En möjlig socialism - del 1

En ny vänster bör ha uppfattningar om hur socialismen kan organiseras på ett bra, vettigt och demokratiskt vis. Det handlar å ena sidan om det politiskt demokratiska systemet, men också om produktionssystemet. Det sistnämnda kommer jag inte att beröra i detta inlägg utan det kommer att beröras i ett annat inlägg.

Grunderna i ett politiskt system i ett socialistiskt samhälle bör vara en kombination av rådsstrukturer och representativa parlamentariska strukturer. Vidare bör det finnas möjlighet att bilda nya partier och organsiationer helt fritt. Risken med enpartisystem är uppenbar, det utvecklas lätt till ett byråkratiskt styre där all form av opposition undertrycks. Sovjetexperimentet tycker jag visar detta på ett övertydligt sätt.

En grundförutsättning för ovanstående och för en fungerande socialism är naturligtvis att det finns ett organiserat samhälle. Total anarki kan inte utgöra grunden för ett socialistiskt samhälle. Det kommer att finnas styrande och styrda, förtroendevalda och väljare. Det kommer att finnas statstjänstemän och proffspolitiker. Allt annat är opraktiskt.

Den parlamentariska strukturen kan vara sådan att man har ett parlament som består av två kamrar (Se Daniel Bensaid, Return of Strategy, François Sabado, Elements of a Revolutionary Strategy). En som utses i traditionella parlamentariska val och en som utgör ett slags centralt råd, utsett av lokala råd. På internationell nivå får man väl tänka sig ett slags generalförsmaling al la FN, fast där olika ingående enheter (länder) har röster i förhållande till hur många invånare de representerar.

I alla församlingar bör också finnas gränser för hur länge man får sitta i ett sträck och hur länge man måste göra uppehåll mellan två perioder. Ett sådant system är en del i att motverka uppkomsten av byråkratier inom de enheter som samhället är organsierat i. Kortare tider är möjliga på lokal nivå, längre tider behövs på nationella och internationella nivåer.

Dessutom bör den parlamentariska strukturen och rådsstrukturerna kombineras med folkomröstningar som är beslutande. En form av direkt demokrati som ytterligare kan vitalisera och demokratisera ett samhälle.

En procedur för att avsätta politiker under gällande mandatperiod bör också utvecklas för att kunn användas om politiker grovt misskött sig i förhållande till sina väljare och det mandat man valts på.

Läs mer: Strategi för vänstern, Trotskijs marxism

Intressant?
Andra bloggar om: Socialism, Vänstern, Arbetarråd, Parlamentarism, Trotskism, Daniel Bensaid, Ernest Mandel, Francois Sabado, Politik
-------------------------------------------------------------------------
Intressanta blogginlägg med beröringspunkter till detta inlägg: Venezuelas växande inflytande, Correa i Ecuador.

Sedelärande historia i verkligheten

Taget från Hanne Kjöller och anpassat till verkligheten istället för hennes fria fantasifoster. Tack Petter för tipset. Med en solidarisk och vänskapsskapande lösning. Eller rättare sagt två sådana lösningar.

Ett sällskap på tio män går ut varje dag och tar en öl tillsammans. Notan går på 500 kronor. Männen har valt att fördela den ungefär som vi betalar våra skatter. Då ser det ut så här:

De första fyra männen - de med lägst inkomster - betalar 15 kronor var.
Den femte betalar 20 kronor
Den sjätte betalar 30 kronor
Den sjunde betalar 55 kronor
Den åttonde betalar 80 kronor
Den nionde betalar 110 kronor
Den tionde, sällskapets rikaste, betalar 145 kronor.

Alla var glada och nöjda. Männen fortsatte att träffas och dricka sina öl. En dag bestämde sig barägaren för att sänka priset för de tio ölen till 400 kronor. Männen dividerade om hur de på det mest rättvisa sättet kunde fördela den nyvunna hundralappen. Om den delades mellan de tio betalande skulle var och en få tillbaka 20% av vad de betalade tidigare.

De fyra som tjänade minst betalade nu 12 kronor var.
Den femte betalade 16 kronor mot tidigare 20
Den sjätte betalde 24 kronor mot tidigare 30
Den sjunde betalade 44 kronor mot tidigare 55
Den åttonde betalade 64 kronor mot tidigare 80
Den nionde betalade 88 kronor mot tidigare 110
Den tionde betalade 116 kronor mot tidigare 145

Alla män betalade mindre än tidigare. Men ändå var det idel sura miner när den nya finansieringen diskuterades.

