig skatt)? 0,40%
...anlitat svart hantverkshjälp (dvs utan att betala erforderlig skatt)? 17,30%
...anlitat svart städhjälp (dvs utan att betala erforderlig skatt)? 4,80%
...anlitat svart fönsterputsare (dvs utan att betala erforderlig skatt)? 2,40%
...anlitat svart barnpassning (dvs utan att betala erforderlig skatt)?? 2,10%

Noterbart att det enligt undersökningen är vanligare att anlita svarta tjänster i Stockholm än i övriga landet. Något som tyder på att det, i motsats till vad Fölster och kompani påstår i sin debattartikel, tycks vara vanligare att eliten gör detta.

I denna grupp av frågor har 56,10% svarat att inte gjort något av det som det frågas efter.

Frågorna i grupp 4.

Desa frågor är av annan än de tidigare. Den första frågan är: Vad gör du om du får en oväntad tandläkarkostand på 10 000 kronor.
På det svarar 63,50% att de betalar själv, 7,60% att de lånar av anhörig/bekant, 10,50% att de lånar från bank eller annan kreditgivare, 15,50% att de avstår från att gå till tandläkare och 2,90% svarar "på annat sätt".

Den andra frågan är: Har du vid något tillfälle de senaste fem åren skaffat dig eller någon anhörig eller bekant sjukvård/omsorg genom kontakter i stället för att gå den vanliga vägen?
Påd en frågan svarar 18,70% ja ochh 81,30% nej.

Den tredje och sista frågan är: Har du vid något tillfälle de senaste fem åren hjälpt till att vårda en eller bekant som är/varit så sjuk att hon eller han enligt din bedömning borde ha fått hjälp genom någon av landstingets vårdenheter?
Svaren på den frågan är 15% Ja och 85% nej.

Avslutning

Sammantaget menar Fölster, Bergström och de andra författarna i boken att undersökningen visar att systemen inte fungerar. Välfärden fungerar inte och därför bör den avskaffas och privatiseras tycker de. Jag ska utveckla detta mer i ett annat inlägg, men kan konstatera att undersökningen (om man överhuvudtaget kan använda dess data) visar att välfärden faktiskt fungerar. Liksom att en överväldigande del av den svenska befolkningen inte fuskar, inte har fuskat och förmodligen inte kommer att fuska. Och att de som fuskar mest med de saker som faktiskt är fusk och skattesmiteri är stockholmarna. Precis motsatsen till vad som påstås i debattartikeln i DN.

Visst finns det brister, men dessa kan åtgärdas genom att återställa välfärden till 70-talets nivå. Bort med karensdagen så försvinner fusk med VAB. Så slipper folk ta kompledigt när de egentligen är sjuka. Bättre för samhället och bättre för människorna. Höj arbetares löner och sänk elitens löner så utjämnas de olikheter som speglar sig i att eliten köper svarta tjänster och vård utomlands. Liksom att folk måste jobba dubbelt. Svartjobbet minskar liksom köp av svarta tjänster. Återställare är alltså den bäst medicinen för att råda bot på de problem (ändå relativt små) som de senaste 25 årens nedskärningar skapat.

Läs också:
Gänget som ljuger
Stefan Fölsters lögner
Lögnare - Magnus Andersson, CUF
Ja, uppenbarligen
Tror de på sig själva?

Intressant?
Media: DN, SVD
Andra bloggar om: Social rättvisa, Social välfärd, Sjukvård, arbetsmarknad, Arbetslöshet, Politik, Samhälle, Plan B, Kebnekaisegruppen, Fusk, Propaganda, Stefan Fölster, Fredrik Bergström
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om EU (en annan fråga som har med social välfärd att göra) i bloggosfären: Aron Etzler, Peter Gustavsson, Lasses blogg . Det var de vanliga länkarna till vänsterbloggar. Nu också en annan blogg som skriver intressant om EU-omröstning, Bloggen Bent.

Ja, uppenbarligen

- tror de på sig själva. De borgerliga progagandamakarna verkar faktiskt tro på sig själva. Självaste propagandaministern Per G utgår från att 95% av av svenska folket fuskar. Har han läst undersökningen? Förmodligen inte. Utan han ingår som en del i samma propagandakampanj som Stefan Fölster och Fredrik Bergström.

