Svaret från Katarina om våldet i samhället bevisar ingenting.

Ingenting i det svar jag fick på min insändare motsäger egentligen mina påståenden. Detta på grund av att relevansen/trovärdigheten i det av Katarina åberopade materialet är lågt i vissa fall och argumentationen är felaktigt i andra fall.

Katarina påstår att gatuvåldet blivit vanligare och grövre och använder en rundringning som Rapport gjort som underlag för detta. En sån rundringning är inte på något sätt ett bevis för tesen att våldet blivit grövre och att det har ökat. En undersökning av den typen är helt ovetenskaplig. Inget om bortfall nämns, inget sägs om hur frågorna ställts. Dessutom påverkas människor i sina svar av vad den frågande förväntas vilja höra, man påverkas av vad man själv läst osv. Men det finns statistik på detta område. Exempelvis i Janne Flygheds och Felipe Estradas bok ”Den svenska ungdomsbrottsligheten” från 2001. Där visas bl.a. antalet vårdtillfällen för ungdomar mellan 15 – 25 år. Genomsnittligt antal vårdtillfällen per år under perioden 1975 – 1979 var 754 och för perioden 1990-1996 740. Antalet vårdtillfällen orsakade av knivskador har sen slutet på 70-talet minskat, antalet skadade av skjutvapen har ökat något under samma period. Att personalen på Helsingborgs lasarett säger sig ha upplevt att det förändrats blir i detta sammanhang irrelevant. Det nämns också i boken att den officiella misshandelsstatistiken tyder på en ökning (en avsevärd ökning från 1985 till 1995 för att därefter stå stilla) av misshandelsbrotten men att det finns annan alternativ statistik som visar annat (minskning till från 70-talets slut till 80-talet mitt, därefter svag ökning fram till 1995).

Man kan naturligtvis invända att dessa siffror är några år gamla och att de bara berör unga människor. I boken finns dock också en redovisning av antalet döda till följd av våldsbrott under samma period. Både när det gäller vuxna och ungdomar. Denna siffra har i stort sett stått stilla sen slutet på 1970-talet enligt boken. Det mesta tyder alltså på att våldsbrotten inte ökat. Men tittar man på BRÅ:s officiella statistik ser det annorlunda ut. Där finns en ökning under hela perioden. Men den behäftas förmodligen av samma fel som statistiken för ungdomsbrotten. Så man måste ta den med en nypa salt.

Anmälda brott är inte heller det samma som faktiska brott. Detta kan visas genom hur felaktig statistiken över dödsfall på grund av våldsbrott är. Här anmäls ju 100 % av brotten. Även här har det skett en ökning om man ser till den officiella statistiken (35 % ökning de senaste 10 åren). Så här skriver BRÅ själva om denna statistik:

”De brott som anmäls till polisen och som polisen redovisar till BRÅ är en överskattning av det faktiska antalet fall av dödligt våld. Till exempel finns där fall som efter polisutredning visar sig vara exempelvis naturlig död, självmord eller olyckor. För att få en bra bild av det dödliga våldet måste man i stället göra specialstudier, där varje enskilt fall jämförs med Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik. Dessa specialstudier visar att under de senaste 30 åren har det i Sverige varje år i genomsnitt begåtts cirka 100 fall av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Det dödliga våldet har således inte ökat sedan år 1975.”

Ökning med 35% på tio år av dödsfallen på grund av våldsbrott visar sig alltså vara helt felaktig, i själva verket finns ingen ökning alls.

På två områden (våldsbrott bland ungdomar och våldsbrott med dödlig utgång) är alltså den officiella statistiken felaktig. Det finns all anledning att tro att även andra brottskategorier är behäftade med fel i samma storleksordning. BRÅ menar dock att ökningen av antalet anmälningar om brott mot kvinnor också är en verklig ökning (som ju Katarina också skriver). De flesta verkar överens om att det är så. Men faktum kvarstår. Är det samma fel i statistiken om våld mot kvinnor som i den övriga finns ingen ökning alls. Att som Katarina gör, använda mörkertalet som ett slags bevis är helt meningslöst. Mörkertalet i sig bevisar ju ingenting om en eventuell ökning.

Det är också nödvändigt att beakta lagändringar när man bedömer om samhället blivit våldsamamr elller inte. När jag var ung och gick i skolan var det fortfarande lagligt för föräldrar att misshandla sina barn, lagligt för lärare att slå sina elever. Endast den misshandlade kvinnan fick anmäla sin man, numera kan grannen eller vems om helst anmäla misshandel av kvinnor. Det finns alltså en mängd nya brott och anmälningsrutiner som syns i statistiken över anmälda brott och som gör att det blir svårt att jämföra den officiella brottstatistiken över tid.

Som avslutning vill jag också säga att statistik färgas av åsikterna hos den som gör den. Detta gör bl.a. att BRÅ:s statistik påverkas av brottsbekämpande myndigheters uppfattningar om brott. För att komma bort från sådana felkällor måste man använda olika typer av statistik för att konstatera vad som faktiskt är sanning. Sen måste man också fråga sig ven som tjänar på att man utmålar samhälelt som våldsammare. Vilka som har intressen av det. Inte är det vanligt folk och arbetare i alla fall. Myndigheter som bekämpar brott har egenintresse av att få mer pengar och det är dessa myndigheter (Polisen, Åklagare, Domstolar) som producerar den officiella statistiken. Privata vaktbolag, säkerhetsföretag osv vill tjäna pengar och har alltså intresse av att få det atts e ut som våldet ökar. Tidningar vill sälja fler tidningar. Våld säljer. Osv. Det är dessa aspekter en vänstertidning som Internationalen bör beakta istället för att upprepa borgerliga påståenden om ett allt våldsammare samhälle.

Anders_S