Liberalernas dubbelstandard - två

Eller ska vi säga borgarnas, borgarmedias?

Låt oss ta två länder i världen, det ena med en president som valts med stor majoritet i demokratiska val, det andra är egentligen en union av länder. Vars ledning inte utses på demokratisk väg. Vars beslut helst fattas i slutna rum och utan att folket ska veta om det.

I bägge länderna (låt oss säga så för nu) vill de ledande politikerna ändra grundlagen, konstitutionen. I det ena landet komme befolkningen att få rösta om denna förändring. I det andra landet kommer man troligen inte få det.

I det första fallet har borgarna bestämt att det är en diktator som regerar landet och att det därför är helt ointressant att han faktiskt blivit demokratiskt vald och har stöd av folket. Att han vill ändra grundlagen är ett utslag av hans diktatoriska fasoner. När det gäller det andra landet så har borgarna och borgarmedia, liberalerna bestämt att det är odemokratiskt att få folkomrösta därför att landet i fråga är en demokrati.

Det här går inte ihop. Vi har ett land (EU) som inte är demokratiskt. Borgarna hävdar att det är en demokrati och därför ska vi inte rösta om grundlagen. Var finns logiken?

I ett annat land (Venezuela) finns en folkvald president som vill ha folkomröstning om grundlagen. Ja i själva verket säger landets författning att man måste ha det. I sann demokratisk anda. Men detta land kallar borgarna för diktatur. Var finns logiken?

Den enda logik jag kan läsa ut är den vanliga. Det som gynnar USA, de rika, världens storföretag etc är sådant som av liberalerna, borgarna, anses varar rätt och riktigt. Oavsett om det är demokratiskt eller inte. Folkligt inflytande är fel om det leder till fel regering, fel president eller misstänks leda till fel resultat.

Det är precis denna inställning, föraktet för folkligt inflytande och demokrati som vägleder borgarregeringen i dess politik. Det är föraktet för vanligt folk, föraktet för folks åsikter och inflytande . Föraktet för de fattiga, de svaga som utgör basen för borgarregeringens många omfördelningsförslag. Omfördelning från de fattiga till de rika.

Bloggat: Josefin Brink, HBT-sossen, Röda raketer, Jinge
Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN1, DN2, DN3, DN4
Andra bloggar om: Venezuela, Regeringen, EU, Liberalism, Borgare, Alliansen, Politik, Diktatur, Samhälle, Demokrati

Odemokratiskt EU

I Venezuela får befolkningen rösta om det nya grundlagsförslaget som Chavéz lagt fram. Själva gurndlagsförslaget fån Chavéz har kritiserats hårt av svenska borgare och borgarmedia. Något jag har svårt att förstå om det inte beror på en rädsla för folkligt inflytande. Rädsla för en regim som släpper fram folkets vilja.

I EU däremot, där får medborgarna inte rösta om en ny grundlag. Där anser borgarna att det inte är demokratiskt att få rösta om grundlagen. Att medborgarna inte ska få säga sin åsikt. DN anser att man inte ska göra som majoriteten av medborgarna i de europeiska länderna vill.

En sådan inställning är som jag ser det ett stort förakt för demokratin. Varför ska vi ta sådana demokratiföraktande typers åsikter om det demokratiska Venezuelas grundlagsförslag på allvar. När de inte vill ta EU-medborgarnas uppfattningar på allvar.

Att det inte blir någon folkomröstning i EU visar på EU:s klart odemokratiska karaktär. DN:s försvar av denna gör i det fallet ingen skillnad. Men det gör DN till hycklare när de kritiserar andra länders tillkortakommanden.

Borgarmedia: DN
Bloggat: Max Andersson, Ett hjärta rött, Fredrich Legnemark
Andra bloggar om: EU, Venezuela, Folkomröstning, Centerpartiet, Politik

Dagens Hugo Chavéz

Åsa Linderborg och John Pilger är två skribenter som jag har stort förtroende för. I Aftonbladet har de skrivit varsin artikel om Venezuelas president, En man som skrämmer och Folkhjälten motståndarna jämför med Stalin. Så här skriver Pilger bland annat:

Propagandan som riktades mot Allende och, i ett senare skede, mot den sandinistiska vänsterregeringen i Nicaragua, har stora likheter med dagens kampanj mot de växande folkliga demokratiska rörelserna i Latinamerika. Kampanjen tar först och främst sikte på Venezuela, och i synnerhet Chávez, och själva hätskheten i angreppen antyder att något spännande håller på att hända - och så är det verkligen. Tusentals fattiga venezuelaner får nu träffa en läkare för första gången i sitt liv, deras barn blir vaccinerade och de får dricka rent vatten.