Men han har en poäng sin sitt inlägg. Systemen går naturligtvis att utforma så att man inte behöver försöka maximera nyttan av de betalningar man gjort till systemen via skatten. Om systemen utformas generöst och inkluderande. Om folk inte hela tiden drabbas av försämringar i systemen osv så behöver de inte göra krångliga och jobbiga saker för att ha råd och möjlighet att använda systemen när barnen är sjuka, man själv är sjuk eller man är arbetslös. Ju mer rigida regler, ju mer innovativa och företagssamma måste folk bli. För att kunna använda de rättigheter vi faktiskt betalt för. De rättigheter vi jobbat ihop till. Som borgarregeringen försöker ta ifrån oss.

Det är liksom en ond cirkel:

• Regeringar försämrar
• Folk blir innovativa för att kringgå försämringarna
• Borgarmedias propagandaministrar och de rikas organisationer anklagar oss vanliga människor för fusk.
• Regeringar försämrar igen

Enda vägen att komma ur en sådan ond cirkel är att sluta skära ner och återställa välfärdssystemen så att man inte behöver vara så innovativ och företagsam för att kunna utnyttja sina rättigheter.

Men kom ihåg, att vara innovativ är inte att fuska. Att vara företagssam är inte att fuska. Men när ledande politiker, som borde veta bättre, vägrar betala avgifter, skatter och bygger svart. Då är det medvetet fusk. Det är inte innovativt. Det är ansvarslöst och faktiskt brottsligt.

Och de flest svenskar fuskar faktiskt inte. Borgarnas propagandaapparat ljuger. Och en del av det som av folk själva anser vara fusk är knappast fusk det heller. Tro aldrig på propaganda från Svenskt Näringsliv.

Bloggat: Ung Vänster-bloggen, Claes Krantz
Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1
Andra bloggar om: Social rättvisa, Social välfärd, Regeringen, Media, Propganda, Svenskt Näringsliv, Politik, Samhälle, Fusk, Välfärdssystem, Per Gudmundson, Stefan Fölster

Tror de på sig själva?

Svenskt Näringsliv har producerat en rapport om svenska folkets fusk. Det är en undersökning som uppenbarligen skräddarsytts för att få ett i förväg bestämt resultat. Och den presenteras i en av regeringsalliansens propagandamegafoner med den fantastiska rubriken att 95% procent av svenskarna kringgår systemet i ett försök att antyda att så stor andel fuskar. I den andra propagandamegafonen sägs det att 95% fuskar. Nån sån siffra finns inte i rapporten en gång.

Hur står det egentligen till med fusket hos den svenska befolkningen. Ja vi har säkert lite till mans handlat på betald arbetstid (hu så hemskt!), tjuvåkt i kollektivtrafiken etc. Men det är faktiskt bara 16% procent som säger att de fuskat på något sätt. Alla andra har uppgivit att de utnyttjat kontakter och liknande för att få vård snabbare eller få ett jobb etc. Och vad det är för fel med det förstår jag inte, på arbetsförmedlingar uppmanas vi att använda kontakter för att få jobb.

Ett typexempel på sånt är när jag fick en korsbandsskada i en fotbollsmatch. Jag blev sjukskriven från mitt jobb som reparatör. Arbetsgivaren vill ha mig i arbete så fort som möjligt och skickade mig till en privat läkare som skrev en remiss och vips blev jag undersökt på Sahlgrenska och fick snart en tid för operation. Jag fick en ortos (stavas det så) coch kunde börja jobba när jag fått den. Sen fick jag en operation efter tre månader istället för efter ett år. Jag gick alltså före i kön. Vad jag förstår var det äldre personer som drabbades och fick stå längre i kö pga av detta. Men för samhällsekonomin var det en vinst. Jag behövde inte utnyttja smahällets resurser utan kunde snabbt komma tillbaks i arbete.

Så när Svenskt Näringsliv, deras profeter och deras propgandamegafon säger att sånt kostar samhället pengar har de förmodligen helt fel. Det kan lika gärna spara pengar för samhället.