"Jag fick bara ut sex spänn av hundralappen, men han fick ut 29", klagade den sjätte mannen och pekade på den tionde.

"Jag fick också bara fyra spänn tillbaka", ondgjorde sig den femte mannen som numera inte betalade alls.

"Vänta lite", skrek nu den första mannen, "jag fick bara 3 spänn. Det här systemet gynnar de rika

De nio första männen, som alla kände sig förfördelade, gick ihop och förändrade landets lönesystem. Sedan gick de ut igen för att dricka öl.

Denna gång kunde de betala i stort sett lika mycket då de som tjänade minst fått ökad och de som tjänade mest fått lite minskad lön. Alla kände sig glada då de nu upplevde att de var lika mycket värda och var och en nu kunde ta ett större ansvar för det gemensamma. Gemenskapen blev större och missnöjet mindre. Ölen smakade godare.

Bloggat: Esbati, Badlands Hyena, Bulten i Bo
Andra bloggar om: Socialism, Jämlikhete, Sedelärande historia, Hanne Kjöller, Samhälle, Politik

PS En alternativ solidarisk lösning är ju att de tio i första skedet får tillbaka 10 kronor var och aldrig blir osams eftersom de tjänade lika mycket på sänkningen. Sen kan de ju ändå enas om löneutjämning och få samma resultat i slutändan. Så hur man ser på problemet och dess lösning beror på vilke ideologi man omfattar. Och Hanne Kjöller framstår som en person som kanske inte är så smart. DS

Hyllningar till Stalin lika fel nu som då

När MNW nu ger ut en skiva för att kunna tjäna lite pengar på uppmärksamheten kring TV-serien Upp till kamp har man med en låt av det rätt misslyckade och endast bland dåtidens stalinister omtyckta bandet Knutna Nävar. En låt som hyllar Stalin. Ingen storsäljare då, knappast intressant nu. Osmakligt då, ännu osmakligare nu. Det finns inga anledningar att smutsa ner en skiva, som i övrigt ser ut att bli bra med sådant skräp. Men vad gör inte skivbolag för att försöka tjäna pengar. Det vi ser är en av marknadsekonomins avigsidor. Kan man tjäna pengar på osmakligheter gör man det. (observera att MNW idag är ett helt vanligt privatägt företag).

Och frågan är om det är progg överhuvudtaget. Det ansåg/anser inte jag. Och jag jobbade i musikrörelsen, på musikrörelsens största spelställe, Sprängkullen i Göteborg.

Det fanns och finns en vänster som tar avstånd från Stalin och sån skit.

Borgarmedia: DN
Bloggat: Kulturbloggen
Andra bloggar om: Vänstern, Stalinism, Socialistiska Partiet, Socialism, Politik, Progg, Stalin, Sprängkullen, Musikrörelsen, Samhälle, MNW, Upp till kamp

Religion och ateism

En artikel av Göran Rosenberg i DN har fått en del vänsterhjärnor att gå igång. De flesta tycker jag har hanterat det hela ganska dåligt. Vänstra Stranden hyllar i en kort kommentar Rosenbergs artikel utan att fundera över vad där egentligen står. Och passar på att i likhet med Rosenberg påstå att kommunism och nazism är de två ideologier som orsakat mest lidande. Vilket naturligtvis bara är bullshit.

Ingen av de två ideologierna är ansvarig för koloniseringen av Afrika inklusive medföljande folkmord och efterföljande apartheid, folkmorden i Indonesien och Rwanda eller mördandet av majoriteten av indianer i Nordamerika. Det är istället en helt annan ideologi som är ansvarigt för detta, nämligen den av borgare så omhuldade liberalismen.

Detta "glömmer" Rosenberg bort, liksom det faktum att liberalismen är ansvarigt för majoriteten av krig som ägt rum i modern tid, inklusive kriget i Irak och förtrycket av Palestinas befolkning. Låt gå för att Göran Rosenberg inte vill erkänna liberalismens blodiga historia, men varför förstår inte Katrine Kielos vilket innehåll Rosenbergs artikel egentligen har. Hon svamlar om humanistisk och auktoritär religion istället. En uppdelning jag inte kan hålla med om. Det handlar istället om vilken ideologi som styr samhället där religionen verkar och hur man begränsar de auktoritära inslag som finns i många religioner.