Mer än 25 000 kommunala råd har upprättats vid sidan om de gamla korrumperade lokala byråkratierna. Många utgör levande exempel på fungerande gräsrotsdemokrati. Talespersoner väljs, men alla beslut, idéer och utgifter måste godkännas av en rådsförsamling. I städer som sedan länge kontrollerats av oligarker och deras servila medier har denna explosion av folklig makt börjat förändra människors liv.

Och detta står i Åsas artikel:

Få gör liberalerna så nervösa som Venezuelas folkvalde president Hugo Chávez. I söndagens Expressen beklagar ledarredaktionen att den nya författningen tillåter att ”vänsterdiktatorn” Chávez väljs om ”i all oändlighet” (19 aug).

Men i så fall är Sverige också en diktatur, eftersom Reinfeldt kan sitta på livstid om han väljs tillräckligt ofta.

Jo, ibland kan demokratin verka skrämmande.

Venezuela saknar ”maktdelning” konstaterar liberalerna - riksbanken kontrolleras av de folkvalda! De vill att det ska vara som i Sverige, där ett gäng ”experter” styr penningpolitiken. Bakom det slafsiga talet om maktdelning - i Venezuela och världen över - döljer sig drömmen om institutioner med pålitligt borgerliga tjänstemän som styr utvecklingen bortom medborgarnas inflytande.

Läs artiklarna. De understryker på ett pedagogiskt och bra sätt det jag flera gånger tidigare skrivit om Venezuela.

Bloggat: Dagens Chavéz, Betraktelser från omvärlden
Andra bloggar om: Venezuela, Demokrati, Hugo Chavéz, Salvador Allende, Chavéz, Allende, Åsa Linderborg, John Pilger, Chile, Politik

Demokrati och socialism

Här är vad jag skulle kalla några ingredienser i en demokrati:

1. Flerpartisystem
2. Demokratisk kontroll över alla samhällsområden inklusive den ekonomiska sektorn
3. Proportionella val
4. Möjlighet för medborgarna att återkalla/avsätta politiker genom ett förbestämt förfarande
5. Möjlighet för medborgarna att få igenom folkomröstningar genom ett demokratiskt och förbestämt förfarande.
   
6. Åtskillnad på lagstiftande, dömande och kontrollerande maktinstitutioner
7. Begränsat antal mandatperioder och begränsad anställningstid inom byråkratin
8. Allemansrätt eller motsvarande
   
9. Yttrandefrihet som inte begränsas av tillgång på ekonomiska medel
10. Religionsfrihet
11. Föreningsfrihet
12. Begränsad makt för enskilda individer
13. Inga ärftliga ämbeten/maktpositioner
14. Regeringen tillsätts av det valda parlamentet eller genom direktval av regeringschef/hela regeringen
15. Alla som arbetar på ett storföretag har inflytande på företagets skötsel
16. Jämställdhet
17. Jämlikhet
    

För mig är demokrati inget absolut. Utan ett evigt mål. Dvs man ha mer eller mindre demokrati. Men förmodligen aldrig perfekt demokrati. Ovanstående punkter kan hjälpa till för att uppnå det. Naturligtvis innebär ju ett genomförande av alla dessa punkter en form av socialism då äganderätten på många sätt begränsas. Dvs en form av modern demokratisk socialism. Om vilket jag kommer att skriva några inlägg framöver, samtidigt som jag fortsätter min serie om en ny demokratisk vänster. Ty de två ämnena hör ihop.

Men låt mig applicera några av punkterna ovan på ett antal olika länder och se vilket som är mest demokratiskt. Jag kan ju tillfoga att det säkert finns andra punkter man kan ta med och att andra människor kanske värderar länder annorlunda. En annan punkt kan exempelvis vara att det inte får finnas nån form av rasism eller apartheid.