Och förresten så är det väl kanske trygghetsystemens dåliga status och dåliga funktion som gör att systemen behöver kringgås. Systemens nedmontering gör att de inte riktigt fungerar som det är tänkt och därför måste vanligt folk ta till diverse åtgärder för att ändå få nytta av de system vi betalat för i alla de år vi arbetat. Nedmonteringen av välfärden tvingar oss alltså till en mängd innovativa lösninagr. Vi är ju ett företagsamt och innovativt folk. Det kan inte Svenskt Näringsliv ändra på. Även om de skulle vilja.

Varför ska man inte lägga upp sin föräldraledighet på ett smart sätt? Vad är felet med det? Jag förstår inte? Att rika betalar för sjukvård utomlands. Menar verkligen Svenskt Näringsliv att det är fusk? Jag gillar inte de ojämlikheter i samhället som möjliggör för rika att få gräddfiler, helt klart. Men fusk? Att utnyttja systemen? Fölster och Bergström pratar i nattmössan.

Sen kan jag inte heller se varför man inte skulle få stämpla när man är i ett annat land, exempelvis Danmark. Vi lever ju i en integrerad europeisk arbetsmarknad. Och man kan väl inte vara förbjuden att resa bara för att man är arbetslös. För att hälsa på släktingar etc. Som ju mycket väl kan leva i andra länder. Man står ju till arbetsmarknadens förfogande ändå. Internet finns ju. Något som herrar Fölster och Bergstörm måste ha glömt bort.

Hela rapporten och debattartikeln i DN är ett sammelsurium av antydningar, förutfattade meningar, insinuationer, underliga och förvirrade slustatser samt ren falskhet. Inget att ta på allvar. Det är en politisk propagandaprodukt avsedd att dölja överhetens medvetna fuskande. Man påstrå också rent ut att eliten inte fuskar. Erafrnheten av den borgerliga regringen visar att detta påstående är hur fel som helst. Troligen är det väl snarare så att eliten fiuskar mest. Därför att det är eliten som har möjligheterna.

Sammantaget är rapporten alltså en falsk, felaktig och lögnaktig propgandaprodukt från Svensk Näringsliv.

Bloggat: Badlands Hyena, Opassande
Andra bloggar om: Social rättvisa, Sjukförsäkring, Social välfärd, Arbetslöshet, Fusk, Stefan Fölster, Fredrik Bergström, Svenskt Näringsliv, Välfärd, Politik, Samhälle

Sossarna har övergett arbetarklassen 2

I dagens SVD konstaterar kristdemokraten Ella Bohlin att socialdemokraterna övergett klasspolitiken till förmån för identitetspolitik. Något som vi inom extremvänstern sagt länge. Socialdemokraterna har övergivit en politik för social rättvisa och välfärd för alla till förmån för en nyliberal politik som gynnar de rika, borgarklassen.

Bohlin har naturligtvis rätt om socialdemokraternas politik under Mona Sahlin. Grunden i den socialdemokratiska politiken av idag är densamma som grunden hos de borgerliga partierna. Enda skillnaden är som jag har skrivit förut, hastigheten i de nyliberala kontrarefomerna.

Det behövs därför att ett nytt arbetarparti skapas , ett parti som är för en politik för jämlikhet och social välfärd. En politik baserad på alla människors lika värde och rättigheter. För frihet kan bara människor som är trygga uppleva. Trygghet är det som kan skapa fria människor i alla samhällsklasser. Trygghet skapas genom en politik för jämlikhet, rättvisa och social välfärd. Den nyliberala politiken leder visserligen också till frihet, men bara för de priviligierade, för de rika, för borgarklassen, för överklassen, för eliten. Och den leder inte till trygghet för majoriteten av befolkningen.

Ett sådant nytt parti som jag är ute efter har jag skrivit om i en rad inlägg. Det senaste finns att läsa här.

Borgarmedia: DN
Andra bloggar om: Socialdemokraterna, Arbetarklass, Klass, Politik, Mona Sahlin, Ella Bohlin, Identitetspolitik, Social välfärd, Social rättvisa

Privatiseringar och nedskärningar orsaker till försämring

Patientsäkerheten i Sverige har försämrats de senaste åren skrivs i SVD idag. Det kan ha orsakat upp till 3000 dödsfall. Uppgiften kommer från ett seminarium ordnat av Sveriges kommuner och landsting (SKL) under Almedalsveckan. Mycket fokus läggs i artikeln vid rapporteringssystem och liknande för att komma åt problemet. Men inget skrivs om det som är den troliga orsaken till försämringen av patientsäkerheten.