Jag håller med om att religion inte är orsak till ont i världen. Man kan vara religiös och "god", precis som man kan vara religiös och "ond". Idiotiskt begrepp förresten. Människor är inte onda eller goda. Människor bara är. Det är en människas ideologi och det system hon lever i som avgör vilka handlingar som är möjliga för en människa och ur en människa blir.

En del handlingar i en del situationer kan väl beskrivas om onda. Handlingen alltså, inte individen, människan som utför handlingen. Jag tror att en humanistisk demokratisk socialism är det samhällssystem som bäst kan använda sig av människans inneboende krafter så att vi får ut så mycket gott handlande som möjligt. Och jag är övertygad om att ett individualistiskt liberalt samhälle är både inhumant och förtryckande. Oavsett religion, oavsett om det är sekulärt, oavsett ateism.

Det är okej för mig att en människa tror på en gud, vilken som helst eller hur många gudar som helst. Jag tror inte. Jag är ateist. Men en socialist kan vara kristen, jude, muslim, hindu, buddhist eller i stort sett av vilken religiös övertygelse som helst. Är personen socialist delar vi ändå grundläggande värderingar.

Det finns emellertid vänstermänniskor som bättre läst Rosenbergs artikel och en av dessa är Jinge. Han argumenterar starkt emot Rosenbergs tes att ateism är religion. Jag håller med. Ateism är inte religion. Och problemet med religion och "sekulära" religiösa länder är att religionen kan få överhanden och vara av "ondo" som en konsekvens av det samhällssystem den uppstått i. En konservativ kraft för att bevara den extrema liberalismen. USA är ett bra exempel på detta, precis som Jinge skriver.

Andra bloggar om: Religion, Socialism, Politik, Samhälle, Göran Rosenberg, Katrine Kielos, Jinge, Vänstra Stranden

Demokrati och socialism

Här är vad jag skulle kalla några ingredienser i en demokrati:

1. Flerpartisystem
2. Demokratisk kontroll över alla samhällsområden inklusive den ekonomiska sektorn
3. Proportionella val
4. Möjlighet för medborgarna att återkalla/avsätta politiker genom ett förbestämt förfarande
5. Möjlighet för medborgarna att få igenom folkomröstningar genom ett demokratiskt och förbestämt förfarande.
   
6. Åtskillnad på lagstiftande, dömande och kontrollerande maktinstitutioner
7. Begränsat antal mandatperioder och begränsad anställningstid inom byråkratin
8. Allemansrätt eller motsvarande
   
9. Yttrandefrihet som inte begränsas av tillgång på ekonomiska medel
10. Religionsfrihet
11. Föreningsfrihet
12. Begränsad makt för enskilda individer
13. Inga ärftliga ämbeten/maktpositioner
14. Regeringen tillsätts av det valda parlamentet eller genom direktval av regeringschef/hela regeringen
15. Alla som arbetar på ett storföretag har inflytande på företagets skötsel
16. Jämställdhet
17. Jämlikhet
    

För mig är demokrati inget absolut. Utan ett evigt mål. Dvs man ha mer eller mindre demokrati. Men förmodligen aldrig perfekt demokrati. Ovanstående punkter kan hjälpa till för att uppnå det. Naturligtvis innebär ju ett genomförande av alla dessa punkter en form av socialism då äganderätten på många sätt begränsas. Dvs en form av modern demokratisk socialism. Om vilket jag kommer att skriva några inlägg framöver, samtidigt som jag fortsätter min serie om en ny demokratisk vänster. Ty de två ämnena hör ihop.

Men låt mig applicera några av punkterna ovan på ett antal olika länder och se vilket som är mest demokratiskt. Jag kan ju tillfoga att det säkert finns andra punkter man kan ta med och att andra människor kanske värderar länder annorlunda. En annan punkt kan exempelvis vara att det inte får finnas nån form av rasism eller apartheid.

USA, (1), (6), (7), 10, 13, 14 (kan ni ta till er det här, borgare?)
Ryssland 1, 3, (6), (10), 13, 14
EU 1, 3, (6), 10, 11, 12, 13
Cuba (3), (6), 8, (10), 13, 15 (Sorry, Cuba-lovers)
Venezuela 1, 3, 5, (6), (7), 10, 11, 12, 13, 14 (eller detta? - nyliberaler på fulmedia?)
Thailand
Kina 13
Sverige 1, 3, (6), 8, 10, 11, 12, 14
Frankrike 1, 3, (6), 10, 11, 13, 14
Storbritannien (1), (6), 10, 11, 12, 14
Uruguay 1, 3, 5, (6), 10, 11, 12, 13, 14