USA, (1), (6), (7), 10, 13, 14 (kan ni ta till er det här, borgare?)
Ryssland 1, 3, (6), (10), 13, 14
EU 1, 3, (6), 10, 11, 12, 13
Cuba (3), (6), 8, (10), 13, 15 (Sorry, Cuba-lovers)
Venezuela 1, 3, 5, (6), (7), 10, 11, 12, 13, 14 (eller detta? - nyliberaler på fulmedia?)
Thailand
Kina 13
Sverige 1, 3, (6), 8, 10, 11, 12, 14
Frankrike 1, 3, (6), 10, 11, 13, 14
Storbritannien (1), (6), 10, 11, 12, 14
Uruguay 1, 3, 5, (6), 10, 11, 12, 13, 14

Naturligvis är min listning helt ovetenskaplig. Men den säger ändå lite om hur olika länder är organiserade demokratiskt. Och om vad jag tycker om det. Thailand och Kina är i särklass sämst. Thailand uppfyller inte ett enda av mina krav och Kina bara ett. Sämst för övrigt är USA, Cuba och Ryssland. Och då kan levnadstandarden för vanligt folk kanske få avgöra vilket som är bäst. Och då vinner Cuba. Bättre sjukvård för fattiga (Se Michael Moores film Sicko), längre levnadstid för fattiga och arbetare. USA:s svarta har exempelvis en lika kort medellivslängd som befolkningen i Kerala, Indien (Källa: Amartya Sen). I övrigt tar jag ingen hänsyn till levnadsstandard i min listning. Den jämförelsen kan vi göra en annan gång. Och låt oss jämföra hur de sämst ställda har det i de olika länderna. En sån jämförelse säger mer än att jämför medel- eller medianvärden.

Mellan de olika västeuropeiska länderna finns i inte så stora skillnader, med EU som helhet lite sämre och kanske något oväntat, de två latinamerikanska länderna i topp.

Det som är underligt är ju vilket land som kritiseras mest av borgarna och borgarmedia i Sverige, nämligen Venezuela, när de som borde kritiseras är Thailand och Kina. Opartiskhet från medias sida. Knappast. Tycker borgarmedia bättre om dikaturer än demokratier? Ja det verkar faktiskt inte bättre. (Ja, jag vet att det förekommer en del kritik mot Kina och har förekommit lite kritik av Thailand och att Ryssland kritiseras en hel del, men hetsen mot Venezuela saknar både motstycke och all rim och reson). Och jag vet att 7:an inom parentes för Venezuela försvinner om Chavéz får igenom grundlagsändringen.

Om EU:s demokratiska begränsningar skriver Carl Tham i LO-tidningen . Hanna Löfqvist kommenterar hans artikel. Och för er som är intresserade är det diskussionerna i samband med följande artiklar som fick mig att skriva denna:

Förvirrad för att man gillar Chavéz
Ny författning - folkomröstning
Är Castro en diktator?
6-timmars arbetsdag i Venezuela?
Demokrati och Venezuela
Lögner i media om Venezuela

Det och bristen på vett och sans, rim och reson, proportionalitet, resonerande och neutralitet som märks varje gång borgerlig media rapporterar om Venezuela.

Till slut lite länkar till fulmedia, lite Blogger-etiketter och några länkar till annat intressant i bloggosfären:
Borgarmedia: SVD1, DN1, SVD2, SVD3, SVD4, DN2
Andra bloggar om: Demokrati, Socialism, Venezuela, Cuba, Politik, Samhälle, USA, Ryssland
-------------------------------------------------------------------
Jinge om vargar och varghat, Alliansfritt Sverige om familjepolitik, Jinge om Kinnunen-gate, Petter om dito, Slutstadium om rasism och att klippa håret

Förvirrad för att man gillar Chavéz?