Nämligen de nedskärningar som gått hand i hand med försämringarna av säkerheten. Ideologin styr både SKL:s rapportering och tidningarnas. Därför står inget om det uppenbara faktum att försämringar leder till just försämringar. Nedskärningar innebär automatiskt försämringar. Det verkar ju ganska uppenbart för även den mest oinsatte. Nu bekräftas detta av den rapport som SKL presenterade i Almedalen.

Den bästa åtgärden vore naturligvis att vi återställde vården till det skick den befann sig innan nedskärningarna. Samtidigt är det naturligtvis ingen fel på en förbättring av rapportering och uppföljning. Men den viktigaste åtgärden är naturligtvis en återställare till en allmän, god och bra vård för alla.

Vid sidan av nedskärningar innebär även privatiseringar en försämring av sjukvården. Undersökningar från USA visar på en dyrare sjukvård, en ojämlik sjukvård och en ineffektivare vård.

Läs mer om sjukvård.
Andra bloggar om: Sjukvård, Social välfärd, Social rättvisa, Privatisering, Politik, Almedalen
Technorati: Sjukvård, Privatisering, Politik, Almedalen, Social välfärd

Ekdal - okunnig som få?

Niklas Ekdal har skrivit en ledare i DN, Platta skattens teori som kritisera hårt och skarpt av Erik Svensson på bloggen Biology and Politics.

Ledaren handlar om skatter och Ekdal menar bl.a. att progressiva skatter på nationell nivå idag inte längre fungerar. Han har en poäng där tycker jag, det är problem när kapitalet har fri rörlighet att ha olika höga skatter och olika skattesystem i olika länder. Men det ska inte lösas genom att försämra för världens arbetare. Istället måste det ju lösas med en internationell omfördelning av pengar genom progressiva skatter på internationell nivå. Detta kanske blir svårt i ett kapitalistiskt system, men är ändå den enda acceptabla lösningen. Krävs det ett annat ekonomiskt system för att genomföra en sådan ordning, ja då får väl jordens fattiga och arbetare gör revolution och införa det.

I slutet av av artikeln försöker Ekdal ge en förklaring till varför omfördelande skatter är så populära i Sverige, men inte i USA. Det beror på att USA aldrig haft ett feodalsystem säger han. Det som invandrade dit har alltid varit fria fortsätter han. Därför finner de sig inte i statliga skatter. Sånt otroligt trams. Så okunnig att han inte känner till att en stor del av USA:s befolkning varit förslavad kan han väl ändå inte vara. Ett slaveri och en efterföljande apartheidstat, som först upplöstes på 1960-talet, och vars konsekvenser USA fortfarande lever med. Konsekvenser som skapat enorma problem med rasism, fattigdom och utslagning för delar av USA:s befolkning. Detta låtsas Niklas Ekdal som om det inte finns. USA tycks honom problemfritt. En lögnare är nog vad han är. Inte okunnig. För så okunnig kan man ju inte vara. Eller?

Och hur är det med feodalismen i Sverige. Ett kännetecken på Sveriges historia är ju just bristen på ett utbyggt feodalsystem. Istället har vi haft fria bönder som allierat sig med staten (tidigare kungen) för att slå mot landets elit (adeln). Senare förvandlades detta till att arbetarna och staten förenade sig mot borgarklassen. I Sverige genom att borgarklassen tvingades till en kompromiss, om att dela resurser och makt. Detta gjorde borgarna delvis för att undvika en revolution i rysk skala. Solidariska omfördelande skatter och bidrag infördes genom demokratiska beslut. Införandet av olika solidariska system som de borgerliga partierna i stort sett alltid var emot.

Förklaringen till att svenskar är positiva till solidariska skattesystem med progressiva skatter etc är alltså inte att svenskarna varit ofria, utan tvärtom. Det är för att svenskarna (bönderna/arbetarna/de fattiga) varit fria och krävt rättvisa. Det är anledningen till att svenskar är positiva till solidaritet, gemensamt ägd egendom (statlig, kooperativ) , inte för att vi skulle varit förtryckta i ett feodalsystem. För det påståendet är falskt och tyder förmodligen på en viss okunnighet om Sveriges historia hos Ekdal.