Naturligvis är min listning helt ovetenskaplig. Men den säger ändå lite om hur olika länder är organiserade demokratiskt. Och om vad jag tycker om det. Thailand och Kina är i särklass sämst. Thailand uppfyller inte ett enda av mina krav och Kina bara ett. Sämst för övrigt är USA, Cuba och Ryssland. Och då kan levnadstandarden för vanligt folk kanske få avgöra vilket som är bäst. Och då vinner Cuba. Bättre sjukvård för fattiga (Se Michael Moores film Sicko), längre levnadstid för fattiga och arbetare. USA:s svarta har exempelvis en lika kort medellivslängd som befolkningen i Kerala, Indien (Källa: Amartya Sen). I övrigt tar jag ingen hänsyn till levnadsstandard i min listning. Den jämförelsen kan vi göra en annan gång. Och låt oss jämföra hur de sämst ställda har det i de olika länderna. En sån jämförelse säger mer än att jämför medel- eller medianvärden.

Mellan de olika västeuropeiska länderna finns i inte så stora skillnader, med EU som helhet lite sämre och kanske något oväntat, de två latinamerikanska länderna i topp.

Det som är underligt är ju vilket land som kritiseras mest av borgarna och borgarmedia i Sverige, nämligen Venezuela, när de som borde kritiseras är Thailand och Kina. Opartiskhet från medias sida. Knappast. Tycker borgarmedia bättre om dikaturer än demokratier? Ja det verkar faktiskt inte bättre. (Ja, jag vet att det förekommer en del kritik mot Kina och har förekommit lite kritik av Thailand och att Ryssland kritiseras en hel del, men hetsen mot Venezuela saknar både motstycke och all rim och reson). Och jag vet att 7:an inom parentes för Venezuela försvinner om Chavéz får igenom grundlagsändringen.

Om EU:s demokratiska begränsningar skriver Carl Tham i LO-tidningen . Hanna Löfqvist kommenterar hans artikel. Och för er som är intresserade är det diskussionerna i samband med följande artiklar som fick mig att skriva denna:

Förvirrad för att man gillar Chavéz
Ny författning - folkomröstning
Är Castro en diktator?
6-timmars arbetsdag i Venezuela?
Demokrati och Venezuela
Lögner i media om Venezuela

Det och bristen på vett och sans, rim och reson, proportionalitet, resonerande och neutralitet som märks varje gång borgerlig media rapporterar om Venezuela.

Till slut lite länkar till fulmedia, lite Blogger-etiketter och några länkar till annat intressant i bloggosfären:
Borgarmedia: SVD1, DN1, SVD2, SVD3, SVD4, DN2
Andra bloggar om: Demokrati, Socialism, Venezuela, Cuba, Politik, Samhälle, USA, Ryssland
-------------------------------------------------------------------
Jinge om vargar och varghat, Alliansfritt Sverige om familjepolitik, Jinge om Kinnunen-gate, Petter om dito, Slutstadium om rasism och att klippa håret

Stalinismens brott på tapeten

Två bibliotekarier har skrivit en artikel i Biblioteksbladet som enligt Hans-Albin Abrahamsson är förljugen och förnekar de brott som begicks i Sovjetunionen mot vanliga människor och framförallt mot politiskt aktiva och människor från vissa minoriteter.

Jag har inte mycket till över för den reaktionära och vulgära anti-socialism och anti-marxism som Abrahamsson representerar. Jag håller med de två bibliotekarierna om att det är på gränsen till McCarthyism. Inte heller har jag mycket till övers för stalinism och de vänstermänniskor som förnekar stalinismens brott. De är socialismens dödgrävare. Vill vi bygga en modern socialism och kunna få människors stöd för den måste stalinismen och dess brott i Sovjet och Östeuropa fördömas.

Läs mer om stalinismen och dess brott. Spanska inbördeskriget är också intressant i sammanhanget liksom Vietnamkriget.
Borgarmedia: SVD
Andra bloggar om: Stalinism, Socialism, Socialistiska Partiet, Politik, Samhälle, Kjell-Albin Abrahamsson

Inskränkningar i äganderätten - allemansrätt och socialism

Uppmärksammade en intressant liten debatt på Joel Malmqvists blogg. Debatten handlar om den svenska allemansrätten. Joel Malmqvist menar bland annat att allemansrätten är funktionssocialism. Red Metal säger i ett inlägg, som egentligen handlar om den "undersökning" om svenska ungdomars attityder till "kommunism"som jag tidigare kommenterat, att allemansrätten är en kommunistisk sedvänja. CLK Aqurette menar dock att eftersom allemansrätten erkänner privat äganderätt så är det inte kommunism. Varvid Joel Malmqvist dundrar på och säger att "Allemansrätten är konservativ socialism" i ett läsvärt inlägg.