Enligt Svenska Dagbladet är Maradona förvirrad. Anledningen? Han gillar Cuba och Fidel Castro, Chavéz och Venezuela. Enligt Svenska Dagbladets Per Gudmundson gör det honom till en förvirrad knarkare. Ja, drogproblem har han eller har haft. Han fick (får?) hjälp för de problemen på Cuba. Självklart är han tacksam. Inget konstigt med det. Det är knappast vad jag skulle kalla förvirring.

Inte heller är det underligt att folket i Venezuela jublar när han säger att han ogillar USA. USA har ju använt odemokratiska metoder (försök till statskupp) i Venezuela för att försöka störta den folkvalde, demokratiskt valde Chavéz. Och det är samma USA som stödde en militärregim i Maradonas hemland Argentina. En militärregim som mördade tiotusentals människor. Är det förvirrat att ogilla ett land med den historien? Knappast. Det verkar snarare sunt. Fullt normalt att tycka illa om ett land som förstört så mycket i ditt eget hemland.

Nej, den som är förvirrad är nog Gudmundson. Det visar han om och om igen.

Borgarmedia: The Guardian
Andra bloggar om: Venezuela, Cuba, Kuba, Chavéz, Castro, Fidel Castro, Hugo Chavéz, Politik, USA, Gudmundson, Argentina, Per Gudmundson, Maradona, Diego Maradona
Technorati: USA, Venezuela, Cuba, Argentina, Diego Maradona, Hugo Chavéz, Fidel Castro

Ny författning - folkomröstning

När länder vill ändra författning, ändra sin grundlag, då är det vanligt att en folkomröstning äger rum. Så är det till exempel i Thailand, Maldiverna och Venezuela. Men det finns ett stort undantag från en sån, vad man nästan kan kalla demokratisk grundregel, nämligen den Europeiska unionen. När man ändrar konstitution i den gör man det i smyg. Helst vill man inte att medborgarna ska veta nånting. I alla fall ska de inte ha nåt att säga till om. Till och med en militärdiktatur som Thailand kan ordna folkomröstning, men inte EU. Med undantag för ett Eu-land, Irland. Det som är självklart i Thailand, Venezuela och Maldiverna borde ockås vara självklart i hela Europa, inklusive Sverige, kan man tycka.

I både Thailand och Maldiverna har grundlagsförändringarna inneburit att demokratin minskat. Ytterst få ord i borgerlig media av kritik. Ingen hets. I Venezuela finns ett sånt inslag i grundlagsändringen. Att presidenten ska kunna återväljas hur många gånger som helst. Trots det är det bara förändringarna i Venezuela som svensk borgerlig media kritiserar. Inte många ord om när militären via grundlagsförändringar försöker stärka sin makt i Thailand. Inte ord om när högern i Colombia genomför exakt samma förändringar i det landets författning som Chavéz vill göra i Venezuela.

Och man ska ha klart för sig att det är vanligt i världen med presidenter som kan återväljas hur många gånger som helst. För att inte säga statsministrar. Så när Hanne Kjöller menar att långa mandatperioder medför diktatur kritiserar hon en stor del av världens stora och ledande s.k. demokratier (demokratier i Hanne Kjöllers ögon i alla fall).

Hanne Kjöllers kritik faller platt när man inser att argumneten inte är hållbara, att det handlar om borgerlig rädsla för en stat där den fattiga befolkningen och arbetarna får mer att säga till om. Det är det som de är rädda för. Vanligt folks inflytande och makt. Samt den inspiration det kan utgöra för resten av världen förtryckta och fattiga. Det är det som skrämmer borgarna. Inte några bokstäver i Venezuelas grundlag.

Och är det odemokratiskt med att vara vald lång tid vill jag bara presentera den ultimata "diktatorslistan" så att Hanne Kjöller får det lättare med kritiken nästa gång. Och ändå gör jag ett undantag för livstidsmakthavare som den engelska drottningen. Och byr mi gbara om posterna statschef och regeringschef. För Sovjet tar jag även med posten partisekretare. Annars missar jag ju Stalin.