Frihet skapar krav på rättvisa, trygghet och solidaritet. Trygghet, solidaritet och jämlikhet skapar mer frihet. Låt inte de borgerliga partierna förstöra detta. Den borgerliga regeringen inskränker dock idag människors frihet på en mängd sätt. Att ta bort den lilla progressiviteten som finns i skattesystemet skulle inskränka friheten ännu mer. Det är det borgarna och Ekdal vill. Inskränka friheten för fattiga, för arbetare, för vanligt folk.

Borgarmedia: DN,
Läs mer: Åsa Linderborg i Aftonbladet
Andra bloggar om: Arbetarklass, Social rättvisa, Frihet, Skatter, Feodalsystem, Slaveri, USA, Politik

Javisst ska vi värna vissa värden

Vi ska värna trygghet, anställningstrygghet och trygghet på andra sätt. Alla barn ska ha rätt till en skola av god kvalitet. Alla människor ska kunna arbeta. Bra daghem ska vi värna om. Bra för alla. Vi ska värna om solidaritet och gemenskap. Alla människors lika rättigheter. Mer demokrati som omfattar alla samhällets områden, även ekonomin och storföretagen. Värna om religionsfriheten - vilket kräver ett sekulärt samhälle. Värna om yttrandefriheten. Jämställdheten. Jämlikheten. Vi ska värna om välfärden. En välfärd för alla, inte bara för de rika. Det finns många värden att värna om. Liberalerna hjälper oss inte med detta.

Därför säger vi nej till liberalerna. De talar med kluven tunga eller ljuger rakt upp och ner.
Därför ska vi säga nej till privatskolor och privatdaghem. Det ökar segregationen, utanförskapet och otryggheten.
Därför säger vi nej till försämringar av arbetsrätten. Det ökar otryggheten, slår mot solidaritet och gemenskap.
Därför ska vi säga nej till arbetarfientliga rasistpartier. Framgångar för såna partier motverkar trygghet, solidaritet och gemenskap.
Därför säger vi nej till borgarregeringens bostadspolitik. Den ökar ojämlikheten, utanförskapet och segregationen.
Därför säger vi nej till försämringar i a-kassan. Det leder till ökad utslagning och segregation
Därför säger vi nej till borgarnas övervakningspolitik i namn av "kamp mot terrorn"
Därför säger vi nej till regeringens sjukvårdspolitik. Den försämrar för vanligt folk och skapar ojämlikhet.
Därför säger vi nej till den ruttna flyktingpolitiken. Den skapar otrygghet och utanförskap.

Liberalerna och borgarna är bara ute för att skapa en grundotrygghet bland arbetare och fattiga. De vill bara värna om "värdet" i att rika har det bra. Att de som redan har ska ha mer. Att borgarklassen ska gynnas. Det är de "värden" som liberalerna och borgarregeringen vill värna om.

Mer i borgarmedia: SVD, DN, AB1, AB2
Andra bloggar om: Arbetslöshet, Bostadspolitik, Social välfärd, Social rättvisa, Socialpolitik, Skolan, Skolpolitik, Invandring, Flyktingpolitik, Terrorism, Politik, Övervakning, A-kassa, Regeringen

Bostadssegregation och fräcka hus

En debattartikel i dagens SVD, Integrationens blinda fläck, tar upp brister i den nuvarande regeringens integrationspolitik. Jag tycker kritiken brister på många punkter och regeringens politik är betydligt svagare och sämre än vad artikelförfattaren anser.

Kärnan i artikelns kritik av regeringens politik är att det inte räcker med arbetsmarknadspolitik för att få bort utanförskap. Det behövs också åtgärder för att bli av med det segregerade boendet.

Men debattören misslyckas helt med att peka på vad borgarregeringen gjort för fel i bostadspolitiken. Istället tar han en rad utländska exempel på vad som kan göras. Men inget av det kan genomföras när man har en regering som tagit bort subventioner för bostadsbyggande, vill privatisera det mesta, förvandla till bostadsrätter och som vill ha marknadshyror. Kritiserar man inte dessa inslag i regeringens politik så blir kritiken meningslös. I själva verket är det så att den borgerliga regeringens politik leder till ökad segregation och sämre boende. Något som debattören inte tycks ha förstått.