För att avgöra vad allemansrätten är, hur en modern socialism ställer sig (eller kanske borde ställa sig) till den så måste vi gå igenom vad den innebär och vad en modern socialism kan innebära. Noterbart i sammanhanget är att jag vägrar använda ordet kommunism i någon positiv bemärkelse. Jag betraktar ordet som dött och för alltid förknippat med de stalinistiska diktaturerna i det gamla Sovjet och östeuropa.

En beskrivning av vad allemansrätten är kan man få på Allemansrättens hemsida. Där står bland annat:

Man kan också se allemansrätten som en frihet; friheten att vistas i naturen utan detaljerade regler. Det är en frihet under ansvar. Vi måste visa hänsyn mot omgivningen och vara rädda om andras egendom.

Kort sagt: Inte störa - inte förstöra.

Det finns ett stort antal inskränkningar i allemansrätten. Sådant stadgas ofta i brottsbalken, men speciella bestämmelser gäller för naturreservat och en del annat.

Brottsbalkens 12 kap 2 § säger:

"Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant som ej är berett till bruk dömes för åverkan."

I detta fall rör det sig om saker som man bedömde att markägaren kunde ha ekonomiska intressen av. Sådant får man alltså inte plocka eller ta med sig.

Kommentaren på Allemansrättens hemsida om detta:

Lagtexten är ålderdomlig vilket kan göra tolkningen osäker med utgångspunkt i nutida förhållanden. Betydelsen av ollon som föda åt svinen har minskat, och inte heller är så många markägare bero-ende av bast och kåda.

Klart är att man inte får hugga ner eller på annat sätt skada väx-ande träd. Buskar nämns inte i lagen, men att till exempel ta en en-buske är knappast tillåtet. Att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar kan ses som skadegörelse eller åverkan.

Jakt och fiske omfattas dock inte av allemansrätten:

Jakt får endast bedrivas enligt reglerna i Jaktlagen. Att ta fågelägg, skada bon eller försöka fånga däggdjur eller fåglar räknas som jakt och är förbjudet.

Fiske ingår inte i allemansrätten. Men sportfiske med handredskap är fritt utmed kusterna och i våra fem största sjöar, med vissa undantag. Det fria fisket omfattar inte fiske med nät. Inte heller ingår trolling och dragrodd eller laxfiske längs Norrlandskusten.

Nog om inskränkningar i allemansrätten. Nu till den viktigare frågan om huruvida allemansrätten innebär en inskränkning i äganderätten. Självklart gör den det, markägaren kan inte hindra någon att utnyttja en del ekonomiska resurser på hans mark, exempelvis är kommersiell bärplockning tillåten liksom naturligtvis var och ens plockning av bär och svamp för eget bruk. Markägaren kan inte heller hindra andra människor att beträda hans mark och använda den till olika fritidssysselsättningar. Som Joel Malmqvist skriver:

"Men om företagsägande medfört samma inskränkningar som allemansrätten -- du får sälja bolaget, men du har inte rätt att bestämma vem som får befinna sig i lokalerna, du har inte rätt till alla sålda produkter och inte hur företaget ska styras -- så blir det uppenbart att allemansrätten är ett mycket omfattande avsteg från den rena äganderätten och en anomali i en klassisk liberal samhällsuppfattning."

Det finns faktiskt också andra inskränkningar i äganderätten vad det gäller mark i Sverige än allemansrätten. Det gäller strandskyddet som infördes på 1970-talet och innebar att vi fick tillgång till hela vår kust och att privata husägare och markägare inte längre kunde hindra oss från att gå längs strandkanten. Som ett exempel, på Stenungsön, utanför Stenungsund där jag delvis växt upp, fanns flera meter höga staket som hindrade människor från att beträda stora delar av ön. För det fria fisket som nämns i ett av citaten ovan gäller att det så sent som på 70-talet bara var fritt i Västerhavet (Kattegatt och Skagerack). När friheten utsträcktes till östkusten protesterade moderaternas dåvarande ledare Bohman högljutt mot den demokratiseringen.

Av större ekonomisk betydelse är emellertid lagstiftningen kring gruvbrytning, prospektering etc. Denna innebär att markägaren inte har rätt till de mineral- och malmfyndigheter som finns i berggrunden under hans mark. Utan det har det bolag som hittat och mutat in fyndigheten.