Fidel Castro, 41 år (partisekreterare och president)
António de Oliveira Salazar, 36 år
Francisco Franco, 35 år
Alfredo Stroessner, 35 år
Urho Kekkonen, 32 år (26 år som president, 6 år som statsminister)
Josef Stalin, 29 år
Tage Erlander 23 år
Anastasio Somoza d.ä. 20 år
Otto von Bismarck, 19 år
Augusto Pinochet, 17 år
Leonid Brezjnev, 17 år (8 + 9)
Helmuth Kohl, 16 år
Otto Grotewohl, 15 år
Charles de Gaulle, 15 år (10 +4, men bara elva i följd)
François Mitterand, 14 år
Konrad Adenauer, 14 år
Willi Stoph, 13 år
Anastasio Somoza d.y., 12 år
Adolf Hitler, 12 år
Nikolaj Podgornyj, 12 år
Nikita Chrustjov, 11 år
Georges Pompidou, 11 år (5 + 6)
Olof Palme, 11 år (två perioder)
Tony Blair, 10 år

Jag kan inte direkt se nåt samband mellan diktatur och regeringstid. Men å andra sidan, Kjöller kanske ser nåt jag inte ser. Observer att jag inte ser Castro som en diktator i ordets riktiga betydelse (som Kjöller tycks ha glömt)

Borgarmedia: SVD1, DN1,
Bloggat: Biology and Politics, Pierre Gilly
Andra bloggar om: EU, Venezuela, Thailand, Diktatur, Maldiverna, Hanne Kjöller, Folkomröstning, Politik

6-timmars arbetsdag i Venezuela

Det är grundlagsförändringar på gång i Venezuela. I vad DN kallar ett socialistiskt reformpaket, föreslår president Chávez 6 timmars arbetsdag, slut för centralbankens självstyre, större möjlighet för staten att expropriera egendom och stärkt presidentkontroll över landets internationella valutareserver. Allt bra åtgärder, om än dock inte direkt nåt socialistiskt. Han gör inga inskränkningar i makten över företagen, i det privata ägandet osv. Det är en slags mild reformering av det kapitalistiska systemet han ägnar sig åt.

Dessutom vill han att presidenten i Venezuela ska kunna väljas för fler perioder än två. En förändring som jag tycker är ett dåligt förslag. Men det är inte ovanligt att det ser ut så i världen.

Nu är det ju inte så att det är Chávez själv som bestämmer om det ska ändras. Först ska parlamentet rösta. Sen ska det bli folkomröstning.

Betydligt mer demokratiskt än i Europa där grundlagsändringar drivs igenom helt ovanför folkens huvud. Utan folkomröstning. Helt odemokratiskt.

Läs också: Demokrati och Venezuela
Borgarmedia: SVD,
Bloggat: Elisabeth Biström Risslén
Andra bloggar om: Venezuela, Demokrati, Hugo Chávez, Grundlag, Folkomröstning, Politik
Technorati: Venezuela, Hugo Chávez, Demokrati

Demokrati och Venezuela

Reglbundet återkommer i media artiklar som fösöker förklara Venzuela som odemkratisk. Nu är det GP som slagit till. Rubriken på deras artikel är Chávez vill ha makten på livstid.

Den rubriken är ju en klar överdrift. Han vill kunna bli omvald för mer än två perioder. Vilket inte är detsamma som att vilja bli vald på livstid. Men det kan ju innebära att han väljs igen och igen så att han till slut sitter på livstid. Jag tycker det är mer demokratiskt med begränsat antal ämbetsperioder och begränsat antal år som man får sitta på förtroendeposter i samhälle och organisationer. Men alla tycker inte så. Det finns mängder med länder i världen där statsöverhuvuden kan väljas om hur många gånger som helst. Jag har aldrig sett någon kritik av detta från borgerligt håll för något annat land än Venezuela.

Att ge Chávez möjligheten att ställa upp fler gånger i Venezuelas presidentval kräver ändring av konstitutionen. För att få en sån ändring godkänd krävs både beslut i parlamentet och en folkomröstning. Det kommer att ske och det är inte alls säkert att han får sin vilja igenom.

Men en sak kan vi konstatera, Venezuela är mer demokratiskt än EU. När Chávez vill ändra grundlagen får medborgarna folkomrösta. När makthavarna i Europa vill ändra grundlagen får vi medborgare inte uttala oss alls. Var finns kritiken mot detta odemokratiska förfarande i borgarmedia?

