Klasskamp och feminism – oförenliga världar?

Ibland verkar det så när man följer debatter och diskussioner. Men så behöver det inte vara och så ska det inte vara. Klasskamp och kvinnokamp (låt oss använda det ordet istället, då ordet feminism blivit korrumperat och numera även inbegriper saker som inte alls är feminism som jag ser det) måste kombineras, något som mitt parti i alla tider försökt med, bl.a. i broschyrer som Ingen klasskamp utan kvinnokamp, Ingen kvinnokamp utan klasskamp. Detta har emellertid skett utan att en riktig koppling mellan kvinnokamp och klasskamp gjorts. Så har det varit inom hela vänstern, utom de autonoma och anarkistiska kretsarna som jag ser det. Därför framstår det alltid lite förvirrat hur vi tänker oss att kampen mot olika förtryck kan kombineras. Men försök till teorier att kombinera kvinnokamp, klasskamp och även kamp för andra förtryckta gruppers rättigheter har gjorts. Kändast i Sverige är de teorier som den autonoma och anarkistiska miljön tagit till sig.

Den miljön har plockat upp en teori som heter ”triple oppression” och vidareutvecklat denna i Sverige till något som går under namnet ”förtryckssamverkan”. En definition kan se ut så här:

” det finns tre grundläggande förtryck: kapitalism, sexism och rasism, som alla tre är sammantvinnande i en slags nätliknande struktur, och som alla tre bör bekämpas lika mycket, var och en för sig och tillsammans. En slags förtrycktas ”gemenskap” förutsätts uppkomma, där allianser bildas mellan olika grupper av förtryckta. Vidare överfördes det feministiska slagordet om att det personliga är politiskt även på rasism och kapitalism – vi har inte bara insocialiserade normer om över och underordning i våra könsroller, utan även i egenskap av individer tillhörande en särskild klass eller etnisk grupp.”
(från Marco Espvall, Anti Fascistisk Aktion – socialistiska kämpar eller terrorister?)

Den här teorin har emellertid fått en del konsekvenser som idag framstår som totalt felaktiga och ibland rentav bisarra. Teorin har utvecklats åt det håll att alla förtryck ska jämställas och det har fått djurrättsaktivister att hävda att förtrycket av djuren ska jämställas med kvinnoförtryck, klassförtryck, rasism osv. Men den allvarligaste konsekvensen av teorins brister är att den inte inbegriper social grupper som den enhet som utsätts för resp. utsätter andra för förtryck. Detta har lett till en individualisering av politiken som har blivit som en slags spegelbild av det nyliberals samhället. På det sättet har via anarkismen individualismen eller identitetspolitiken tagit sig in i andra delar av vänstern. Rikard Warlenius har i webbtidningen Yelah levererat en svidande kritik av ”triple oppression”-teorin och dess efterföljare ”förtryckssamverkan” och identitetspolitik. Idag verkar den anarkistiska/autonoma miljön i stor utsträckning ha lämnat denna teori till förmån för mer klassiska marxistiska teorier om klasser etc. Men lagom till att den autonoma/anarkistiska miljön överger såna här teorier har de letat sig in i socialdemokratin, vilket Katrine Kielos i flera artiklar kritiserat, och även i andra delar av vänstern där det ibland kallas intersektionalitet (fast det finns flera teorier om detta också),oftast livsstilspolitik, ibland identitetspolitik. Om en debatt kring detta och kring definitionsfrågorna kan man läsa i ett av mina tidigare inlägg, Identitetspolitik vs Klasspolitik.

Det finns dock andra som försökt sig på att skapa en teori där olika typer av kamp mot förtryck kan förenas. En av dessa är Iris Marion Young med sin teori om ”förtryckets fem ansikten”. Hon menar där att förtryck är något som inbegriper social grupper och att sådan här analyser inte kan göras på individnivå. Motsättningar och förtryck har alltså med grupper, inte individer att göra. Och teorier måste utformas utifrån detta. Detta är en viktig distinktion gentemot ”triple oppression”-teorin som jag ser det.

Klassförtryck eller motsättningen mellan arbetarklass och borgarklass ser Young som en grundläggande motsättning i samhället, men det anser hon även att vissa andra förtryck eller motsättningar är. Iris Marion Young menar att hennes teori är ett utkast till en teori där kamp mot olika former av förtryck och kamp för rättvisa och ett annat samhälle kan förenas. Låt oss ta en titt på vad det innebär i korthet.

”Förtryckets fem ansikten” är

Exploatering vilket Young jämställer med det marxistiska begreppet utsugning. Dvs några vinner rikedom genom att tillägna sig profiten av andra människors arbete. Innebär en systematisk överföring av kraft och resurser från en social grupp till en annan. Ex.vis. från arbetarklass till borgarklass. Det finns också de som menar att familjen kan ses som en form av exploatering, där överföring av kraft och resurser sker från kvinnor som grupp till män som grupp.