Samernas sedvanerätt som ger möjlighet för deras renar att beta på annans mark är ytterligare en sån inskränkning i äganderätten. Denna rättighet för samerna har dock ifrågasatts av svenska markägare och en domstol har dömt till samernas nackdel. Detta kan kanske ses som ett första litet angrepp på vår allemansrätt, i alla fall är det ett angrepp på delar av den sedvanerätt som vi har i Sverige, och vi har all anledning att vara vaksamma.

Hur ställer sig då en mdoern socialist till det faktum som Aqurette också påpekar, allemansrätten erkänner ju faktiskt privat egendom och gör bara vissa inskränkningar i den. Jag och den socialism jag bekänner mig till, erkänner privat äganderätt, men vill utvidga antalet inskränkningar i den. Detta görs för att utöka alla människors demokratiska rättigheter.

Aktieägarnas totala rättigheter att styra storföretagen hur de vill bör exempelvis inskränkas. Det måste alltså ske en demokratisering av företagen. Här kan man tänka sig olika lösningar, arbetarkooperativa företag, statligt ägda företag med arbetarinflytande, privat ägda företag med arbetarinflytande osv. För småföretag, fåmansföretag etc måste man ha andra regler än för storföretag. En socialistisk ekonom Alec Nove har skrivit om hur detta skulle kunna fungera i ett socialiskt samhälle. Själv ämnar jag återkomma i ett annat inlägg med åsikter kring den frågan. Nu nöjer jag mig att konstatera att en modern socialist erkänner privat äganderätt, men det behövs inskränkningar i den för att kunna fördjupa demokratin i ett samhälle.

Sen är det så att liknande sedvanerätt som finns i Sverige, Norge och Finland även finns i andra länder. Ett land där jag levt och vet att det finns är Grekland. Jag är ganska övertygad om att det finns ytterligare en mängd länder med liknande rättigheter som den svenska allemansrätten innebär. Helt unikt för de nordiska länderna är det definitivt inte.

Läs en närliggande debatt:
Allmänningar ett problematiskt begrepp
Försvara allmänningen
Allmänningar är inte bara offentliga tjänster

Andra bloggar om: Allemansrätt, Politik, Kommunism, Äganderätt, Socialism
Intressant.se

Pajasar i DN

En grymt pinsam "debattartikel" har publicerats på DN:s hemsida. Den handlar om hur de "svenska" ungdomarna inte vet nåt om Sovjetsystemet och förtrycket där. Men den undersöknign som det hela baserars ig på är minsta sagt undermålig. Erik Berg (vilket Ali Esbati uppmärksammade på sin blogg) smular effektivt sönder hela undersökningen och artikeln. Men jag tänker ändå ge ett par kommentarer.

Om att ungdomar inte vet vilken huvudstad som är närmast Stockholm. Hallå, det är väl inte så konstigt. Titta på vilken översiktskarta som helst, fyra huvustäder ligger i stort sett lika nära, Helsingfors, Tallinn, Riga och Oslo. Historisk samhörighet med Norge och Finland kanske också påverkar vad vi vet och tror och det är väl inte så konstigt. Och som Erik Berg också påpekar, vem utanför Stockholm bryr sig. De huvudstäder som ligger närmast Göteborg är Oslo och Köpenhamn, tack och lov ligger Stockholm långt bort. För där produceras uppenbarligen en av världens sämsta tidningar.

Erik Berg fortsätter sedan med en mängd argument kring plan- och marknadsekonomi. Som jags er det finns det inget samband mellan planekonomi-socialism eller marknadsekonomi-kapitalism, ännu mindre marknadsekonomi-demokrati. En intressant debatt om detta har förts i de små vänstertidskrifterna Röda Rummet och Clarté. Och som också påpekas i Erik Bergs artikel, marknadsekonomisk liberalism är inget styrelseskick. Och det är kanske svårt att teoretiskt bevisa att Sovjet-systemet var det som menas med kommunism i teorin. Även om de flesta uppfattar det hela som att stalinism är lika med kommunism.

För att ytterligare komplettera Erik Bergs kritik av den udda föreningen UOK (Upplysning av Kommunism) och dess samröre med Forum för Levande historia så läs en kritik av denna statliga indoktrineringsinstans.

Läs mer om detta hos Petter.

Andra bloggar om: Sovjet, Socialism, Kommunism, Planekonomi, Marknadsekonomi