Och var finns kritiken mot de länder (ex. Sverige, Storbitannien) där statsöverhuvudet inte väljs alls, utan sitter på livstid utan val. Länder där man får sin post för att ens pappa eller mamma hade samma post. Är inte det systemet mer odemokratiskt än det system Chávez vill ha?

Presidenten i Venezuela vill också ha möjlighet att styra genom dekret. Det har också kritiserats av borgerliga media. Men dekretstyre finns i en mängd länder, exempelvis Frankrike. Var finns borgarmedias kritik mot detta? Varför skulle det vara mer odemokratiskt om den möjligheten fanns i Venezuela än när den finns i Frankrike? Personligen tycker jag, till skillnad från borgarmedia, det är odemokratiskt i bägge fallen

Den sista punkt som borgarmedia brukar kritisera är Chávez vilja att slå samman alla vänsterpartier till ett parti. Genom försåtligt skrivande vill man få det att se ut som om Chávez vill införa enpartisystem. Det är ju inte sant. Han vill ju inte införliva de borgerliga partierna med det nya vänsterpartiet. Inte heller kommer alla existerande vänsterpartier tvingas gå med. Det finns de som väljer att stå utanför. Jag kan inte se något odemokratiskt med detta på något sätt. Om det är odemokratiskt så finns det finns ju länder som i så fall är mer odemokratiska och det gäller alla länder med vad som i praktiken är tvåpartisystem (USA, Storbritannien). Jag har aldrig sett nån borgerlig kritik av detta. Men jag har sett försvar av det samma från borgare.

Företeelser som finns i länder som borgarmedia tycker är bra godkänns oavsett om de är demokratiska eller inte. När det gäller länder som ifrågasätter hela den existerande världsordningen får borgarmedia fnatt och kritiserar saker somde i de flesta fall inte skulle höja på ögonbrynen för. Lite konsekvens om jag får be. Och lite mindre ideologisk blindhet.

Bloggat: Världen enligt Johan
Andra bloggar om: EU, Demokrati, Politik, Venezuela, Grundlag, Konstitution

Lögner i media om Venezuela

När borgerlig media rapporterar om stängningen av en TV-station i Venezuela ljuger man friskt. Man skriver att stationen, RCTV, stängs ner av politiska skäl. Så är emellertid inte fallet. Den förlorar sin sändningslicens för att bolaget inte följt Venezuelas medielagar och för att man inte betalat skatter och avgifter. Att kanaler inte får förnyade sändningstillstånd är heller inget konstigt. Det händer regelbundet västvärlden, i länder som USA och i Europa.

I själva verket är det fortfarande så att majoriteten av media i Venezuela är Chavez-kritiska. Stängningen av RCTV påverkar bara detta ytterst marginellt. Borgerlig medias kampanj mot Chavez och Venezuela måste ses för vad det är, en politisk kampanj mot alla försök att förbättra villkoren för den arbetande befolkningen i världens kapitalistiska länder. Därför ljuger man och därför är borgerlig media inte trovärdiga i sin rapportering från Venezuela.

Läs mer: Venezuela-Nyheter, Frasses blogg1, Frasses blogg2, Erik Svensson, Esbati, 21st Century Socialism

Borgerlig media och några av deras förljugna propagandartiklar: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, GP1, GP2.

Andra bloggar om: Venezuela, Politik, Journalistisk, Propaganda

USA skyddar terrorist!

Den i Venezuela för terrorism dömde Luis Posada Carriles har av USA frigivits. Detta trots att Venezuela och Cuba begärt honom utlämnad.

USA utlämnar honom inte då han arbetat för CIA. Men sett från min horisont är det en otrolig dubbelmoral. Terrorister som USA gillar (eller till och med haft som anställda) går alltså fria. Naturligtvis borde han utvisas. Lämpligtvis till Venezuela där han ju faktiskt satt i fängelse för en flygplanssprängning.

Läs mer, Åtal nedlagt mot Castro-motståndare, Chávez hävdar att Bush skyddar "alla terroristers fader", Hungerstrejkar för kubanerna, De "fem fick avslag på resning.

Andra bloggar om: USA, Terrorism, Kuba, Venezuela, Politik