Marginalisering som Young menar är en typ av förtryck som blir allt vanligare. Speciellt gäller detta kanske för många invandrargrupper som marginaliseras och aldrig blir en del av samhället de lever i. Men det gäller också andra, exempelvis människor ur arbetarklassen som friställs och sedan aldrig med kommer in på arbetsmarknaden eller fysiskt och psykiskt funktionshindrade.

Maktlöshet som handlar om att människor ställs utanför beslutsfattande och inflytande. De som drabbas hårdast av detta är människorna i botten, invandare, arbetare, kvinnor. Arbetarklassens obetydliga inflytande på sin arbetsplats är ett fall av maktlöshet liksom invandrarnas och arbetarklassens i praktiken obefintliga möjligheter att påverka den politik som förs i ett land som Sverige. Val duger inte för att häva maktlöshet. Speciellt inte då kandidaterna som finns att rösta på alla kommer från borgar- eller medelklass. Ett ytterst fåtal är invandrare.

Kulturell dominans innebär att en grupp samtidigt som den är osynliggjord framställs i stereotypa bilder och skiljs ut som den ”andre”. Typexempel är USA:s behandling av svarta och hela västvärldens behandling av muslimer. Men också arbetarklassen utsätts för detta när deras vanor inte är ”tillräckligt fina” eller kanske rentutav ”vulgära”. Debatten i Aftonbladet om köphysteri innehåller en hel del av kulturell dominans kan man nog lugnt konstatera.

Våld. Systematiskt våld är det femte och sista av förtryckets ansikten. Något som kanske framförallt drabbar kvinnor, invandrare, HBT-personer, men förstå även andra, beroende på typen av samhälle. I en diktatur drabbas t.e.x. arbetare ofta av systematiskt våld.

Enligt Young är en grupp förtryckt om den drabbas av något av förtryckets fem ansikten. Ett kriterium räcker alltså för att en grupp ska vara förtryckt.

Några frågeställningar uppstår direkt när jag läst Youngs text och min egen sammanfattning här ovan. Är det möjligt att denna teori också kan leda till identitetspolitik, individualism? Det verkar väl inte så med den starka betoningen på sociala grupper. Vidare kan man ställa sig frågan att om en grupp är drabbad av flera av kriterierna – är den gruppen då mer förtryckt än en grupp som bara drabbas av något enstaka kriterium? Den frågan kan jag inte svar på så här direkt, men kanske någon annan kan kommentar just detta och hjälpa mig och andra på traven här.

Läs gärna andra artiklar om detta ämne:

Debatten om identitetspolitik:

Katrine Kielos, Mona Sahlins modernitet (mars 19, 2007)
Marcus Nilsson, Vi måste problematisera kön, etnicitet och kultur (19 mars 2007)
Marta Axner, Identitetspolitik eller inte? (20 mars 2007)
Peter Karlberg, Klassanalys versus identitetspolitik (21 mars 2007)
Roya, Identitetspolitik vs klasspolitik (24 mars 2007)
Jimmy Sand, Identitet, klass och maktanalys (25 mars 2007)
Jimmy Sand, Identitet, klass och makt – en uppföljning (26 mars 2007)
Vänstra Stranden, En ny vänster? (27 mars 2007)
Charlotte W, ”identitetspolitik” – den nya fiendebilden (27 mars 2007)
Jimmy Sand, Vad f-n är “identitetspolitik”? (del 1 av 2) (2 april 2007)
Jimmy Sand, Vad f-n är “identitetspolitik”? (del 2 av 2) (23 april 2007)
Katrine Kielos, Om
identitetspolitik i Tiden
(2007/04/26)
Peter Karlberg, Feminism – identitetspolitik eller..? (27 april 2007)
Jimmy Sand, Kielos om identitetspolitik igen (30 april 2007)
Anders Svensson, Identitetspolitik vs klasspolitik (3 maj 2007)
Jimmy Sand, Identitet, livstil, rörelser – en summering (3 maj 2007)

Artiklar om ”triple oppression” och ”förtryckssamverkan”

Triple Oppression (ursprungsdokumentet för teorin)
Arwid Lund, Triple Oppression (31 dec 1995)
Debatt om förtryckssamverkan på socialism.nu
Arwid Lund, Så kan marginaliseringen brytas (Arbetaren nr 30, 2000)
Rikard Warlenius, Revolutionen börjar inte inom oss själva (17 maj 2000)

Artiklar av Iris Marion Young

Iris Marion Youngs artikel om Förtryckets fem ansikten (1990)
Unruly Categories, A critique of Nancy Fraser’s Dual Systems Theory (NLR 222, 1997)

Ett par artiklar om Iris Marion Young

Iris Marion Young 1946-2006
Iris Marion Young är död, (Yelah, 1 aug 2006)

Andra bloggar om: , , ,
Intressant.se

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Klasskamp och feminism – oförenliga världar?”

Kommentarer är stängda.