Kommunerna å sin sida verkar mer intresserade av att bygga fräcka hus och "synas på kartan" än att ta itu med segregationsproblem. Så länge det är så ser jag ingen lösning på det segregerade boendet. Jag har inget emot fräcka hus och höghusområden a la Manhattan. Men de sakerna löser inte bostadsproblemen och segregationen. För mycket fokus på sådant gör att man glömmer bort de verkliga problemen på bostadsmarknaden. Problem som borgarregeringen förvärrar med den förda politiken.

Tidigare inlägg: Byggande och bostadspolitik, Bostadsbristens Göteborg, Endast sociala åtgärder kan minska brottslighet, Bygg fler bostäder för vanligt folk
Borgarmedia: SVD1, E24, SVD2, DN1, DN2, DN3, SVD3, DN4, DN5, SVD4
Bloggat: Jonas Morian, Bloggvänstern Stockholm, Bloggen Bent
Andra bloggar om: Bostadspolitik, Social rättvisa, Social välfärd, Politik

Mer till de rika - mindre till de fattiga

Den borgerliga regeringen verkar fast inriktad på en politik som går ut på att slå mot de fattigaste och gynna de rikaste. Skatter som fastighetsskatten och förmögenhetskatten som i huvudsak berör rika tas bort.

Medan man slår hårt mot de allra fattigaste, människor som är sjuka ofta (arbetare är oftare sjuka än vad borgare är), mot folk som är förtidspensionärer, arbetslösa osv. Avgifter för försäkringar som fattiga behöver höjs (ex. arbetslöshetsförsäkringen), rättigheter till försäkringar minskas eller så minskas möjligheter till att få ut på försäkringarna (ex. sjukförsäkringen). Ett förakt för de missgynnade i samhället avspeglar sig tydligt i den borgerliga regeringens politik. Åt de som redan har ska vara givet säger man klart och tydligt. Åt de som inget har, ännu mindre.

Vanligt folk, fattiga och arbetare borde dock inte vänta till nästa val med att protestera mot borgarregeringen. Protester borde börja nu.

Borgarmedia: DN, SVD,
Bloggare: Jinge, Annica Tiger, Jessika, Livet efter, jj.n
Läs mer om social välfärd och rättvisa hos Socialistiska Partiet.
Andra bloggar om: Social rättvisa, Social välfärd, Sjukförsäkring, Politik, Karensdag

Postmodernismen - inget för vänstern, del 1

Jag läste ett intressant kritiskt inlägg om postmodernismen i den borgerliga, liberala tidningen Axess, "Frigörelsen förvandlas till förtryck - från Spengler till Derrida" . Artikeln är skriven av Richard Wolin, historieprofessor på City University i New York.

Den fick mig att tänka på och att börja läsa om postmodernism. Jag har redan tidigare funderat över om inte Foucaults teorier om att makten finns överallt och att man när man kämpar för förändringar i samhället i själva verket medverkar till att stärka de som redan har makten, leder till att det inte är någon idé att kämpa för att få det bättre. En uppgivenhet och en känsla av meningslöshet. Jag håller inte med allt som Wolin skriver, artikeln är trots allt främst ett försvar för liberalismen (Socialliberalismen som jag förstår det). Men också ett försvar för förnuftet och humanismen. Två värden som jag menar måste ingå i en socialists arsenal. Tolkningen av Foucault delar jag uppenbarligen med med Wolin som skriver:

"Om det verkligen förhåller sig så som Foucault påstår, att ”makten” finns över allt, verkar det ju så gott som meningslöst att bekämpa den. I stället för att bekämpa underordningen i praktiken föredrar postmodernister att hålla sig på relativt säker mark och ägna sig åt ”metapolitik” – den isolerade nivå av ”teori” där de största farorna är ”begreppsmässiga” och där konkret politik blir något lätt eteriskt.
Derrida har visserligen nyligen gett uttryck för ett förstulet intresse för en vag ”kommande demokrati” (democratie à venir/avenir), men vad detta metapolitiska dekret – så rikt på retorik och så fattigt på empiriskt innehåll – skall betyda får var och en försöka komma fram till själv."

Han kritiserar identitetspolitik utifrån samma ståndpunkter som Katrine Kielos och jag själv gjort tidigare:

"”Identitetspolitik” bemäktigar sig den traditionella vänsterns intresse för social rättvisa. Skillnader måste självfallet respekteras men det finns inte någon anledning att göra dem till en fetisch. Ett av problemen med ett okritiskt förhärligande av ”skillnad” är att det med lätthet kan resultera i en ny ”essentialism” i vilken frågor om gruppidentitet tilldelas en ställning som yttersta grundsats. Eftersom ansträngningar för att nå fram till samtycke a priori betraktas med hån och misstro tycks det så gott som omöjligt att återställa en meningsfull känsla av att tillhöra en politisk gemenskap. Historiskt har slutresultatet varit kulturvänsterns politiska marginalisering och fragmentering. I stället för att stimulera en hållning av aktiv protest har en inskränkt fokusering på gruppidentitet uppmuntrat en reträtt från politiken."

Och avslutningen av hans artikel är att säga att nazismen är den ultimata identitetspolitiken:

"Som en europeisk vän en gång uttryckte saken: ”identitetspolitik – det är vad de hade i Tyskland mellan 1933 och 1945”. Den kulturella politikens misslyckande speglar den nya vänsterns tillbakagång så som den har skildrats av Christopher Lasch och Richard Sennett: man har gett upp en oppositionell politik som är inriktad på den offentliga sektorn till fördel för en självupptagen ”narcissistisk kultur” som bara följer sin inre röst."

Det man kan säga är väl att postmodernismen är det som skapat identitetspolitiken och identitetspolitiken står emot kollektiva lösningar. Kollektiva lösningar är vänsterns sätt att frigöra individen. En trygg individ är en fri individ. Precis som en person jag träffade på en fest häromdan sa till mig. Hon kom som flykting från Östeuropa i början på 80-talet. "I öst var allting grått, alla byggnader etc, men människorna var trygga och färgstarka. I väst är byggnader och omgivning färgstarka, men människorna gråa."

Den individuella frihet, individaulismen, som postmodernism och nyliberalism skapat och vill vidareutveckla leder alltså till en likriktning av och en ofrihet för individerna. Det ständiga väljandet leder till otrygghet, att man blir upptagen med att anpassa sig till normen (under täckmantel av att man är unik). Så länge man måste sysselsätta sig med överlevnad ( i vårt moderna samhälle i form av ständiga val) är man inte fri. Först när överlevnaden är tryggad kan man vara fri. Tryggheten skapas alltså genom generella kollektiva lösningar.

Istället för relativistisk postmodernism måste vänstern vända sig tillbaka där vi en gång var. Vänstern måste ställa krav på social rättvisa, jämlikhet, mer demokrati etc.

En kritik av postmodern vänster, som Hardt och Negri, finns hos tidskriften Clarté, läs Mikael Nybergs Kalkonmarxismen. En annan kritik finns i Andreas Malms utmärkta bok, När kapitalet tar till vapen. En recension av Malms bok kan läsas hos tidskriften Röda Rummet. Clarté nr 3/06 har en rad artiklar om individen, individualismen och kollektivet. Mikael Nyberg har skrivit en annan artikel i LO-tidningen
och här finns ytterligare en kritik av Hardt/Negri.

Ett försvar av en postmodern identitetspolitik finns att läsa hos bloggen Vänstra Stranden (men han har missuppfattat begreppet identitetspolitik) som talar för ytterligare individualisering av politiken. Det gör också Hörsing. I i tidskriften Arena försvaras "Pomovänstern", som en debattör med samma förnamn som jag har, döpt den postmoderna vänstern till. Rasmus Fleischer buntar där ihop alla de inom vänstern som vill syssla med sociala frågor till något han kallar "nationalvänstern". Det ska jag komma in på i ett annat inlägg i framtiden. Strötankar och sentenser funderar över vad Pomovänster egentligen är i ett inlägg. Här skriver Mr Brown ett annat Pomovänsterinlägg som jag ser det.

Andra bloggar om: Vänstern, Klass, Identitetspolitik, Politik, Hardt, Negri, Social rättvisa, Postmodernism